Leptospiros hos hund – symtom, smitta och förebyggande

Översikt

Leptospiros varierar från infektion utan symtom till livshotande sjukdom i hela kroppen. Akut njurskada är en vanlig sjukdomsbild hos hund. Leversjukdom kan uppstå samtidigt med njurskadan. Vid en mindre vanlig svår form uppstår blödningar i lungorna. Sjukdomen är alltså mer än en övergående feber.

Leptospiros förekommer i hela världen. Den är vanligare i varma, fuktiga områden. Ett nordeuropeiskt land registrerade 12 fall hos hund 2024 utifrån veterinärers anmälningar. De rapporterade siffrorna omfattar inte alla möjliga infektioner utan symtom.

Leptospirabakterier har olika varianter som skiljer sig i ytstrukturen och kallas serovarer. Deras förekomst varierar geografiskt. Det påverkar också valet av vaccin.

Orsaker

Urin från ett smittat djur är ett viktigt sätt för bakterierna att spridas. Gnagare och näbbmöss håller kvar smittan i naturen. De kan utsöndra bakterier i urinen utan att själva verka sjuka. Andra vilda djur och tamdjur kan också sprida smittan.

Bakterierna tar sig in genom slemhinnor eller skadad hud. Exponering kan ske när hunden dricker förorenat vatten. Jord, mat eller liggunderlag som förorenats av urin kan också överföra smittan. Direktkontakt med urin från ett djur som utsöndrar bakterier är en annan väg.

Varma, fuktiga förhållanden och stillastående ytvatten gynnar bakteriernas överlevnad. Under lämpliga förhållanden kan bakterierna överleva i miljön i veckor till månader. Inkubationstiden är ungefär 2–14 dagar. Bakterierna sprids i kroppen och kan skada blodkärlens inre vägg.

Bakterierna kan stanna kvar i njurtubuli och senare utsöndras med urinen. En biofilm som fäster vid ytor hjälper dem att överleva i njurarna och i miljön.

Riskfaktorer

Hundar i alla åldrar och av alla raser och kön kan drabbas. Risken är inte begränsad till stora hanar eller hundar som mest lever utomhus. Infektion har också diagnostiserats hos små hundar i städer. Drabbade valpar så unga som 11 veckor har beskrivits.

Att vada i stillastående vatten och kontakt med gnagare ökar möjligheterna till exponering. Kraftiga regn och översvämningar kan öka risken för smitta. Sjukdomen förekommer till exempel i de baltiska länderna och nordvästra Ryssland. Resor påverkar alltså riskbedömningen.

Dåligt skyddad kompost eller dålig hygien kan locka fler gnagare nära hemmet. Utbrott har också förekommit på hunddagis och i kennlar. Kallt väder minskar bakteriernas överlevnad utomhus. Direktkontakt mellan djur kan ändå överföra smittan även under ogynnsamma förhållanden i miljön.

Leptospiros misstänks också när njurfunktionen plötsligt försämras hos en hund som redan har njursjukdom. Även gamla hundar kan drabbas.

Typiska symtom

Den tidiga febern kan vara diffus. Du kan märka förändringar som:

• Feber och ett tydligt försämrat allmäntillstånd.
• Aptitlöshet.
• Kräkningar eller diarré.
• Ökad törst och urinering.
• Trötthet, svaghet eller ovilja att röra sig.
• Ömma muskler, stelhet eller darrningar.
• Gulfärgning av ögonen eller tandköttet.

När njurskadan förvärras kan urinmängden i stället minska eller upphöra. Ökat drickande kan komma före en tydlig ökning av njurvärdena i blodet. Buksmärta kan förekomma. Blödningar kan synas som små prickar i huden eller slemhinnorna. Andningssymtom kan tyda på skada i lungorna.

Inflammation inne i ögat är ett mindre vanligt tecken. Låg kroppstemperatur, svullnad eller flytningar från ögon och nos är också möjliga.

Komplikationer och följder

En hund som återhämtar sig från akut njurskada kan få tillbaka sin tidigare funktion. En del får kvar en kronisk njursjukdom. Långvarig leverskada är också möjlig. Svåra levringsrubbningar och omfattande organskador kan leda till döden.

Dödligheten vid leptospiros med lungblödningssyndrom har nått 70 %. Det gäller detta svåra syndrom och inte alla infektioner. Intensiv understödjande vård kan ändå ge en god prognos vid svår njurskada. I en studie av 36 hundar återhämtade sig mer än 80 % med dialys efter att tidigare konventionell behandling inte hade räckt. Resultatet gäller hundar som valts ut för dialys.

