Koccidier hos valpar – symtom och behandling av koccidios

Översikt

Koccidier är mikroskopiska encelliga parasiter och inte inälvsmaskar. Vanliga arter hos hund är Cystoisospora canis och parasiter i gruppen C. ohioensis.

Äldre provsvar och råd kan kalla dem Isospora. Infektion kan förekomma hos en hund med diarré eller hos en hund helt utan symtom.

I nordamerikanska studier på hund har andelen positiva fynd varierat mellan 3 och 38 %. I Sverige påvisas oocystor av Cystoisospora i omkring 3–7 % av avföringsproverna från hund som skickas till laboratorier.

Det rör sig om fynd från olika regioner och olika urval av hundar, inte om sjukdomsfrekvenser för valpar i andra populationer. Hundens Cystoisosporaarter är värdspecifika och ger inte koccidios hos människor.

Orsaker

Oocystorna mognar till smittsamma former i miljön

Oocystor, parasitens skyddade spridningsstadier, utsöndras med avföringen och är till en början inte smittsamma. En oocysta blir smittsam när den mognar, sporulerar, utanför hunden.

Utvecklingen till det smittsamma stadiet tar oftast några dagar. Vid varma förhållanden på 30–37 °C kan mognaden ske på mindre än 16 timmar.

En hund smittas genom att svälja mogna oocystor från en förorenad miljö. Ett byte som en mus kan också bära vävnadsstadier av hundens parasit och föra smittan vidare när det äts.

Denna smittväg via byten är mindre viktig än smitta från miljön. Vilande stadier kan förbli smittsamma i ett bytesdjurs inre organ i flera år.

Att äta ett byte som innehåller vävnadsstadier kan förkorta tiden från smitta till utsöndring av oocystor.

Förökningen skadar tarmens celler

Parasiterna förökar sig inne i celler i tunntarmen och tjocktarmen. När utvecklingsstadierna mognar och lämnar en cell förstörs tarmcellerna.

Parasitstadier finns både i ytcellerna på tarmludden och i celler i luddens inre vävnad. C. canis kan ge svårare tarmskador än C. ohioensis.

De första oocystorna syns oftast i avföringen 6–10 dagar efter smittan. De flesta djur utsöndrar oocystor i omkring 5–10 dagar.

Riskfaktorer

Den första infektionen sker oftast under diperioden, vid omkring 3–8 veckors ålder. Sjukdom med symtom diagnostiseras dock oftast hos valpar som är 2–4 månader gamla.

Många djur på samma yta och ansamlade oocystor i miljön ökar smittrycket i en uppfödningsmiljö. Avvänjning, transport och flytt till ett nytt hem kan utlösa diarré i samband med infektionen.

Övergången till den första fasta födan kan också bidra till diarré hos valpar. En annan samtidig infektion eller en sjukdom som försvagar immunförsvaret kan förvärra koccidiosen.

En tidigare infektion ger oftast viss immunitet och minskar senare symtom. Immunitet mot en art av Cystoisospora garanterar dock inte skydd mot en annan art i samma släkte.

Oocystor av C. canis utsöndras oftast i stora mängder bara vid den första infektionen. En ny infektion med gruppen C. ohioensis kan däremot synas i ett avföringsprov även när symtomen är lindrigare än vid den första infektionen.

Typiska symtom

Koccidios med symtom är framför allt en tarmsjukdom hos unga valpar.

• Avföringen blir vattnig och kan vara gulgrön.

• Slem eller blod kan synas i den lösa avföringen.

• Valpens aptit minskar och den äter inte som vanligt.

• Valpen är nedstämd och tröttnar lättare än vanligt.

• Vikten sjunker eller tillväxten avtar.

• Buksmärta och kräkningar kan förekomma samtidigt med tarmsymtomen.

Riklig diarré kan snabbt ge uttorkning som behöver behandlas. Symtomen kan börja när utsöndringen av oocystor startar eller före det första påvisbara fyndet.

Vid en ny infektion kan bara små mängder oocystor utsöndras och hunden kan förbli utan symtom.

Komplikationer och följder

Kraftig diarré kan försämra valpens vätskebalans och näringstillstånd. I sällsynta fall kan en svårt drabbad valp dö av koccidios.

De flesta hundar med symtom svarar dock bra på rätt riktad behandling. Ny exponering från en förorenad omgivning kan ge ny smitta efter behandlingen.

