Ringorm hos hund – symtom, smitta och behandling

Översikt

Dermatofyter, de svampar som orsakar ringorm, livnär sig på keratin i hudens ytlager och håret. De kan också växa i klorna, eftersom även de innehåller keratin. När svampen bryter ner hårets keratin blir håret skört och kan brytas av nära hudytan. Inflammation i hårsäckarna och skador på håret kan lämna en tydligt avgränsad kal fläck.

De flesta dermatofyter växer i det döda cellagret i hud och hår. Kroppens immunreaktion kan stoppa svampens framfart i huden. Sporer kan också föras med i ett djurs päls utan att svampen växer i dess hår.

Orsaker

Dermatofyter och sporer

Dermatofyter som hittas hos hundar är bland annat Microsporum canis och Trichophyton mentagrophytes. En katt kan utsöndra sporer av Microsporum canis utan tydliga hudförändringar. Nannizzia gypsea, som tidigare kallades Microsporum gypseum, är en dermatofyt som lever i jorden. Att få den från jord kan orsaka en inflammerad hudförändring.

När svamptrådarna bryts sönder bildas små smittsamma sporer. Fragment som bryts loss från infekterade hårstrån kan sprida sporer. Under gynnsamma förhållanden kan sporerna vara smittsamma i mer än 12 månader.

Hur sprids smittan?

Direkt kontakt med ett infekterat djur är den vanligaste smittvägen. Sporer kan också överföras från gemensamma borstar, liggunderlag och halsband. Exponering leder inte alltid till hudinfektion. Fukt i huden kan gynna infektion efter exponering. En liten hudskada kan underlätta infektion om utrustning med sporer kommer i kontakt med den. Under gynnsamma förhållanden kan sporerna börja gro och tränga in i hud eller hår inom 6–8 timmar. Synliga hudtecken kan visa sig först 1–3 veckor efter exponeringen.

Riskfaktorer

Ringorm är vanligare hos unga hundar än hos friska vuxna. Mycket gamla djur eller djur med nedsatt immunförsvar är också mer mottagliga. Bruks- och jakthundar kan stöta på sporer i förorenade miljöer. Ringorm är vanligare bland djur som hålls trångt.

I Portugal hade 9,1 % av hundar som utreddes för misstänkt ringorm en positiv svampodling. Yorkshireterrier var oftare positiva än andra raser i den utredningen. Ihållande, utbredd ringorm har också beskrivits hos yorkshireterrier.

En turkisk studie odlade fram dermatofyter från 13 av 45 hundar med hudförändringar. Fem av de 13 fynden var Microsporum canis. Trichophyton rubrum hittades hos 2 hundar. Denna dermatofyt är vanlig hos människor men ovanlig hos djur.

Typiska symtom

Ringorm hos hund drabbar ofta ansiktet, öronspetsarna, svansen eller tassarna. Hos jakthundar kan förändringarna särskilt sitta på nosen och fötterna.

• Runda fläckar med håravfall kan uppstå.
• Torra fjäll kan synas på fläckarna.
• Hårstrån kan brytas av över det drabbade området.
• Huden kan bli röd och få skorpor.
• Små finnliknande prickar kan uppstå.
• Klåda kan förekomma, men hur kraftig den är varierar.

En rund fläck kan börja läka från mitten, vilket ger ett ringliknande utseende. Ringorm kan också orsaka en upphöjd, röd, vätskande knuta som kallas kerion. Förändringarna kan drabba ena sidan av kroppen eller flera ställen. En klo kan växa onormalt om den drabbas av svampen.

Komplikationer och följder

Vid en djupare inflammatorisk reaktion kan hårfragment som innehåller svampsporer komma ut ur hårsäckarna. Ett kerion kan innehålla en intensiv inflammation med en ansamling av inflammatoriska celler. Generaliserad ringorm kan ge många fläckar över hela kroppen, särskilt om hunden har en annan sjukdom eller är fysiskt påfrestad. En kliande fläck kan leda till upprepat slickande eller kliande på samma område. Ringorm hos hund är också en zoonos, vilket innebär att den kan orsaka hudförändringar hos människor. I en nordeuropeisk enkät 2009 rapporterade 4,2 % av de svarande veterinärerna att de hade haft ringorm. De rapporterade infektionerna med Microsporum canis i den enkäten var kopplade till katter. Det finns ingen säker övergripande uppskattning av hur ofta ringorm överförs från djur till människor.