Förhöjt bilirubin och försämrad levring är faktorer som talar för en sämre prognos. Njurvävnadens läkning kan fortsätta i veckor till månader. Återhämtningen slutar alltså inte alltid vid utskrivningen från sjukhuset.

Akut leversjukdom kan också uppstå utan samtidig njurskada. Muskelsmärta kan ha att göra med inflammation i blodkärl, muskler eller njurar.

Undersökning hos veterinären

Veterinären frågar när symtomen började, om möjlig exponering för vatten och djur, om resor och vaccinationer. Resultaten tolkas tillsammans med symtom, vaccinationsuppgifter och andra fynd. Blod- och urinprov bedömer organskadorna. Njurvärden som urea och kreatinin kan stiga. Leversjukdom kan höja bilirubin och leverenzymer.

Urinen kan innehålla protein, blod eller inflammationsceller. Socker kan komma ut i urinen trots normalt blodsocker. Blodstatusen kan visa ett minskat antal blodplättar. Levringsprover kan behövas för att utreda blödningar.

Med PCR letar man efter bakteriens arvsmassa i blod eller urin. Proverna tas när det går innan antibiotika sätts in. Både blod och urin testas helst under den akuta sjukdomen. Ett negativt PCR-svar utesluter inte sjukdomen. Bakteriernas utsöndring i urinen kan komma och gå.

MAT-testet mäter antikroppar mot leptospira. Tidiga svar kan vara negativa. En minst fyrfaldig ökning av antikropparna talar för en nylig infektion. Parade prover med 7–14 dagars mellanrum rekommenderas. Ett provtagningsprotokoll använder ett intervall på 1–3 veckor.

Vaccination eller en tidigare infektion utan symtom kan förklara positiva antikroppar. Ett positivt PCR-svar i urinen kan också gälla bärarskap utan symtom. Bilddiagnostik av bröstkorgen kan visa förändringar som passar med blödning.

Urinens koncentrationsförmåga kan minska. Kaliumet i blodet kan vara för lågt eller för högt. Ökad surhet i blodet kan också påvisas. Bilddiagnostik av buken kan visa förstorade njurar. Levern kan också vara förstorad. Antikroppar från vaccinationen gör inte i sig PCR-svaret positivt.

Behandling

Veterinären ordinerar behandling och läkemedel. Leptospiros behandlas med antibiotika och stöd till de drabbade organen. Vid stark misstanke skjuts behandlingen inte upp i väntan på bekräftelse. Doxycyklin används också för att få bort bärarskapet av bakterier i njurarna. En hund som kräks kan i början få ett läkemedel ur penicillingruppen i ven.

Sjukhusvård och dropp behövs ofta i början. Vätske-, salt- och syra–basbalansen rättas till individuellt. Illamående, smärta och näring hanteras vid behov. Blodtrycket övervakas och behandlas. Andningssvikt kan kräva syrgas eller respirator.

För mycket vätska kan förvärra organskadan, särskilt hos en hund med lungsymtom. Urinproduktion, vikt och andning övervakas därför noga. Svår njurskada kan kräva dialys. Dialysstöd behövs oftast inte i mer än 1–2 veckor.

På sjukhuset kan njur- och levervärden och saltbalansen kontrolleras var 24:e timme. Efter utskrivningen rekommenderas en ny undersökning senast inom 1 vecka. Uppföljningen omfattar blod- och urinprov. Med behandling återgår njurvärdena ofta till referensintervallen på ungefär 10–14 dagar. En del hundar får bestående skador.

Plasmatransfusion kan ersätta levringsfaktorer som saknas. Blodstatusen kan kontrolleras var 48:e timme på sjukhuset. Andelen röda blodkroppar kan kontrolleras var 24:e timme. Ett system för att samla upp urin hjälper till att mäta urinmängden. När njurvärdena har stabiliserats och vätskebalansen upprätthålls trappas droppet ned gradvis.

Förebyggande

Minska kontakten med stillastående vatten, våtmarker och djur som sprider bakterierna. Bekämpning av gnagare runt bostäder och djurstallar sänker risken. Håll en drabbad hund borta från andra hundar och hundrastgårdar. Rutinmässig hygien gäller också vid hantering av djur utan symtom.

