Artros hos hund

Översikt

Förändringar i hela leden

Friskt brosk ger en glidyta mellan benändarna. Vid artros blir denna beläggning gradvis tunnare. Strukturella skador kan också orsaka sprickor. Benpålagringar, osteofyter, kan bildas vid ledkanterna. Den omgivande ledkapseln kan bli tjockare genom ökad bindväv. Inflammerad ledhinna och benet under brosket kan också ge smärta.

Även unga hundar kan drabbas

Den uppskattade årliga förekomsten av artros i benen inom brittisk primärvård 2013 var 2,5 %. Medianåldern vid första diagnos var 10,5 år. En annan studie undersökte 123 hundar i åldern åtta månader till fyra år som kom på hälsokontroller vid en klinik. Av dessa unga hundar hade 39,8 % röntgenförändringar i minst en led i benen. Förändringar med minst lindrig smärta i samma led förekom hos 23,6 %.

Armbågar och höfter var de vanligaste drabbade ställena hos dessa unga hundar.

Med en striktare smärtgräns förekom förändringar med minst måttlig smärta hos 16,3 % i samma studie.

Orsaker

Utvecklingsrubbningar och skador

Avvikande ledstruktur kan sätta i gång utvecklingen av artros tidigt. Höftledsdysplasi kan orsaka artros i höften. Armbågsledsdysplasi kan förändra belastningen så mycket att leden degenererar med tiden. Skada på det främre korsbandet kan orsaka artros genom instabilitet. En skada som omfattar en ledyta kan sätta i gång en broskskadande inflammation. Ihållande bakteriell ledinflammation kan skada brosket och lämna degenerativa förändringar.

Upprepad knäskålsluxation kan göra hunden benägen att få artros i knäet. Skadade broskceller frisätter enzymer som bryter ner brosk. Inflammation i ledhinnan kan hålla i gång broskskadan.

Riskfaktorer

Diagnosen är vanligare hos äldre hundar. Högre vikt är förknippad med större sannolikhet för diagnos även inom raser. En tidigare ledskada är fortfarande en riskfaktor trots till synes normala rörelser. Ärftlig mottaglighet för strukturella avvikelser påverkar risken.

Journaler från brittisk primärvård 2013 visade artros hos 7,7 % av golden retrievrarna. Andelen bland labrador retrievrar var 6,1 %. Rottweilrar hade 5,4 %.

Tungt arbete eller sportaktivitet kan öka risken för ledskador. Den extra risk som hänger ihop med övervikt kan ha betydelse hos vissa stora raser, även om den naturliga storleken också påverkar vikten.

Vikten på vågen ensam kan inte skilja en stor kroppsbyggnad från överskottsfett.

Typiska symtom

Hältan kan vara lindrig trots betydande skador på båda sidor. Hälta och stelhet kan förvärras efter vila och lindras efter rörelse.

• Hunden reser sig långsammare från liggande än tidigare.
• Hunden har svårare att gå uppför eller nerför trappor.
• Hunden tvekar innan den hoppar in i bilen.
• Hunden kan visa mindre lust att leka.
• Hunden kan oftare än vanligt släpa efter på promenader.
• En hund med smärta kan dra sig undan när den vidrörs.

Området runt en smärtande led kan se tjockare ut än motsvarande område på det andra benet. Stelhet kan få hunden att först resa framdelen innan den trycker sig upp på bakbenen.

Smärtan kan förvärras efter ovanligt kraftig aktivitet. Kronisk smärta kan upprepade gånger avbryta vilan. Hunden kan delta mindre i familjelivet när smärtan kvarstår.

Komplikationer och följder

Ihållande smärta och rörlighet

Minskad användning kan orsaka muskelförlust i ett smärtande ben. När vikten flyttas bort ökar belastningen på andra ställen. När smärtan kvarstår kan smärtsystemet bli känsligare, så att även en lätt beröring känns smärtsam för hunden. Inflammation i ledhinnan eller fibros i ledkapseln kan minska rörelseomfånget. Smärta kan dämpa den frivilliga aktiviteten så mycket att musklerna försvagas och rörligheten försämras ytterligare.

Brittiska journaler visade att tiden med diagnostiserad artros i genomsnitt utgjorde 11,4 % av livslängden bland 384 hundar med kända diagnos- och dödsdatum. Periodvis smärta kan bli ständig och försämra livskvaliteten.

Artros i armbågen kan utvecklas även efter operation av dysplasi. Den kan kraftigt begränsa rörligheten, eftersom framdelen bär ungefär 60 % av kroppsvikten. Vid svår nedsättning kan lättare rörelse i hemmet vara det första målet med motionen.

Undersökning hos veterinären

Bedömning av rörelser och röntgen

Veterinären tittar på hunden när den går och bedömer hur vikten fördelas mellan benen. Att böja en led kan visa en rörelseinskränkning som är svår att märka när hunden går. Vid besöket bedömer veterinären också om musklerna i det smärtande benet har blivit mindre.

Röntgen kan visa osteofyter vid ledkanterna. Benet under brosket kan se tätare ut. Förträngning av ledspalten kan också synas. Röntgen kan utreda bakomliggande höft- eller armbågsledsdysplasi. Behandlingsbehovet beror på smärta och funktion, eftersom röntgenfyndens svårighetsgrad kan skilja sig från symtomen.

