Nagelbandsinflammation hos hund – symtom och behandling

Översikt

Nagelbandet bildar en mjuk kant runt klons bas. Klons yttre del består av hårt keratin. Klokärnan är levande vävnad, till skillnad från keratinet som täcker den. Den innehåller nerver och blodkärl, så en blottad klokärna är känslig för smärta och blödning.

Inflammationen kan vara begränsad till nagelbandet eller vara en del av en mer utbredd dermatit på tassen. Nagelbandsinflammation och en spricka i klons keratin kan drabba samma tå. En inflammerad klo kan följa på en skada, medan förändringar i flera klor också leder till utredning av bakomliggande sjukdom.

Orsaker

Skada och lokal inflammation

En böjd eller avsliten klo kan skada vävnaden under dess hårda hölje. Efter en skada kan bakterier ta sig in i klon och tåns vävnader. Ihållande inflammation i en enstaka klo kan också orsakas av en tumör i klobädden. Kronisk infektion i klobädden kan omfatta flera bakteriearter. Stafylokocker kan till exempel hittas i sekret från klon och nagelbandet.

Allergi, jästsvamp och sjukdom som drabbar flera klor

Atopisk dermatit kan göra nagelbanden benägna att få bakterie- eller jästsvampinfektion. Överkänslighet mot foder kan också ligga bakom en sekundär nagelbandsinflammation. Jästsvampar av släktet Malassezia förekommer också på frisk hundhud, så deras förekomst bedöms tillsammans med hudsymtomen. Överväxt av Demodexkvalster, demodikos, kan ge paronyki. Symmetrisk lupoid onykodystrofi, SLO, är en klosjukdom där klor kan lossna på flera tassar. Irritation i nagelbandet vid SLO kan hänga ihop med själva skadan på klon eller en bakterieinfektion i samband med den. Svampinfektion i klon kan göra ytan sträv eller mjuka upp dess struktur. Vid ringorm som drabbar en klo kan röda, hårlösa fläckar synas på andra ställen på tassarna eller nospartiet.

Riskfaktorer

En för lång klo kan fastna i en yta som ett galler och slitas av. Ett bakomliggande tillstånd kan försvaga klons keratin och göra den benägen att skadas igen. En äldre hunds klor kan bli torra och spröda, så att de lättare går av. Klåda bredvid en klo kan ge upprepat slickande eller tuggande på tassen. SLO kan till en början drabba en enda klo, så den första skadan kan se ut som en vanlig olycka.

SLO har beskrivits särskilt hos hundar i åldern 2–6 år. I en annan serie med SLO var den genomsnittliga åldern vid debut 7 år. Hos bearded collie har mottagligheten för SLO satts i samband med DLA-regionen i hundens immunförsvarsgener.

Typiska symtom

• Hunden slickar eller tuggar gång på gång på den ömma tassen.
• Huden vid klons bas kan bli röd eller få sårskorpor.
• Nagelbandet eller hela tån kan svullna och kännas varm.
• Var som kan lukta illa kan tömmas bredvid klon.
• Hunden kan halta om det gör ont att belasta tån.
• Inflammation i samband med jästsvamp kan ge brunt sekret eller rostbrun missfärgning vid klons bas.

En skadad klo kan gå av, böjas eller sitta kvar i ett onormalt läge. Vid SLO kan nya skador på klorna synas på alla tassar inom 2–9 veckor efter den första drabbade klon. En klo som lossnat kan blotta en känslig klokärna som gör ont vid beröring. Vid SLO kan klons keratin lossna utan någon uppenbar yttre skada. Bakterieinfektion i flera klor kan ge feber eller slöhet.

