Patellaluxation hos hund

Översikt

Knäskålens roll och åt vilket håll den förskjuts

Knäskålen är ett litet ben i senan från den lårmuskel som sträcker knäet. Den rör sig normalt i trochleafåran i änden av lårbenet. Knäskålssenan fäster vid ett utskott på framsidan av skenbenet strax nedanför knäet. Den sträckande lårmuskeln, knäskålen och senan har normalt samma draglinje. Medial luxation flyttar knäskålen ut mot knäets insida. Lateral luxation flyttar den mot utsidan. Ett eller båda knäna kan vara drabbade.

Engelska journaler från primärvården som undersöktes 2009–2014 registrerade patellaluxation hos 1,30 % av hundarna. Bland 722 hundar där stället för ett nytt fynd hade registrerats hade 273 båda knäna drabbade. Det var diagnoser ställda av veterinär, där luxationer orsakade direkt av skador inte ingick.

Orsaker

Bakbenens tillväxt och knäets struktur

Luxationen hänger oftast ihop med en avvikande utveckling av bakbenen under tillväxten. En grund fåra ger mindre stöd i sidled. Vridning av skenbenet kan flytta senans fäste bort från den normala draglinjen. Medial luxation kan följa med en utåtböjning av nedre delen av lårbenet. Lateral luxation kan följa med en utåtvridning av skenbenet.

Flera gener påverkar knäets struktur och den ärftliga mottagligheten. En avvikelse kan märkas först efter en olycka trots en redan befintlig mottaglighet. I sällsynta fall kan en direkt skada förskjuta en knäskål som tidigare var stabil.

I ett hjulbent bakben kan lårmuskelns drag styra knäskålen inåt vid sträckning. De stödjande vävnaderna på båda sidor kan gradvis tänjas ut av det ständiga draget i sidled.

Riskfaktorer

Medial luxation är vanligast, särskilt hos små raser. Lateral luxation är ovanligare men förekommer relativt oftare hos stora hundar. Tecknen börjar ofta före ett års ålder.

Engelska journaler påvisade patellaluxation hos 6,5 % av pomeranianerna. Andelen bland yorkshireterrier var 5,4 %. Chihuahuor hade 4,9 %. Blandraser hade 1,2 %.

Ett material från avelsundersökningar i norra Europa fann luxation hos 44 % av de undersökta pomeranianer som föddes 2014–2018. Motsvarande undersökningsmaterial fann den hos 52 % av de undersökta yorkshireterriers. Den förekom hos 31 % av de undersökta chihuahuorna. Undersökningarna påvisar också knän utan symtom, så andelarna kan överstiga de kliniska journalerna.

Typiska symtom

Hundar kan hoppa några steg när knäskålen glider ut. Lindrig luxation kan vara ett tillfälligt fynd vid en hälsokontroll utan hälta hemma.

• Hunden kan kort hålla ett bakben böjt uppe från marken när den travar.
• Benet kan sträckas ut eller sparka till innan rörelsen fortsätter.
• Hältan kan bli tätare och sedan ihållande.
• Svåra fall kan gå med knäna ständigt böjda.
• Sjukdom i båda knäna kan ge en låg, hukande gång.

Plötslig försämring kan också bero på en samtidig skada på det främre korsbandet.

En växande valps bakben kan se hjulbenta ut vid kraftig medial förskjutning. Stora hundar med lateral luxation kan se kobenta ut.

Komplikationer och följder

Broskskador och operationsresultat

Upprepat urglidande kan nöta bort ledbrosket. Skadan kan orsaka artros i knäet och ihållande smärta. Instabiliteten kan öka belastningen på korsbandet. Långvarig svår luxation under tillväxten kan förändra hela bakbenets form.

En operationsserie från norra Europa fann ingen kvarvarande luxation i 64 av 65 knän efter flyttning av skenbensknölen fixerad med en platta och en pinne. Knäna undersöktes 33–648 dagar efter operationen. Komplikationer efter operationen drabbade 14 av 65 knän. Allvarliga komplikationer drabbade sex av 65.

En annan uppföljning av hundar med dubbelsidig medial luxation fann att 11 av 119 opererade knän behövde omoperation på grund av komplikationer. Ny luxation förekom i sju av 119 knän. Efter korrigering av avvikande vridning av skenbenet återkom normal glidbana i 51 av 53 fall. Röntgenologisk benläkning efter korrigering av vridningen skedde i genomsnitt efter 2,7 månader.

Allvarliga komplikationer drabbade 11 % av fallen med korrigering av skenbenets vridning. En fixeringspinne kan vandra och irritera omgivande vävnad. Benläkningen kan ibland fördröjas efter en omställning som innebär att ben flyttas.

Undersökning hos veterinären

Undersökning och bilddiagnostik

Veterinären tittar på hunden i skritt och trav för att bedöma hältan. Palpation kontrollerar om knäskålen lämnar sin fåra vid böjning eller sträckning. Båda knäna undersöks, eftersom luxation kan vara dubbelsidig. Att korsbandet är helt kan bedömas separat i ett smärtande knä.

