Parodontit hos hund – sjukdom i tändernas stödjevävnad

Översikt

En tands stödjestrukturer omfattar tandköttet, cementet som täcker roten, rothinnan och det omgivande käkbenet. Gingivit är en inflammation som är begränsad till tandköttet, utan att tandens fäste har gått förlorat. Obehandlad gingivit kan gå vidare till djupare parodontit.

Upp till 80 % av hundarna har någon grad av tandlossningssjukdom vid två års ålder. Denna breda sjukdomskategori omfattar både gingivit och parodontit. Siffran betyder alltså inte att alla dessa hundar redan har förlorat ben som stödjer tänderna.

I brittiska journaler från 784 kliniker 2016 registrerades tandlossningssjukdom hos 2 797 hundar.

Det motsvarade 12,52 % av hundarna under året. Andelen som beräknats från journalerna kan underskatta den verkliga förekomsten av sjukdomen.

Orsaker

Sjukdomen börjar med att bakteriellt plack samlas på tänderna och med kroppens inflammatoriska svar. Plack är ett mjukt lager som bland annat innehåller bakterier från munnen, ämnen från saliven och matrester. Bakterierna organiserar sig i en biofilm som fäster vid ytan.

Syret minskar i tjockt plack, vilket gynnar bakterier som lever utan syre. Plack under tandköttskanten är en viktig faktor som håller i gång inflammationen vid parodontit. Kroppens inflammatoriska ämnen skadar benet och andra vävnader runt roten. Bakterier och deras ämnesomsättningsprodukter bidrar också till benskadan.

Tandsten är mineraliserat, alltså hårdnat, plack. Mineraler i saliven hjälper plack som lämnas kvar att hårdna. Den hårda beläggningen skyddar bakterierna. Bakterier i en biofilm står emot antimikrobiella effekter bättre än fritt levande bakterier.

Munnens normala bakterieflora är inte helt skadlig. Vissa bakterier kan begränsa antalet mikrober som skadar tändernas stödjevävnad. Plack bildas ständigt på nytt på tändernas ytor och mellan tänderna.

Riskfaktorer

Tandlossningssjukdom är vanligare hos små hundar. Stigande ålder ökar också sannolikheten för sjukdom. Trångt ställda tänder och tunt omgivande ben gör hunden benägen att få skador på stödjevävnaden. Felställda tänder kan skapa ytor där plack lätt samlas.

I de brittiska journalerna hade toypudel 3,97 gånger högre justerade odds för diagnos av tandlossningssjukdom än blandraser. Greyhound hade också förhöjda odds, 2,58 gånger högre än blandraser. Jämförelsen gällde hundar som fick veterinärvård i Storbritannien.

Hos hundar med kort nos kan roterade och trångt ställda tänder försvåra munhälsan. Ett samband mellan kort nos och ökad risk för sjukdom gäller dock inte alla raser.

Diabetes och Cushings sjukdom kan göra hunden benägen att få sjukdom i munnens vävnader. Dåligt näringstillstånd är en annan riskfaktor. Vid sidan av ärftliga egenskaper påverkar munhygien och samtidiga sjukdomar hur sjukdomen utvecklas.

Typiska symtom

Tidig sjukdom i munnen kan sakna tydliga yttre tecken.

Tecken som du kan märka hemma är:

• Dålig andedräkt i samband med ansamling av bakterier i munnen.

• Rött, svullet eller lättblödande tandkött runt tänderna.

• Dregling eller att hunden gnider munnen med tassen eller mot ytor.

• Långsammare ätande och att maten faller ur munnen innan hunden äter den.

• Minskad aptit eller ovilja att tugga på tidigare favoritleksaker.

• Hunden drar sig undan familjen eller beter sig ovanligt aggressivt.

Tillbakadraget tandkött kan blotta tandroten. Vid långt gången sjukdom kan en tand bli lös eller falla ut. Vita tandkronor utesluter inte dold tandlossningssjukdom.

Komplikationer och följder

Förstörelse av rothinnan och käkbenet försvagar tandens fäste permanent. En fortskridande sjukdom kan ge långvarig smärta innan tanden faller ut. Djupa skador runt en övre hörntand kan skapa en öppning mellan munnen och näshålan.

Parodontit som når rotspetsen kan också skada tandens pulpa. Att rädda en sådan tand kan kräva både parodontal behandling och rotbehandling. Sjukdomen kan komma tillbaka efter behandling om munhygienen hemma inte förändras.

