Klåda hos hund – symtom, utredning och behandling

Översikt

Den medicinska termen för klåda är pruritus. Den kan drabba ett litet område eller hela kroppen. Att klia sig är inte det enda sättet som hundar visar att huden kliar. Att gnida sig och rulla sig kan också vara tecken.

Hudsjukdom kliar inte alltid från början. Klådan kan börja först när en sekundär bakterie- eller jästsvampinfektion har uppstått. Den ursprungliga källan till irritationen kan redan ha försvunnit. Att behandla symtomet kräver därför att huden också kontrolleras för pågående infektion.

Långvarig allergisk hudsjukdom kan påverka livskvaliteten för både hunden och familjen. Att hitta den bakomliggande orsaken kan kräva flera återbesök.

Orsaker

Loppor och hudkvalster hör till de första orsakerna att utreda. Rävskabb kan ge plötslig, intensiv klåda. Löss kan också ge klåda i varierande grad. Cheyletiellakvalster ger klåda och fjällning, särskilt hos valpar.

Bakteriell hudinfektion kan ge klåda. Överväxt av jästsvampen Malassezia kan förvärra samma symtom. Flera orsaker till infektion kan finnas samtidigt. En infektion kan hålla i gång klådan vid sidan av en bakomliggande allergisk sjukdom.

Vid loppallergi får hunden en kraftig hudreaktion på lopporna saliv. Foder kan ge allergisk klåda. Pollen, mögel och damm kan också utlösa den. Säsongsbundna symtom kan spegla en exponering för allergener som varierar med årstiderna.

Vid atopisk sjukdom kan brister i hudbarriären bidra till att sjukdomen uppstår. Förändringar i balansen mellan hudens mikrober spelar också en roll. Bland de ämnen som signalerar klåda kan IL-31 aktivera känselnerver i huden. Vissa läkemedel mot klåda verkar på denna signalväg.

Riskfaktorer

Yttre parasiter kan ge klåda i alla åldrar. Vid atopisk sjukdom finns ett ärftligt anlag. Livsmiljön och förhållandena påverkar också när den bryter ut. En ras anlag för atopisk sjukdom kan variera med den genetiska bakgrunden och det geografiska området.

Kontakt med andra djur kan utsätta hunden för smittsamma yttre parasiter. Ett djur med rävskabb kan också förorena gemensamma pälsvårdsredskap eller sovplatser. En befintlig allergisk hudsjukdom gör hunden benägen att få nya skov, till exempel vid infektion.

Foderallergi kan börja i alla åldrar. Inget tydligt könsanlag för atopisk sjukdom är känt. Allergener inomhus, som husdammskvalster, kan hålla i gång allergisk klåda året runt.

Typiska symtom

Klåda kan visa sig som upprepade handlingar riktade mot huden. Var de kliande områdena sitter kan ge ledtrådar till orsaken.

• Kliande: hunden kliar sig oftare eller kraftigare än vanligt.
• Slickande: till exempel upprepat slickande av tassarna.
• Tuggande: hunden gnager eller nafsar på ett kliande område.
• Gnidande: hunden gnider huden eller ansiktet mot en yta.
• Håravfall: den drabbade huden kan få glest behårade eller kala fläckar.
• Fjällning och lukt: hudinflammation kan ge fjällning och en ovanlig lukt.

Atopisk sjukdom drabbar ofta tassarna, ansiktet, öronen, armhålorna och bukhuden. Återkommande öroninflammation kan hos en del hundar vara det enda synliga tecknet. Rodnad kan vara en tidig förändring vid allergisk inflammation.

Omkring 19–27 % av hundarna med foderallergi har också kräkningar, lös avföring eller diarré. Atopisk hud kan visa blodiga sårskorpor och rivmärken. Många atopiska hudförändringar beror på hundens eget kliande och andra handlingar riktade mot huden.

Komplikationer och följder

Ständigt kliande kan bryta hudens yta. Långvarigt kliande och tuggande kan förtjocka huden. Extra mörkt pigment kan samlas i samma områden. Pälsen kan bli gles eller helt kal på vissa ställen.

Ständig klåda ger långvarig stress. Den kan också ge beteendeförändringar som irritabilitet. En sekundär bakterie- eller jästsvampinfektion kan ytterligare förvärra symtomen hos en allergisk hund. Atopiska symtom kan oftast hållas under kontroll med långvarig behandling.