Problemet kan därför fortsätta i en uppfödningsmiljö genom följande kullar. Vilande stadier i vävnaderna anses i allmänhet inte själva orsaka klinisk sjukdom.

Arter som utvecklas i djupare tarmceller kan ge särskilt svåra cellskador.

Undersökning hos veterinären

Avföringsprov skiljer hundens parasiter från organismer som bara passerar

Veterinären väger samman valpens ålder, symtom, bakgrund och fynden i avföringen. Oocystor letas efter med centrifugeringsflotation av avföringen.

I laboratoriet hjälper oocystornas storlek, uppbyggnad och mognad till att skilja olika släkten av koccidier åt. Närbesläktade arter inom gruppen C. ohioensis är svåra att skilja åt enbart på utseendet.

Flotationen koncentrerar parasitens spridningsstadier från ett prov för mikroskopisk undersökning. En valp med symtom kan behöva ett nytt prov om det första testet görs innan utsöndringen av oocystor har börjat.

Ett positivt fynd av oocystor ensamt fastställer inte att koccidierna orsakar hundens symtom. Antigentest för Cystoisospora kan komplettera den mikroskopiska undersökningen av avföringen.

PCR kan leta efter parasitens arvsmassa i avföringen. PCR kan också kombineras med mikroskopi när det passar, för att utnyttja båda metodernas styrkor.

Oocystor av Eimeria kan passera ut i hundens avföring efter att den ätit avföring från till exempel kanin, hare eller idisslare. Hundar är inte de egentliga värdarna för Eimeriaparasiter, så detta fynd betyder inte att hunden har koccidios.

En svårt sjuk valp kan också behöva blodprover för att bedöma allmäntillståndet och behovet av stödbehandling. Andra samtidiga parasitinfektioner måste beaktas, eftersom de kan kräva egen behandling.

Behandling

Läkemedlet väljs utifrån symtomen och smittläget

Veterinären avgör utifrån symtom och provsvar om behandling mot koccidier behövs. Ett vanligt avmaskningsmedel för valpar är inte nödvändigtvis effektivt mot koccidier.

Toltrazuril och diklazuril är riktade läkemedelsalternativ vid koccidios. Ett sulfonamidpreparat kan också användas om veterinären bedömer det lämpligt.

Tidig behandling kan minska både diarrén i en kull och antalet oocystor som utsöndras till miljön. Kullsyskonen till en drabbad valp kan redan vara smittade innan de själva börjar utsöndra oocystor.

Veterinärens behandlingsplan omfattar därför också mottagliga kullsyskon och valpar som haft kontakt. I en uppfödning med upprepad sjukdom bedöms också eventuell behandling av tiken som en del av smittskyddet.

En vuxen hund utan symtom behöver dock oftast inte läkemedel för en infektion som går över av sig själv.

Uttorkning och illamående behandlas vid sidan av infektionen

Behandlingen av en svårt drabbad valp kan omfatta vätskebehandling. Separata läkemedel kan behövas för att få kräkningar och illamående under kontroll.

Ett foder för mag-tarmkanalen kan stödja återhämtningen vid sidan av läkemedlen. Stödbehandlingen syftar också till att förhindra att näringstillståndet försämras, eftersom en valp med diarré kan få för lite näring.

Att bada hunden i slutet av behandlingen tar bort smittsamt avföringsmaterial som finns kvar i pälsen. Städning av miljön är en del av behandlingen, eftersom hunden kan smittas igen från omgivningen.

Förebyggande

Att helt få bort koccidier från miljön är oftast omöjligt, men smittrycket kan minskas. Ta bort avföring så snart som möjligt, innan oocystorna hinner mogna till smittsamma former.

Släng avföringen i en försluten påse med hushållsavfallet. Lägg inte avföring i komposten, där parasitens spridningsstadier inte förstörs tillräckligt.

Ta först bort synlig smuts och avföringsrester mekaniskt genom att tvätta eller borsta. Mogna oocystor tål de flesta vanliga desinfektionsmedel.

Ångtvätt passar ytor som tål det som en del av bekämpningen av koccidier. Alla desinfektionsmedel fungerar bäst först när ytan är ren och torr.

Låt ytorna torka helt efter tvätt, vilket minskar oocystornas överlevnad. Välj kemisk behandling utifrån vad ytan tål och produktens anvisningar.

