Noskvalster hos hund – symtom, smitta och behandling

Översikt

Hundens noskvalster heter vetenskapligt Pneumonyssoides caninum. Samma parasit kallas också Pneumonyssus caninum. Den förekommer över hela världen. Noskvalster rapporteras särskilt ofta i Skandinavien.

En typisk infektion med noskvalster gör oftast inte hunden allmänt sjuk. Symtomen kan dock störa jakt och spårarbete. I en svensk obduktionsstudie bar ungefär 20 % av de undersökta hundarna på noskvalster. I Norge hittades infektion hos 7 % av 250 hundar som obducerades 1993.

Symtomen är oftast lindriga och drabbar främst de övre luftvägarna. Parasiten har också beskrivits hos silverrävar.

Orsaker

Noskvalster rör sig längs ytan av nosens slemhinna. Deras långa ben sticker ut utanför kroppens kanter. Kvalster har också hittats i pannhålorna. Deras rörelser kan orsaka klåda och irritation i slemhinnan.

Honorna är ungefär 1–1,5 millimeter långa. De är ungefär 0,6–0,9 millimeter breda. Kroppen är oval och gulaktig. Parasiten syns med blotta ögat. Hanar och larver är mindre än honor.

Vuxna kvalster har fyra par ben. Larverna har tre par. Parasitens fullständiga livscykel är okänd.

Direkt överföring mellan hundar är en trolig smittväg. Indirekt smitta via miljön är också möjlig. De exakta smittvägarna är dock inte helt kända. Rinit kan göra nosens slemhinna röd och svullen.

Kvalster har registrerats röra sig med 1 centimeter per sekund.

Riskfaktorer

Infektioner förekommer hos hundar i alla åldrar och av alla raser. En iakttagelse fann fler infektioner hos hundar äldre än tre år än hos yngre hundar. Samma iakttagelse fann fler infektioner hos stora hundar än hos små raser. I den norska obduktionsgruppen fanns inget signifikant samband mellan infektion och fördelning av ålder, kön eller ras.

De infekterade norska hundarna var från fyra månader till tio år gamla. De representerade 14 raser. Tio var hanar och åtta var tikar. I Sverige var 48 hundar som behandlades på grund av symtom från åtta månader till 14 år gamla. Femton var jakthundar och 33 var sällskaps- eller brukshundar.

Om infektionen kan överföras från en dräktig tik till valparna är osäkert.

Typiska symtom

Tecken som stämmer med noskvalster är:

• Tätare nysningar eller frustningar.
• Omvänd nysning.
• Nosflöde.
• Huvudskakningar.
• En kliande nos som hunden gnuggar mot marken.
• Försämrat luktsinne eller att hunden lättare tappar ett spår.
• Ibland näsblod.

Ägare kan förbise infektion hos en hund med lindriga symtom. Hos en spårhund kan den första förändringen som märks vara att hunden tappar ett spår under träning eller tävling. Symtomen kan vara periodiska snarare än ständiga. Andra sjukdomar i nosen kan ge liknande tecken.

Under en episod av omvänd nysning drar hunden snabbt in luft genom nosen. Hunden står ofta med utsträckt hals och huvudet bakåtlutat. Munnen är oftast stängd och näsborrarna vidgas. En episod kan vara från några sekunder till några minuter.

Komplikationer och följder

Infektionen kan hänga ihop med kronisk bihåleinflammation. Tätare halsfluss har också iakttagits hos hundar med noskvalster. Ett försämrat luktsinne kan försvåra jakt och spårarbete. Prognosen efter behandling av bekräftad infektion med noskvalster är oftast utmärkt.

Vävnaderna i nosen visar oftast inga förändringar som syns för blotta ögat vid obduktion. Kraftig svullnad och flöde i samband med rinit kan göra näsgångarna trängre. Behandlingen mot noskvalster beräknas vara över 85 % effektiv.

I den norska obduktionsstudien hittades också bihåleinflammation hos 60 % av de 16 hundarna med måttliga eller kraftiga angrepp.

Symtomen försvinner inte alltid helt efter parasitbehandling. En annan samtidig sjukdom i de övre luftvägarna kan förklara kvarstående symtom. I den svenska gruppen med 48 hundar som valdes ut enbart utifrån symtom var 35 hundar, eller 73 %, symtomfria efter åtta veckor.

