Spondylos hos hund – symtom, behandling och ryggröntgen

Översikt

Benpålagringar och benbryggor är röntgenfynd

Spondylotisk bentillväxt börjar nära det ställe där diskens yttre ring fäster vid kotan. En förändring kan vara en liten pålagring eller en benbrygga över ett diskmellanrum. Tillväxten sträcker sig oftast längs kotornas undersida och sidor. Den påverkar därför sällan ryggmärgen.

Flera ställen i ryggraden kan drabbas samtidigt. Vanliga områden är nedre delen av bröstryggen, ländryggen och övergången mellan länd- och korsrygg. Även svåra röntgenförändringar kan sakna tecken. Bildfynden tolkas därför tillsammans med funktion och undersökningsfynd.

Spondylos blir vanligare med åldern. Förändringar har beräknats förekomma hos 25–70 % av hundarna vid ungefär 9 års ålder. Det beskriver hur vanliga benförändringarna är och inte en motsvarande andel smärtsam ryggsjukdom.

Orsaker

Ryggradens rörelser och degeneration av stödjevävnaderna

Diskarna fungerar som stötdämpare mellan kotorna. Omgivande leder och ligament gör att ryggen kan röra sig och skyddar ryggmärgen. Skada eller degeneration av en disk kan öka instabiliteten mellan kotorna.

Spondylos innebär skada på fibrerna i diskens yttre ring och uttänjning av det längsgående ligamentet. Ökad påfrestning vid fästet på kotan utlöser benbildning. Benpålagringar kan därför stödja ett kotavsnitt som tidigare var mindre stabilt.

Ärftliga och åldersrelaterade förändringar

En ärftlig form som förekommer hos unga hundar kallas primär spondylos. Den form som utvecklas med åldern kallas sekundär spondylos. Alla spondylotiska förändringar är därför inte ärftliga.

Spondylos i sig är en icke-inflammatorisk degenerativ förändring. Kotskada, en medfödd strukturell avvikelse eller infektion mellan kotorna kan också orsaka pålagringar i en instabil ryggrad. Deras orsak och behandling kan skilja sig från vanlig spondylos.

Riskfaktorer

Spondylos förekommer särskilt hos medelålders och äldre hundar. Den är i regel ovanlig före 2 års ålder. Ett ärftligt anlag har dock påvisats hos boxer. Förändringar kan visa sig medan de är unga.

Anlag har också beskrivits hos schäfer och flatcoated retriever. Sjukdomen är ändå inte begränsad till stora raser. Ålder, upprepade små belastningsskador, kraftiga skador och ärftligt anlag kan bidra till utvecklingen.

Åldersrelaterade förändringar har beskrivits börja hos de flesta hundar senast vid ungefär 10 års ålder. En tidigare ryggoperation kan också hänga ihop med att benpålagringar bildas runt ett kotavsnitt.

Typiska symtom

Många hundar med spondylos lever utan synliga tecken. Hos en hund med tecken kan du märka:

• En stelare rygg med begränsad rörlighet.
• Ömhet när ryggen vidrörs eller att hunden drar sig undan en hand.
• Hälta eller rörelser som skiljer sig från tidigare.
• Svårigheter att lägga sig eller resa sig.
• Hunden undviker att hoppa.
• Gnäll eller ljud när ryggen vidrörs.

Kronisk smärta kan visa sig som gradvisa förändringar i rörelser, humör eller vilja att delta. En hund kan fortsätta att leka trots smärta. Att hunden inte klagar fastställer därför inte ensamt att tecken saknas.

Smärta kan också innebära orolig sömn eller vila som avbryts oftare.

Komplikationer och följder

Stelhet och irritation av nervrötter

En benbrygga under en kota kan göra ryggen stelare och öka påfrestningen på närliggande avsnitt. En växande pålagring kan brytas eller gnida mot en annan pålagring och orsaka lokal smärta. Lokala tecken förbättras ibland när förbeningen har bildat en fullständig brygga.

Ovanlig bentillväxt i sidled kan trycka på en nervrot. Svåra tecken, som förlamning eller förlorad kontroll över urin och avföring, kan då uppstå. De kräver en akut bedömning oavsett deras exakta orsak.

Obehandlad kronisk smärta kan hålla i gång en cykel av mindre rörelse, svagare muskler och ökande smärta. När smärtsystemet blir känsligare kan även vanlig beröring kännas smärtsam.

Undersökning hos veterinären

Klinisk undersökning och bilddiagnostik

Spondylos diagnostiseras oftast med röntgen av ryggraden. Den kan upptäckas vid bilddiagnostik av en helt annan anledning. Vanlig röntgen visar inte diskar och andra mjukdelar tillräckligt detaljerat.