Uppföljning av smärta och funktion

COAST delar in artros i stadier från noll till fyra. Stadium ett innebär riskfaktorer utan iakttagbara symtom. Stadium två till fyra innebär lindriga, måttliga och svåra tecken.

Ägarenkäter kan mäta hur smärtan begränsar vardagsaktiviteter över flera dagar. HCPI-enkäten med 11 frågor hjälper till att följa kronisk artrossmärta. En studie från norra Europa bedömde den lokala språkversionen med svar från ägare till 61 drabbade hundar.

HCPI-summan varierar från noll till 44 utifrån iakttagna dagliga förändringar.

En goniometer kan mäta ledens böjnings- och sträckningsvinklar. Upprepade mätningar följer rörligheten under rehabiliteringen.

Behandling

Viktkontroll och rehabilitering

Överviktiga hundar kan röra sig lättare redan innan de har nått målvikten. En öppen studie av viktnedgång följde överviktiga hundar med artros i 16 veckor. Startvikterna låg 20–34 % över idealvikten. Hältan i trav minskade efter en genomsnittlig viktnedgång på 6,10 %. Hältan i skritt minskade efter en genomsnittlig viktnedgång på 8,85 %. Belastningen på frambenen blev jämnare hos hundar med artros i armbågen efter en genomsnittlig viktnedgång på 8,85 %.

Rehabiliteringen börjar på en belastningsnivå som tolereras utan tydlig ökning av smärtan. Varaktigheten kan ökas gradvis när funktionen förbättras. Gång på ett löpband under vatten gör det möjligt att belasta kontrollerat på ett rörligt underlag. Simning rör lederna med liten belastning på benen.

En kost som innehåller fettsyran EPA kan göra det lättare för en hund med artros att röra sig vid sidan av annan behandling. Det finns inga övertygande belägg för att glukosamin och kondroitin lindrar den smärta som artros orsakar.

Smärtstillande läkemedel och operation

Ett NSAID som veterinären väljer kan minska smärta och inflammation. Njur- eller matsmältningssjukdom kan påverka om det passar. Om det första NSAID-läkemedlet inte hjälper kan ett annat bedömas. Svaret kan bedömas på nytt ungefär en månad efter starten.

Bedinvetmab är en antikropp som binder nervtillväxtfaktor, som deltar i smärtsignaleringen. En biverkning, ostadiga rörelser eller ataxi, kan förekomma hos ungefär en till 10 av 10 000 behandlade hundar. Total höftledsprotes kan vara ett alternativ vid svår artros i höften som inte får tillräcklig hjälp av annan vård.

Förebyggande

Håll hunden lagom smal från tillväxtperioden och framåt: att bibehålla normalvikt hjälper till att bromsa utvecklingen. Valpfoder bör passa ålder och storlek, eftersom för mycket energi i förhållande till tillväxttakten gör hunden benägen att få ledproblem. Regelbunden motion anpassad till ålder och kondition stärker de stödjande musklerna. Undvik plötslig tung belastning, särskilt utan träning. Vissa utlåtanden från höftledsröntgen registrerar synlig artros och dess svårighetsgrad.

Armbågsledsdysplasi kan ge tecken vid i genomsnitt fyra till sju månaders ålder, vilket motiverar undersökning av haltande valpar.

Avelsprogram mot höftledsdysplasi använder föräldrarnas röntgenresultat för urval. Avelsindex använder undersökta släktingars resultat vid sidan av hundens egen information.

Viktigt för hundägare

Täck hala vägar med halkskyddsmattor där hunden ofta reser sig eller vänder. Ramper kan ersätta hopp över nivåskillnader. Ordna en mjuk, lättillgänglig liggplats. Korta videor av vanliga rörelser hemma visar veterinären hur hunden klarar välbekanta uppgifter.

Anteckna en aktivitet som förändras, som att ta sig upp för ett trappsteg eller släpa efter på vanliga promenader. Flera korta promenader kan ersätta längre turer som ökar hältan.

Öka motionen gradvis under några veckor om smärtbehandlingen förbättrar gångförmågan.

Vanliga frågor

Kan unga hundar ha artros?

Den kan börja tidigt när lederna utvecklas onormalt. Armbågsledsdysplasi kan ge symtom vid fyra till sju månaders ålder. Ibland märks hältan först i vuxen ålder efter att sekundär artros har utvecklats.

Kan drabbade hundar fortfarande gå på promenader?

Regelbunden rörelse hjälper när den anpassas till funktion och smärta. Flera korta, lugna promenader om dagen passar om de inte förvärrar smärtan. Belastningen ökas gradvis i takt med att rehabiliteringen går framåt.

Betyder en svår röntgenbild alltid svår smärta?

Strukturella fynd stämmer inte alltid med vardagens symtom. Hältan kan vara lätt trots långt framskriden sjukdom på båda sidor. Bedömningen använder därför också ägarnas iakttagelser av rörelser och dagliga aktiviteter.

Hur vet jag att behandlingen hjälper?

Att hunden reser sig lättare eller får förnyat intresse för lek kan tyda på lindring. Jämför samma uppgift före och under behandlingen. Smärtenkäter följer hur förmågan förändras över tid.

Kan artros botas?

Inget läkemedel återställer den skadade leden till sitt ursprungliga skick. Viktkontroll kan stödja rörligheten hos överviktiga hundar. Svår artros i höften kan ibland behandlas genom att leden ersätts kirurgiskt.