Hundsjukdomar · Allmänna sjukdomar

Borrelia hos hund – symtom, antikroppar och behandling

Borrelios, eller borrelia, är en bakteriesjukdom som sprids med fästingar. De flesta hundar som exponeras för borrelia blir inte sjuka. En drabbad hund kan ha feber och hälta som flyttar sig mellan benen. Ett positivt antikroppstest visar exponering men bevisar inte att borrelia orsakar symtomen. Beslut om behandling beror på undersökningen och helhetsbedömningen.

Granskad 3 november 2026 · Tassios redaktion

Borrelia hos hund – symtom, antikroppar och behandling

När ska du söka veterinär akut

Sök veterinärvård snabbt om hunden verkar tydligt sjuk. Det njursyndrom som hör ihop med borrelia kan ge svåra allmänna symtom. Tecken som särskilt behöver undersökas samma dag är:

  • Feber med hälta och ömma leder.
  • Kräkningar, matvägran och påtaglig trötthet.
  • Tydligt ökat drickande eller urinering samtidigt med sjukdom.
  • Svullnad av buken eller benen.
  • Plötslig synförlust eller en annan allvarlig förändring i allmäntillståndet.

Du kan hitta en veterinär nära dig och boka vård.

Översikt

Borrelia burgdorferi sensu lato är en grupp av flera närbesläktade bakteriearter. Den viktigaste arten som hör ihop med borrelios hos djur är Borrelia burgdorferi sensu stricto. Vilken betydelse andra arter i gruppen har för sjukdom med symtom hos djur är mindre klart. Det välkända mönstret hos människor ska därför inte överföras direkt till hundar.

I en nordeuropeisk studie av friska hundar som publicerades 2014 hade drygt 2 % av gruppen på fastlandet antikroppar. I populationen på en ö var andelen 20 %. Av hundprover som skickats till ett myndighetslaboratorium i samma region 2000–2019 var nästan 6 % positiva för antikroppar. Siffrorna beskriver exponering och utvalda hundar som testats och inte aktuell klinisk sjukdom i hela hundpopulationen.

En nordeuropeisk studie som publicerades 2023 hittade också borrelia i fästingar som tagits bort från husdjur. Det var 342 undersökta fästingar som samlats in från hundar och katter. Av dem bar 36, alltså 10,5 %, på B. burgdorferi sensu lato. Det beskriver de testade fästingarna och kan inte direkt uppskatta smittrisken för varje hund som går ut.

Orsaker

En fästing får bakterien genom att suga blod från ett smittat djur. Särskilt små gnagare håller kvar borrelia i naturen. I Europa är viktiga smittspridare den vanliga fästingen, Ixodes ricinus, och taigafästingen, Ixodes persulcatus. Bakterien kommer in i bettet med fästingens saliv.

Överföringen kan börja efter att fästingen suttit fast i 16–24 timmar. Den sker ofta efter 36–48 timmars blodsugning. En annan vanligt citerad uppskattning är minst 24–48 timmar. Tiderna är inga säkra gränser att vänta; ta bort en fästing snabbt när du hittar den. Tidig borttagning minskar sannolikheten för smitta.

Bakterien kan först stanna i huden och senare sprida sig till andra vävnader. Symtomen kan omfatta ledinflammation. Man misstänker att det svåra njursyndromet beror på immunkomplex som lagras i njurarnas filter. Något direkt orsakssamband mellan borrelia och denna njurskada har dock inte slutgiltigt fastställts.

Borrelia smittar inte till hundar via insektsbett, saliv eller bettsår från en annan hund.

Riskfaktorer

Risken beror främst på exponeringen för smittade fästingar. Högt gräs, skogsbryn och lövförna ökar möjligheterna till fästingkontakt. Platsen ensam avgör inte risken, eftersom halten av borrelia i fästingar varierar över tid och mellan platser.

Fästingar kan också vara aktiva på vintern om temperaturen stiger över ungefär 4 °C. Kalendermånaden ensam räcker alltså inte för att bedöma behovet av skydd. Det njursyndrom som hör ihop med borrelia har ansetts vara vanligare hos unga och medelålders retrievrar. Det betyder inte att all njursjukdom hos retrievrar beror på borrelia. Ny infektion är möjlig även efter tidigare exponering.

