Seninflammation hos hund – symtom, utredning och behandling

Översikt

En sena för över muskelns kraft till benet

En sena förbinder en muskel med dess ursprung eller fäste på benet. Den för över sammandragningens kraft till benet och rör en led. En sena kan sträckas, slitas, skäras av eller dras loss från sitt fäste. Den exakta typen av skada påverkar därför behandlingsbehovet.

Vid tenosynovit drabbar inflammationen den synoviala vävnad som omger en sena. Senskidan kan vidgas när vätskan ökar. Vid inflammation i bicepssenan sitter det drabbade området runt bogen.

Ett problem med bicepssenan kan orsaka långvarig hälta på ett framben. Andra sjukdomar i bogleden kan ändå ge liknande tecken. Behandlingen väljs därför inte enbart utifrån den hälta som ägaren har märkt.

I en grupp av 32 hundar med kroniska problem med bicepssenan hade hältan pågått i 6–18 månader före behandlingen. Medelvaraktigheten var 12,5 månader och medianvaraktigheten 13,35 månader. Detta beskriver utvalda långvariga fall, inte en väntetid innan man söker utredning.

Orsaker

Belastning, skada och sjukdom i bogleden

Inflammation i bicepssenan kan hänga ihop med upprepad belastningsskada, akut skada eller degenerativ sjukdom i bogleden. Ett lossnat ben- och broskfragment vid osteokondros i bogen kan också irritera området kring bicepssenan. Inflammation i bicepssenan är en möjlig följd av svår osteokondros i bogen.

Upprepad överbelastning har föreslagits orsaka blödning i den synoviala vävnaden runt senan och lokal svullnad. Minskad syretillförsel till vävnaden kan främja degeneration och förkalkning. Syrebrist kan bidra till att broskliknande områden utvecklas i senvävnaden.

Vävnad som repareras långsamt

Blodförsörjning som kommer utifrån senan utgör bara en liten del av dess totala försörjning. Det mesta kommer från övergången mellan muskel och sena och från fästet på benet. En sena i en senskida får också näring från ledvätskan. Vid ärrbildning blir kollagenfibrerna mindre regelbundet ordnade än tidigare. Den reparerade vävnaden kan därför vara svagare än den ursprungliga senan.

Riskfaktorer

Inflammation i bicepssenan har beskrivits särskilt hos medelstora och stora, medelålders eller äldre hundar. Ingen tydlig könspredisposition har påvisats. Intensiv eller upprepad belastning av bogen är en möjlig bidragande faktor. En enskild utlösande faktor kan ändå förbli okänd.

Gruppen av 32 hundar med kroniska problem med bicepssenan omfattade hundar i åldern 2,5–7 år. De vägde 15–31 kg.

Samma grupp om 32 hundar hade en medelvikt på 22,82 kg och en medianvikt på 22 kg. Detta är egenskaper hos den studerade gruppen, inte ålders- eller viktgränser utanför vilka seninflammation inte kan förekomma.

Typiska symtom

Hältan vid inflammation i bicepssenan kan vara tilltagande eller återkommande. Typiska iakttagelser är:

• Hälta på ett framben som är tydligare efter motion.
• Hälta som lindras vid vila.
• Minskad rörlighet i bogen.
• Gradvis minskad muskelmassa runt bogen.
• Smärta vid undersökning av bogen eller bicepssenan.

Kronisk smärta kan också visa sig som kortare promenader eller att hunden undviker trappor och hopp. Alla hundar slutar inte röra sig på grund av smärta. Att hältan lindras vid vila betyder därför inte att motionen kan återupptas utan att problemet utreds.

Ihållande smärta kan också innebära rastlöshet när hunden ska hitta en liggplats och tätare byten av ställning. En del hundar undviker beröring.

Komplikationer och följder

Sammanväxningar, bristning och kvarstående hälta

Sammanväxningar mellan en sena och dess senskida kan smärtsamt begränsa användningen av benet. Inflammation kan försvaga senans mekaniska hållfasthet. I värsta fall kan den brista.

Hältan kan komma tillbaka när motionen ökar efter behandlingen. Muskelförtvining kan följa med ett kroniskt problem i bogen. Ökande inflammation kan orsaka tillväxt och förtjockning av den synoviala vävnaden runt senan. Aktiviteten återupptas därför stegvis enligt behandlingsplanen.

