Foderallergi hos hund – symtom och eliminationsdiet

Översikt

Ogynnsam fodereaktion är ett samlingsbegrepp för symtom som orsakas av foder. Foderallergi innebär en immunreaktion, medan foderintolerans kan ge symtom utan en sådan. Ett svar på ett foderbyte ensamt fastställer inte allergi. Fodrets betydelse bekräftas när symtomen först förbättras med en begränsad kost och sedan kommer tillbaka vid en kontrollerad provokation.

Hudsymtomen kan inte säkert skilja foderallergi från atopisk sjukdom orsakad av allergener i miljön. En hund kan ha båda tillstånden.

Ett fodertest utreder om fodret bidrar till symtomen, även om det inte mäter mekanismen bakom reaktionen. Klådan kan också variera när en hund äter olika foder olika dagar.

Orsaker

En viss ingrediens i fodret, oftast ett protein, utlöser allergin. En hund kan reagera på mer än ett livsmedel. Allergener kan finnas utanför huvudkosten, till exempel i smaksatta läkemedel. Vanliga allergener speglar vad hundar oftast utfodras med i olika regioner.

Bland 297 hundar med minst en påvisad utlösande faktor i fodret orsakade nötkött symtom hos 102, eller 34 %. Mejeriprodukter var förknippade med symtom hos 51, eller 17 %. Kyckling orsakade symtom hos 45, eller 15 %. Vete var förknippat med symtom hos 38, eller 13 %.

Lamm var förknippat med symtom hos 14 hundar, eller 5 %, i samma grupp om 297. Livsmedlens rangordning i dessa fall visar inte hur ofta friska hundar som äter dem utvecklar allergi.

Riskfaktorer

Symtomen på foderallergi börjar ofta i ung vuxen ålder, vid ungefär ett till fyra års ålder. Den rapporterade åldern när besvären börjar varierar från under sex månader till 13 år. Inget av könen har visats vara tydligt mer mottagligt. Raser som har påvisats ha anlag varierar mellan regioner utifrån den lokala raspopulationen.

Labrador retriever och schäfer har till exempel varit överrepresenterade i många västländer. Ogynnsamma fodereaktioner i huden har påvisats hos ungefär 1–2 % av hundar som besöker veterinär av vilken anledning som helst. I grupper av hundar med klåda har motsvarande andel varit 9–40 %.

Bland hundar som kom på grund av hudsjukdom har andelen med ogynnsamma fodereaktioner i huden varierat från noll till 24 %. En del hundar utvecklar foderallergi efter att tidigare ha tålt samma foder.

Typiska symtom

Det mest typiska hudsymtomet är klåda, som kan vara lokal eller drabba hela kroppen. Klåda vid foderallergi är oftast inte begränsad till en viss årstid.

• En hund kan slicka tassarna eller gnugga nosen på grund av klåda.
• Klådan drabbar ofta öronlapparna, tassarna eller bukens hud.
• Huden kan bli röd eller få små knottror.
• Öroninflammation kan komma tillbaka efter behandling.
• Pälsen kan bli glesare där hunden kliar eller slickar.
• Magbesvär kan vara kräkningar, lös avföring eller diarré.

Kräkningar, lös avföring eller diarré förekommer samtidigt med hudsymtom hos ungefär 19–27 % av hundarna med foderallergi. Att bajsa mer än tre gånger om dagen kan också vara ett tecken från mag-tarmkanalen. Allergi mot miljön kan förklara varför klåda året runt förvärras under en viss årstid.

Matsmältningsproblem kan också orsaka gaser eller ovanligt märkbart kurrande i magen. En fodereaktion som ger magbesvär kan innebära viktnedgång. Ibland är öroninflammation det första eller enda märkbara tecknet hos en allergisk hund.

Komplikationer och följder

Intensiv klåda kan få en hund att klia upp huden. Hudskador kan i sin tur hålla i gång inflammation och klåda. Bakterier eller Malassezia-jästsvamp kan orsaka återkommande infektioner i irriterad hud. Sekundär infektion kan öka klådan även efter att den utlösande ingrediensen har tagits bort.

