Missfall hos hund – tecken, orsaker och behandling

Översikt

Förlusten av dräktigheten kan gälla alla valpar eller bara några. Ett foster som dör tidigt kan tas upp av kroppen i livmodern, så kallad resorption. Vid resorption tas vätskedelar som utvecklats under dräktigheten upp i livmodern.

Förlust före dag 35 i dräktigheten kallas tidig embryodöd. Ett foster som dör senare kan stötas ut eller bli kvar i livmodern. Resorption av ett embryo hindrar inte nödvändigtvis de andra valparna från att utvecklas.

En normal dräktighet varar ungefär 63 ± 1 dagar från ägglossningen. Räknat från parningen är spridningen betydligt större, 57–72 dagar. Parningsdatumet ensamt ger därför en osäker uppskattning av dräktighetens längd.

Fostrens organ mognar fortfarande under den sista veckan av dräktigheten hos hund. Skelettets utveckling visar därför inte säkert om en valp kan överleva utanför livmodern.

Orsaker

Förlust av dräktigheten kan bero på infektion eller en annan faktor som stör utvecklingen. Ett smittämne kan vandra upp i livmodern från förlossningskanalen. Det kan också nå ett foster under utveckling via moderkakan.

Inflammation i moderkakan kan försämra utbytet av ämnen mellan tik och foster. En svår allmän infektion hos tiken kan också avbryta en dräktighet utan att livmodern infekteras direkt. Brucella canis kan orsaka missfall särskilt sent i dräktigheten.

Hundens herpesvirus är en känd smittsam orsak till förlust av dräktighet. Salmonella, Campylobacter och streptokocker kan också förknippas med infektion hos fostret. Att Escherichia coli hittas i ett prov visar dock inte ensamt att den orsakade missfallet.

En kromosom- eller utvecklingsavvikelse hos fostret kan hindra dräktigheten från att utvecklas normalt. Strukturella och ämnesomsättningsrelaterade problem hos tiken är andra möjliga orsaker. Inflammation eller ärrbildning i livmoderns slemhinna kan göra det svårt att behålla dräktigheten.

Progesteron är nödvändigt för att upprätthålla dräktigheten hos hund. Under dräktigheten är tikar beroende av progesteron som bildas av gulkropparna i äggstockarna. Ett fall i hormonet kan också bero på infektion eller livmodersjukdom.

Riskfaktorer

Stigande ålder hos tiken har förknippats med mer resorption av foster. Läkemedel och gifter som påverkar dräktigheten kan äventyra valparnas utveckling. Näringsbrister hos tiken kan också störa dräktigheten.

Rått kött och kadaver har varit möjliga smittkällor vid missfall som hängt ihop med Salmonella. Vissa nationella råd för att förebygga brucellos inriktas särskilt på importerade hundar och hundar från utlandet som används i avel.

I en grupp med 25 tikar som behandlades för otillräcklig gulkroppsfunktion var 21 shetland sheepdogs. Denna utvalda behandlingsgrupp ger ingen uppskattning av risken för missfall vid alla dräktigheter inom rasen.

Av gruppen som utreddes för hormonbrist hade 20/25 tikar, eller 80 %, tidigare förlorat en dräktighet.

Hundar som reser och tävlar mycket kan exponeras mer för herpesvirus. Stress kan återaktivera en vilande herpesvirusinfektion.

Typiska symtom

Möjliga tecken hemma är:

• Blodig, grönaktig eller varliknande flytning från vulvan under dräktigheten.

• Feber, buksmärta eller tydlig allmän sjukdomskänsla.

• Värkar och för tidig utstötning av ett foster eller döda valpar.

• Aptitlöshet, kräkningar eller diarré innan dräktigheten går förlorad.

• Apati och försämring från det vanliga välbefinnandet.

Tidig resorption ger oftast inga synliga flytningar eller andra yttre tecken. Förlusten kan bli tydlig först genom förändringar mellan upprepade ultraljudsundersökningar. Ibland upptäcks problemet först när den förväntade valpningen inte börjar.

Komplikationer och följder

Ett dött foster som blir kvar i livmodern kan mumifieras när vätskorna tas upp. Vid maceration bryts fostret i stället ner i närvaro av mikrober och syre. Infektion hos tiken kan innebära uttorkning, sepsis eller cirkulatorisk chock.