Undersökning hos veterinären

Veterinären frågar när klådan började och var den först förekom. Säsongsvariation och parasitkontroll är viktiga delar av sjukhistorien. Effekten av tidigare läkemedel hjälper också till att tolka symtomen. Samtidig klåda hos andra djur eller människor kan tyda på yttre parasiter.

En fullständig hudundersökning omfattar tassarna och hudvecken. Öronen kontrolleras även om ägaren inte har märkt klåda i öronen. Kamning efter loppor är en del av den första undersökningen. Hudskrapprov letar efter parasiter som rävskabbskvalster och Demodexkvalster.

Ett negativt skrapprov utesluter inte alltid rävskabb. Svaret på parasitbehandling kan då vara en del av utredningen. Hudcytologi kontrollerar bakterier och jästsvamp. Vid misstänkt öroninflammation är cytologi av sekretet från örat också en grundläggande undersökning.

Atopisk sjukdom diagnostiseras utifrån en förenlig sjukdomsbild och genom att andra orsaker utesluts. Allergitester på hud eller blod visar sensibilisering och exponering; de bekräftar inte ensamma atopisk sjukdom. De används särskilt för att välja allergener till immunterapi. Foderallergi diagnostiseras inte med samma allergitester.

Mängden jästsvamp vid cytologi motsvarar inte nödvändigtvis hur svår hudsjukdomen är. En noggrann hudundersökning kan kräva lugnande hos en hund som har ont eller som inte vill bli hanterad.

En foderprovning vid behov

Foderallergi utreds med en eliminationsdiet som veterinären planerar. Provningen använder ett noggrant valt foder med hydrolyserat protein eller en ny proteinkälla. En diagnostisk foderprovning rekommenderas pågå i 4–12 veckor. Om symtomen blir bättre hjälper en provokation med det tidigare fodret till att bekräfta diagnosen.

Godbitar utanför dieten kan störa tolkningen. Foderallergi och atopisk sjukdom kan inte säkert skiljas åt enbart utifrån var hudförändringarna sitter. Hundar med foderallergi kan också ha matsmältningssymtom.

Tester på serum, saliv eller hår ersätter inte heller en foderprovning för att diagnostisera foderallergi. Vanligt kommersiellt foder kan innehålla ingredienser som inte står på listan och som stör provningen.

Behandling

Orsaken och klådan behandlas tillsammans

Veterinären väljer behandling utifrån den bekräftade eller sannolika bakomliggande orsaken. Ett bekräftat loppangrepp behandlas med en lämplig parasitprodukt för hund. Djur i hushållet som har kontakt med hunden behandlas också vid behov. Behandling av bakterie- och jästsvampinfektioner är en del av vården vid sidan av kontrollen av klådan.

Malasseziadermatit kan behandlas med ett svampmedel lokalt eller i hela kroppen. Läkemedel mot klåda kan behövas medan utredningen pågår. Ett läkemedel mot klåda ensamt ersätter inte lämplig behandling av en aktiv hudinfektion. Svaret på behandlingen av allergisk hudsjukdom bedöms oftast omkring 14 dagar efter starten.

Om läkemedlet mot klåda ger ett ofullständigt svar kan hudcytologin behöva upprepas. En bakterieinfektion som svarar dåligt på ett antibiotikum i hela kroppen kan kräva odling innan ett annat antibiotikum väljs.

Läkemedel mot allergisk klåda

Ett snabbverkande glukokortikoid kan väljas vid ett svårt allergiskt skov. Lokal glukokortikoidbehandling kan också användas vid begränsade förändringar. En JAK-hämmare är ett alternativ för att kontrollera allergisk klåda. Antikroppsbehandling riktad mot IL-31 kan också lindra atopisk klåda.

Valet av läkemedel beror på typen av förändringar, hur svår inflammationen är och hundens individuella svar. Ciklosporin kan ta upp till fyra till sex veckor att ge klinisk effekt. Antihistaminer hjälper lite för att kontrollera ett svårt atopiskt skov. De kan dock stödja annan behandling hos en del hundar med kroniska symtom.

Fettsyratillskott är ingen snabb lösning på atopisk klåda. Effekten kan ta upp till två månader att visa sig. Ett svar på atopisk immunterapi kan utvecklas under tre till 12 månader. Immunterapi syftar till att förändra hundens svar på individuellt utvalda allergener.

Fettsyror används särskilt för att stödja annan medicinering.

