Pannus hos hund – kronisk ytlig keratit

Översikt

Hornhinnan är ögats genomskinliga främre del, där ljuset kommer in. Vid pannus uppstår inflammation på dess yta och i den ytliga stödjevävnaden, stroma.

Tillståndet kallas också CSK eller Überreiters syndrom. Förändringarna drabbar oftast båda ögonen, men det ena kan vara betydligt värre.

Inflammationen börjar ofta vid hornhinnans nedre yttre kant och sprider sig mot mitten. En del hundar har också inflammation i det tredje ögonlocket i ögats inre vrå.

Inflammation i det tredje ögonlocket, så kallat plasmom, kan också förekomma utan pannus på hornhinnan. Pannus kan inte botas permanent, men den långsiktiga prognosen är ofta god när sjukdomen hålls ordentligt under kontroll.

Orsaker

Immunförsvaret reagerar mot hornhinnan

Vid pannus reagerar hundens immunförsvar mot ögats egna vävnader, oftast hornhinnan. En antagen ärftlig mottaglighet är inblandad.

I en studie från norra Europa hörde en viss kombination av gener i DLA-regionen ihop med pannus hos schäfer. Studien jämförde 30 drabbade hundar med 25 friska kontrollhundar.

I studien från 2011 var oddskvoten för genkombinationen 2,67. Åtta drabbade hundar bar två kopior av riskkombinationen, medan ingen av de friska kontrollhundarna gjorde det.

En studie av nedärvningen hos greyhound som publicerades 2016 talade för dominant nedärvning. Detta rasspecifika fynd beskriver inte hur pannus ärvs hos alla raser.

Inflammationsceller, bland annat lymfocyter och plasmaceller, vandrar från hornhinnans kant in i de ytliga lagren. Nya ytliga blodkärl växer in i den genomskinliga vävnaden tillsammans med dessa celler.

Ansamlingen av celler och kärl bildar onormal bindväv och kärlvävnad i hornhinnan. Pigment kan samlas i den rosa vävnaden när inflammationen fortskrider.

Pigmentbildande melanocyter vandrar in i hornhinnans inflammerade stroma. Förändringar som fortskrider kan också innebära ödem i hornhinnan.

UV-ljus och förändringar i tredje ögonlocket

UV-strålning anses förändra hornhinnans struktur så att immunförsvaret börjar uppfatta den som främmande. Vid plasmom i det tredje ögonlocket samlas plasmaceller och andra inflammationsceller, särskilt längs den främre kanten.

Inflammationen kan därför förtjocka kanten och minska dess normala pigment.

Riskfaktorer

Pannus diagnostiseras oftast hos schäfer, belgisk vallhund och greyhound. Andra kända raser med anlag är bland annat border collie, italiensk vinthund, siberian husky och australian shepherd.

Även andra raser och blandraser kan dock drabbas. Pannus diagnostiseras också hos tax, även om typiska patienter ofta tillhör vallhundsraser.

Symtomen börjar typiskt vid 1–6 års ålder. Sjukdom hos en ung hund kan vara mer aggressiv än sjukdom som börjar senare.

Stark UV-exponering och att bo på hög höjd kan göra sjukdomen svårare att kontrollera. Inflammationens aktivitet kan variera med årstiden och hur mycket tid hunden tillbringar utomhus.

Typiska symtom

Tidiga förändringar är ofta smärtfria och börjar i kanten innan de täcker mitten.

• Rosa, lätt upphöjd vävnad uppstår vid hornhinnans yttre kant.

• Små blodkärl växer från kanterna in i den klara hornhinnan.

• Brunt eller mörkt pigment syns på hornhinnan.

• Den främre ytan blir grumlig, så att det blir svårare att se igenom den.

• Kanten på det tredje ögonlocket blir tjockare, rödare eller förlorar sin mörka färg.

• Slemmiga flytningar kan förekomma tillsammans med inflammationen.

• Synen försämras om mörka förändringar täcker en stor del av hornhinnan.

Aktiv inflammation kan ibland ge obehag, även om pannus oftast är smärtfritt. Den först upphöjda förändringen kan breda ut sig och bli plattare samtidigt som den mörknar och ärrbildas.

Komplikationer och följder

Ärr och pigment stänger ute ljuset

Utan behandling kan blodkärl, ärr och pigment göra hornhinnan så tät att ljuset inte längre tränger igenom. Svår pannus kan ge betydande synnedsättning eller blindhet.

