Pyodermi hos hund – bakteriell hudinfektion

Översikt

Tre djup av infektion

Ytpyodermi är begränsad till hudens yttersta förhornade lager. Exempel är veckdermatit och akut fuktig dermatit, så kallade hot spots. Ytlig pyodermi sträcker sig in i överhuden eller hårsäckarnas öppningar. Ytlig follikulit drabbar den övre delen av en hårsäck.

Valpimpetigo kan ge varblåsor mellan hårsäckarna på glest behårad hud. Djup pyodermi sträcker sig in i läderhuden och ibland underhuden. En djup infektion kan förbli lokal eller sprida sig över ett stort område.

Pyodermi är vanligt hos hundar. Djup pyodermi är mindre vanlig än infektioner närmare ytan. En enstaka varblåsa eller sårskorpa visar inte säkert hur djup infektionen är.

Orsaker

Staphylococcus pseudintermedius är den vanligaste orsaken till bakteriell hudinfektion hos hund. Samma bakterie finns också på friska hundars hud och slemhinnor. Infektionen kan börja när hudens försvar försvagas och dess normala bakterier förökar sig för mycket. Vid allergisk hudsjukdom kan klåda och hudskador göra hunden benägen att få bakterieinfektion.

S. pseudintermedius har stått för över 90 % av de sjukdomsframkallande bakterier som isolerats vid ytlig pyodermi. Vid djup pyodermi har den stått för omkring 60 %. Djup infektion kan också omfatta gramnegativa bakterier som Pseudomonas. När en hårsäck brister kan hårbitar föras djupt in i huden, där de håller i gång en främmandekroppsreaktion.

En lokal djup infektion kan också börja med ett bett, ett sår eller ett genomträngande främmande föremål. Vissa ytinfektioner innebär stora mängder av både bakterier och jästsvampen Malassezia.

Riskfaktorer

Varma, fuktiga hudveck är särskilt benägna att bli infekterade. Hos hundar med kort nos kan infektion till exempel uppstå i djupa ansiktsveck. Upprepat tryck vid armbågen kan skada hårsäckarna. Inflammation mellan tårna kan hänga ihop med tassarnas form, lokalt tryck eller ständigt slickande.

Överväxt av Demodexkvalster kan göra hunden benägen att få djup bakterieinfektion. Återkommande pyodermi kan hänga ihop med låg ämnesomsättning eller överaktiv binjurebark. När infektionerna börjar före tre års ålder och kommer tillbaka hör allergisk hudsjukdom till de mest sannolika bakomliggande orsakerna. Tidigare upprepade antibiotikabehandlingar i hela kroppen ökar risken för infektion med MRSP.

Motstående ytor i ett djupt hudveck kan gnida mot varandra och hålla i gång inflammationen. Övervikt och belastning på behårad hud kan göra hunden benägen att få inflammation mellan tårna. En bit växtmaterial som fastnat i huden kan ligga bakom en enstaka inflammerad knuta mellan tårna.

Typiska symtom

Olika stadier av ytlig infektion kan synas hos samma hund samtidigt. En röd knottra kan bli en liten varblåsa vid en hårsäck. När en varblåsa spricker kan en fjällande ring finnas kvar runt den.

• Små röda knottror kan synas på huden.
• En del knottror är bleka blåsor som innehåller var.
• Sårskorpor och fjällande kanter kan uppstå.
• Pälsen kan glesna i flera små fläckar.
• Djup infektion kan ge smärtsamma knutor och svullnad.
• Ett djupt infektionsfokus kan tömma blodtonat var.

Förändringar vid ytlig follikulit sitter ofta på bålen och undersidan. Hos en korthårig hund kan många små hårlösa områden få pälsen att se fläckig ut. Djup infektion kan vara öm även om hunden inte kliar eller slickar på den. Symtom på djup follikulit efter pälsvård kan börja inom 24–48 timmar efter bad och hantering som skadat huden.

Djup hudinfektion kan förstora närliggande lymfkörtlar. Det drabbade området kan lukta illa.

Komplikationer och följder

Djup hudinfektion kan sprida sig till underhuden. Vid svår djup infektion kan bakterier komma ut i blodet. Ett område som varit inflammerat länge kan få ärr. Ärrad hud kan förbli permanent hårlös.

