Juvertumörer hos hund

Översikt

Godartade och elakartade tumörer

Dessa tumörer utgår från juvervävnad. De hör till de vanliga tumörerna hos tikar. Ungefär 50 % är elakartade. Godartade tumörer kan växa långsamt lokalt. Elakartade tumörer kan växa in i omgivande vävnad.

En hund kan ha godartade och elakartade knölar samtidigt. En knöl kan drabba en juverdel eller flera ställen längs juverlisterna. Tumörer förekommer oftare i de bakre juverdelarna.

Bland försäkrade svenska tikar hade 13 % en diagnostiserad juvertumör vid 10 års ålder. Schweiziska cancerregister fann att 14,50 % av de tumörer som diagnostiserades av patologilaboratorier utgick från juvret.

En studie från norra Europa undersökte 71 drabbade hundar: 28 hade bara godartade juvertumörer. Tjugosju hade bara elakartade tumörer. Sexton hade båda. Tjugoåtta hade mer än en juvertumör.

Orsaker

Hormonernas påverkan på juvervävnaden

Arvsanlag och hormonella faktorer bidrar till utvecklingen. Äggstockarnas hormoner styr normalt juvrets tillväxt. Efter löpet utsätts juvret för höga halter av progesteron. Östrogen kan främja celldelning. Tumörerna kan ha receptorer genom vilka könshormoner påverkar deras celler.

En tumör kan innehålla flera celltyper. Karcinom är en elakartad tumör som utgår från juvrets epitel, körtelns beklädnadsvävnad. En elakartad del kan med tiden utvecklas inne i en godartad tumör.

Fortsatt celldelning ger fler tillfällen för genetiska förändringar. Den hormonella exponeringen upprepas med varje löpcykel. Kraftigt förändrade tumörceller kan ha få eller inga hormonreceptorer.

Riskfaktorer

Tumörerna drabbar särskilt okastrerade tikar. De är ovanliga hos hanar. De flesta drabbade tikar är äldre än åtta år. Högre förekomst har till exempel rapporterats hos cocker spaniel, springer spaniel och boxer. Upprepade skendräktigheter har kopplats till ökad risk. Övervikt vid ett års ålder har också kopplats till ökad risk.

Rapporter om schnauzer beskriver särskilt äldre tikar i färgen peppar och salt. En svensk hälsoenkät för schnauzer rapporterade tumörer hos 15 % av hundarna i peppar och salt. Andelen hos svarta hundar var 3 %.

Medelåldern vid diagnos hos försäkrade svenska tikar var 8,0 år. Tikar stod för 97,74 % av de registrerade schweiziska juvertumörerna.

Typiska symtom

En tumör kan kännas som en väl avgränsad knuta under huden. Den kan vara smärtfri.

• En fast knöl bredvid en spene.
• Flera separata knutor längs juverlisten.
• Sår i huden över en knöl.
• Flytning från spenen.
• Svullnad och ömhet i juvret.
• Viktnedgång vid framskridande sjukdom.

Såriga tumörer kan göra ont. Smärtsamma sår kan minska aptiten. Framskriden sjukdom kan försämra allmäntillståndet.

Vissa knölar sitter fast i omgivande vävnad. Inflammatoriskt karcinom kan ge rodnad som sprider sig runt tumören. Tecknen vid denna cancer kan förvärras snabbt. Ett större svullet område kan då kännas under huden.

Komplikationer och följder

Metastaser och återfall

Elakartade tumörer kan spridas till närliggande lymfkörtlar. Utöver de regionala körtlarna förekommer metastaser oftast i lungorna. Levern och skelettet kan också drabbas. Celler som blir kvar efter operationen kan orsaka lokalt återfall. Separata nya tumörer kan utvecklas i den kvarvarande juvervävnaden.

Tumörer över 3 cm är förknippade med sämre prognos. Hög histologisk grad är också förknippad med sämre prognos. Operation ensam kan räcka för små, lokaliserade tumörer. En grupp som följdes efter operation av invasivt juverkarcinom hade en medianöverlevnad på 11,4 månader. I denna grupp dog 41,5 % av juverkarcinom inom ett år efter operationen.

Tumörceller i lymf- eller blodkärl ökar risken för metastaser. Uppföljning efter operation av karcinom fann progression hos 27 % under det första året. Efter två år var andelen 36 %. Progressionen omfattade återfall i eller nära operationsområdet och avlägsna metastaser.

Vad överlevnadssiffrorna beskriver

En histologibaserad studie följde 433 tikar efter borttagning av karcinom. Vid celler i kärl eller körtlar berodde prognosen också på tumörens histologiska storlek. Mediantiden till död orsakad av juverkarcinom var 348 dagar för tumörer på högst 20 mm med spridning. För tumörer över 20 mm med celler i kärl eller körtlar var den 163 dagar.

För lokala invasiva karcinom på högst 20 mm utan påvisad spridning till kärl eller körtlar var mediantiden till karcinomrelaterad död fyra år och 8,5 månader. I samma klassning hade lokala tumörer över 20 mm en median på tre år och 2,8 månader.

Undersökning hos veterinären

Palpation, nålprov och vävnadsprov

Veterinären känner igenom båda juverlisterna i hela deras längd. Varje knöls storlek och läge registreras. Fästning vid djupare vävnad påverkar planeringen av operationen. Palpation ensam kan inte fastställa tumörens art. Finnålsprov kan hjälpa till att skilja juvertumörer från andra tumörer under huden. Mikroskopisk vävnadsundersökning, histologi, avgör om tumören är elakartad. Separata borttagna knölar undersöks var för sig, eftersom typerna kan skilja sig åt.