Förändringar som orsakas av inflammationsceller och nya kärl svarar i allmänhet bättre på behandling än ärr och pigmentavlagringar. Tidig behandling kan stoppa förloppet hos många hundar.

Även ett kort avbrott i medicineringen kan ge ett svårt återfall och försämra synen. Sjukdom som har blivit värre igen kan vara svårare att kontrollera än tidigare.

Undersökning hos veterinären

Var förändringarna sitter och att utesluta andra tillstånd

Veterinären bedömer ögonsymtomens historik och de karakteristiska förändringarna på hornhinnan för att ställa diagnosen. Ytlig kärlinväxt och inflammatorisk vävnad som breder ut sig över hornhinnan passar med pannus.

Det tredje ögonlocket undersöks också efter förtjockad kant och förlust av pigment. Med ett spaltlampsmikroskop kan förändringar i hornhinnan och ögats främre del bedömas.

Färgning med fluorescein kontrollerar om det finns ett sår på hornhinnans yta. Färgen fastnar där de skyddande ytcellerna saknas.

Mätning av tårproduktionen hjälper till att bedöma om torrhet bidrar till symtomen. Trycket i ögat kan mätas för att utesluta andra ögonsjukdomar.

Ett prov från hornhinnan eller bindhinnan kan tas för cellundersökning vid behov.

Uppföljning av förändringarnas omfattning

Tjock inflammatorisk vävnad kan dölja pigment och göra dess verkliga omfattning svår att bedöma. En studie från Turkiet från 2021 delade in pigmentet i fyra grader efter hur väl ögats inre strukturer gick att se.

Vid grad 1 fanns lite pigment och de inre strukturerna syntes tydligt. Vid grad 2 var missfärgningen tydligare men strukturerna syntes fortfarande.

Vid grad 3 gjorde kraftigt pigment det svårt att bedöma de inre strukturerna. Vid grad 4 hindrade pigmentet att man såg dem genom hornhinnan.

Vid uppföljningen bedöms minskningen av inflammatorisk vävnad och spridningen av pigment var för sig. Behandlingen kan justeras utifrån blodkärl, inflammatorisk vävnad och rodnad i bindhinnan.

Vid en officiell ögonundersökning (ögonlysning) bedöms också andra strukturer, som ögonlocken, linsen och ögats bakre del. Pupillerna vidgas med ögondroppar före den officiella undersökningen så att olika strukturer kan bedömas säkert.

Vissa officiella screeningprogram kräver att hunden är id-märkt före undersökningen, och id-märkningen kontrolleras på kliniken. Den enskilda genförändring som ligger bakom pannus hos greyhound är ännu inte känd.

Behandling

Livslång lokal behandling

Veterinären ordinerar läkemedel utifrån ögonundersökningen och inflammationens aktivitet. Den vanliga behandlingen är ögondroppar eller ögonsalva som dämpar inflammationen och immunsvaret.

Kortisonpreparat som används kan vara prednisolon eller dexametason. Läkemedel som påverkar immunsvaret är bland annat ciklosporin och takrolimus.

De kan kombineras med kortison för att hålla sjukdomen under kontroll med så lite kortison som möjligt. När inflammationen har lagt sig minskar veterinären behandlingen till den underhållsnivå hunden behöver.

Den lokala antiinflammatoriska behandlingen fortsätter dock hela livet. Antibiotika behövs ibland om en sekundär infektion uppstår.

Vad vet man om svaret på behandling?

I en retrospektiv studie från Turkiet som omfattade 2012–2019 diagnostiserades pannus i 104 ögon hos 55 hundar. Fyrtiotvå hundar var schäfrar.

Rodnaden i bindhinnan minskade under den första behandlingsveckan, även om kärlen i hornhinnan fortfarande syntes. Efter en månad fanns främst pigment kvar på hornhinnorna.

Pigmentet försvann helt hos tre hundar under sex månaders uppföljning. Vid fotouppföljning av en schäfer hade pigmentet ökat igen det sjunde behandlingsåret.

Det var behandlade hundar som följdes över tid, så siffrorna betyder inte att alla hundar följer samma tidsschema för förbättring.

Andra behandlingar vid svår pannus

En kortisoninjektion under bindhinnan kan övervägas vid svår inflammation. Ett implantat under bindhinnan som avger ciklosporin kan hjälpa till att kontrollera sjukdomen hos en del hundar.