Undersökning hos veterinären

Att skilja symtomen från andra sjukdomar i nosen

Symtom från de övre luftvägarna kan tyda på noskvalster, men symtomen ensamma bekräftar inte infektionen. En främmande kropp i nosen kan ge liknande tecken. En tumör i nosen är en annan möjlig diagnos. Tandsjukdom eller en onormal öppning mellan munnen och nosen kan förklara nosflöde.

Svampinfektion är en annan möjlig orsak till ihållande besvär från nosen. Annan kronisk inflammatorisk sjukdom kan också hänga ihop med inflammation i nosens slemhinna. Ytterligare utredning behövs om behandling för förmodade noskvalster inte minskar symtomen.

Upphetsning kan också utlösa omvänd nysning. Att dra hårt i kopplet kan orsaka samma reflex. Att äta eller dricka snabbt är andra möjliga utlösande faktorer. En förlängd mjuk gom kan hänga ihop med liknande tecken hos en kortnosig hund.

Vid rinit kan vattnigt flöde bli slemmigt på grund av sekundär bakterieinfektion. Var i flödet kan hänga ihop med att inflammatoriska celler samlas i slemhinnan. Spårförmågan är svår att bedöma vid ett besök.

Fynd av ett kvalster bekräftar diagnosen

Ett kvalster som syns med blotta ögat kan ibland ses i hundens näsborre. Parasiter kan hittas i nosens slem eller vattniga flöde. Ibland nyser hunden ut ett kvalster med nosflödet. Ägare lyckas dock sällan se kvalster som lever inne i nosen. Kvalster har ibland setts komma ut ur en näsborre under narkos.

Rinoskopi och nosspolning är de mest användbara undersökningarna. Rinoskopi kan visa kvalster som rör sig inne i näshålan. Ett böjligt endoskop kan också undersöka de bakre öppningarna in i nässvalget. För detta kan endoskopet föras genom munnen och bakom den mjuka gommen.

Nosspolning görs oftast under narkos. En kuffad tub i luftstrupen skyddar luftvägarna under ingreppet. Koksaltlösning används för spolningen. Den uppsamlade vätskan undersöks under förstoring efter kvalster.

Ett negativt spolprov utesluter inte noskvalster. Kvalstren kan finnas i bihålor som är svåra att nå. Infektionen bekräftas genom att parasiten påvisas vid rinoskopi eller i spolvätskan. Fynd av kvalster visar inte om de förklarar alla hundens besvär från nosen.

Ytterligare undersökningar beror på symtomen

Datortomografi visar strukturerna i näshålorna och bihålorna. Om bilddiagnostik görs sker den före rinoskopi, spolning eller vävnadsprov som förändrar vävnaderna. Annars kan förändringar som orsakas av ingreppet förväxlas med de ursprungliga sjukdomsförändringarna.

Blodstatus och blodkemi kan hjälpa till att utreda andra samtidiga sjukdomar. Näsblod kan motivera kontroll av antalet trombocyter och blodets levring. Antikroppstest i blodet har ingen obestridd nytta vid diagnos av noskvalster. En ökning av eosinofiler ensam är inget användbart bekräftande test.

Behandling

Veterinären planerar parasitbehandlingen

Noskvalster behandlas med receptbelagda läkemedel som veterinären ordinerar. Om symtomen stämmer med noskvalster men ingen parasit syns kan veterinären överväga en behandlingsprövning. Parasitläkemedel som hör till de makrocykliska laktonerna kan användas mot denna infektion.

Parasitläkemedel har använts som tabletter och spot-on-behandlingar.

Exempel är milbemycin, selamektin och moxidektin. Risken för biverkningar beaktas när läkemedlet väljs. Ivermektin kan orsaka allvarliga biverkningar, särskilt hos collie och närbesläktade raser. En optimal allmän behandlingsregim för noskvalster har ännu inte fastställts.

Uppföljning av symtomen under behandlingen

Om snörvlandet inte förbättras inom ungefär en vecka efter behandlingsstarten utreds hunden vidare för andra orsaker. I den svenska gruppen med 48 hundar var 19 symtomfria efter fyra veckor. Då hade 29 fortfarande omvänd nysning.

Tretton hundar hade fortfarande symtom efter åtta veckor. Hos tio av dem hade symtomen minskat men inte upphört. De andra tre hade också kvar symtom. Ägarna märkte lindrig trötthet hos två hundar.