Undersökning hos veterinären

Hudundersökning och provtagning

Veterinären bedömer hudförändringarna och frågar om möjlig exponering. Hårlösa fläckar kan likna demodikos orsakad av kvalster i hårsäckarna. Bakteriell follikulit kan också se ut som ringorm. Mer än en metod används ofta för att bekräfta diagnosen.

UV-ljus från en Woods lampa kan få hårstrån som är infekterade med Microsporum canis att lysa äppelgröna. Lysande hårstrån kan väljas ut för mikroskopi eller odling. När behandlingen går framåt kan bara hårspetsen fortfarande lysa. Tvålrester eller ludd kan också lysa, men färgen skiljer sig från det äppelgröna skenet hos infekterat hår. Alla dermatofyter ger inte fluorescens, så en negativ undersökning med lampan utesluter inte ringorm. Hårstrån eller fjäll undersöks i mikroskop efter svampstrukturer. Ett vävnadsprov från en djup knuta kan specialfärgas för att visa svampar.

Odling och PCR

Odling fastställer vilken dermatofyt som växer från ett prov av hår eller fjäll. Veterinären kan samla prover från förändringarna med en ny, ren borste. Ett negativt odlingssvar kan ta minst 4 veckor för att ge tid åt långsamt växande svampar. Ett positivt resultat kan lämnas så snart svampen har identifierats.

PCR letar efter svampens arvsmassa i hårstrån eller hudskorpor. Den kan också påvisa rester av döda svampar efter lyckad behandling. I en kanadensisk studie på ett djurhem hade 18,75 % av 48 hundar som utreddes för misstänkt ringorm positiva odlingar. Resultaten för alla 9 odlingspositiva hundar fanns inom 7 dagar. PCR påvisade Microsporum canis hos 88,9 % av de 9 hundar där den växte vid odling. I samma jämförelse var PCR negativ hos 38 av 39 hundar utan växt av Microsporum canis.

Vid ett kerion kan tejp samla material från ytan för mikroskopi. I en liten studie påvisade tejpprov dermatofyter hos 90,9 % av 11 hundar med kerion. Mikroskopi av plockade hårstrån påvisade infektion hos 36,4 % i samma grupp.

I en annan studie växte Microsporum persicolor från alla 16 hundar trots negativ mikroskopi av hårstrån. Denna art växer i hudytans keratin, så fjäll kan vara ett bättre mikroskopiskt prov än hårstrån.

Behandling

Behandling av hud och päls

En frisk vuxen hund kan läka utan behandling, men behandling kan förkorta den smittsamma perioden. Ett svampmedel i tablettform verkar på den aktiva infektionen. Medicinskt schampo eller sköljningar minskar mängden smittsamma sporer i pälsen. Lokalbehandlingen omfattar ofta hela pälsen, eftersom sporer kan spridas utanför den synliga fläcken. En svampkräm som stryks på en enskild fläck kan stödja annan behandling.

Itrakonazol och terbinafin är alternativ i tablettform. Veterinären väljer behandling utifrån förändringarnas utbredning och hundens hälsa. Flukonazol är mindre verksamt mot dermatofyter än de vanligen använda alternativen.

Återhämtning och uppföljande prover

Det kan ta 4–6 veckor eller längre innan svampproverna blir negativa. I en behandlingsstudie var alla 20 hundar odlingspositiva för Microsporum canis före behandlingen. I den lilla grupp som fick lokala svampmedel och svampmedel i tablettform bekräftades kliniskt tillfrisknande med odling senast vecka 6. Kliniskt tillfrisknande innebär att befintliga förändringar försvinner och att inga nya fläckar uppstår. Ett uppföljande hårprov används ändå för att bedöma om svampinfektionen har upphört.