Typiska symtom

De flesta hundar som exponerats förblir symtomfria. Den typiska debuten uppskattas till antingen 2–5 veckor eller 2–5 månader efter ett bett. En lång fördröjning kan göra sambandet svårt att se. Vanliga tecken är:

  • Hälta som kommer och går och flyttar sig mellan benen.
  • Feber och större trötthet än vanligt.
  • Minskad aptit.
  • Svullna eller tydligt ömma leder.
  • Förstorade lymfknutor.

Symtomen kan lätta eller försvinna mellan episoderna. Flera leder kan vara inflammerade samtidigt. Hundar får oftast inte det växande ringformade utslag som är typiskt hos människor.

Hältan kan drabba en eller flera leder. Muskelsmärta kan också förekomma. Svullnad kan hittas i benens mjukvävnader.

Komplikationer och följder

Det sällsynta njursyndromet innebär att protein läcker ut i urinen. Njurskadan kan vara akut eller kronisk. Svår sjukdom kan ge svullnad och blodproppar. Blodtrycket kan också stiga. Prognosen är dålig, och många drabbade hundar dör. Det skiljer sig från förloppet vid vanlig ledsjukdom som svarar på behandling.

Tecken på njurskada som syns hemma är kräkningar, matvägran och ökat drickande. Viktnedgång och påtaglig trötthet kan också förekomma. Ett positivt borreliatest räcker dock inte för att fastställa orsaken till en njurskada. Antibiotika får inte alltid bort bakterien helt. Återkommande symtom kan också bero på ny infektion eller en helt annan sjukdom.

Undersökning hos veterinären

Veterinären bedömer exponering för fästingar, symtom och andra sjukdomar. Vid diagnosen utesluts också andra orsaker till hälta och feber. Anaplasma och andra fästingburna smittämnen kan ge liknande symtom. Samtidig infektion är möjlig.

Rutinmässiga blodprover kan vara normala om förändringarna är begränsade till lederna. Grundläggande undersökningar kan omfatta blodstatus och blodkemi. Låga värden av blodplättar eller vita blodkroppar kan tyda på en annan fästingburen infektion snarare än enbart borrelia. Hela blodstatusen påverkar därför den fortsatta utredningen.

Ett positivt antikroppssvar visar exponering. Det visar inte att denna bakterie förklarar den aktuella hältan. Tidpunkten för provet spelar roll: ett vanligt antikroppstest kan användas ungefär 4–8 veckor efter ett bett. En infektion som är mindre än 1 månad gammal kan fortfarande vara negativ vid serologi.

Antikroppar mot C6-peptiden tyder på naturlig exponering. Vaccination ger oftast inte ett positivt C6-svar. Alla antikroppstest skiljer dock inte på samma sätt mellan svar på vaccination och infektion. Testtyp och tidigare vaccination vägs in vid tolkningen.

Urinprov hjälper till att leta efter proteinförlust som tyder på njurskada. Kvoten mellan protein och kreatinin i urinen kan bedöma proteinförlusten. Ett prov på ledvätska kan visa inflammationsceller. Lederna kan också röntgas vid behov. Att påvisa bakteriens arvsmassa i blodet är ofta svårt, eftersom borrelia främst lever i vävnaderna. PCR kan göras på prover från leder, hud eller annan drabbad vävnad.

Odling av borrelia går långsamt och kan ta upp till 6 veckor. Odling eller direkt påvisning av bakterien är ofta negativ. Metod och provtagningsställe påverkar alltså vad ett negativt svar kan visa.

Behandling

Veterinären ordinerar behandling och läkemedel. Borrelios med symtom behandlas med antibiotika. Doxycyklin är det vanligaste alternativet. Amoxicillin kan vara ett alternativ, till exempel hos en växande hund eller när doxycyklin inte passar. Möjliga samtidiga fästingburna sjukdomar påverkar också valet av läkemedel.

Smärtlindring som veterinären ordinerar kan behandla ledsmärta. Symtomen blir bättre hos många hundar inom 1–2 dagar efter att behandlingen startat. Ett svar inom 1–3 dagar beskrivs också. En snabb förbättring är ingen signal att sluta med det ordinerade läkemedlet. Ihållande symtom leder till utredning av en annan sjukdom och möjlig ny infektion.

En hund utan symtom som är positiv för antikroppar behöver i regel uppföljning snarare än antibiotika automatiskt. Uppföljningen kan omfatta regelbundna urinprov. Att behandla en frisk positiv hund medför också risk för biverkningar av läkemedlet. Symtom och njurfynd är därför centrala för beslut om behandling.