Långvarigt kliande kan göra huden tjockare. Allergisk inflammation i hörselgången kan innebära sekundär bakterie- eller jästsvampinfektion. Anafylaxi är en svår reaktion som sällan har rapporterats vid foderallergi.

Hudinfektion kan komma tillbaka även när hunden är nästan symtomfri mellan episoderna. Mikrobtillväxt i öronen eller på huden kan göra det svårare att bedöma hur mycket av klådan som beror på fodret.

Undersökning hos veterinären

Andra orsaker och val av testfoder

Veterinären går igenom tidigare foder, godbitar och läkemedel innan testfodret väljs. Prover från hud och öron hjälper till att påvisa bakterie- eller jästsvampinfektion. Yttre parasiter utreds också hos en hund med klåda. Blod-, saliv- eller hårtester kan inte säkert bekräfta foderallergi.

Ett testfoder kan innehålla protein som hunden aldrig har ätit tidigare. Ett annat alternativ är en hydrolyserad kost, där proteinerna har brutits ner i mindre delar för att göra en reaktion mindre sannolik. Delvis nedbrutet protein kan ändå orsaka symtom hos en hund som är sensibiliserad mot dess ursprungliga källa. Vanliga butiksfoder med begränsade ingredienser har visat sig innehålla proteiner som inte står på etiketten.

Om hundens tidigare utfodringshistoria är okänd kan en hydrolyserad testkost vara ett praktiskt val.

Eliminationsdietens längd och provokation med foder

Bedömningen under en eliminationsdiet kan ta 4–12 veckor, beroende på symtom och svar.

Under testet får hunden bara det valda fodret och vatten. Hudsymtom bedöms oftast efter ungefär åtta veckor med ett strikt fodertest. Ett test för hudsymtom kan pågå i 8–12 veckor om mer tid behövs för att bedöma svaret. Förbättring av enbart magbesvär kan bedömas efter två till fyra veckor.

Bland 209 studerade hundar med ogynnsamma fodereaktioner i huden hade symtomen lagt sig hos över 85 % efter fem veckor. I samma uppföljningsstudier steg andelen till över 95 % efter åtta veckor. Färre än 5 % behövde ett test som pågick i upp till 13 veckor innan hudsymtomen hade försvunnit helt.

Hur testet genomförs kan gås igenom efter två till tre veckor för att tidigt upptäcka problem med utfodringen. Om klådan inte förbättras omfattar bedömningen om hunden har haft tillgång till något utanför testkosten.

Om den första testkosten inte förbättrar symtomen kan veterinären överväga en annan.

Veterinären behöver bedöma effekterna av klådstillande läkemedel före en provokation, eftersom de kan dölja kvarvarande hudsymtom.

När symtomen har förbättrats återinför den provokation som veterinären planerar oftast det tidigare fodret. Symtom som kommer tillbaka hjälper till att bekräfta att förbättringen berodde på kosten. Om en hund reagerar på ett blandat kommersiellt foder visar det ännu inte vilken ingrediens som är ansvarig. När symtomen kommer tillbaka går hunden tillbaka till den lämpliga testkosten.

Hudsymtomen kommer inte alltid tillbaka redan första dagen efter en provokation. En liten studie av 11 hundar med bekräftade ogynnsamma fodereaktioner omfattade 71 kontrollerade provokationer med foder. Symtom uppstod vid 35 provokationer. Vid dessa provokationer kom symtomen tillbaka efter i genomsnitt 4,1 dagar. Reaktionerna i studien uppstod inom en till sju dagar.

När enskilda ingredienser utreds läggs bara en till åt gången så att en reaktion kan kopplas till rätt livsmedel. Hos över 90 % av hundarna med fodereaktioner i huden kom symtomen tillbaka inom 14 dagar efter en provokation. De kommer ofta tillbaka inom en till tre dagar, men i vissa fall kan det ta upp till fyra veckor innan de märks.