Komplikationer och följder

Klokärnan står i förbindelse med tåbenet, så en djup infektion kan sprida sig från klon till benet. Infektion i benet kallas osteomyelit. Svår osteomyelit kan kräva att den drabbade tån tas bort. En hund med en smärtsam klöskada kan undvika att belasta tassen och röra sig mindre än vanligt. En klo som växer efter SLO kan vara ojämn och spröd även när den värsta inflammationen har lagt sig. Ny tillväxt kan spricka igen om den är mjuk, spröd eller onormalt formad. Ihållande inflammation kan hålla i gång smärtan i tassen efter att den första skadan har läkt.

Undersökning hos veterinären

Undersökning av alla tassar

Veterinären frågar om symtomen började plötsligt, till exempel efter att en klo slitits av. Alla tassar, klor och resten av huden undersöks. När minst 2 klor är drabbade är möjliga orsaker bland annat parasiter, svampsjukdom och immunmedierad klosjukdom. En mycket svullen tå kan röntgas för att utreda benninfektion eller en tumör. Om en förändring på en enstaka tå inte blir bättre med den första behandlingen kan ett vävnadsprov hjälpa till att avgöra om det är en tumör. Ihållande svullnad av en tå hos en äldre hund kan motivera utredning av en tumör i klobädden.

I en serie med 2 912 prover från borttagna tår och klor klassades 42,7 % av förändringarna som icke-tumörer. Av förändringarna som inte var tumörer var 92 % inflammatoriska. Tumörer påvisades i 1 528 prover i samma serie. Serien omfattade bara tår och klor som tagits bort och skickats för vävnadsundersökning.

Cytologi, odling och andra hudprover

Cytologi av sekret från nagelbandet kan bedöma bakterier, jästsvampar och inflammationsceller. Bakterier inne i en inflammationscell stödjer diagnosen bakterieinfektion. Brun missfärgning ensam kan inte fastställa jästsvampinfektion i ett nagelband.

En studie jämförde 3 sätt att ta cytologiprover från nagelbandet. Hundarna delades in i 3 grupper utifrån om de var friska eller allergiska och om nagelbandsinflammation syntes. Fler kocker utanför cellerna hittades hos hundar med både allergi och paronyki. Prover tagna med tandpetare gav fler jästsvampar än tejp- eller avtrycksprover. De gav också fler kocker utanför cellerna. Även om jästsvampar påvisades oftare hos allergiska hundar skilde sig mängden jästsvamp inte signifikant mellan grupperna.

Odling och resistensbestämning hjälper till att välja läkemedel vid djup bakterieinfektion. Hudskrapprov kan leta efter Demodexkvalster om andra hudförändringar finns runt nagelbandet. Material från klons bas eller hårstrån som plockats runt den kan vid behov skickas för svampodling. SLO kan ofta kännas igen utifrån symtom och förändringar i klorna när andra möjligheter har utretts. Om överkänslighet mot foder misstänks kan utredningen omfatta en eliminationsdiet i 6–8 veckor. Vid typisk SLO kan en bedömning av klornas utseende och tidigare symtom räcka utan biopsi av klobädden.

Behandling

Lokal behandling och smärtlindring

Den lösa delen av en skadad klo kan behöva tas bort för att förhindra att klobädden slits upp ytterligare. Lugnande och lokalbedövning kan användas vid behandling av en smärtsam klöskada. Smärtlindring kan ändå behövas efter att den skadade delen tagits bort. Ett förband kan skydda den blottade klobädden mot smuts efter ingreppet. Efter borttagning av klons keratin kan ett lätt tassförband vid behov användas i upp till 2 dagar enligt veterinärens råd. Det kan också minska blödningen efter ingreppet.

Behovet av antibiotika beror på inflammationens omfattning och undersökningsfynden. Djup bakteriell infektion i klobädden kan kräva ett antimikrobiellt läkemedel i hela kroppen. Veterinären väljer det utifrån odlings- och resistensresultat. Under behandlingen kontrollerar veterinären om den bakteriella infektionen i nagelbandet har lagt sig och om vården behöver justeras. Om cytologin påvisar en överväxt av jästsvamp som passar med symtomen kan lindrig inflammation behandlas med ett lokalt svampmedel.

