Leishmanios hos hund – symtom, provtagning och behandling

Översikt

Leishmania infantum är den vanligaste orsaken till leishmanios hos hund i Europa. Sjukdomen förknippas särskilt med Medelhavsområdet. Importerade hundar och resor för också in infektioner i områden utan pågående smittspridning. Sandmyggor som kan sprida parasiten anses saknas i vissa delar av norra Europa.

Infektion och klinisk sjukdom är olika saker: en hund kan bära på parasiten utan symtom eller förändringar i rutinprover. Uppskattningsvis 10 % av de smittade hundarna visar kliniska tecken. Infektionen kan ändå bli aktiv senare.

I områden där sjukdomen är vanlig påvisas infektion typiskt hos 5–30 % av hundarna. Där smittrycket är särskilt högt kan andelen överstiga 60 %. Siffrorna beskriver infektion och inte bara hundar som är synbart sjuka.

Orsaker

Sandmyggor för in parasiten i huden

Den vanliga smittvägen är ett bett från en blodsugande sandmyggehona, som lämnar parasiter i huden. Parasiten tar sig in i makrofager, kroppens ätarceller, och förökar sig inne i dem. Från huden kan parasiterna spridas via lymfkärl och blod till andra organ.

De hittas bland annat i lymfkörtlar, mjälte, lever och benmärg. Ett starkt cellmedierat immunförsvar kan hålla infektionen under kontroll länge. Hög antikroppsproduktion skyddar dock inte nödvändigtvis mot att sjukdomen fortskrider.

Infektionen kan också spridas utan insekt

Smittan kan gå från tik till valpar före födseln. Blodtransfusion från en smittad hund kan också föra över parasiten till mottagaren. Sexuell överföring har dessutom påvisats.

Överföring via bett eller kontakt med sår anses möjlig, men beläggen för denna smittväg är osäkra.

Riskfaktorer

Risken ökar när en hund bor i eller besöker ett område där sandmyggor sprider smittan utan effektivt skydd mot bett. Hundar som bor utomhus eller används för jakt exponeras mer i sådana områden. Bakgrunden hos en hund som adopterats från ett område där sjukdomen är vanlig påverkar också möjligheten till infektion.

Samtidiga sjukdomar, dålig näring och immundämpande behandling kan gynna klinisk sjukdom. Ras och ärftliga egenskaper kan också påverka om symtom utvecklas. Anlag för sjukdomen har beskrivits hos schäfer, rottweiler, cocker spaniel och boxer.

Sandmyggor söker värddjur främst efter solnedgången, så tiden som tillbringas utomhus påverkar exponeringen.

Typiska symtom

Symtomen kan börja omkring 3 månader eller flera år efter smittan. Den första förändringen kan vara en liten knöl eller ett sår vid bettstället på en öronlapp, nosen eller buken. Denna lokala bettförändring varar oftast flera veckor och kan försvinna av sig själv.

• Huden blir fjällig, pälsen glesnar eller sår som läker dåligt uppstår.

• Hudförändringarna drabbar särskilt ansiktet, öronen och benen.

• Klorna kan växa ovanligt långa och bli missformade.

• Hunden går ned i vikt, blir trött och orkar mindre.

• Lymfkörtlarna förstoras och munslemhinnan kan se blek ut.

• Ögonen eller ögonlocken blir inflammerade, och torra ögon kan också uppstå.

• Törst och urinering kan öka på grund av njurförändringar.

• Symtomen kan omfatta näsblod, kräkningar, diarré eller hälta.

Utbredda hudförändringar kliar oftast inte, så avsaknad av klåda utesluter inte infektion.

Sår eller knölar kan också bildas på slemhinnorna i munnen, nosen och könsorganen. Muskelförtvining kan förändra utseendet utöver vanlig viktnedgång.

Komplikationer och följder

Immunkomplex som samlas i njurarnas filtrerande strukturer kan utlösa inflammation och gradvis ge njursvikt. Njurförändringar kan finnas redan innan synliga symtom uppstår. Svår kronisk njursjukdom är en viktig dödsorsak vid leishmanios.

Immunkomplex kan också samlas i blodkärl och leder. Inflammation i leder, ben eller muskler kan förklara hälta. Mycket svår sjukdom kan innebära lungemboli eller njursjukdom i slutstadiet.

