Lymfom hos hund

Översikt

Den generaliserade, multicentriska, formen står för omkring 80–85 % av lymfomen hos hund. Den drabbar lymfknutor i hela kroppen. Lymfom kan också börja utanför lymfknutorna, till exempel i huden eller mag-tarmkanalen. Mediastinalt lymfom kan utgå från lymfknutor i bröstkorgen eller från brässen.

Lymfom delas bland annat in efter om tumörcellerna kommer från B- eller T-lymfocyter. WHO:s klassificering omfattar över 30 undertyper hos hund som kan identifieras i vävnadsprover. Lymfom av samma undertyp enligt WHO kan ha gemensamma drag som hur snabbt de utvecklas och hur de svarar på behandling. Diffust storcelligt B-cellslymfom är den vanligaste enskilda undertypen och står för omkring 40 % av lymfomen hos hund.

Orsaker

Hur tumörcellerna uppstår

Vid lymfom förökar sig tumörceller som härstammar från samma lymfocyt och kan ersätta de normala cellerna i lymfknutan. B-lymfocyter bidrar till det antikroppsmedierade försvaret hos friska hundar. T-lymfocyter bidrar till den cellmedierade immuniteten. Celldelningstakten är en av de egenskaper som påverkar tumörens malignitetsgrad. Ett vävnadsprov kan visa att tumörceller i stor utsträckning har ersatt lymfknutans normala uppbyggnad. Över 75 % av lymfomen hos hund är storcelliga former av medelhög eller hög malignitetsgrad.

Ärftlighet och miljö

Den exakta orsaken är oftast okänd hos en enskild hund. Att lymfom samlas i vissa hundfamiljer talar för en ärftlig mottaglighet. Olika genetiska förändringar har påvisats i lymfomceller hos hund. Kromosomförändringar förekommer också, och vad de betyder för sjukdomsförloppet är fortfarande delvis oklart. Något tydligt orsakssamband mellan virus och lymfom hos hund har inte fastställts.

Riskfaktorer

Risken är störst hos medelålders och äldre hundar. Unga hundar kan dock också få lymfom. I en studie i åtta europeiska länder varierade skillnaderna mellan raser från land till land. Studien undersökte 1 529 hundar med lymfom i lymfknutorna och jämförde rasfördelningen med andra patienter på klinikerna i samma länder. Berner sennenhund hade en oddskvot för lymfom över tre i fyra av de åtta länderna. En högre andel än vanligt av lymfomen hos boxer var T-cellslymfom. B-cellslymfom var vanligare än T-cellslymfom hos rottweiler. Ökad mottaglighet hittades hos dobermann i flera av de deltagande länderna.

Hos finsk stövare har lymfom beskrivits uppstå oftast vid fyra till sju års ålder. I en amerikansk studiepopulation på 494 hundar diagnostiserades T-zonslymfom vid en medianålder på 10 år.

Typiska symtom

Beteende och aptit kan vara normala trots tydligt förstorade ytliga lymfknutor.

• Större lymfknutor än vanligt kan synas under käken.
• Förstorade lymfknutor kan också kännas framför skuldrorna eller bakom knäna.
• Hunden kan bli trött lättare.
• Lymfom i mag-tarmkanalen kan ge kräkningar eller diarré.
• Vikten kan sjunka när sjukdomen fortskrider.
• Lymfom i bröstkorgen kan ge hosta.
• Drickandet kan öka om kalciumet i blodet stiger.

Lymfom i huden kan ge förändringar med sårskorpor, sår eller vätskning. Generaliserat lymfom kan ge minskad aptit tillsammans med förstorade lymfknutor. Förhöjt kalcium i blodet kan också öka urineringen.

Komplikationer och följder

Påverkan på blodet och organen

Lymfom kan ge blodbrist, som ibland syns som bleka slemhinnor. Ett lågt antal blodplättar kan öka blödningsbenägenheten. Ämnen som tumörcellerna frisätter, som parathormonrelaterat protein, kan höja kalciumet i blodet. Högt kalcium kan höra ihop med nedsatt njurfunktion. Det kan också påverka hjärtrytmen. Lymfom som växer i bröstkorgen kan försämra andningen genom att ta upp utrymme som lungorna behöver.