Kronisk smärta kan göra smärtuppfattningen känsligare så att även vanlig beröring gör ont. Alla senförändringar som syns vid bilddiagnostik försvinner inte helt när återhämtningen går framåt.

Undersökning hos veterinären

En hältundersökning lokaliserar smärtan

Veterinären bedömer om hältan hänger ihop med bicepssenan eller en annan struktur i bogen. Tryck på bicepssenan medan bogen böjs och armbågen sträcks kan ge tydlig smärta. Bogens rörelseomfång och muskelförtvining bedöms samtidigt. Smärtsamma test behöver inte upprepas hemma.

Senskador kan ses med ultraljud, artroskopi eller magnetkamera. Artroskopi av bogleden gör det möjligt att undersöka hela leden. Den kan därför också visa ett annat samtidigt problem inne i leden.

Vad visar olika bilder?

Röntgen kan visa förkalkning i senan eller mineraliserade lösa kroppar i senskidan. Pålagringar längs överarmsbenets senfåra kan också synas. Ultraljud bedömer senans struktur och omgivande vävnader.

Ultraljud kan påvisa förtjockning, ökad vätska i senskidan och partiella bristningar i senan. Ökad vätska är dock inte specifik för inflammation i bicepssenan. En begränsning med ultraljud är att strukturer på bogledens insida inte syns fullständigt.

Ett ledvätskeprov kan vid behov hjälpa till att utesluta infektion eller immunmedierad ledsjukdom. Provet ger inte alltid ett entydigt svar. De samlade fynden avgör vilken struktur som är drabbad och vilken behandling den behöver.

Ultraljud kan ofta göras utan narkos eller sedering. Det kan också passa för att följa strukturella senförändringar under behandlingen. Förändringar på bilderna jämförs med rörelserna och ägarens iakttagelser av smärta.

Behandling

Lindra smärtan och minska belastningen

Lindrig, nyligen uppkommen inflammation i bicepssenan kan i början behandlas med vila och ett NSAID som veterinären ordinerar. Rehabilitering ingår också i vården av tenosynovit hos smådjur. Lämplig behandling väljs utifrån den skada som har påvisats vid undersökningen.

Aktiviteten begränsas oftast i minst 6 veckor vid ett problem med bicepssenan. Om hältan går över ökas motionen mycket gradvis under de följande 4–6 veckorna. Tecknen kan ändå komma tillbaka när belastningen ökar. Detta är steg i aktivitetsbegränsningen, inte anvisningar om hur länge läkemedel ska ges.

Rehabilitering och lokala behandlingar

Den första fysioterapeutiska bedömningen undersöker rörelseinskränkningar, muskelförtvining och minskad belastning av benet. Träningsmålen bygger på hundens problem, som att förbättra muskelstyrkan eller rörelseomfånget. Ägaren får ett individuellt hemträningsprogram. Övningarnas svårighetsgrad anpassas därför till den utredda senskadan och dess läkning.

Veterinären kan också överväga behandlingar i leden som en kortikosteroid, hyaluronsyra eller trombocytrik plasma, PRP. En kortikosteroid och ett NSAID används inte samtidigt. Att läkemedlen passar ihop kontrolleras med den behandlande veterinären.

Rehabilitering av senor kan också använda laserbehandling, stötvågsbehandling och manuellt ledda övningar. Resultaten bedöms på nytt under rehabiliteringen. En enskild behandling ersätter därför inte den samlade plan som styr belastningen.

Operation vid ett ihållande problem

Operation kan övervägas om kronisk sjukdom i bicepssenan inte svarar på annan behandling eller om en bristning påvisas. Tenotomi innebär att senan skärs av på ett kontrollerat sätt. Tenodes ändrar dess fäste på övre delen av överarmsbenet. Ben- och broskfragment inne i leden kan också tas bort.

Artroskopi gör det möjligt att frigöra bicepssenan under direkt insyn. Prognosen för återhämtning är i regel god. Belägget från jämförelser mellan operation och konservativ vård är ändå otillräckligt för att visa att den ena metoden generellt är bättre.

Hur lång tid tar återhämtningen?

I en liten uppföljningsserie av problem med bicepssenan hade hältan förbättrats hos 10 av 11 konservativt behandlade hundar vid omkontrollen efter 6 veckor. Tiden tills hältan gick över varierade ändå från 2 veckor till 7 månader. Det var seriens resultat, inte en tidsgräns för den enskilda hunden.

