Näsblod hos hund – första hjälpen, orsaker och utredning

Översikt

Näsblod kan vara en enstaka plötslig händelse eller en del av långvariga symtom. Nässvalget ligger bakom näshålan, ovanför den mjuka gommen. En del av blodet kan rinna ned i svalget och sväljas. Svalt blod kan senare synas som mörka koagel i kräkningar eller som svart avföring.

När 176 hundar utreddes för näsblod hittades en bakomliggande orsak hos 109 (62 %). Det fanns totalt 115 sjukdomar eller skador, eftersom en del hundar hade mer än ett fynd. Av dessa fynd var 90 lokala. De återstående 25 påverkade hela kroppen. Av hundarna undersöktes 132 via akutverksamheten (75 %).

Orsaker

Tillstånd i och runt nosen

En skada kan få ett blodkärl i nosen att brista. Ett grässtrå i nosen kan ge plötsliga nysningar och näsflöde. Ihållande blodigt näsflöde kan orsakas av en tumör i nosen eller en svampinfektion. Aspergillos i nosen kan sprida sig från näshålan till käkhålan eller pannhålan. En rotböld i en tand i överkäken kan tömma sig in i näshålan.

Bland de lokala orsakerna i studien med 176 hundar hittades 35 tumörer och 33 skador. Inflammation i nosen utan påvisad bakomliggande orsak diagnostiserades i 20 fall. En rotböld orsakade näsblodet i 2 fall. Noskvalster kan ge nysningar, näsflöde och näsblod.

Blodplättar och koagulationsfaktorer

Trombocytopeni innebär ett onormalt lågt antal blodplättar, vilket kan göra hunden benägen att blöda. Vid immunmedierad trombocytopeni kan kroppen förstöra sina egna blodplättar. Vid von Willebrands sjukdom fäster blodplättarna inte ordentligt vid skadade kärlväggar. Antikoagulerande råttgifter stör återvinningen av K-vitamin, så att vissa koagulationsfaktorer inte kan bildas normalt. Blödningstecken visar sig typiskt 3–7 dagar efter att en farlig mängd av ett sådant gift har svalts. Näsblod kan också förekomma vid hemofili, där en ärftlig brist på en koagulationsfaktor försämrar levringen. Leversvikt är en annan möjlig orsak till näsblod.

I studien som utredde orsakerna till näsblod hittades lågt antal blodplättar hos 12 hundar. Störd funktion i blodplättarna påvisades hos 7 hundar med näsblod. Störd funktion i koagulationsfaktorerna påvisades i 3 fall.

Riskfaktorer

Hundar som var minst 6 år var vanligare bland de 176 hundar som utreddes för näsblod än bland jämförelsehundarna. Hanar var också proportionellt vanligare i gruppen med näsblod än bland jämförelsehundarna. Hundar som vägde minst 26 kg var också överrepresenterade. I en annan studie med 35 hundar hade hundarna med tumörer i nosen en medelålder på 10,0 år. Hundar med annan sjukdom inne i nosen hade en medelålder på 5,6 år. Hundar med lång nos har anlag för aspergillos i nos och bihålor. Ärftlig von Willebrands sjukdom typ III är känd hos kooikerhondje.

Typiska symtom

Blod kan synas vid bara en näsborre även när hunden har en sjukdom som påverkar hela kroppen. I en studie hade 11 av 21 hundar med systemisk sjukdom ensidig blödning (52 %).

• Hunden kan nysa eller gnida nospartiet.
• Blod kan vara blandat med slem i näsflödet.
• Andningen kan bli ljudlig runt nosen eller svalget.
• Nospartiet kan ändra form eller nosryggen svullna.
• Nosen kan förlora pigment eller få ett sår.
• Tandköttet kan blöda eller huden få blåmärken ovanligt lätt.

Luftflödet genom nosen kan vara minskat, särskilt när en förändring tar plats i näshålan.

I studien med 35 hundar hängde symtom som varat mer än 1 månad oftare ihop med sjukdom inne i nosen än med systemisk sjukdom. I en brittisk studie om aspergillos antecknades näsblod hos 292 av 461 hundar där detta symtom dokumenterats (63 %).