Behandling

En lämplig långsiktig kost

Veterinären ordinerar behandling och eventuella läkemedel. Bekräftad foderallergi sköts genom att den utlösande ingrediensen undviks. Ett testfoder som tolereras väl kan fortsätta om det är näringsmässigt balanserat för långvarig användning. En växande valp behöver ett foder som täcker näringsbehovet under tillväxten. En enkel hemlagad testkost kan orsaka brister om den fortsätter länge utan att balanseras.

Sekundär hud- eller öroninfektion behöver egen behandling. Klådlindring kan också behövas tidigt i ett fodertest för att förhindra att hunden skadar sin hud. Samtidig atopisk sjukdom kan fortfarande behöva separat behandling efter foderbytet.

Vid långvarig hemlagad utfodring kan en expert med kunskap om djurnutrition hjälpa till att balansera kosten. Kosten kan hålla symtomen borta eller nästan borta om inte andra orsaker till klåda håller i gång dem.

Förebyggande

Nya episoder förebyggs genom att de specifika ingredienser som har visats utlösa symtom undviks. Samma ingrediens kan finnas i en godbit, ett tillskott eller en tandkräm för hundar. Om symtomen kommer tillbaka efter att en ny säck foder har påbörjats är ett ändrat recept eller ett protein som inte står på etiketten en möjlig förklaring. Att hålla andra djurs mat åtskild minskar oavsiktlig tillgång till olämplig mat.

Återkommande symtom kan också hänga ihop med loppor eller allergi mot miljön även om fodret är oförändrat. Ett utlösande protein kan också finnas i smaksatta tuggbara läkemedel, även när det inte står på förpackningen.

Viktigt för hundägare

Kom överens om att alla som tar hand om hunden ger samma testfoder under testet. Berätta för veterinären även om smaksatta läkemedel, eftersom de kan innehålla proteiner från livsmedel. För dagbok över förändringar i klåda och magbesvär. Anteckna också mat som hunden har ätit av misstag eller ovanliga händelser som kan förklara en tillfällig försämring. Ge inga smaksatta tuggben eller godbitar under testet.

Håll andra husdjurs mat utom räckhåll under testet. Berätta om hunden äter andra djurs avföring, eftersom det kan störa fodertestet. En dagbok hjälper till att visa gradvisa förändringar när symtomen bara förbättras delvis.

Vanliga frågor

Kan en hund bli allergisk mot foder som den har ätit länge?

Ja: en hund kan bli sensibiliserad mot foder som den tidigare har tålt väl. En välbekant ingrediens kan också orsaka symtom, så en testkost kan använda ett protein som hunden aldrig har ätit. En kontrollerad provokation utreder en enskild ingrediens betydelse.

Räcker ett blodprov för att diagnostisera foderallergi?

Nej: blodprover visar inte säkert vilka livsmedel som orsakar hundens symtom. Ett fodertest utreder om symtomen förbättras när möjliga utlösande faktorer tas bort. Diagnosen kräver att symtomen först förbättras med testfodret och sedan kommer tillbaka vid en kontrollerad provokation med foder.

Kan min hund få godbitar under testet?

Godbitar utanför testkosten ges inte, eftersom de kan innehålla utlösande proteiner. Undvik också tuggben och matrester. Den kost som veterinären har valt är den enda maten under testet, och vatten ges som vanligt.

Varför ges det tidigare fodret igen?

En provokation med foder som veterinären planerar kontrollerar om symtomen kommer tillbaka med det tidigare fodret. Klådan kan förbättras under ett test av en annan anledning, till exempel att pollensäsongen tar slut. Hudsymtomen kan komma tillbaka med en fördröjning, så uppföljning i upp till 14 dagar kan behövas.

Vad händer om klådan bara förbättras delvis?

Partiell förbättring kan betyda att fodret bidrar till symtomen men att det också finns en annan orsak till klåda. Atopisk sjukdom som utlöses av allergener i miljön kan till exempel fortsätta trots kostförändringar. Provokationen med foder följer om de kvarvarande symtomen förvärras.