I en annan serie tog det 2–9 månader att uppnå ett gott eller utmärkt operationsresultat. Av 12 opererade bogleder som bedömdes kliniskt i den serien bedömdes 8 som utmärkta och 4 som goda. Detta var bedömningar av små behandlade patientgrupper utan en randomiserad jämförelsegrupp.

I en liten långtidsuppföljning uppnådde 11 av 13 konservativt behandlade hundar god eller utmärkt funktion. I en annan serie var det kliniska resultatet gott eller utmärkt hos bara 7 av 17 konservativt behandlade bogleder som bedömdes. Resultaten från dessa olika patientgrupper visar också hur svaret varierar.

Hos 32 hundar som fick stamceller och PRP följdes ultraljudsförändringarna under 4 månader. Minskad hälta och smärta och förbättrad funktion i benet iakttogs under behandlingen. Det fanns ingen jämförelsegrupp, så förändringen kan inte visa att denna behandling är bättre än alternativen.

Förebyggande

Att minska upprepad överbelastning är rimligt, eftersom den är en av de möjliga orsakerna till seninflammation. Rehabiliteringen planeras så att den tar hänsyn till begränsad rörlighet, muskelsvaghet och ojämn belastning av benen. Ett långsiktigt mål kan vara att minska återfall i belastningsskada eller smärta.

Återgången till motion forceras inte när hältan förbättras. Ökad belastning kan få tecknen att komma tillbaka. Hemövningar och deras tidsplan planeras individuellt. En hunds lyckade återhämtning kan därför inte ge ett träningsprogram som passar alla senskador.

Viktigt för hundägare

Anteckna motion och förändringar i hältan

Notera vilken motion som gör hältan värre och hur vila påverkar den. Följ också hur hunden klarar trappor, hopp och promenadernas längd. Beskriv när tecknen började och om de har ökat. Vid uppföljningen kan funktionsförändringar då bedömas utifrån liknande vardagssituationer.

Vissa veterinära fysioterapitjänster kräver remiss eller veterinärens samtycke för att behandla en sjuk hund. Rehabiliteringen genomförs tillsammans med ägaren och den behandlande veterinären. Ge inte smärtstillande läkemedel för människor utan veterinärens anvisningar.

Tydligt minskad användning av benet, ny svår smärta eller ett förändrat allmäntillstånd kräver en snabb bedömning. Att hunden tidigare har haft seninflammation betyder inte att varje senare episod av hälta är samma problem.

Vanliga frågor

Hur känner man igen inflammation i bicepssenan hos en hund?

Ett vanligt tecken är ihållande eller återkommande hälta på ett framben som blir värre vid motion och lindras vid vila. Bogens rörlighet kan minska och musklerna förtvina. Andra sjukdomar i bogen ger liknande tecken, så utredningen bekräftar diagnosen.

Syns seninflammation på en vanlig röntgenbild?

En röntgenbild kan visa förkalkning, pålagringar eller mineraliserade kroppar i senskidan. Senskador kan undersökas med ultraljud, magnetkamera eller artroskopi. Bilddiagnostiken väljs utifrån vilken struktur som behöver utredas. Röntgenfynden bedöms därför tillsammans med hältundersökningen.

Hur lång tid tar det för en hunds senproblem att läka?

Motionen begränsas ofta i minst 6 veckor vid ett problem med bicepssenan. När hältan har gått över ökas belastningen gradvis under de följande 4–6 veckorna. I en liten patientserie varierade tiden tills hältan gick över från 2 veckor till 7 månader. Din hunds tidsplan beror därför på skadan och resultaten av omkontrollerna.

Behöver seninflammation opereras?

Lindrig, nyligen uppkommen inflammation i bicepssenan kan skötas med vila, läkemedel och rehabilitering. Ett ihållande problem eller en bekräftad senbristning kan behöva bedömas för operation. Tekniken beror på fynden. Veterinären kan överväga att frigöra senan eller ändra dess fäste.

Kan en hund motionera om hältan lindras vid vila?

Ett problem med bicepssenan kan just innebära att hältan lindras vid vila men blir värre vid motion. Belastningen ökas bara mycket gradvis och enligt behandlingsplanen. Tecknen kan komma tillbaka när motionen ökar. Att hunden en kort stund rör sig bra ersätter därför inte överenskomna begränsningar och uppföljning av läkningen.