Köldskador hos hund – symtom, första hjälpen och behandling

Översikt

Förfrysning skiljer sig från nedkylning, där hela kroppens kärntemperatur blir farligt låg. Långvarig exponering för kyla kan ge både lokal förfrysning och livshotande nedkylning. Förfrysning kan också drabba nosen eller pungens hud hos en hanhund.

Ytlig förfrysning klassas som skada av första eller andra graden. Djup förfrysning klassas som skada av tredje eller fjärde graden. Vid den svåraste skadan, fjärde graden, kan skadan nå muskler och ben. En förändring som först ser lindrig ut kan därför senare visa sig vara djup. Lindrig förfrysning kan läka med liten bestående skada, men svår skada kan förändra vävnaden permanent.

Orsaker

Minskad cirkulation och frysning

När temperaturen i omgivningen sjunker under 0 °C drar blodkärlen nära huden ihop sig. Kroppen leder blodet bort från perifera vävnader till livsviktiga inre organ för att bevara kärntemperaturen. Svår eller långvarig kyla kan minska den perifera cirkulationen till farligt låga nivåer. Dåligt blodflöde i kombination med kyla kan leda till frysning och svår vävnadsskada.

Iskristaller som bildas i vävnaden och cellernas vatten är en del av skademekanismen. Långvarig direkt kontakt med snö eller is kan öka risken för förfrysning. Vind och väta ökar faran.

Kyla kan skada vävnad utan att frysa den

Alla köldskador innebär inte att vävnaden faktiskt fryser. Exponering i mer än 12 timmar för kalla temperaturer över fryspunkten kan också skada den perifera huden. Denna skada kan ge kraftig rodnad, smärta och klåda. Under blöta förhållanden kan huden också svullna och bli uppblött.

Riskfaktorer

En liten hund förlorar värme lättare än en stor hund. Valpar har en omogen temperaturreglering och lite isolerande fett. Äldre, magra eller kroniskt sjuka hundar kan också lättare bli kalla. Hjärtsjukdom eller diabetes kan öka risken för förfrysning om de försämrar den perifera cirkulationen.

En kort, tunn päls ger mindre skydd än en tät dubbelpäls. En hund som kommer från ett varmt klimat eller plötsligt utsätts för kyla är ännu inte acklimatiserad. En blöt hund är särskilt utsatt för förfrysning av tassar, öron och svans. Även arktiska hundar med tjock päls kan få köldskador på trampdynorna.

Typiska symtom

Tecknen kan visa sig med fördröjning, särskilt i små områden eller områden som inte bär vikt, som öron- och svansspetsar. Vävnad som tinar kan bli röd och öm på grund av inflammation.

• Huden blir blek, grå eller blåaktig.
• Det drabbade området känns kallt och skört.
• Huden kan kännas hård och känslolös.
• Hunden ogillar beröring eller slickar och biter på det ömma området.
• Det förfrusna området svullnar.
• Blåsor eller sår uppstår.
• Vid svår skada börjar huden svartna eller dö.

Förfrysning av tassarna kan ge varierande grad av hälta. Redan innan vävnaden skadas kan en kall hund lyfta tassarna, darra eller vägra röra sig.

Komplikationer och följder

Kraftigt förfrusen vävnad kan dö och lossna under dagar eller veckor. Förlust av vävnad i öronspetsen kan bli bestående efter vävnadsdöd. Bakterieinfektion kan uppstå i döende vävnad och ge var och obehaglig lukt. Svår skada kan kräva kirurgisk borttagning av död vävnad eller en kroppsdel.

Om ett tinat område fryser igen kan vävnadsskadan bli djupare. Samtidig svår nedkylning kan ge rytmrubbningar och skador på njurar eller hjärta. Obehandlad svår nedkylning kan vara dödlig.

Undersökning hos veterinären

Uppgifter om exponeringen och bedömning av huden

Diagnosen bygger oftast på uppgifter om exponering för kyla och klinisk undersökning. Exponeringens längd och svårighetsgrad avgör vilka ytterligare undersökningar som behövs. Veterinären bedömer också eventuell chock eller nedkylning av hela kroppen.