Den neurologiska undersökningen bedömer rörelser, proprioception, reflexer och smärtkänsel. Ytterligare undersökningar väljs utifrån undersökningen. Datortomografi eller magnetkamera kan behövas särskilt vid misstänkt tryck på en nervrot. En pålagrings utseende skiljer inte nödvändigtvis vanlig spondylos från förändringar på grund av inflammatorisk instabilitet.

Enligt ett officiellt undersökningsprogram görs bilddiagnostiken under veterinärens tillsyn med sedering för att uppnå korrekt positionering. Veterinären skickar bilderna till programmet för bedömning. Utöver sidobilder behövs en bild av övergången mellan länd- och korsrygg ovanifrån eller en höftbild för ett utlåtande om spondylos.

Ett exempel på SP-gradering

Detta programs bedömning av spondylos använder sidobilder av bröst- och ländryggen. Minimiåldern för bilddiagnostik för ett officiellt utlåtande är 24 månader. Minst 12 månader måste gå efter det föregående utlåtandet innan ett nytt kan göras. Diagnostisk bilddiagnostik av en sjuk hund och avelsundersökning har olika syften.

• SP0 innebär att inga spondylotiska förändringar hittas.
• SP1 är lindrig: pålagringar under 3 millimeter kan drabba upp till 4 diskmellanrum, eller pålagringar över 3 millimeter upp till 3 diskmellanrum. SP1 kan också omfatta en benö vid upp till 2 diskmellanrum.
• SP2 innebär fullständiga eller ofullständiga bryggor eller stora benöar vid upp till 2 diskmellanrum.
• SP3 innebär bryggor eller stora benöar vid 3–7 diskmellanrum.
• SP4 innebär svårare förändringar än dessa.

Bedömningen omfattar bröstkotorna 1–13, ländkotorna 1–7 och korsbenet. Åldersjusteringen bortser från 1 brygga hos en hund i åldern 5–7 år. Den bortser från 2 bryggor vid 8 års ålder eller äldre. En äldre hund kan ändå inte få SP0 om en benbrygga finns.

En hund som har opererats för den ryggförändring som undersöks får en beteckning som opererad för den förändringen. Enligt programmet behandlas detta som den svåraste graden vid avel. En tidigare ryggoperation rapporteras därför vid bilddiagnostiken.

Omfattande förbening kan vara en annan sjukdom

DISH är en separat sjukdom med förbening vid benfästena för ligament, senor eller ledkapslar. Dess röntgenkriterier omfattar sammanhängande förbening över minst 4 kotor i följd. Diskmellanrummens bredd förblir relativt normal. Kriterierna kräver också att de små fasettlederna mellan kotorna inte är sammanvuxna. Sjukdomen kan också sakna tecken eller hänga ihop med ryggsmärta och stelhet. Att benämna fyndet klargör därför vilken typ av bentillväxt i ryggraden det gäller.

Behandling

Ett tillfälligt fynd och smärtbehandling

Spondylos utan tecken kräver oftast ingen behandling. Behandlingsplanen för en hund med smärta följer tecken och undersökningsfynd. NSAID eller andra smärtstillande läkemedel kan lindra tecknen. Läkemedlen väljs av veterinären.

Fysikaliska fysioterapimetoder kan omfatta värme- eller kylbehandlingar som väljs utifrån hundens situation. Manuell behandling kan omfatta mjukdelstekniker och ledmobilisering, där rörelsen stöds för hand. Behandlingsmålen gäller därför funktion och livskvalitet och inte bara röntgenbildens utseende.

Rehabilitering och viktkontroll

Fysioterapi, minskad övervikt och kontrollerad motion kan hjälpa en hund med tecken. Att anpassa kraven i den vardagliga aktiviteten ingår också i vården av kronisk smärta. Äldre hundar kan också få smärtbehandling. Åldern är därför inget skäl att lämna tydligt försämrade rörelser outredda.

Den första fysioterapeutiska bedömningen påvisar rörelseinskränkningar, muskelförtvining och eventuell minskad belastning av benen. Målen kan vara att öka muskelstyrkan eller rörelseomfånget. Rehabiliteringsplanen anger en tidsplan och lämpliga behandlingar.

Aktiv träning kan omfatta ett individuellt hemprogram eller träning på löpband under vatten. Vissa veterinära fysioterapitjänster kräver remiss eller veterinärens samtycke för att behandla en sjuk hund. Effekten bedöms på nytt under rehabiliteringen. Målen ses därför över utifrån de faktiska framstegen.