Ökad vätska kan följa med en samtidig korsbandsskada. Veterinären kontrollerar också om det finns en skrapande känsla vid rörelse. Sedering hjälper ibland om smärta förhindrar hantering. Röntgen kan påvisa befintlig artros. Misstänkta större avvikelser i benens inriktning kan kräva bilddiagnostik av hela lårbenet och skenbenet. Tredimensionella bilder från datortomografi kan hjälpa till att planera en omställning av benet.

Knäskålens stabilitet från noll till fyra

Vissa officiella undersökningsprogram använder Putnams skala, där noll betyder att knäskålen inte lämnar sin fåra. Vid grad ett kan den förskjutas vid undersökningen men glider tillbaka av sig själv. Vid grad två kan den glida ut vid rörelse och förbli förskjuten en kort stund. Vid grad tre är den oftast förskjuten men kan tillfälligt läggas tillbaka för hand. Vid grad fyra är den ständigt förskjuten och kan inte läggas tillbaka för hand.

Putnamgraderna beskriver stabiliteten, så symtomen påverkar också besluten om operation. Grad tre kan innebära en vridning av övre delen av skenbenet på 30–60°. Den svåraste graden kan innebära upp till 90°.

Behandling

Uppföljning och symtomlindring

Lindrig luxation utan symtom kan oftast följas av en veterinär. Viktkontroll hos överviktiga hundar minskar belastningen på knäet. Ett ordinerat NSAID kan lindra smärta när symtom uppstår. Rehabilitering kan stärka de lårmuskler som sträcker knäet. Icke-kirurgisk vård lindrar symtom men förändrar inte benstrukturen.

När övervägs operation?

Operation övervägs oftast vid grad två till fyra med tydlig hälta eller tilltagande försämrad rörlighet. Korrigering under tillväxten kan syfta till att begränsa en förvärrad inriktning av benen. Att flytta skenbensknölen kan förbättra senans drag i förhållande till knäets rörelse. Att fördjupa trochleafåran kan förbättra knäskålens stabilitet. Mjukdelar som drar åt fel håll kan frigöras. Betydande vridnings- eller vinkelfel i de långa rörbenen kan också korrigeras.

Återhämtning efter omställning av benet

Rörelserna begränsas oftast i sex till åtta veckor efter att ben har flyttats eller ställts om. De första promenaderna är korta, lugna koppelpromenader. Uppföljande röntgen bedömer ofta läkningen efter sex till åtta veckor. Normal aktivitet återupptas gradvis när benläkningen har bekräftats.

Rehabiliteringen kan omfatta övningar som bevarar knäets rörelseomfång.

Förebyggande

I vissa avelsundersökningsprogram måste hundar vara minst 12 månader gamla för en officiell bedömning av knäskålarna. Identiteten kontrolleras vid undersökningen. I ett sådant program gäller resultat som utfärdas före tre års ålder i två år. Resultat som utfärdas vid tre års ålder eller senare upphör inte att gälla. Ett knä som har opererats för luxation registreras som opererat.

Ett avelsprogram för norrbottenspets kräver att båda föräldrarna har giltiga officiella knäbedömningar vid parningen. Dess registreringsgräns är grad ett. En hund med grad ett måste paras med en hund med grad noll.

Officiella undersökningar i dessa program görs utan sedering för en standardiserad bedömning. Ett giltigt utlåtande kan krävas före parning enligt rasens hälsoprogram.

Viktigt för hundägare

Filma kort om hunden lyfter benet bara hemma eller under promenader. Håll promenaderna korta och i koppel tills knäet har undersökts. Undvik hopp och trappor under tiden. Efter operation, följ hundens individuella plan för motion och rehabilitering.

Kontakta veterinären snabbt vid flytning från såret eller tydlig rodnad runt omkring. En skyddsdräkt eller krage kan förhindra slickande.

Filma rörelserna från sidan och om möjligt framifrån och bakifrån så att det drabbade benet kan identifieras.

Vanliga frågor

Tyder det på luxation att hunden kort lyfter ett bakben?

Luxation kan ge en kort lyftning följd av normal gång. Andra problem i bakbenen kan också ge korta episoder. Diagnosen kräver att veterinären bedömer knäets stabilitet.

Behöver grad två alltid opereras?

Symtomlindrande icke-kirurgisk vård passar ibland när hältan är liten eller saknas. Ihållande eller förvärrad hälta kan leda till operation för att korrigera glidbanan.

Måste båda knäna opereras om båda är drabbade?

Dubbelsidiga fynd kräver inte alltid operation av båda knäna. Ett minimalt drabbat knä eller ett knä utan symtom kan följas. Båda knäna kan ibland opereras samtidigt eller vid separata ingrepp.

Kan en valp med symtom undersökas före 12 månaders ålder?

Ja, knän med symtom kan undersökas före 12 månaders ålder. Minimiåldern gäller officiella avelsutlåtanden i det aktuella programmet. Tidig bedömning är lämplig om bakbenens form förändras under tillväxten.

När kan vanliga promenader återupptas efter operation?

Aktiviteten begränsas oftast i sex till åtta veckor efter en omställning av benet. Veterinären kan kontrollera läkningen med röntgen sex till åtta veckor efter att ben har flyttats eller korrigerats. Belastningen ökas gradvis när benet läker.