Vid atopisk sjukdom följs kontrollen av ett skov av underhållsbehandling som syftar till att minska nya inflammatoriska episoder. Samma läkemedel eller kombination passar inte alla atopiska hundar. Om en tidigare effektiv behandling slutar hjälpa bedöms huden och de grundläggande undersökningarna på nytt.

Vid ett plötsligt atopiskt skov kontrolleras också att loppskyddet är aktuellt. Nya eller förvärrade infektioner i hud och öron utreds också.

Förebyggande

Där risken för loppor är hög kan djuren skyddas med långverkande bekämpningsmedel. Vid ett angrepp kan djurens miljö också behöva saneras. Att bada en atopisk hund kan minska allergener som samlas på huden. Vård som stödjer hudbarriären kan vara en del av att förebygga skov.

Vid bekräftad foderallergi är målet att undvika de foder som ger symtom. Att kontrollera sekundära infektioner i hud och öron minskar faktorer som förvärrar atopisk sjukdom. Att helt undvika alla allergener i miljön kan vara svårt. En del råd från kennelklubbar avråder från avel på atopiska eller allergiska hundar.

Viktigt för hundägare

Anteckna var klådan började och hur dess placering har förändrats. Notera om skoven är säsongsbundna. Berätta om tidigare parasitbehandlingar och deras effekt. Planeringen kräver uppgifter om alla tidigare behandlingar mot klåda.

Klådan kan till exempel följas på en skala från ett till tio. På denna skala betyder tio ständig klåda. Bedömningen omfattar slickande, tuggande och gnidande utöver kliande. Ett gott svar på kortison visar inte vad orsaken är.

Undvik godbitar utanför den överenskomna dieten under en foderprovning. Att sluta med flera läkemedel samtidigt kan göra svaret på behandlingen svårare att tolka. Glukokortikoider kan öka aptiten. De kan också öka törst och urinering.

Valet av behandling tar hänsyn till hur läkemedlet praktiskt kan ges hemma vid sidan av säkerheten. Livskvaliteten för hunden och familjen är en del av de långsiktiga behandlingsmålen. Återkommande hudsymtom kan också spegla en ny infektion eller en annan förvärrande faktor.

Glukokortikoider kan också dämpa binjurarnas egen funktion. De hänger ihop med ökad risk för diabetes. Risken för sekundär urinvägsinfektion kan också öka.

Smaksatta parasitläkemedel för munnen behöver också beaktas under en foderprovning. Att äta kattmat kan också störa provningen.

Vanliga frågor

Betyder klåda alltid allergi?

Nej: parasiter och infektioner är också vanliga orsaker. Klåda kan börja med en sekundär infektion i hud som tidigare inte kliade. Huden och pälsen undersöks därför innan en allergidiagnos ställs. En hund kan ha både bakterie- och jästsvampinfektion samtidigt.

Kan en hund ha parasiter trots ett negativt hudskrapprov?

Ja: rävskabbskvalster fångas inte alltid i ett hudskrapprov. Veterinären kan då bedöma svaret på parasitbehandling. Samtidig klåda hos andra djur eller människor ger också en ledtråd till ett möjligt angrepp. Rävskabb kan också ge lindriga eller nästan inga symtom.

Räcker det att byta foder för att utreda klåda?

Utredningen av foderallergi bygger på en noggrant genomförd foderprovning. En diagnostisk provning pågår oftast i 4–12 veckor. Även godbitarna begränsas till den överenskomna dieten. Om symtomen blir bättre hjälper en provokation med det tidigare fodret till att bekräfta diagnosen. Foder som hunden ätit tidigare vägs in när dieten väljs.

Hjälper ett antihistamin mot hundens klåda?

Antihistaminer har mycket liten effekt för att kontrollera ett akut atopiskt skov. En del hundar med kroniska symtom kan ha nytta av dem som en del av annan behandling. Veterinären väljer lämpliga läkemedel utifrån hundens situation. En hudinfektion som behöver behandlas kan också hålla i gång klådan.

Hur snabbt ska behandlingen hjälpa mot klådan?

Svaret på behandlingen av allergisk hudsjukdom bedöms ofta efter omkring 14 dagar. Alla behandlingar verkar inte lika snabbt: ciklosporinets kliniska nytta kan utvecklas under fyra till sex veckor. Valet av behandling tar hänsyn till hur svåra hudförändringarna är, inte bara till klådan.