Komplikationer och följder

Blodförlust och blödning på andra ställen i kroppen

Kraftig blödning kan försämra cirkulationen; slemhinnornas färg och pulsen hjälper till att bedöma hur allvarligt det är. En betydande blodförlust kan ge blodbrist. Om levringen är försämrad kan blödning också uppstå i brösthålan eller andra vävnader. En kanadensisk studie om råttgift registrerade blödningsställen i 81 fall. Näsblod förekom hos 13 av dem. Det vanligaste stället var lungsäcken, där blod hittades i 35 fall.

Ett kraftigt sänkt antal blodplättar kan ge livshotande blödningar, även om en annan hund med samma värde kan sakna symtom. Aspergillos kan skada benstrukturer i näshålan, bland annat näsmusslorna och nässkiljeväggen. En elakartad tumör i nosen kan växa in i och förstöra omgivande ben.

Undersökning hos veterinären

Blodprover och bedömning av levringen

Hos en hund som blöder kraftigt bedömer veterinären cirkulationen utifrån fynd som hjärtfrekvens, puls och slemhinnornas färg. Blodstatus visar om hunden har blodbrist. Det ger också antalet blodplättar. Ett ovanligt lågt antal blodplättar kan kontrolleras i ett blodutstryk, eftersom blodplättarna kan klumpa ihop sig i provet. Tester som protrombintid (PT) och aktiverad partiell tromboplastintid (APTT) mäter olika steg i levringen. Ett urinprov kan visa om blod i urinen förekommer samtidigt med näsblodet. Blodkemi kan bedöma leverns och njurarnas tillstånd. Blodtrycket mäts om högt blodtryck misstänks bidra till blödningen.

Rutinmässiga koagulationstider kan vara normala trots störd funktion i blodplättarna. Nivån av von Willebrandfaktor kan mätas i blodet om en ärftlig blödningssjukdom misstänks. Förändringar i koagulationsproverna kan visa sig först 2–5 dagar efter att hunden ätit antikoagulerande gift. Vid förgiftning med antikoagulantia kan PT bli förlängd före APTT.

Bilddiagnostik, endoskopi och provtagning av nosen

Om en lokal orsak misstänks undersöker veterinären nospartiet, ögonen och munnen och bedömer luftflödet genom näsborrarna. Datortomografi visar nosens mjukdelar och benstrukturer tydligare än vanlig röntgen av skallen. Bilddiagnostik görs oftast före biopsier, eftersom blödning från provtagningen kan göra fynden svårare att bedöma. Vid endoskopi av nosen kan veterinären se ett främmande föremål som fastnat, en svampbeläggning eller en vävnadsmassa. En noggrann endoskopi av näshålan och nässvalget görs under narkos. Om en tumör misstänks kan en biopsi tas för vävnadsundersökning. Odling av ett prov från en svampbeläggning i nosen hjälper till att påvisa aspergillos. Om Aspergillus bara växer i ett sköljprov hjälper mikroskopiska fynd av svamptrådar också till att bedöma fyndets betydelse.

I en studie där alla djur hade ett främmande föremål i nosen syntes föremålet bara på 14 av 40 datortomografier (35 %). Ensidig ansamling av vätska kan tyda på ett främmande föremål vid datortomografi även när själva föremålet inte syns. I den brittiska studien om aspergillos var svampodlingen positiv i 67 av 93 prover från beläggningar (72 %). Av 80 biopsier från slemhinnan var 37 positiva (46 %).

Behandling

Hantering av kraftig blödning på kliniken

När blödningen är kraftig bedömer veterinären först cirkulationen och hundens allmäntillstånd. En kraftig blödning kan stoppas lokalt, till exempel med tryck genom en nostamponad. Om blödningen har gett svår blodbrist kan hunden behöva en transfusion av röda blodkroppar. En plasmatransfusion kan ersätta saknade koagulationsfaktorer. I den kanadensiska studien om råttgift fick 68 av de 81 hundarna med blödning blodprodukter (84 %). Av hundarna med blödningstecken överlevde 70 till utskrivning (86 %).

Behandling av den bakomliggande orsaken

Ett främmande föremål i nosen tas om möjligt bort vid endoskopin. Om det sitter djupt kan kirurgi behövas för att ta bort det. Behandlingen av aspergillos börjar med att svampbeläggningarna tas bort, så att det lokala svampmedlet kan nå behandlingsområdet. Strålbehandling kan användas för att behandla en tumör i nosen. Bland 17 hundar som fick strålbehandling hade 11 näsblod före behandlingen (65 %). Medianöverlevnaden i denna grupp med strålbehandlat näskarcinom var 298 dagar. Hos 24 hundar som behandlades med ett annat strålbehandlingsprotokoll var medianöverlevnaden 375 dagar.