Bakterieinfektionen kan komma tillbaka om den hudsjukdom som ökar risken förblir obehandlad. Meticillinresistent S. pseudintermedius förkortas MRSP. Infektion med MRSP kan vara svårare att behandla, eftersom färre antibiotika är effektiva.

I en övervakningsrapport från norra Europa 2024 var omkring 5 % av de stammar av S. pseudintermedius som isolerats från infektionsprover från hundar MRSP. I samma övervakning bildade 81 % av 298 testade stammar av S. pseudintermedius penicillinas. Penicillinas är ett bakterieenzym som gör vissa antibiotika verkningslösa mot stammen. Siffrorna beskriver bakterier som isolerats från kliniska infektionsprover; screeningprover för bärarskap ingick inte.

Ärrad hud kan förbli skörare än normalt. I de svåraste fallen kan bakterier som sprids till blodet ge en allvarlig infektion i hela kroppen.

Undersökning hos veterinären

Cytologi fastställer inflammationens art

Veterinären bedömer förändringarnas typ och placering för att hjälpa till att fastställa hur djup infektionen är. Rodnad eller en varblåsa kan också förekomma vid andra hudsjukdomar, så bakterieinfektion bekräftas med cytologi. Ett cellprov tas från en förändring innan ett antimikrobiellt läkemedel väljs. Bakterier som hittas inne i inflammationsceller i mikroskopet stödjer diagnosen bakterieinfektion. Samma prov kan visa jästsvampen Malassezia som bidrar till inflammationen.

Vid ytlig infektion kan ett prov tas från en hel varblåsa, under en sårskorpa eller vid kanten av en fjällande ring. Ett tejpprov kan tas från en torr eller fet förändring. En djup knuta kan kräva ett finnålsprov eller en vävnadsbiopsi. Vid en förändring på ett ben som hunden länge slickat stämde odling från ytan överens med bakterierna som hittades djupare hos bara åtta av 22 hundar.

Bakterieodling och utredning av den bakomliggande orsaken

Odlingen visar vilka bakterier som växer från den förändring som behandlas. Resistensbestämning hjälper till att fastställa vilka antibiotika som kan verka mot de bakterier som hittats. Odling och resistensbestämning är särskilt viktiga vid djup eller återkommande pyodermi när ett antibiotikum i hela kroppen behövs. Stafylokocker kan växa i odlingar även från frisk hud, så resultaten tolkas tillsammans med cytologi och förändringar.

Hudskrapprov kan leta efter Demodexkvalster som håller i gång inflammationen i hårsäckarna. Hår- eller svampprover kan utreda om dermatofyter ger liknande förändringar. Om hudprover och symtom inte visar den bakomliggande orsaken kan blod- eller urinprover behövas.

Behandling

Lokal behandling vid yt- och ytlig infektion

Veterinären ordinerar behandling och eventuella läkemedel. Lokal antimikrobiell behandling är förstahandsvalet vid yt- och ytlig pyodermi. Ett antiseptiskt medel som klorhexidin väljs i allmänhet före ett lokalt antibiotikum. Schampo kan passa utbredda förändringar bättre än en servett eller kräm avsedd för ett litet område. Att ta bort sekret och sårskorpor från huden kan stödja den lokala behandlingen.

Kliniskt tillfrisknande och normaliserad cytologi vid ytpyodermi kan oftast fastställas inom 7–14 dagar. I studier av lokal behandling av ytlig follikulit började förändringarna bli bättre inom en till två veckor. Hos de flesta av dessa hundar försvann förändringarna inom tre till fyra veckor. Svaret på lokal behandling vid ytlig infektion bedöms oftast efter två till tre veckor.

Lång eller tovig päls kan klippas så att behandlingen når huden direkt. Lokal behandling var effektiv mot ytlig bakteriell follikulit i 12 av 13 publicerade kliniska studier.

Djup infektion och uppföljning av svaret

Djup pyodermi kräver oftast också ett antibiotikum i hela kroppen. Vissa nationella råd rekommenderar att antibiotikumet vid djup hudinfektion väljs utifrån odling och resistensbestämning. Vid en allvarlig infektion kan veterinären börja behandlingen efter provtagningen, innan odlingssvaret finns. Behandlingen kan också omfatta lokal hudvård när området inte längre gör för ont att hantera. En hund med smärtsam djup infektion kan behöva smärtlindring.