Diska mat- och vattenskålar varje dag med varmt vatten och använd separata skålar för olika husdjur. Tvätta bäddar och andra textilier som hunden kommer i kontakt med i minst 60 °C om materialet tål det.

Gräs och bar jord kan inte desinficeras på samma sätt som hårda ytor inomhus. I en begränsad, kraftigt förorenad rastgård kan det vara ett alternativ att byta ut det översta jordlagret eller ytmaterialet.

I en fuktig, skyddad miljö kan oocystor överleva i upp till 1 år om de inte utsätts för frost eller extrem värme. Vanlig frost går dock inte att lita på för bekämpning, eftersom oocystor också kan överleva frysning.

Att förhindra att hunden äter byten minskar en möjlig smittväg. När det är möjligt hålls nya hundar som kommer till en uppfödning först åtskilda från de andra.

Att minska valparnas stress kring avvänjning och flytt kan hjälpa till att förebygga diarré. Släta, tvättbara ytor i hundgården gör regelbunden städning lättare.

Viktigt för hundägare

Anteckna valpens aptit, kräkningar, avföringens kvalitet och viktutveckling. Berätta för veterinären om kullsyskonen också har symtom och när valpen kom hem. Ta med uppgifter om tidigare parasitbehandlingar och vilka produkter som använts.

Ta inte med en valp med diarré till en hundpark, och håll den åtskild från friska djur.

Skjut inte upp utredningen av svåra symtom hos en valp i veckor, även om lindrig diarré hos en vuxen hund ibland först kan följas.

Prover kan efterfrågas från 3 tarmtömningar, var och en förpackad i en egen tätt försluten påse.

Förvara proverna i kylskåp innan de skickas, enligt laboratoriets anvisningar.

Proverna måste vara så färska som möjligt för att ge lämpligt material för undersökningen.

Märk påsen med hundens och ägarens namn och datum för insamlingen så att proverna kan identifieras.

Förslut provpåsarna i en ytterpåse som skydd mot läckage.

Prover som väntar i kylskåpet får inte frysa innan de lämnas till laboratoriet.

Kom överens med kliniken om antalet prover, förpackning och inlämning. Kontrollera också hur provtagning av kullsyskonen och städningen hemma ska tidsplaneras tillsammans med behandlingen. Om valpen blir slö eller kräkningarna ökar, kontakta veterinärteamet igen.

Tvätta händerna efter att ha hanterat djur och avföring, så att smittsamt material inte förs vidare till andra utrymmen.

Vanliga frågor

Är koccidios samma sak som en infektion med inälvsmask?

Koccidier är encelliga protozoer, medan inälvsmaskar hör till en annan grupp av parasiter. Valpens vanliga avmaskningsmedel behandlar därför inte nödvändigtvis koccidios. Flera samtidiga parasiter kan också ligga bakom symtomen och behöva egna behandlingar.

Kan koccidios hos hund smitta människor eller katter?

Hundens Cystoisosporaarter smittar inte människor eller katter, eftersom de är värdspecifika. Detta gäller just Cystoisospora: vissa stammar av till exempel Giardia och Cryptosporidium kan delas mellan djur och människor. Handtvätt är därför fortfarande en del av hygienen kring avföring i hemmet.

Varför kan det första avföringsprovet vara negativt?

Symtomen på koccidios kan börja innan hunden utsöndrar oocystor som går att påvisa i avföringen. Veterinären kan då behöva ett nytt prov för att utreda infektionen. Utsöndringen av oocystor börjar oftast 6–10 dagar efter smittan, så ett mycket tidigt prov kan sakna påvisbara oocystor.

Behöver alla positiva hundar läkemedel?

Infektion hos en vuxen hund utan symtom går ofta över av sig själv och kräver inget läkemedel. Andra mottagliga valpar i en drabbad kull är en annan situation, eftersom deras infektion fortfarande kan vara under utveckling. Veterinären avgör behovet av läkemedel utifrån symtom och provfynd.

Varför kommer diarrén eller infektionen tillbaka efter behandlingen?

En hund kan smittas igen från miljön om livskraftiga oocystor finns kvar där. En vanlig desinfektionsspray ensam tar inte nödvändigtvis bort smittsamma oocystor från ytorna. Att ta bort synlig smuts och låta ytorna torka helt kompletterar därför läkemedlen som bekämpningsåtgärder.