Vissa smittämnen som orsakar förlust av dräktighet kan också smitta människor. Vid brucellos kan foster och moderkakor släppa ut stora mängder bakterier i miljön. Lindriga allmänna symtom hindrar inte tiken från att sprida smitta.

I en grupp med 29 dräktigheter som fick stöd med progesteron misslyckades behandlingen i 4 fall, eller 13,8 %. Misslyckandena omfattade 3 missfall och en dräktighet som slutade med att fostren mumifierades.

Undersökning hos veterinären

Veterinären går igenom fortplantnings- och hälsohistoriken för både tiken och kullens far. Datum för ägglossning, parning och tidigare dräktighetsundersökningar hjälper bedömningen. Tiken genomgår en undersökning av fortplantningsorganen förutom en allmän undersökning.

Ultraljud och fostrens livsduglighet

Ultraljud kontrollerar om levande foster finns kvar i livmodern. Det kan också bedöma inflammation i moderkakan eller att den lossnat. Långsam tillväxt eller långsam hjärtfrekvens kan tyda på en sämre prognos för ett foster.

Rutinmässigt dräktighetsultraljud är mest tillförlitligt vid ungefär dag 25–35. Ett ultraljud före dag 21 kan ge ett falskt negativt resultat. Fostrens skelett syns oftast på röntgen först från ungefär dag 42–45.

Antalet valpar uppskattas bäst med röntgen sent i dräktigheten efter dag 55. Ultraljud bedömer däremot fostrens livsduglighet. Ett relaxintest i blodet påvisar att det finns vävnad från moderkakan från ungefär dag 22–27.

Fostrens normala hjärtfrekvens sent i dräktigheten är ungefär 220–240 slag per minut. En frekvens under 180 kan tyda på att fostret är påfrestat. En kort sänkning under en värk ska återgå till det normala inom 1–2 minuter.

Prover från tik, foster och moderkaka

Blod-, urin- och odlingsprover tas så snart som möjligt efter att problemet upptäckts. Om tikens tillstånd tillåter tas proverna innan behandlingen påbörjas. Att en bakterie som hör till den normala slidfloran hittas fastställer inte orsaken till missfallet.

Omvänt utesluter ett normalt prov från slidan inte en infektion inne i livmodern. Ett smittämnes betydelse bedöms tillsammans med vävnadsskador och andra fynd. En hel död valp och dess moderkaka är ofta det bästa materialet för laboratorieundersökning.

Mikroskopisk vävnadsundersökning kan visa förändringar som inte syns utanpå. Att synliga förändringar saknas utesluter inte infektion. Orsaken kan förbli osäker trots omfattande utredning.

Tiken kan äta upp döda valpar eller moderkakor, vilket gör att viktigt diagnostiskt material går förlorat.

Uppföljning av progesteron kan komplettera bedömningen av dräktigheten. Odling för Brucella, Salmonella och Campylobacter kräver särskilda laboratorieförhållanden. Ett prov som tagits för sent eller förvarats dåligt kanske inte visar orsaken.

Provtagning från livmodern genom livmoderhalsen rekommenderas inte som rutinundersökning. Den kräver specialistkunskap och kan öka risken för skada eller infektion i livmodern.

Behandling

Veterinären väljer behandling utifrån tikens tillstånd och den misstänkta eller bekräftade orsaken. Risken för uttorkning, sepsis och chock bedöms först. En sjuk, uttorkad tik kan behöva dropp i en ven.

Behandling av infektion och bedömning av livmodern

Misstänkt bakterieinfektion kan kräva antibiotika före en slutlig diagnos. Symtomatisk vård stöder tiken och kan förbättra överlevnadschanserna för kvarvarande valpar. Möjligheterna att rädda en dräktighet är ofta begränsade när förlusten väl har börjat.

När hela dräktigheten har avslutats kontrollerar veterinären att livmodern har tömts. Efter en partiell förlust följs de kvarvarande fostrens livsduglighet. Kontrollerna bedömer mängden och utseendet på flytningarna från slidan tillsammans med ultraljudsfynden.

Läkemedel kan i vissa situationer hjälpa till att tömma livmodern. Kirurgisk borttagning av livmodern behövs ibland. Att hitta en behandlingsbar bakomliggande orsak kan förbättra chanserna till framtida lyckade dräktigheter.