Patologen bedömer differentieringen: hur mycket cellerna liknar normala juverceller. Hur ofta cellerna delar sig påverkar graden. Celler i kanten av ett preparat visar att tumören nådde snittkanten.

Bedömning av spridning

TNM-klassningen beskriver utbredningen. T beror på diametern. Tumörer under 3 cm är T1. De som är 3–5 cm är T2. De som är över 5 cm är T3. Stadium IV innebär spridning till regionala lymfkörtlar utan avlägsna metastaser. Avlägsna metastaser innebär stadium V.

Lymfkörtlar i armhålan eller ljumsken kan innehålla tumörceller trots normal storlek. Förstoring kan också bero på inflammation. Nålprov kan användas för att leta efter tumörceller. Röntgen av bröstkorgen i tre projektioner används ofta för att bedöma lungmetastaser. Ultraljud av buken kan vid behov utreda spridning.

Blodprover bedömer den allmänna hälsan före operationen. Datortomografi kan ge mer detaljerad information om stadiet.

De kliniska stadierna I–III beskriver tumörer av olika storlek utan påvisad spridning till körtlar eller avlägsna ställen. Undersökning av inväxt i omgivande vävnad hjälper till att beskriva den elakartade tillväxten.

Behandling

Kirurgiskt avlägsnande

Operation är förstahandsbehandling för de flesta juvertumörer hos hund. Omfattningen beror delvis på antalet knölar. En enstaka tumör kan tas bort lokalt med tillräckligt mycket frisk vävnad. Läget kan motivera att hela den drabbade juverdelen tas bort. Flera tumörer längs ena sidan kan motivera att hela den juverlisten tas bort.

Marginalens bredd vid elakartade tumörer beror på typ och läge. Beroende på storlek och tillväxtmönster kan 1–3 cm frisk omgivande vävnad tas bort. Djup inväxt kan kräva att fastsittande bukfascia tas bort. Celler i snittkanterna leder till bedömning av ytterligare operation.

Smärta efter omfattande borttagning av en juverlist kan kräva övervakning på sjukhus.

Tilläggsbehandling och samtidig kastration

Spridning till lymfkörtlar kan leda till cellgiftsbehandling vid sidan av operationen. En överlevnadsvinst är inte fastställd för alla former av juvercancer. Operation förlänger i regel inte överlevnaden vid inflammatoriskt karcinom. Smärtlindrande behandling kan då ordineras.

Borttagning av äggstockarna kan övervägas vid operation av karcinom hos en okastrerad tik. En randomiserad studie med 60 hundar fann ingen statistiskt signifikant förlängning av den totala överlevnaden med samtidig kastration. Den fann inte heller någon signifikant skillnad i tid till en ny tumör eller progression.

Att ta bort äggstockar och livmoder förebygger också pyometra.

Förebyggande

Tidig kastration kan minska risken för juvertumörer. En uppskattning från 1969 angav att risken för karcinom efter kastration före första löpet var 0,5 % av risken hos okastrerade tikar. Kastration mellan första och andra löpet gav en uppskattning på 8 % av den risken. Mellan andra och tredje löpet var den 26 %.

En översikt från 2025 fann att sex av 13 studier inte visade minskad risk med tidig kastration. Beslut om tidpunkt tar också hänsyn till rasens mottaglighet för andra sjukdomar som blir vanligare efter ingreppet. Vissa hormonella löpförebyggande medel kan öka risken för godartade tumörer.

Viktigt för hundägare

Nya knölar och återhämtning

Känn regelbundet igenom juverlisterna efter nya knutor. Anteckna läge och storlek så att tillväxttakten kan bedömas. En krage förhindrar oftast att hunden slickar såret i 10–14 dagar efter operationen. Aktiviteten begränsas oftast i ungefär två veckor medan såret läker. Håll utkik efter rodnad och svullnad. Berätta omedelbart om flytning.

Ordinerade smärtstillande läkemedel hjälper återhämtningen. Efter borttagning av en elakartad tumör kan operationsområdet och närliggande körtlar kontrolleras var tredje månad under det första året. Senare kontroller kan ske var sjätte månad.

Sår nära ett bakben kan lättare gå upp.

Vanliga frågor

Är en liten knöl i juvret alltid godartad?

Även små knölar behöver utredas av veterinär. Palpation ensam kan inte säkert avgöra om en knöl är elakartad. Små tumörer kan vara lättare att behandla utan metastaser. Mikroskopisk undersökning av borttagen vävnad ger den säkraste identifieringen.

Kan en kastrerad hund få juvertumörer?

Ja. Tidig kastration kan minska risken. Nya knutor behöver bedömas även om de är små och smärtfria hos en kastrerad hund. De kan sitta under huden direkt bredvid en spene.

Måste hela juverlisten tas bort?

En enstaka knöl eller juverdel kan räcka vid en isolerad tumör. Flera tumörer på samma sida kan motivera att hela juverlisten tas bort. Patologen kontrollerar efteråt om det finns celler i snittkanterna. Det hjälper till att bedöma om operationen var tillräcklig.

Kan tumörer komma tillbaka efter operation?

Lokalt återfall är möjligt. Celler som blir kvar i snittkanterna ökar denna risk. En separat ny knöl kan också uppstå i en annan juverdel. Känn regelbundet igenom de kvarvarande juverlisterna efter nya knölar.

Hur upptäcks spridning?

Veterinären undersöker de regionala körtlarna, eftersom tumörer kan spridas dit. Provtagning kan leta efter metastaser trots normal körtelstorlek. Röntgen av bröstkorgen utreder synlig spridning till lungorna. Bukorganen kan också undersökas med ultraljud vid behov.