Prognosen för att en tand ska kunna behållas beror på hur mycket stödjevävnad som finns kvar. Vid långt gången sjukdom i stadium PD4 är prognosen för att behålla tanden osäker.

Undersökning hos veterinären

Undersökningen når under tandköttskanten

Veterinären tar en sjukhistoria och kontrollerar hundens allmänhälsa före ett tandingrepp. En undersökning av munnen när hunden är vaken kan visa tandsten, bettfel och trasiga eller missfärgade tänder. Hur noggrann den blir beror också på hur villigt hunden låter munnen undersökas.

Blodprover kan tas före narkosen för att bedöma hälsan. Ytterligare undersökningar, som EKG, läggs till vid behov. Saknade tänder, extra tänder och främmande föremål som fastnat i munnen bedöms också medan hunden är vaken.

En noggrann undersökning av tändernas stödjevävnad görs under narkos. Tänderna undersöks en och en och fynden förs in i ett tandschema. En parodontal sond förs varsamt in mellan tanden och tandköttet. Varje tand mäts på sex ställen så att lokala djupa skador inte missas.

Det normala djupet i tandköttsfickan hos hund är oftast 1–3 mm. Tändernas rörlighet och de områden där rötterna delar sig på flerrotade tänder bedöms också. Intraoral tandröntgen av hela munnen visar rötterna och det omgivande benet. Tungan, gommen och munnens övriga mjukdelar kontrolleras också för avvikelser.

En biopsi från en avvikande förändring i munnen kan skickas för vävnadsundersökning. Gingivit som kvarstår trots rengöring kräver utredning av andra faktorer som håller i gång den. En autoimmun sjukdom eller inflammation i munnen i samband med njursjukdom kan ibland ligga bakom.

Förlusten av fäste avgör stadiet

PD1 innebär gingivit utan förlust av fäste. Vid tidig parodontit, PD2, har mindre än 25 % av fästet gått förlorat. Vid PD3 är förlusten 25–50 %. Vid PD4 har mer än 50 % gått förlorat.

Behandling

Rengöring och vid behov utdragning av tänder

Veterinären väljer behandling utifrån hur mycket av tandens fäste som gått förlorat. Plack och tandsten tas bort ovanför och under tandköttskanten under narkos. Tändernas ytor poleras efter rengöringen. Det kosmetiska resultatet av att ta bort tandsten hos en vaken hund behandlar inte pågående sjukdom under tandköttskanten.

Vid sidan av ultraljudsutrustning kan handinstrument användas för att ta bort tandsten. Poleringen jämnar ut små repor som uppstått på tandytan vid rengöringen. Till sist spolas området under tandköttskanten för att ta bort lossnat material och polerpasta.

Djupa tandköttsfickor kräver rengöring av rotytan och den inflammerade fickan. Fickor som är djupare än 5–6 mm kan kräva att tandköttet öppnas kirurgiskt för tillräcklig rengöring. Vid utvalda bendefekter kan membran eller bentransplantat som stödjer vävnadens nybildning användas. En lös tand med dålig prognos tas ofta bäst bort.

En fistel mellan munnen och nosen kräver att den drabbade tanden dras ut och att öppningen stängs. Att ta bort tanden gör att sjuk mjukvävnad och sjukt ben kan läka. Hundar kan ha god livskvalitet även utan tänder.

Smärtlindring och bedömning av antibiotika

Smärtlindringen fortsätter hemma vid behov enligt veterinärens anvisningar. Ett antibiotikum ersätter inte borttagning av plack, tandsten och sjuka tänder. Rutinbehandling kräver oftast inte antibiotika. Vid särskilda omständigheter bedöms behovet av antimikrobiell behandling individuellt.

Vitala funktioner övervakas under ingreppet och uppvaknandet. Sjunkande temperatur och blodtryck är narkosrisker som beaktas vid tandingrepp. Ett blåsljud på hjärtat kan motivera vidare hjärtundersökning innan narkosen planeras.

En andningstub håller luftvägen öppen tills hunden sväljer och vilar på bröstbenet. Kroppstemperatur och vid behov vätskestöd hanteras under uppvaknandet. Övervakningen av vitala funktioner fortsätter tills hunden är vaken.

Förebyggande

Daglig tandborstning tar bort mjukt plack och hjälper till att förebygga gingivit. Plack som får sitta kvar i mer än två dagar kan mineraliseras till tandsten. Vanlig tandborstning kan inte ta bort tandsten som redan har bildats.