Biverkningar av behandlingen

Cytostatika kan minska antalet neutrofiler, vita blodkroppar som deltar i försvaret mot bakterier. Kraftig neutropeni kan göra hunden mottaglig för infektion med feber. Urinblåseinflammation med blod i urinen är en möjlig biverkning av cytostatika. Doxorubicin, som används vid lymfom, kan skada hjärtmuskeln.

Undersökning hos veterinären

Cellprov och närmare klassificering

Veterinären känner på lymfknutorna och bedömer om förändringarna är lokala eller finns på flera ställen. Infektion eller immunmedierad sjukdom kan också förstora lymfknutor. Med en tunn nål kan ett litet cellprov tas från en förstorad lymfknuta för undersökning i mikroskop. Provtagningen kräver oftast ingen sedering. En studie uppskattade sensitiviteten till 92,6 % för att påvisa lymfom vid bedömning av finnålsprov från lymfknutor. Om ett cellprov inte räcker kan en biopsi visa vävnadens uppbyggnad.

Exakt klassificering av lymfom i lymfknutor görs med vävnadsprov och färgning av tumörcellernas markörer, så kallad immunhistokemi. Flödescytometri kan påvisa B- eller T-cellslymfom i ett färskt cellprov. Med PARR-test kan man undersöka om de provtagna lymfocyterna har ett gemensamt ursprung. En population som härstammar från en enda cell kan stödja misstanken om lymfom men tolkas tillsammans med cellernas utseende och andra fynd. Vid misstänkt lymfom i mag-tarmkanalen kan vävnadsprover tas vid endoskopi eller operation. En misstänkt hudförändring kan biopseras för att ta reda på var i hudlagren tumörcellerna finns.

Att fastställa sjukdomens utbredning

Blodstatus kontrollerar om det finns blodbrist eller avvikande blodceller. Blodkemi ger information om organens funktion och faktorer som kalcium. Röntgen av bröstkorgen kan leta efter en tumör i mediastinum eller förstorade lymfknutor i bröstkorgen. Ultraljud av buken bedömer spridning till bukorganen. Benmärgsprov kan behövas om man misstänker att benmärgen är drabbad.

Stadieindelningen går från ett till fem, där högre siffror betyder mer utbredd sjukdom. Stadium ett är begränsat till en lymfknuta eller ett lymfatiskt organ, benmärgen undantagen. Stadium två innebär förstorade lymfknutor bara på ena sidan av mellangärdet. Stadium tre drabbar lymfknutor på båda sidor. Stadium fyra omfattar levern eller mjälten. Stadium fem omfattar spridning till blodet eller benmärgen. Understadium a betyder en hund utan symtom; b betyder symtom av sjukdomen. Över 80 % av lymfomen hos hund diagnostiseras i stadium tre till fem.

Behandling

Cytostatika och symtomlindring

Snabbt fortskridande generaliserat lymfom behandlas oftast med en kombination av cytostatika. Veterinären väljer behandling utifrån typ, utbredning och hundens allmäntillstånd. Kombinationsbehandlingen syftar till att krympa tumören och förlänga en god livskvalitet. Operation eller strålbehandling kan ibland användas vid lokalt lymfom. Svår hyperkalcemi som orsakas av tumören kan behandlas med dropp och kalciumsänkande läkemedel. Kortison kan lindra symtomen om cytostatika inte passar. Enbart kortison kan ibland ge en kort remission som varar omkring en till två månader. Att börja med kortison innan prover tas kan göra lymfom svårare att diagnostisera. Att använda det före kombinationsbehandling kan minska det senare svaret på cytostatika.

Svar på behandling och prognos

Vid fullständig remission har lymfknutorna återgått till normal storlek och undersökningarna visar inga tecken på tumör. Partiell remission innebär att de uppmätta lymfknutorna har krympt med minst 30 % från utgångsläget. Nya tumörförändringar under uppföljningen tyder på progression. Lymfom kan komma tillbaka efter fullständig remission. Vid återfall efter ett gott första svar kan samma läkemedelskombination ibland användas igen. En annan kombination kan prövas vid fortskridande B-cellslymfom som är resistent mot den första. Vilken räddningsbehandling som är mest effektiv vid B-cellslymfom som är resistent mot CHOP är okänt, eftersom resultaten inte har jämförts tillräckligt i just denna patientgrupp.