Hos en i övrigt frisk hund vars symtom har gått över kan 1 negativ odling stödja bedömningen att infektionen har läkt ut. Ett annat uppföljningsupplägg bekräftar tillfrisknandet med 2 negativa uppföljande prover. Intervallet mellan proverna kan då vara ungefär en månad.

Förebyggande

Rengör de utrymmen som hunden använder under behandlingen för att minska mängden smittsamma hårstrån och sporer i miljön. Dammsugning tar bort lösa hårstrån och hudceller från platser där hunden vistas. Tvätta hårda ytor med rengöringsmedel efter att lös smuts har tagits bort. Desinfektion är mindre effektiv när hår eller annat organiskt material finns kvar. Hundens liggunderlag och handdukar kan maskintvättas utan blekmedel. Dammsugning av mattor tar bort lösa hårstrån, men smittsamt material kan finnas kvar i tyget. Djuprengöring av mattor kan göras med mattvättmaskin eller ångrengöring.

Tvätten måste kunna röra sig fritt i tvättmaskinen så att hårstrån och sporer lossnar från tyget. I ett experiment gav 65 % av handdukar som hade utsatts direkt för hårstrån från infekterade katter fortfarande växt av dermatofyter efter den första tvätten. Efter en andra tvätt var odlingarna från samma handdukar negativa.

Begränsa nära kontakt mellan en infekterad hund och andra djur under behandlingen. En valps behov av socialisering måste också beaktas när kontakter ordnas. Under infektionen, gör uppehåll i nära kontakt med andra hundar på hunddagis eller i träningsgrupper. Undersök andra husdjurs päls och hud om ringorm diagnostiseras i hushållet.

Viktigt för hundägare

Använd handskar och långa ärmar när du hanterar en infekterad hund eller stryker på ordinerat läkemedel. Tvätta händerna med tvål och vatten efteråt. Håll den drabbade hundens borstar åtskilda från andra djurs utrustning, eftersom borstar kan bära sporer.

Om en ny ringformad, fjällande fläck uppstår på din hud, kontakta vården. Berätta om hundens ringorm så att det kan beaktas när ditt utslag utreds. Håll barn och familjemedlemmar med nedsatt immunförsvar borta från den infekterade hunden under behandlingen.

Vanliga frågor

Är varje rund kal fläck ringorm?

En rund, hårlös, fjällande fläck stämmer med ringorm, men kvalster och bakterier kan ge liknande förändringar. Veterinären kan samla in hårstrån och fjäll för mikroskopi eller svampodling. Odling kan fastställa om levande dermatofyter växer från provet från förändringen.

Kan ett husdjur utan symtom bära på ringorm?

Sporer av dermatofyter kan förorena pälsen på ett opåverkat djur från miljön. En infekterad långhårig katt kan ha lindriga eller inga symtom och ändå utsöndra sporer. Om ringorm diagnostiseras hemma bör även andra husdjurs hud kontrolleras.

Räcker det att undersöka pälsen under en UV-lampa?

En Woods lampa hjälper till att hitta lysande hårstrån för vidare provtagning. Äppelgrön fluorescens hänger särskilt ihop med hårstrån som är infekterade med Microsporum canis. Om hårstråna inte lyser kan hunden ändå ha en infektion orsakad av en annan dermatofytart.

När bekräftas tillfrisknandet?

Kliniskt tillfrisknande innebär att gamla fläckar har försvunnit och att inga nya förändringar uppstår. Odling eller PCR kan hjälpa till att bedöma om infektionen har läkt ut efter att huden har läkt. Antalet uppföljande prover som behövs beror på uppföljningsupplägget och hundens övriga tillstånd.

Hur kan jag minska spridningen till familjemedlemmar?

Tvätta händerna med tvål och vatten efter att du har hanterat hunden. Använd handskar och täck underarmarna när du behandlar drabbad hud. Dammsug de utrymmen som hunden använder för att ta bort lösa hårstrån och maskintvätta dess liggunderlag.