En hunds nysningar ökade en till två veckor efter att behandlingen hade påbörjats. Alla 48 hundar hade diagnostiserats enbart utifrån symtom, utan att kvalster hade bekräftats. Resultaten bedömdes utifrån ägarnas iakttagelser.

I en liten experimentell studie infekterades 12 beaglar. Sex fick selamektin. De andra sex bildade en obehandlad kontrollgrupp. Inga kvalster hittades vid obduktion av de behandlade hundarna.

Fem av de sex kontrollhundarna hade fortfarande kvalster. Resultatet bedömdes 39–46 dagar efter den experimentella infektionen. Ett kliniskt svar på behandlingen är något annat än att kvalster saknas vid obduktion.

De svenska hundägarnas bedömningar av symtomen stämde inte överens med varandra.

Förebyggande

Noskvalster kan överföras mellan hundar som har nära kontakt. Gemensamma sovplatser är en möjlig väg för indirekt smitta. Gemensamma apporteringsföremål kan också öka risken för infektion. Hundar i samma hushåll behandlas samtidigt, även när några saknar symtom. Selamektin och kombinationen imidakloprid–moxidektin anses kunna förebygga infektion.

Kvalster har rapporterats överleva utanför värddjuret i 19 dagar och i upp till tre veckor i en fuktig miljö.

I torr omgivning dör kvalstren inom ett eller ett par dygn.

Hundens noskvalster utgör ingen känd smittrisk för människor.

I fuktiga förhållanden har överlevnad iakttagits både i rumstemperatur och i kylskåpstemperatur.

Viktigt för hundägare

Anteckna när frustningarna förekommer och om de är ständiga eller kommer i episoder. Hos en spårhund, följ också förmågan att hitta och följa ett välbekant spår. Försämrad spårförmåga kan vara det första tecknet som märks.

Berätta för veterinären om andra hundar i hushållet och eventuella symtom hos dem. En jakthund med snörvlande besvär bör undersökas i god tid innan jaktsäsongen börjar. Hundar kan oftast använda luktsinnet bättre efter att parasiterna har eliminerats.

Håll hunden lugn vid näsblod. Stoppa inte in bomull eller annat material i näsborren. Att röra vid nosens insida med material kan öka nysningarna och förvärra blödningen. Ihållande blödning eller andningssvårigheter kräver omedelbar veterinärbedömning.

Ge inte läkemedel mot näsblod utan veterinärens råd.

Du kan spela in en kort video av en periodisk frustningsepisod att visa vid besöket.

Vanliga frågor

Betyder omvänd nysning alltid noskvalster?

Omvänd nysning stämmer med noskvalster, men andra sjukdomar kan också orsaka den. En främmande kropp, tumör eller tandsjukdom kan förklara liknande symtom. Att se ett kvalster vid rinoskopi eller i spolvätskan bekräftar infektionen. Datortomografi kan undersöka strukturerna i näshålorna och bihålorna.

Kan kvalster finnas kvar trots ett negativt spolprov?

Ett negativt spolprov utesluter inte infektion. Kvalster kan gömma sig i bihålor som är svåra att nå. Rinoskopi kan också användas för att försöka hitta parasiten. Om misstanken är stark kan veterinären överväga en behandlingsprövning. Nosspolning görs oftast under narkos.

Hur snabbt ska symtomen förbättras?

Om snörvlandet inte förbättras inom ungefär en vecka efter att läkemedlet har påbörjats utreds hunden för andra orsaker. Av de 48 svenska hundarna som behandlades utifrån symtom var 35, eller 73 %, helt symtomfria efter åtta veckor. Deras infektioner hade inte bekräftats genom fynd av kvalster.

Kan en symtomfri sällskapshund bära på infektion?

En hund utan symtom kan också bära på noskvalster. Parasiten sprids troligen genom nära kontakt mellan hundar. Andra hundar i hushållet behandlas därför samtidigt med hunden som har symtom. Hundens noskvalster anses inte vara en känd smittrisk för människor.

Kan ett dåligt luktsinne bero på noskvalster?

Noskvalster kan försämra hundens luktsinne. En brukshund kan tappa ett välbekant spår eller inte hitta det alls. Att använda luktsinnet blir oftast lättare när parasiterna har eliminerats. Ihållande besvär från nosen kan dock hänga ihop med en annan samtidig sjukdom i de övre luftvägarna.