En europeisk studie av 502 hundar undersökte hur B-cellslymfom i lymfknutorna svarade på två olika CHOP-kombinationer. Bland hundarna där svaret kunde bedömas uppnådde 117 av 145 i den första gruppen, alltså 80,7 %, fullständig remission. I den andra gruppen uppnådde 276 av 337, alltså 81,9 %, fullständig remission. Mediantiden utan progression var 196 respektive 209 dagar. Medianöverlevnaden var 302 respektive 321 dagar. Efter två år levde 13,5 % av den första gruppen och 15,4 % av den andra. Det fanns ingen statistiskt säker skillnad i överlevnad mellan behandlingarna.

Obehandlat höggradigt lymfom ger ofta en överlevnad på bara omkring fyra till sex veckor. I en studie av 20 hundar med långsamt växande T-zonslymfom var medianöverlevnaden 637 dagar.

Förebyggande

Det är svårt att förebygga lymfom eftersom ingen enskild orsak är känd. Inget specialfoder har visats förebygga lymfom hos hund. Vissa rasklubbar för golden retriever rekommenderar att drabbade hundar utesluts från avel som en del av arbetet mot cancer. Deras avelsrekommendationer tar också hänsyn till cancer i de blivande föräldrarnas familjer. Att känna på lymfknutorna vid hälsokontroller hjälper till att upptäcka förstoring hos hundar som i övrigt verkar friska. Vissa kennelklubbars avelsdatabaser gör det möjligt att se släktingars dödsorsaker om ägarna har rapporterat dem.

Viktigt för hundägare

Berätta för veterinären om alla läkemedel, särskilt kortison, eftersom de kan påverka provsvaren vid lymfom. Håll koll på aptit och vikt under behandlingen: illamående eller diarré kan minska matintaget. Kontakta den behandlande kliniken omedelbart om en hund som får cytostatika får feber eller blir plötsligt svag. Blodprov kan upptäcka sjunkande antal vita blodkroppar innan svåra symtom uppstår. Beroende på läkemedel kan den största benmärgshämningen inträffa sju till 14 dagar efter en enskild behandling, så blodproverna tidsplaneras för varje hund. Cytostatika eller deras nedbrytningsprodukter kan komma ut i urin och avföring. Använd skyddshandskar och följ klinikens instruktioner när du städar upp urin och avföring efter behandlingen. Barn och gravida bör undvika kontakt med urin och avföring från hundar som får cytostatika.

Regelbunden uppföljning efter behandlingen kan upptäcka att lymfknutorna förstoras igen. Hur ofta besöken behövs beror delvis på tumörens tillväxttakt, sjukdomens utbredning och den behandling som getts.

Vanliga frågor

Betyder en förstorad lymfknuta alltid lymfom?

Förstoringen kan också spegla en inflammation, till exempel vid en infektion. Veterinären kan ta ett cellprov från lymfknutan med en tunn nål. Om svaret är oklart gör en biopsi det också möjligt att bedöma vävnadens uppbyggnad.

Hur skiljer sig B- och T-cellslymfom?

Namnen visar om tumörcellerna kommer från B- eller T-lymfocyter. Den exakta undertypen kan hjälpa till att förutsäga hur snabbt sjukdomen utvecklas och hur den svarar på behandling. T-zonslymfom är en långsamt växande undertyp av T-cellslymfom vars prognos skiljer sig från de snabbt fortskridande formerna.

Betyder remission att lymfomet är botat?

Vid fullständig remission visar undersökningarna inga tecken på lymfom och de förstorade lymfknutorna har återgått till normal storlek. Tumörceller kan ändå finnas kvar, så att sjukdomen kan komma tillbaka senare. Veterinären följer därför lymfknutorna efter att behandlingsperioden är slut.

Hur länge kan en hund med lymfom leva?

Överlevnaden beror på undertyp, utbredning och svar på behandlingen. I en europeisk studie var medianöverlevnaden för hundar med B-cellslymfom i lymfknutorna som fick två olika kombinationsbehandlingar 302 respektive 321 dagar. En separat studie fann en medianöverlevnad på 637 dagar vid långsamt växande T-zonslymfom.

Får hundar samma biverkningar av cytostatika som människor?

Hundar tål i allmänhet cytostatika bra. Tillfälligt illamående, diarré eller aptitlöshet kan ändå förekomma. Cytostatika kan också påverka benmärgens funktion. Veterinären följer blodstatus under behandlingen för att upptäcka en eventuell minskning av neutrofilerna.