Antibiotika kan också övervägas vid ytlig infektion om lokal behandling är opraktisk eller ger otillräckligt svar. Om djupa förändringar slutar bli bättre kan ny cytologi bedöma om bakterieinfektionen kvarstår. En ny odling kan behövas om bakterier fortfarande syns inne i cellerna. Röd hud betyder inte alltid kvarstående bakterieinfektion: inflammationen kan fortsätta efter att infektionen behandlats.

Förebyggande

Återkommande pyodermi förebyggs genom att den sjukdom som håller i gång den, som allergi, behandlas. Regelbunden bekämpning av yttre parasiter minskar hudirritation av parasiter som kan göra hunden benägen att få en ny infektion. Om orsaken till återfallen förblir oklar kan de bakomliggande orsakerna bedömas på nytt var sjätte till tolfte månad utifrån symtomen.

MRSP sprids oftast mellan hundar genom kontakt. Den kan också spridas via borstar, skålar och annan gemensam utrustning. Att undvika onödig antibiotikabehandling hjälper till att begränsa spridningen av resistenta bakterier.

Om hudskadorna hänger ihop med upprepat tryck kan en mjuk bädd minska belastningen på huden. Viktnedgång hos en överviktig hund kan minska upprepad mekanisk belastning.

Viktigt för hundägare

Berätta för veterinären om tidigare antibiotika och om förändringarna kommer tillbaka på samma ställen. Om hunden har diagnostiserats med MRSP, nämn det när du bokar så att kliniken kan förhindra spridning. Förhindra slickande enligt veterinärens anvisningar, till exempel med en lämplig skyddskrage. Kontakta kliniken om förändringarna inte minskar som väntat, eftersom huden kan behöva undersökas på nytt.

Börja inte på egen hand med överblivna antibiotika: en ny infektion kan kräva ett annat läkemedel. Behandlingens framgång bedöms utifrån hur förändringarna blir bättre och vid behov med ny cytologi.

Tvätta händerna efter att ha hanterat infekterad hud, eftersom resistenta bakterier kan föras vidare på händerna.

Håll klorhexidin borta från ögonen, eftersom det kan skada hornhinnan. Använd den lokala produkt som veterinären valt så att den når den drabbade huden genom pälsen.

Vanliga frågor

Kan pyodermi smitta en annan hund?

Bakterieinfektionen börjar ofta från hundens egna hudbakterier när en annan faktor försvagar hudens försvar. MRSP kan dock gå mellan djur genom kontakt. Att bära bakterien betyder inte att hunden har en hudinfektion. Om det är känt att hunden har MRSP, nämn det när du bokar tid.

Behöver pyodermi alltid behandlas med antibiotika?

Lokal antiseptisk behandling räcker ofta vid ytlig pyodermi. Veterinären överväger antibiotika i hela kroppen särskilt vid djup infektion eller när en ytlig infektion inte blir bättre med lokal behandling. Resistensbestämning hjälper till att välja ett lämpligt antibiotikum.

Varför kommer hudinfektionen tillbaka efter behandlingen?

Infektionen kan komma tillbaka om den bakomliggande orsaken, som allergisk hudsjukdom, fortsätter. Kvarstående hudförändringar efter behandlingen behöver inte heller hänga ihop med en ny bakterieinfektion. Ny cytologi hjälper till att skilja en kvarstående infektion från annan hudinflammation.

Kan MRSP kännas igen på en knöls utseende?

Nej: förändringar som orsakas av MRSP kan se likadana ut som förändringar som orsakas av en stafylokock som är mer känslig för antibiotika. Meticillinresistens fastställs med bakterieodling och resistensbestämning. Ytlig pyodermi av MRSP kan ändå svara på lokal antiseptisk behandling.

När ska lokal behandling börja förbättra huden?

Förändringar vid ytlig follikulit har börjat bli bättre inom en till två veckor av lokal behandling. Veterinären bedömer oftast svaret efter två till tre veckor. Sök bedömning tidigare om huden blir sämre eller hunden har ont.