Jästsvampinfektion i huden hos hund

Översikt

Malassezia är en jästsvamp som finns på friska hundars hud, slemhinnor och hörselgångar. Inflammationen kan drabba ett hudveck eller flera kroppsområden. Malasseziadermatit är ytlig: jästsvampen lever främst i hudens yttersta, förhornade lager. Jästsvampen kan förbli en del av hudens normala mikroflora efter att inflammationen har kommit under kontroll.

Jästsvampinfektioner i huden och hörselgångarna kan förekomma hos samma hund. Symtomens svårighetsgrad motsvarar inte alltid mängden jästsvamp som syns i mikroskop. En del friska basset hounds har lika mycket jästsvamp på huden som hundar av samma ras med fet hudsjukdom.

Orsaker

Förändrade förhållanden i huden

Skador på hudbarriären kan underlätta överväxt av jästsvamp. Förändringar i ytans fetter kan gynna tillväxten, eftersom Malassezia använder fett för att växa. Fukt som stängs inne i hudveck skapar gynnsamma förhållanden för förökning. Ständigt slickande ökar fukten i huden och kan gynna tillväxten. Kliande kan skada barriären och skapa gynnsammare förhållanden. Överproduktion av talg kan hänga ihop med större mängder Malassezia på ytan.

Inflammation och sensibilisering mot jästsvampen

Jästsvampen kan förvärra atopisk dermatit genom att öka produktionen av inflammatoriska ämnen i hudcellerna. Hos en del atopiska hundar fungerar jästsvampen som ett allergen som utlöser överkänslighet i immunförsvaret. Hos sensibiliserade hundar kan relativt små mängder hålla i gång klåda och inflammation. Hos en del hundar hittar utredningen ingen sjukdom som ökar risken.

Riskfaktorer

Hudinflammation och överväxt av jästsvamp förekommer ofta samtidigt hos atopiska hundar. Jästsvampinfektion har också beskrivits hos hundar med fet hud i samband med låg ämnesomsättning. Hundar med Cushings sjukdom kan också ha samtidig jästsvampinfektion och fet hud. Förhorningsstörningar kan förändra hudens yta så att tillväxten gynnas. Hos hundar med många hudveck kan inflammation uppstå särskilt där vecken gnids mot varandra.

West highland white terrier och basset hound har ökad risk. Ökad risk för jästsvampinfektion i huden har också påvisats hos amerikansk cocker spaniel. Drabbade west highland white terriers kan få utbredd förtjockning och mörkfärgning av huden och svår klåda. Ingen konsekvent skillnad i risk beroende på ålder eller kön har hittats. Övervikt kan också skapa hudveck där lokal inflammation uppstår.

Typiska symtom

Symtomen drabbar ofta simhuden mellan tårna, området runt läpparna, armhålorna, ljumskarna eller halsvecken.

• Hunden kan upprepade gånger slicka tassarna eller klia kliande hud.
• Huden kan vara röd och pälsen fet.
• Gulaktiga, bruna eller grå fjäll kan samlas.
• Huden eller pälsen kan ha en stark, obehaglig lukt.
• Kroniskt inflammerad hud kan bli mörkare eller tjockare.
• Klornas bas kan bli röd och svullen vid inflammation i nagelbandet.
• Rödbrun missfärgning kan samlas på klorna.

Överväxt av jästsvamp i en hörselgång kan ge klåda och brunt sekret. Öroninflammation kan få hunden att skaka mer på huvudet. Inflammation i läppvecken kan se bara lätt röd ut trots att hunden kliar sig kraftigt på nospartiet.