Hormonstöd bara vid ett påvisat behov

Stöd med progesteron kan övervägas om produktionen är otillräcklig för att upprätthålla dräktigheten. Det kräver noggrann övervakning av tiken och fostren. Ett lågt hormonvärde ensamt skiljer inte ett primärt problem med gulkroppen från andra orsaker till missfall.

Syntetiska gestagener kan innebära en risk för insulinresistens hos tiken. Hanliga könsdrag kan också utvecklas hos honfoster. Om hormonstödet avslutas vid fel tidpunkt kan det ge förlängd dräktighet och fosterdöd.

I gruppen med 29 dräktigheter som fick hormonstöd gick 25, eller 86,2 %, till fullgången tid. Valparna i dessa lyckade dräktigheter förlöstes med planerat kejsarsnitt. Utan en obehandlad jämförelsegrupp kunde behandlingens effekt inte fastställas säkert.

De lyckade dräktigheterna gav sammanlagt 110 levande valpar. Av dessa överlevde 104, eller 94,5 %, till avvänjningen vid 6 veckors ålder.

Förebyggande

Vissa nationella råd för att förebygga brucellos rekommenderar antikroppstest för importerade hundar och hundar från utlandet som används i avel. En smittad bärare ska inte ha kontakt med andra hundar. Att förhindra att hunden äter kadaver minskar en möjlig exponering som hänger ihop med smittsam förlust av dräktighet.

Noggrann hygien vid hantering av rått kött är en viktig del av att förebygga smitta. Vaccination kan skydda mot vissa smittämnen som påverkar dräktigheten. Där det finns tillgängligt kan ett vaccin mot hundens herpesvirus användas under dräktigheten.

Att tidigt hitta en smittsam orsak hjälper till att förhindra spridning till andra hundar. Hygienen i kenneln påverkar också risken för klinisk herpesvirussjukdom.

Viktigt för hundägare

Anteckna datum för ägglossning och parning och alla resultat från uppföljningen av dräktigheten. Ta med uppgifter om tidigare kullar, en läkemedelslista och information om tikens kost. Nämn också faderns tidigare kullar, resor utomlands, nya hundkontakter och symtom hos andra djur i hushållet.

Fotografera onormala flytningar och anteckna när symtomen började. Ring kliniken innan du hanterar döda valpar eller moderkakor och fråga hur de ska förvaras och lämnas in för undersökning. Ordna uppföljning för tiken och eventuella kvarvarande foster.

Färska diagnostiska prover förvaras oftast under 4 °C. Kontrollera förvarings- och transportvillkoren med det laboratorium som gör analysen. Lämplig skyddsutrustning behövs vid hantering av prover och sekret om smitta misstänks.

Vanliga frågor

Kan en tik få missfall utan flytningar?

Ja, tidig fosterdöd och resorption kan vara helt utan yttre tecken. Förändringen kan märkas först vid en ny undersökning när en tidigare påvisad dräktighet inte längre finns. Senare förlust av dräktigheten kan ibland också ge få symtom. Ultraljud kan kontrollera om det finns levande foster i livmodern.

Kan andra valpar överleva efter att ett foster dött?

Vid partiell förlust av foster kan de kvarvarande valparna utvecklas normalt. Efter en partiell förlust bedömer ultraljud de kvarvarande fostren. Stödjande vård av tiken kan förbättra deras överlevnadschanser. Uppföljningen kontrollerar också att resten av dräktigheten fortskrider som man hoppas.

Behövs alltid operation efter missfall?

Vården omfattar att kontrollera om livmodern har tömts helt. Läkemedel kan i vissa situationer hjälpa till att tömma den. Borttagning av livmodern behövs ibland, men beslutet bygger på undersökning av tiken. Uppföljningen kan ske med ultraljud och bedömning av flytningar från slidan.

Kan progesteron förhindra missfall?

Hormonstöd används vid progesteronbrist som bedömts av veterinär. Lågt progesteron kan dock också bero på infektion eller livmodersjukdom. Behandlingen kräver noggrann övervakning för att förhindra komplikationer. Utsättning vid fel tidpunkt kan förknippas med förlängd dräktighet och fosterdöd.

Kan orsaken spridas till andra hundar eller människor?

Vissa orsaker kan spridas till andra djur eller människor. Vid infektion med Brucella canis släpps till exempel stora mängder bakterier ut i foster och förlossningssekret. Prover och sekret hanteras därför med lämplig skyddsutrustning. Kontakt mellan en bärare av Brucella och andra hundar ska undvikas.