Vissa veterinärmyndigheter rekommenderar vaccination för hundar som reser till områden där smittan är vanlig. Internationella rekommendationer stödjer också vaccination av alla hundar oavsett livsstil eller ras. Det individuella behovet bedöms utifrån den lokala risken och resplanerna. Tänk också på hundens övriga vaccinationer.

Vaccinerna skyddar i minst 12 månader. Skyddet riktar sig främst mot de serogrupper som ingår i vaccinet. Vaccination minskar risken för klinisk sjukdom och utsöndring av bakterier. Den garanterar inget fullständigt skydd mot bärarskap. Behovet av vaccination bedöms också efter sjukdomen, eftersom ett livslångt skydd är osäkert.

Allvarliga biverkningar av vaccin mot leptospiros har inte varit vanligare än av andra vanliga hundvacciner. Ras och storlek kan påverka risken för reaktioner oavsett vilket antigen vaccinet innehåller.

I experimentella studier var det sammanlagda skyddet mot klinisk sjukdom för 21 vaccinprodukter över 80 %. Det gällde experimentell smitta, så procentsatsen beskriver inte direkt skyddet för alla sällskapshundar under naturliga förhållanden.

Viktigt för hundägare

Berätta för kliniken om misstänkt exponering, resmål och symtom hos andra djur. Ta med vaccinationsintyget och anteckna drickande, urinering, kräkningar och när symtomen började. Följ instruktionerna om uppföljning och hygien vid utskrivningen. Om hunden börjar kissa mindre igen, får svårt att andas eller blir tydligt sämre ska du kontakta veterinärteamet.

Använd skyddshandskar när du torkar upp urin och tvätta händerna efter att du hanterat hunden. Risk för stänk kräver också ögonskydd. Lämplig behandling med doxycyklin minskar snabbt utsöndringen av bakterier i urinen, inom ungefär 48 timmar. Fortsätt ändå med försiktighetsåtgärderna under hela den period som kliniken har angett.

Risken för smitta från hund till människa är låg med grundläggande försiktighetsåtgärder. Människor kan också exponeras via samma miljö som hunden. Om du blir sjuk eller är orolig för exponering för urin, kontakta din egen vårdcentral eller 1177 och berätta om hundens sjukdom. I vissa länder måste veterinärer och laboratorier anmäla misstänkt leptospiros till den ansvariga myndigheten.

Vanliga frågor

Kan en innehund få leptospiros?

Ja. Sjukdomen är inte begränsad till stora hundar som är mycket utomhus. Infektioner har också beskrivits hos små hundar i städer. Bedömningen tar hänsyn till promenadvägar, kontakt med vatten och gnagare samt resor; en liten storlek utesluter inte sjukdomen.

Kan leptospiros smitta människor?

Ja. Det är en zoonos, en sjukdom som kan överföras från djur till människor. Urin från ett smittat djur är en viktig exponeringsväg. Människor kan också komma i kontakt med samma miljö som förorenats av urin som hunden. Använd handskar när du torkar upp urin och tvätta händerna noggrant.

Utesluter ett negativt test leptospiros?

Inte alltid. Antikropparna kanske ännu inte går att mäta tidigt i den akuta sjukdomen. Ett negativt PCR-svar utesluter den inte heller. Bakteriernas utsöndring i urinen kan komma och gå. Veterinären väger samman proverna med den kliniska bilden och beslutar om nya prover.

Kan en vaccinerad hund bli sjuk?

Ja, även om vaccinationen minskar risken. Infektioner har förekommit även hos hundar som vaccinerats på rätt sätt. Vaccination förhindrar inte alla möjliga bärartillstånd. En hund med symtom utreds därför oavsett vaccination, och vaccinationshistoriken används vid tolkningen av antikropparna. Vaccination gör inte i sig PCR-svaret positivt.

Kommer min hund att bli helt frisk?

Fullständig återhämtning är möjlig. En del hundar får dock kvar kronisk njur- eller leversjukdom. Njurvävnadens läkning kan ta veckor till månader. Hur svår organskadan är och hur hunden svarar på behandlingen påverkar prognosen. Uppföljning efter utskrivningen hjälper till att se om det finns fortsatt vårdbehov.

Behöver andra hundar i hushållet testas?

Hundar i samma hem kan ha utsatts för samma exponering. Veterinären bedömer provtagning och eventuell förebyggande behandling för de andra hundarna. Börja inte själv ge den sjuka hundens läkemedel eller antibiotika för människor utan ett individuellt beslut av veterinären.