Vid immunmedierad trombocytopeni dämpar förstahandsmedicineringen kroppens immunreaktion mot blodplättarna. K-vitamin används som motgift mot antikoagulerande råttgift. En förbättring av koagulationstiden kan ses inom 12–24 timmar efter behandlingsstarten. Levringen kontrolleras oftast igen 2–3 dagar efter att behandlingen avslutats.

Råttgift som innehåller kolekalciferol kan höja kalciumet i blodet och skada njurarna.

Förebyggande

Förvara råttgifter och beten där hunden inte kan nå dem. Att förvara gifter i ett låst skåp hjälper till att förhindra oavsiktlig exponering. Förvara inte bekämpningsmedel bredvid hundmaten. Att samla upp döda gnagare minskar hundens möjligheter att äta dem. I områden där grässtrån med vassa frön växer minskar koppel och att hålla sig på stigen kontakten med fröställningarna.

Att följa anvisningarna på betets etikett hjälper till att förhindra oavsiktlig exponering, även när produkterna används utomhus. Att använda ett lämpligt rasspecifikt gentest vid avelsbeslut kan hjälpa till att förhindra att ärftlig von Willebrands sjukdom blir vanligare inom en linje.

Viktigt för hundägare

Håll hunden lugn, eftersom blodtrycket som stiger vid upphetsning kan öka blödningen. Du kan försiktigt hålla en kall kompress över nosryggen om hunden tål det och kan andas fritt. Stoppa inte in bomull, papper eller en bomullspinne i en näsborre: det kan utlösa nysningar och förvärra blödningen. Ge inte läkemedel mot blödning eller smärta på eget initiativ.

Om näsblodet kommer tillbaka, kontakta veterinären även om blödningen upphör mellan episoderna. Berätta för veterinären vilken näsborre som blödde eller om båda gjorde det. Nämn också eventuella slag, möjlig exponering för råttgift eller nysningar som började före blödningen. Berätta om blödningen har kommit tillbaka eller om hunden också har haft blåmärken på andra ställen i huden. Räkna upp alla läkemedel och tillskott som hunden fått de senaste 30 dagarna, även läkemedel som svalts av misstag.

Vanliga frågor

Kan blödning från en näsborre bero på en koagulationsrubbning?

Ensidig blödning är vanlig vid lokal sjukdom i nosen. Den förekom dock också hos 11 av 21 hundar som diagnostiserats med systemisk sjukdom i en studie (52 %). Veterinären kan kontrollera antalet blodplättar och koagulationsfaktorernas funktion även när blodet bara kommer från en näsborre.

Ska jag täppa till hundens näsborre för att stoppa blödningen?

Bomull eller papper som stoppas in i en näsborre kan ge nysningar som förvärrar blödningen. En kall kompress kan läggas över nosryggen om hunden kan andas fritt med den där. Om blödningen fortsätter eller andningen blir ansträngd behöver hunden bedömas av veterinär direkt.

Kan svalt blod från nosen synas i avföringen eller kräkningar?

Blod som rinner från nosen kan passera genom svalget till magsäcken. Svalt blod kan göra avföringen svart eller synas som koagel i kräkningar. Berätta för veterinären om båda symtomen, eftersom de kan hjälpa till att bedöma orsaken till och omfattningen av blödningen.

Kan en hund verka frisk direkt efter att ha ätit råttgift?

Antikoagulerande råttgift påverkar levringen med fördröjning, eftersom de koagulationsfaktorer som redan finns i blodet typiskt tar slut under 24–64 timmar. Blödning märks oftast 3–7 dagar efter att en farlig mängd antikoagulerande gift har svalts. Kontakta en akutveterinär direkt om du misstänker exponering, även om hunden ännu inte har några tecken.

Varför undersöker veterinären både blodet och nosen?

Blodprover kan visa blodbrist, lågt antal blodplättar eller förändrade koagulationstider. Datortomografi visar näshålan och hjälper till att hitta en eventuell vävnadsmassa eller benförändringar. Endoskopi gör att veterinären kan se fynd som ett främmande föremål eller en svampbeläggning i näshålan.