Komplikationer och följder

Ihållande inflammation och andra mikrober

Slickande och kliande kan bryta hårstrån och ge kala fläckar. Inflammerade veck kan vara ömma när de öppnas eller rengörs. Ihållande öroninflammation i samband med jästsvamp kan förtjocka huden på öronlappens insida. Bakteriell hudinfektion kan förekomma samtidigt med överväxt av jästsvamp. En studie från ett bulgariskt djursjukhus 2019–2023 hittade jästsvamp i 12 hudförändringar, och i alla dessa växte också bakterier. Jästsvamp förekom i 4,11 % av de 292 hudprover där mikrober växte. Stafylokocker förekom oftast tillsammans med jästsvamp i hudproverna. Infektionen kan komma tillbaka efter behandling om en bakomliggande hudsjukdom fortfarande är aktiv.

Undersökning hos veterinären

Hudcytologi

Cytologi är mikroskopisk undersökning av ett cellprov från hudens yta. Tejp kan samla material från fjällande eller feta områden. Celler från fuktiga, vätskande förändringar kan samlas genom att ett objektglas trycks mot dem. Proverna tas helst från drabbade områden, som feta hudveck. Malasseziaceller kan se ut som skosulor i mikroskopet. En liten fastsittande knopp visar att cellen förökar sig. Samma prov kan kontrolleras för bakterier. Om ingen jästsvamp hittas trots förenliga symtom kan veterinären ta prover från flera ställen. Odling är ett annat alternativ vid behov, men vanliga odlingsmedier passar inte alla Malasseziaarter. Ytligt hudskrapprov kan samla celler och jästsvamp där tejpprov inte passar. En biopsi kan hjälpa till att utreda bakomliggande sjukdom vid ovanliga förändringar eller förändringar som inte svarar på behandling.

En studie hittade jästsvamp hos alla 50 friska golden retrievers och 50 friska berner sennenhundar som undersöktes. Mängden varierade med ställe och ras. Golden retrievers hade mer jästsvamp på alla undersökta hudställen. Hos 98 % av golden retrieverna översteg den genomsnittliga mängden på huden en jästcell per synfält i oljeimmersionsmikroskop. Samma gräns överskreds hos 74 % av de berner sennenhundar vars hudprover gick att bedöma. Mängden i hörselgångarna skilde sig inte signifikant mellan raserna. Proverna från öronen togs med bomullspinne, medan hudproverna togs med tejp. Resultaten tolkas i förhållande till provtagningsställe, symtom och hudförändringar.

Utredning av sjukdom som ökar risken

Återkommande infektion kan leda till allergiutredning. Veterinären kan också leta efter yttre parasiter som ger liknande kliande förändringar. Misstänkt foderallergi kan utredas med en foderprovning. En foderprovning hos hund kan pågå i fyra till 12 veckor innan svaret bedöms med en provokation. Hunden får bara det valda provfodret så att förändringar kan bedömas tillförlitligt. Om hudsymtomen blir bättre kan foderallergi bekräftas genom att det tidigare fodret återinförs enligt veterinärens plan. Fynd av bakterier och jästsvamp styr vilken grupp av mikrober som behöver behandlas.

Behandling

Lokal behandling och svampmedel vid behov

Veterinären ordinerar behandling utifrån placering, utbredning och svårighetsgrad. Medicinskt schampo med mikonazol och klorhexidin är ett alternativ som stöds av forskning. Schamponeringen kan också ta bort fett sekret och fjäll. Vid ett litet område kan veterinären välja en lokal servett i stället för att tvätta hela kroppen. Svår eller utbredd infektion kan också kräva ett svampmedel via munnen, till exempel itrakonazol. Svampmedel via munnen kan påverka leverfunktionen, så veterinären kan följa levervärdena med blodprover. Vid samtidig ytlig bakterieinfektion kan lokal behandling ofta också minska bakterierna. Separat antiinflammatorisk behandling kan lindra svår klåda medan svampmedlet börjar verka.

I en randomiserad jämförelse fick 91 % av 32 hundar som behandlades med mikonazol och klorhexidin minst 50 % kliniskt svar. Enbart klorhexidinschampo kan också fungera. Fyra hundar som behandlades med klorhexidinschampo fick lindriga, övergående biverkningar. Klådan kan bli bättre redan under den första behandlingsveckan.