Svår njursjukdom kan kräva sjukhusvård. Behandlingen kan omfatta dropp. Blodtrycket kontrolleras med läkemedel vid behov. Proteinförlust och illamående kan behandlas för sig. Näringsstöd är också ofta nödvändigt. Läkemedel som dämpar immunsvaret kan övervägas vid svår fortskridande immunmedierad sjukdom.

Behandlingens framgång bedöms främst utifrån förbättringen av hundens symtom. Antikropparna försvinner inte nödvändigtvis efteråt. En ny ökning av antikroppsnivåerna kan bero på återkommande eller ny infektion. Uppföljande prover anpassas därför efter symtom, njurhälsa och ny exponering för fästingar.

Förebyggande

Fästingskydd är den viktigaste delen av att förebygga borrelia. En lämplig produkt väljs utifrån livsstil och exponering. Genomgång av pälsen och snabb borttagning av fästingar kompletterar skyddet. Små fästingar kan vara svåra att hitta i en tät päls.

Ta tag i fästingen med en spetsig pincett så nära huden som möjligt. Dra långsamt rakt uppåt utan att vrida. Använd ett separat verktyg för fästingborttagning enligt dess egen konstruktion. Använd inte olja eller något annat ämne som ska kväva fästingen. Håll gräset i trädgården kort och ta hand om lövhögar.

Behovet av vaccination bedöms utifrån hundens region, livsstil och exponeringsrisk. I Europa beror nyttan på vilka borreliaarter vaccinet förväntas täcka. Vaccination ersätter inte fästingmedel. En tidigare infektion ger inget säkert naturligt skydd mot ny infektion.

Vaccination har liten behandlande effekt på en infektion som redan har etablerat sig i kroppen. Vaccinets skydd beskrivs vara i ungefär 1 år. En individuell vaccinationsplan görs på kliniken utifrån produkten och hundens risker.

Viktigt för hundägare

Anteckna fynd av fästingar, resor och datum för hälta. Ta en kort film när hunden går om hältan varierar mellan dagar. Notera vilket ben som är ömt, hur hunden äter och om drickande eller urinering har förändrats. Berätta för veterinären om fästingskydd, tidigare borreliatester och vaccinationer. Spara provsvaren så att ett tidigare positivt antikroppsfynd kan jämföras med senare symtom utan att ny sjukdom antas.

Människor får inte borrelia direkt från hundar; smittan går via fästingar. Hundar kan dock bära in smittade fästingar som inte har bitit sig fast. Kontrollera också din egen hud och dina kläder efter promenader. Gå på överenskomna urinprover och andra kontroller och berätta snabbt om nya allmänna symtom.

Vanliga frågor

Betyder ett positivt borreliatest att min hund behöver antibiotika?

Inte automatiskt. Ett positivt antikroppstest visar exponering och inte orsaken till symtomen. Hundar utan symtom behöver i regel uppföljning. Urinprov kan följa njurarnas hälsa. Veterinären bedömer behovet av läkemedel utifrån resultaten, symtomen och hundens allmänna hälsa.

Får en hund en röd ring runt ett fästingbett?

Hundar får oftast inte det växande ringformade utslag som är typiskt för borrelia hos människor. En lätt rodnad kan ändå synas vid ett bett. Hudens utseende avgör alltså inte exponeringen. En hund med feber eller hälta behöver undersökas även utan synliga hudförändringar.

När ska ett borreliatest tas?

Ett vanligt antikroppstest kan planeras ungefär 4–8 veckor efter ett bett, så att antikropparna hinner bildas. En mycket färsk infektion kan ge ett negativt svar. En hund med symtom får dock inte vänta tills dess; veterinären planerar nödvändiga undersökningar direkt.

Hur snabbt hjälper behandlingen mot hälta?

Många drabbade hundar svarar på antibiotika inom 1–2 dagar. Ett något långsammare svar inom 1–3 dagar är också vanligt. Fortsätt behandlingen enligt den ordinerade planen. Om symtomen inte blir bättre eller kommer tillbaka bedömer veterinären andra sjukdomar och möjlig ny infektion.

Skyddar en tidigare borrelia mot ny infektion?

Inte säkert. En tidigare borreliainfektion ger ingen säker naturlig immunitet. Fästingskyddet måste därför fortsätta efter behandlingen. Vaccinerade hundar behöver också fästingskydd. Skyddet planeras utifrån promenader, resor och de lokala fästingförhållandena.

Källor

Informationen ersätter inte ett veterinärbesök. Vid akuta besvär, kontakta närmaste djursjukhus eller jourveterinär: Distriktsveterinärerna.

Fler artiklar om hundsjukdomar