Prognosen vid lindrig sjukdom i kliniskt stadium I är i allmänhet god. Vid måttlig sjukdom i stadium II varierar den från god till osäker. Vid svår sjukdom i stadium III är den osäker till dålig. Vid mycket svår sjukdom i stadium IV är den dålig.

Undersökning hos veterinären

Infektionen påvisas och orsaken till symtomen utreds

Utredningen omfattar en noggrann rese- och sjukhistorik och en fullständig klinisk undersökning. Blodstatus, blodkemi och urinprov bedömer infektionens effekter på kroppen. Blodstatus kan visa anemi, alltså brist på röda blodkroppar.

Globulinerna i blodet kan öka kraftigt och albuminet minska. Njurskador bedöms med kvoten mellan protein och kreatinin i urinen, UPC. Den kliniska stadieindelningen gäller hundar med symtom eller laboratorietecken på sjukdom och inte enbart symtomfri infektion.

Njurprofilen vid lindrig sjukdom i stadium I omfattar UPC under 0,5 utan avvikande njurvärden i blodet. UPC över 1 kan hänga ihop med skador på glomerulerna i svårt stadium III.

Vid undersökningen kan också en förstorad lever eller mjälte upptäckas. Antalet blodplättar eller deras funktion kan vara avvikande. Andra samtidiga vektorburna infektioner utreds vid behov, eftersom de kan ge liknande symtom.

Kvantitativa antikroppstester, som ELISA eller IFAT, mäter hur starkt immunsvaret mot parasiten är. Antikroppar kan visa sig först omkring 3–5 månader efter smittan. Vid en symtomfri infektion kan de dröja i flera år.

Valet av prov påverkar testets känslighet

PCR letar efter parasitens arvsmassa i prover som hudförändringar, lymfkörtlar eller benmärg. PCR på blod och urin påvisar infektion mindre säkert än undersökning av lämplig målvävnad. Cytologi kan också visa parasiter direkt inne i makrofager.

Ett prov kan innehålla för få parasiter för att de ska påvisas även när hunden är tydligt sjuk. PCR ensamt rekommenderas inte för screening av en ovaccinerad hund utan symtom. Även en bekräftad infektion kan förekomma samtidigt med en annan sjukdom som orsakar symtomen.

För en mer detaljerad diagnos rekommenderas i allmänhet prover från 2–3 olika vävnader. Särskilda vävnadsfärgningar kan hjälpa till att bekräfta parasiter som är svåra att se vid rutinmikroskopi. Tidigare vaccination mot leishmanios vägs in, eftersom vissa vacciner kan ge korsreagerande antikroppar i antikroppstester.

Behandling

Läkemedlen beror på sjukdomens svårighetsgrad och njurarnas tillstånd

Veterinären planerar behandlingen utifrån kliniskt stadium och njursjukdom. Vanliga kombinationer är allopurinol med miltefosin eller allopurinol med megluminantimoniat. Individuell stödbehandling och ett foder som passar hundens hälsa behövs också.

Tillståndet kan börja bli bättre inom några veckor, men det kliniska tillfrisknandet tar oftast månader. Läkemedlen tar oftast inte bort alla parasiter, så en hund som verkar frisk kan förbli bärare. Infektionen kan blossa upp igen efter behandlingen. De flesta hundar som behandlats med allopurinol har nått kliniskt tillfrisknande inom omkring 6–12 månader.

Allopurinol kan ge xantinkristaller eller xantinstenar i urinen. Mineralisering av njurarna är en annan biverkning. Uppföljningen görs med urinprover och vid behov ultraljud av buken.

Miltefosin kan minska aptiten eller ge kräkningar och diarré. Megluminantimoniat kan irritera injektionsstället och skada njurarna. Kunskapen om behandlingsalternativ och kliniska resultat vid lindrig sjukdom i stadium I är fortfarande begränsad.

Bukspottkörtelinflammation har också beskrivits som en sällsynt biverkning av megluminantimoniat. Allopurinol stör parasitens produktion av RNA och protein. Domperidon kan användas som ett immunmodulerande tillägg. Mer forskning behövs dock om effekten av immunmodulerande behandlingar.