Bedömning av behandlingssvaret

Svaret på lokal behandling bedöms oftast efter tre till fyra veckor, med hudundersökning och nya prover. Svaret på svampmedel via munnen kan bedömas två till fyra veckor efter starten. Om fynden av jästsvamp försvinner men symtomen kvarstår utreder veterinären andra hudsjukdomar som håller i gång inflammationen. Bättre symtom tillsammans med minskad mängd jästsvamp stödjer att jästsvampen har en roll i dermatiten. Om mängden och förändringarna är oförändrade överväger veterinären bland annat om den lokala behandlingen nått alla drabbade områden. Om en korrekt använd behandling inte minskar jästsvampen kan också förändrad känslighet för läkemedlet övervägas. Inflammerade öron behöver en behandling som passar just hörselgången och väljs utifrån prover och undersökningsfynd.

Förebyggande

Att förebygga återfall innebär att den bakomliggande sjukdomen behandlas. Långvarig vård av atopiska hundar kan omfatta stöd av hudbarriären för att minska skoven. Att undvika allergener kan till exempel anpassas efter symtomen och påvisade förvärrande faktorer. Håll hudvecken rena och torra så att fukt inte blir kvar djupt inne i dem och gynnar tillväxt av jästsvamp och bakterier. Om den bakomliggande orsaken inte kan kontrolleras kan veterinären överväga lokal underhållsbehandling. Forskningsbeläggen för att regelbunden schamponering förebygger återfall är begränsade.

Viktigt för hundägare

Berätta för veterinären var klådan sitter och när slickandet eller kliandet började. Notera också gnidande och tuggande på tassarna, som kan tyda på klåda. Beskriv tidigare hudbehandlingar och hur de fungerade. Tvätta händerna efter att ha hanterat huden eller kroppsvätskor, eftersom jästsvamp kan föras över till händerna. Gå på det överenskomna återbesöket så att hudens läkning kan jämföras med mängden jästsvamp i ett nytt prov. Skölj ur det ordinerade medicinska schampot noggrant så att inga tvättmedelsrester blir kvar. Börja med de mest drabbade områdena när du använder det. Torka hud och päls med handduk efter tvätten.

Vanliga frågor

Kan jästsvampinfektion i huden smitta en annan hund?

Den uppstår oftast när hundens egna jästsvampar på huden förökar sig under gynnsamma förhållanden. Malasseziadermatit är inte känd för att spridas mellan hundar. Jästsvampen kan föras över till människor, till exempel till händerna, men sjukdom som den orsakar är sällsynt.

Kan jag känna igen jästsvampinfektion på lukten?

Inflammerad hud kan lukta starkt, särskilt vid fett sekret. Andra hudsjukdomar kan ge liknande förändringar. Veterinären bedömer jästsvampens roll genom att undersöka ett prov från ytan och jämföra fynden med symtomen.

Varför hittas jästsvamp hos friska hundar?

Malassezia lever naturligt på hundens hud och slemhinnor. Mängden varierar med ras och provtagningsställe. Bedömningen tar till exempel hänsyn till rodnad, klåda och förändringar i hundens tillstånd under svampbehandlingen.

Varför kommer jästsvampinfektionen tillbaka?

Jästsvampen kan föröka sig igen om den bakomliggande orsaken till inflammationen, som atopi, fortfarande är aktiv. Behandlingen av återkommande infektion riktas både mot jästsvampen och mot diagnostiserad bakomliggande hudsjukdom. Fukt som stängs inne i samma veck kan gynna ny inflammation.

Behandlas huden och öronen på samma sätt?

Vid behandling av huden kan medicinskt schampo eller servetter för begränsade områden användas. Ett prov från hörselgången hjälper veterinären att separat avgöra om rengöring eller lokala läkemedel behövs. Läkningen kontrolleras vid återbesöket, särskilt efter återkommande öroninflammation.