Ett ytligt vävnadslager kan ibland tas bort från en kraftigt ärrad, pigmenterad hornhinna för att förbättra synen. Ingreppet kallas ytlig keratektomi.

Sjukdomen kommer ofta tillbaka efter operationen, så den ses som en sista utväg. Betastrålning har använts i ett fåtal fall för att minska kärl och inflammationsceller i hornhinnan.

Förebyggande

Att minska UV-exponeringen är en del av att förebygga försämringar. Glasögon med UV-skydd som är gjorda för hundar kan minska strålningen som når ögonen.

Undvik starkt direkt solljus, särskilt när solen står högt. Solskydd tar inte bort behovet av livslång lokal behandling.

En hund med diagnosen pannus bör inte användas i avel. Ett öga som blivit symtomfritt med läkemedel räknas inte som friskt vid en avelsbedömning.

Att fortsätta medicineringen efter att symtomen lagt sig minskar risken för ett svårt återfall efter ett behandlingsavbrott. Återbesöken hjälper till att anpassa behandlingen efter sjukdomens aktuella aktivitet.

Viktigt för hundägare

Anteckna medicineringen och om den kan ges som överenskommet. Berätta för kliniken om ögondropparna är svåra att ge eller om behandlingen har avbrutits.

Håll särskilt koll på om vävnad och pigment sprider sig från kanterna mot mitten. Foton tagna i samma ljus kan hjälpa till att visa förändringar vid återbesöken.

Att symtomen blir bättre betyder inte att hunden är permanent botad, eftersom pannus behöver kontrolleras fortlöpande.

Kom också överens med veterinären om hur ni hanterar utevistelser i starkt solsken och lämpligt ögonskydd. Nytt kisande, smärta eller en tydlig förändring av synen behöver bedömas på nytt även när pannus redan är diagnostiserat.

Att tvätta händerna före och efter att du ger ögonläkemedel minskar risken att produkten förorenas och att mikrober sprids.

Håll flaskans spets ren och låt den inte röra vid ögat, ögonlocken eller andra ytor.

Lugna belöningar kan göra nästa gång lättare genom att upplevelsen förblir positiv.

Att en annan person försiktigt stöttar hunden kan hjälpa till att hålla den stilla medan ögonläkemedlet ges.

Flytningar runt ögonen kan försiktigt tas bort med en handduk fuktad med varmt vatten innan läkemedlet ges.

Du kan lätt stödja handen mot hundens huvud för att hålla droppflaskan stadigt.

När hunden blinkar sprids läkemedlet över ögats yta.

En del droppar smakar beskt när de rinner genom tårkanalerna till svalget och kan få hunden att dregla eller harkla sig.

Om ögat ser mer inflammerat eller rött ut efter läkemedlet bör veterinären bedöma det.

Vanliga frågor

Gör pannus ont för hunden?

Typisk pannus är ofta smärtfri och innebär inte i sig något sår på hornhinnan. Aktiv inflammation kan ändå ge obehag. Kraftigt kisande eller att hunden håller ögat stängt kan bero på ett hornhinnesår och är skäl till en snabb undersökning.

Kan pannus göra en hund blind?

Svår pannus kan ge så mycket ärr och pigment på hornhinnan att synen försämras eller går förlorad. Tidig behandling stoppar förloppet hos många hundar, men befintliga ärr och pigment svarar sämre än aktiv inflammatorisk vävnad.

Kan jag sluta med ögondropparna när ögonen har klarnat?

Behandlingen av pannus är livslång, även om ögonen ser bättre ut och inflammationen lägger sig. Veterinären kan minska behandlingen till en individuell underhållsnivå, men även ett kort avbrott kan ge en svår försämring som kan skada synen. Det finns ingen permanent bot.

Hjälper solglasögon vid pannus?

Glasögon med UV-skydd som är gjorda för hundar kan minska exponeringen för den strålning som förvärrar pannus. De används vid behov tillsammans med livslånga ögonläkemedel, eftersom solskydd inte ändrar sjukdomens immunmedierade natur eller gör den permanent botbar.

Varför ser bara det ena ögat drabbat ut?

Pannus drabbar oftast båda ögonen, men förändringarna kan vara mycket olika svåra. Veterinären bedömer därför båda ögonen och de tredje ögonlocken, där inflammationen kan ge förtjockning och förlust av kantens normala pigment.