Uppföljningen fortsätter efter att synliga symtom försvunnit

Grundläggande kontroller av en smittad hund utan symtom rekommenderas omkring var 3–6:e månad. Antikroppsnivåerna kan sjunka inom 6–12 månader hos en del behandlade hundar. En ny ökning tillsammans med symtom kan tyda på att infektionen blossat upp.

Den första heltäckande nya bedömningen av en behandlad, kliniskt sjuk hund rekommenderas efter den första behandlingsmånaden. Under det första året fortsätter utredningarna oftast var 3–4:e månad. Hos en kliniskt återställd hund kan intervallet senare förlängas till 6–12 månader.

Förebyggande

Bett av sandmyggor förebyggs med en lämplig avvisande parasitprodukt under hela exponeringen. En smittad hund behöver också skydd så att parasiterna inte förs vidare till nya sandmyggor. En produkts effekt mot sandmyggor måste kontrolleras specifikt.

I riskområden, håll hunden inomhus från skymning till gryning, när sandmyggorna är som mest aktiva. Finmaskiga nät för fönster och dörrar kan minska att insekter kommer in. I Medelhavsområdet pågår smittspridningen oftast från april till november, men året runt-skydd kan behövas i varmare områden.

Vaccination kan minska risken för klinisk sjukdom men förhindrar inte själva infektionen. En smittad hund används inte i avel eller som blodgivare. Efter resor rekommenderas ett kvantitativt antikroppstest omkring 6 månader efter den senaste exponeringen.

Screening av hundar utan symtom omfattar också bedömning av infektion före vaccination mot leishmanios eller blodgivning.

Använd inte produkter för hund som innehåller permetrin på katter, eftersom det är giftigt för dem.

Viktigt för hundägare

Spara uppgifter om ursprungsland, resor, prover och tidigare läkemedel, även journaler från flera år tillbaka. Berätta för veterinären om nya hudförändringar, viktnedgång, näsblod eller ökat drickande. Gå på överenskomna urin- och blodkontroller även när hunden är pigg. Fråga före en resa om skydd mot sandmyggor som passar resmålet och se till att den som sköter hunden förstår produkterna som används. Kom i förväg överens om vad som ska göras vid biverkningar eller återkommande symtom.

Leishmanios är en zoonos, alltså en infektion som också drabbar människor. Att bryta smittkedjan via insekter är centralt för att förebygga infektion hos människor. Ett gott svar på behandlingen tar inte bort hundens möjliga roll som parasitkälla för sandmyggor.

Andra hundar i hushållet utreds vid behov separat för infektion.

Vanliga frågor

Kan en hund få leishmanios först efter hemkomsten?

Ja: det kan gå månader eller år mellan smitta och symtom. Att hunden blir sjuk efter hemkomsten betyder därför inte att smittan skett lokalt. En vilande parasitinfektion kan bli aktiv igen. Utredningen tar också hänsyn till resor som gjorts för flera år sedan.

Utesluter ett negativt test infektion?

Inte säkert: antikroppar kan utvecklas först 3–5 månader efter smittan, eller senare hos en hund utan symtom. PCR:s känslighet beror också på provet. PCR ensamt rekommenderas inte för screening av en frisk hund. Kvantitativa antikroppstester kan komplettera PCR vid screening av en hund utan symtom.

Kan leishmanios botas permanent?

Behandlingen kan återställa en god klinisk hälsa utan att alla parasiter försvinner. Återfall är vanliga. Bedömningen omfattar därför laboratorieuppföljning tillsammans med symtomen; läkt hud ensam visar inte att infektionen är över.

Ersätter vaccination skyddet mot sandmyggor?

Nej: vaccination minskar risken att sjukdom utvecklas men förhindrar inte infektion. Avvisande parasitskydd är också en del av förebyggandet hos vaccinerade hundar. Exponeringen vägs in under hela resan eller den lokala sandmyggsäsongen. Infektionsstatus utreds innan vaccination övervägs.

Varför behövs urinprover när symtomen gäller huden?

Leishmanios kan skada njurarna innan synliga njursymtom uppstår. Kvoten mellan protein och kreatinin i urinen hjälper till att bedöma hur svår njurskadan är. Allopurinol kan också ge kristaller och stenar i urinen som behöver följas. Ultraljud av buken kan också vara en del av uppföljningen.