Ytligt förfrusen hud kan se gråvit och vaxartad ut. Blåsor kan förekomma redan vid förfrysning av andra graden. Djupt förfrusen vävnad kan vara svart och skör. Vävnadens livsduglighet kan behöva bedömas upprepade gånger innan ett beslut om operation fattas.

Bedömning av allmäntillstånd och möjlig infektion

Efter långvarig eller mycket svår exponering för kyla kan blod- och urinprover leta efter skador på inre organ. Proverna hos en svårt nedkyld hund kan omfatta blodstatus, organvärden, salter och koagulation. Kontinuerligt EKG kan följa hjärtrytmen. Uppföljning av blodtryck, urinmängd och medvetande hjälper till att bedöma cirkulationen under uppvärmningen.

Ett infekterat sår efter förfrysning kan odlas för att styra valet av antibiotika. Om orsaken till ett sår på örat är oklar är andra möjligheter bland annat inflammation i blodkärlen, en bettskada eller en koagulationsrubbning.

Om en nedkyld hund har ämnesomsättningsrubbningar eller dess tillstånd förändras kan blodsocker, salter och laktat följas var 4–8 timme. Att utreda en annan orsak till vävnad på örat som verkar död kan kräva en hudbiopsi.

Behandling

Första hjälpen och förebyggande av ytterligare skada

Flytta hunden till en varm och torr plats så snart som möjligt. Torka en blöt hund och täck kroppen med varma, torra handdukar eller filtar. Om nedkylning finns behandlas kylan i hela kroppen innan lokal förfrysning värms. Håll hunden varm även under transporten till veterinären.

Massera eller gnugga inte förfrusen hud, eftersom det kan förvärra skadan. En varm hårtork eller en värmedyna direkt mot huden passar inte för att värma förfrysning. Börja inte tina på en plats där vävnaden kan frysa igen innan ni når skydd.

Kontrollerad uppvärmning och smärtlindring

Veterinären väljer uppvärmning, smärtlindring och skydd av vävnaden utifrån skadan och hundens tillstånd. Lokal förfrysning kan värmas med varma, fuktiga handdukar i 15–20 minuter. Med den metoden byts handdukarna var 5:e minut. Efteråt torkas huden försiktigt genom att den klappas torr. Upptiningen kan vara mycket smärtsam, så ordinerad smärtlindring kan behövas.

Svår nedkylning kan kräva aktiv uppvärmning på sjukhus och uppvärmt dropp. Kärntemperaturen följs under uppvärmningen, eftersom den först kan fortsätta sjunka. Detta efterfall beror delvis på att kallt blod från kroppens yttre delar återvänder till den centrala cirkulationen.

En svårt nedkyld hund kan behöva extra syrgas för att minska risken för rytmrubbningar. En medvetslös hunds luftväg skyddas, och uppvärmd, fuktad syrgas kan ges. För snabb uppvärmning av hela kroppen kan ge en plötslig vidgning av blodkärlen och sjunkande blodtryck. Cirkulationen följs därför tillsammans med temperaturen.

Köldskada utan frysning behandlas genom att hunden flyttas till ett varmt rum och vävnaden långsamt värms under en filt eller handduk.

Blåsor, förband och operation

Ett löst förband kan skydda förfrusen vävnad mot ytterligare skada. Håll hunden lugn och begränsa rörelserna för att skydda den skadade vävnaden. En skyddskrage kan förhindra slickande eller bitande. Veterinären kan tömma en stor blåsa med klar vätska under sterila förhållanden. Blodfyllda blåsor lämnas orörda.

Rutinmässig förebyggande antibiotika rekommenderas inte vid enbart förfrysning. Vid behov väljs antibiotika för ett infekterat sår utifrån odling. Svår skada kan kräva borttagning av död vävnad. Operationen skjuts oftast upp tills gränsen mellan levande och död vävnad kan bedömas.