Behandling av den bakomliggande sjukdomen och återhämtning

När problemen med nagelbandet hänger ihop med allergi tar behandling av enbart den lokala infektionen inte bort det anlag som hudsjukdomen ger. Den första vården vid SLO inriktas på smärta och vid behov borttagning av delvis lossnade klor. Långvarig behandling kan krävas om symtomen från klorna kommer tillbaka när behandlingen av SLO avslutas. Ett nagelband som inte längre är ömt vid palpation är ett tecken på tillräckligt svar. Fästet av den nya klotillväxten följs, eftersom inflammationen i klobädden kan lägga sig innan klon ser normal ut. I en liten studie av behandling av SLO blev symtomen bättre hos 13 av 14 hundar. Studien jämförde ciklosporin med ett fettsyratillskott hos hundar som åt ett foder rikt på omega-3-fettsyror. Ingen statistiskt signifikant skillnad hittades mellan behandlingsgrupperna. De friska hundarnas klor i studien växte 0,7–2,1 mm per vecka, så bildningen av ny klo bedöms över tid. En hund med SLO kan behålla onormalt formade klor även när de inte längre gör ont.

Förebyggande

Att hålla klorna lagom korta minskar risken att de fastnar i ytor som galler. Sporrar bör också kontrolleras och klippas regelbundet. Klipp lite i taget för att inte skära i klokärnan som innehåller blodkärl. Att torka tassarna efter promenader minskar den fukt där jästsvampar och bakterier lätt förökar sig. Öva hantering av klorna redan under valptiden genom att belöna lugn hantering av tassarna. Klorna kan slitas långsammare på vintern, så deras längd kan behöva följas noggrannare. Vassa klotänger avsedda för hundar minskar att klorna spricker vid klippningen.

Viktigt för hundägare

Förhindra slickande på en öm klo före undersökningen. Dra inte själv av en klo som delvis lossnat: borttagningen kan kräva lokalbedövning eller lugnande. Kontrollera att ett förband som veterinären lagt förblir rent och torrt. Utomhus kan en skyddssko skydda det mot fukt och smuts. Kontakta kliniken om tår som syns utanför förbandet svullnar eller ändrar färg. Ett blött eller smutsigt förband är också ett skäl att kontakta kliniken.

Vanliga frågor

Betyder ett rött nagelband alltid bakterieinfektion?

Rodnad och svullnad tyder på inflammation, som också kan hänga ihop med skador på klon eller en bakomliggande klosjukdom. Cytologi hjälper till att fastställa om bakterier eller jästsvampar finns. Odling kan användas om en djup infektion misstänks.

Varför undersöker veterinären de andra klorna?

En förändring i en klo kan bero på en lokal skada eller en tumör. Skador i andra klor kan avslöja en sjukdom som drabbar flera tassar. SLO kan till exempel börja i en klo innan den drabbar andra.

Betyder en brun klo säkert jästsvamp?

Inflammation i samband med Malassezia kan missfärga en klo eller tass rostbrun. Jästsvampar lever också på frisk hud, så symtom och cytologi bedöms tillsammans med färgen. Veterinären kan också utreda bakterieinfektion i samma område.

Växer en skadad klo ut normalt igen?

Den skadade delen kan tas bort med målet att bevara den levande klokärnan. Det tar tid för klon att växa ut: friska hundars klor uppmättes växa 0,7–2,1 mm per vecka. Vid SLO kan en klo som växer ut förbli spröd eller ojämn.

När behöver inflammation i en klo fler undersökningar?

Om svullnaden av en tå kvarstår trots behandling kan veterinären utreda djupare strukturer. Röntgen hjälper till att påvisa förändringar i tåbenet som passar med infektion eller en tumör. Ett vävnadsprov kan fastställa om en förändring är inflammatorisk, en tumör eller hänger ihop med ett främmande föremål.