Individuellt anpassade stödselar eller lyftselar kan vid behov underlätta rörelserna. Vägledning av ägaren och planering av hemövningar ingår i fysioterapin. Kort- och långsiktiga rehabiliteringsmål tas fram tillsammans med ägaren.

När övervägs operation?

Operation övervägs sällan när benpålagringar orsakar ett påvisat tryck på ryggmärgen. En benbrygga ensam hos en hund utan tecken är inget sådant skäl. Ytterligare utredning är särskilt nödvändig om en hund har tecken på nervskada eller smärta. Planeringen av en operation riktas därför mot en påvisad orsak till tecknen.

Att leva med spondylos

Många hundar lever bra med spondylos trots en viss begränsning av ryggradens rörlighet. En förändring som inte ger tecken kan förbli obemärkt hela livet. Den individuella prognosen beror på utredningens resultat och behandlingssvaret.

Förebyggande

Avelsval kan påverka förekomsten av ärftlig spondylos. Enligt det undersökningsprogram som beskrivs ovan utesluter registreringsreglerna en hund med SP4 från avel. Dessa riktlinjer avråder också från avel med en hund som har tecken på spondylos även vid en lindrigare grad.

Enligt dessa riktlinjer rekommenderas en partner med SP0 för en hund med SP1–SP3 utan symtom. Ryggröntgen rekommenderas för avkommor från sådana parningar. Vissa avelsprogram för boxer kan använda ett avelsindex för spondylos som stöd vid urvalet. En rygg som har visat sig vara fri från tecken vid en högre ålder ger värdefull avelsinformation.

Undersökningen riktar sig mot primär spondylos som kan minskas genom avel. Direkt jämförelse av hundar i olika åldrar är svår, eftersom åldersförändringarnas bidrag varierar.

Viktigt för hundägare

Följ den vardagliga funktionen

Anteckna när rörelserna förändrades och om förändringen har ökat. Följ kortare promenader, att hunden släpar efter, undviker trappor och tar sig in i bilen. Att hunden reser sig långsamt, byter ställning ofta och sover oroligt är också användbara iakttagelser. Anteckna dem även under behandlingen så att framstegen kan jämföras med utgångsläget.

En del hundar döljer smärta genom att fortsätta med vanliga aktiviteter. En ny förändring i rörelser, aptit eller reaktion på beröring motiverar en veterinärbedömning. Ge inte smärtstillande läkemedel för människor utan veterinärens anvisningar.

SP0 betyder bara att spondylotiska förändringar saknas och inte att alla ryggsjukdomar saknas. Nya ryggtecken utreds därför även hos en hund som tidigare har bedömts som fri.

Vanliga frågor

Är spondylos alltid smärtsam?

En hund kan vara helt fri från tecken även vid svåra röntgenförändringar. En del hundar får ändå stelhet eller ryggsmärta. Undersökningen bedömer smärtans källa. Antalet pålagringar fastställer därför inte direkt hur ont en enskild hund har eller vad som begränsar rörelserna.

Kan spondylos orsaka förlamning?

Vanliga benpålagringar på undersidan och sidorna påverkar sällan ryggmärgen. Ovanligt tryck på en nervrot kan ändå hänga ihop med allvarliga tecken. Plötslig förlamning eller förlorad kontroll över urin och avföring kräver en snabb bedömning. Den verkliga orsaken utreds även vid en befintlig diagnos av spondylos.

Vad betyder SP0 och SP4?

I det program som beskrivs ovan betyder SP0 en rygg fri från spondylos. SP4 är den svåraste graden. Graderingen beskriver röntgenförändringar. SP0 utesluter inte andra ryggsjukdomar. SP4 leder till uteslutning från avel enligt programmets registreringsregler. Tecken och behandlingsbehov bedöms separat.

Vid vilken ålder görs ryggröntgen för spondylos?

Minimiåldern för ett officiellt utlåtande om spondylos enligt det programmet är 24 månader. Nya utlåtanden måste göras med minst 12 månaders mellanrum. Detta gäller undersökningen för avel. Utredningsbehovet hos en hund med tecken bedöms separat, och tecken på nervskada kan kräva annan bilddiagnostik än röntgen.

Behöver spondylos alltid läkemedel eller operation?

Spondylos utan tecken kräver oftast ingen behandling. En hund med smärta kan få ett NSAID eller annat smärtstillande läkemedel ordinerat. Fysioterapi och kontrollerad motion kan ingå i behandlingen. Operation är sällan motiverad när bentillväxten visas trycka på nervvävnad.