Välj tandkräm som är avsedd för hundar. Tvättmedel och fluor i tandkräm för människor hamnar i hundens matsmältningskanal när den sväljs. Hårda ben och klövar kan få tänder att gå sönder. Vanligt torrfoder rengör inte nödvändigtvis tänderna tillräckligt.

Forskningsbelägg kan användas för att bedöma hur effektivt tandfoder och tuggben minskar plack eller tandsten. Undersökning av munnen under valptiden kan upptäcka kvarsittande mjölktänder som ger trångställning och bettfel. Kraftig trångställning kan ibland minskas genom att utvalda tänder dras ut.

Där en permanent tand verkar saknas skiljer röntgen en verkligt saknad tand från en som inte har brutit fram. God kontroll av ämnesomsättningssjukdomar som diabetes är också en del av att förebygga parodontit. Vävnadsskador av att bita på burgaller eller tugga på stenar åtgärdas genom att dessa vanor ändras.

En skyddande beläggning som läggs på tandytorna kan minska ansamlingen av plack. Den ersätter inte munhygien hemma eller professionell tandvård. En mjölktand kan ibland förbli stabil om ingen permanent ersättare har utvecklats.

Viktigt för hundägare

Kraftig borstning av en öm, inflammerad mun kan öka obehaget och göra senare träning svårare. Inför tandborstningen gradvis och belöna hunden. Träningen kan gå från att röra vid läpparna till att röra vid tandköttet, smaka på tandkrämen och till sist använda en tandborste.

För de flesta hundar är en noggrann borstning av tändernas utsidor den viktigaste delen av vården hemma. Tungan gnider mot insidorna, som oftast samlar mindre plack. Tandborstning hemma upprätthåller munhälsan mellan professionella behandlingar.

Att hantera munnen kan kännas obehagligt för en valp under tandömsningen. Undvik negativa upplevelser av tandborstning i detta skede. En mjölktand som sitter kvar bredvid en permanent tand kan trycka den nya tanden ur sitt läge.

Anteckna förändringar i ätande, tuggande, andedräkt och beteende inför besöket. Berätta om tidigare tandingrepp och andra sjukdomar. Be vid hemgången om skriftliga instruktioner om utfodring, uppföljning av såret och när tandborstningen kan börja, samt om tidpunkten för nästa undersökning.

Ett återbesök kan kontrollera läkningen efter utdragningar eller andra ingrepp i munnen.

Vanliga frågor

Är parodontit samma sak som gingivit?

Gingivit innebär inflammation i tandköttet utan förlust av tandens fäste. Vid parodontit har inflammationen gått vidare till tändernas djupare stödjevävnad. Gingivit kan gå över med noggrann borttagning av plack. Parodontit kan i stället kräva behandling av djupa fickor eller utdragning av tänder.

Kan en hund ha tandvärk men ändå verka pigg?

Ja, sjukdom i munnen kan göra ont utan tydliga uttryck för smärta. Smärtan kan visa sig som långsammare ätande eller ovilja att tugga på favoritleksaker. Att hunden drar sig undan eller är ovanligt irriterad kan också hänga ihop med problem i munnen. En ytlig titt i munnen visar inte alltid den bakomliggande orsaken.

Räcker det att ta bort tandsten utan narkos?

Rengöring av synliga ytor medan hunden är vaken förbättrar främst tändernas utseende. Inflammationen under tandköttskanten kan förbli obehandlad. En noggrann undersökning omfattar mätning av tandköttsfickor och tandröntgen under narkos. Valet av behandling beror på hur svåra skadorna på stödjevävnaden är.

Botar ett antibiotikum parodontit?

Ett antibiotikum används inte som enda behandling av parodontit. Plack, tandsten och vid behov sjuka tänder tas bort från den drabbade munnen. Rutinmässiga tandingrepp kräver oftast inte antibiotika. Ett eventuellt särskilt behov av läkemedel bedöms utifrån hundens andra sjukdomar och fynd.

Hur klarar sig en hund om tänder måste dras ut?

Efter att en sjuk tand tagits bort kan de omgivande vävnaderna läka. En hund kan klara sig och ha god livskvalitet även utan tänder. Efter ingreppet hanteras smärtan hemma enligt veterinärens ordination. En uppföljande undersökning hos veterinären kan bekräfta läkningen.