Vård av skadad hud

Om förfrysningen lämnar ett öppet sår eller ett sår med död vävnad behöver det också sårvård. Spolning tar bort smuts och minskar bakterierna i vävnaden. Död vävnad och främmande material tas vid behov bort kirurgiskt. Ett infekterat sår kan skötas öppet tills infektionen är under kontroll och såret kan stängas.

Förebyggande

Korta av utevistelserna i kallt väder efter vad hunden tål. Det finns ingen enskild säker temperaturgräns under noll för alla hundar. Torka blöt päls och blöta tassar när ni kommer in för att minska värmeförlusten. Ett lämpligt täcke kan ge extra värme åt en liten, äldre eller korthårig hund.

Välsittande tassskydd skyddar tassarna mot kyla. En halsduk som täcker öronen eller ett lämpligt huvudskydd kan hjälpa till att skydda känsliga öron. Låt inte hunden vänta i en kall bil eller utomhus medan du handlar. En hund som hålls utomhus behöver ett isolerat, vindtätt skydd och torrt underlag.

En sjuk eller skadad hund behöver en lugn återhämtningsplats med lämpliga förhållanden. Ta in en hund som bor i hundgård om en skyddskrage hindrar den från att komma in i sitt hundhus.

Undvik onödigt kort klippning på vintern så att pälsen behåller sin isolerande effekt. Ta bort snöklumpar mellan tårna när ni kommer in, eftersom de kan ge obehag. Rengör också tassarna från vägsalt, eftersom det kan irritera huden.

Viktigt för hundägare

Håll koll på hur hunden rör sig på promenader och gå tillbaka till värmen om den darrar, lyfter tassarna eller vägrar fortsätta. Kontrollera också öronen och pungens hud hos en hanhund: tassskydd skyddar bara tassarna. Vänta inte med vård vid misstänkt förfrysning tills huden blir svart.

Undvik att gnugga drabbad hud, även när du torkar den. Ge inte smärtstillande läkemedel på eget initiativ före veterinärens bedömning. Håll under de följande dagarna utkik efter mörknande hud, var och obehaglig lukt. Skydda området mot slickande och ge hunden en lugn plats att återhämta sig på.

Att darrningarna upphör visar inte att hunden återhämtat sig: en kraftigt nedkyld hund kan helt sluta darra.

Vanliga frågor

Kan en hund med tjock päls få förfrysning?

En tät dubbelpäls skyddar bättre än en tunn päls. Även en arktisk hunds trampdynor kan ändå få köldskador. Långvarig exponering, väta och vind ökar faran, så håll koll på tassar, öron och svans även hos hundar med tjock päls.

Syns förfrysning direkt efter en promenad?

Huden kan direkt vara blek, grå, blåaktig eller kall. Skadans fulla omfattning kan dock bli synlig först under flera dagar. Små skador på öron- och svansspetsar kan vara särskilt lätta att missa i början.

Ska jag gnugga ett förfruset område för att värma det?

Massera eller gnugga inte förfrusen vävnad, eftersom det kan ge ytterligare skada. Flytta hunden till en torr och varm plats. Börja inte lokal uppvärmning utomhus om området kan frysa igen. Ta hunden till veterinär för bedömning utan dröjsmål.

Behöver förfrysning alltid antibiotika eller operation?

Förfrysning ensam kräver oftast inte förebyggande antibiotika. Om ett sår blir infekterat kan odling styra valet av läkemedel. Lindrig skada kan läka med liten bestående skada, men svår vävnadsdöd kan kräva borttagning av död vävnad eller den drabbade kroppsdelen.

Är förfrysning samma sak som nedkylning?

Vid förfrysning fryser och skadas lokal vävnad. Vid nedkylning sjunker hela kroppens kärntemperatur till farligt låga nivåer. Långvarig exponering för kyla kan ge båda problemen samtidigt. Om båda finns behandlas nedkylningen innan den lokala förfrysningen värms.