Testikeltumörer hos hund – symtom och behandling

Översikt

En testikeltumör är en utväxt som orsakas av okontrollerad celldelning i en testikel. De vanligaste typerna är leydigcellstumörer, sertolicellstumörer och seminom.

Testikeltumörer har uppskattats stå för 16–27 % av alla tumörer hos hanhundar. En andel på 4–7 % har också rapporterats, så siffrorna för förekomst skiljer sig åt.

Andelarna beskriver hur tumörerna fördelar sig, inte hur stor andel av alla hanhundar som får en. Leydigcellstumörer står för minst 50 % av testikeltumörerna i vissa undersökta grupper av hundar.

Sertolicellstumörer har rapporterats stå för 7,4–8 %. Den skada en tumör orsakar kan ha mer att göra med hormonfrisättningen än med elakartad tillväxt.

Orsaker

Vilka celler ger upphov till tumören?

Ett seminom utvecklas från celler i den spermiebildande cellinjen. Leydigceller ligger mellan sädeskanalerna och bildar normalt manliga könshormoner.

Sertoliceller stödjer spermiernas utveckling i sädeskanalerna. Mer än en tumörtyp kan förekomma i samma testikel samtidigt.

En blandtumör kan innehålla tumörceller både från den spermiebildande cellinjen och från stödjevävnaden. Andra tumörtyper som uppstår i testikeln är sällsynta.

När en sertolicellstumör växer kan den trycka ihop och förstöra omgivande normal testikelvävnad.

Varför uppstår hormonella tecken?

Mer än 50 % av sertolicellstumörerna bildar östrogener, de kvinnliga könshormonerna. Ungefär 70 % av sertolicellstumörerna i bukhålan är hormonellt aktiva.

Leydigcellstumörer bildar betydligt mer sällan hormoner som ger symtom. Den exakta orsaken till en tumör förblir ofta oklar, och flera genetiska faktorer och miljöfaktorer kan bidra.

Östrogen från tumören kan undertrycka hjärnans och hypofysens normala hormonstyrning.

Riskfaktorer

Testikeltumörer diagnostiseras särskilt hos hundar som är äldre än tio år. Yngre hundar kan också drabbas, särskilt om de har en kvarliggande testikel.

Tumörrisken är särskilt viktig hos kryptorkida hanar som är äldre än sex år. En kvarliggande testikel är en testikel som har stannat i bukhålan eller ljumsken i stället för i pungen.

Tumörrisken i en kvarliggande testikel har uppskattats till ungefär 13 gånger så hög som i en normalt nedvandrad testikel. Kryptorkism ger särskilt anlag för sertolicellstumörer och seminom, men något motsvarande samband med leydigcellstumörer har inte hittats.

Rassamband har beskrivits hos till exempel boxer, schäfer och afghanhund. En tumör kan också uppstå i en testikel som har vandrat ned helt normalt till pungen.

Båda testiklarna har rapporterats vara drabbade vid 43 % av leydigcellstumörerna, 11 % av sertolicellstumörerna och 18 % av seminomen. Båda testiklarna undersöks därför även om en synlig förändring bara gäller ena sidan.

Typiska symtom

Många tumörer hittas av en slump utan synliga sjukdomstecken.

• En ny knöl eller ojämn förtjockning känns i en testikel.

• Testiklarna har blivit olika stora eller pungen svullnar.

• Hanhundens spenar eller juver förstoras.

• Pälsen faller av symmetriskt på båda sidor av kroppen.

• Huden blir mörkare på hårlösa ställen.

• Förhuden hänger ned mer än vanligt.

• Andra hanar visar mer intresse för hunden än vanligt.

• Det sexuella intresset minskar eller hunden börjar sätta sig ned när den kissar.

Den andra testikeln kan också krympa på grund av hormonförändringarna.

Sjukdom som har spridit sig kan ge viktnedgång, dålig aptit eller kräkningar.

Svårigheter att kissa eller bajsa kan bero på metastaser nära urinvägarna eller prostatan.

Hormonella tecken från en sertolicellstumör kan också omfatta mjölkproduktion från hanens juver.

Hormonrelaterade hårlösa områden kan uppstå runt könsorganen, på insidan av låren, på buken, bröstet och vid skulderbladen.

Komplikationer och följder

Benmärgsskada och spridning

För mycket östrogen kan minska bildningen av blodkroppar i benmärgen. Ett fall i antalet röda blodkroppar ger blodbrist, som kan synas som blekhet och trötthet.

Ett minskat antal blodplättar kan ge blödningar. De vita blodkroppar som bekämpar infektioner kan också minska.

Håravfall, blodbrist eller benmärgsskada har beskrivits hos upp till 15 % av hundar med en östrogenbildande sertolicellstumör. Den rapporterade risken för spridning vid sertolicellstumörer och seminom är under 15 %.

Mer specifika uppskattningar är 0,6–9,0 % för sertolicellstumörer och under 10 % för seminom. Leydigcellstumörer ger bara sällan metastaser.

Metastaser kan drabba lymfknutor i buken och organ som lungorna. Prognosen är i allmänhet god om tumören tas bort och hunden varken har metastaser eller benmärgsskada.

Hormonella effekter kan ge förändringar i prostatans körtelceller och cystisk förstoring. En större sertolicellstumör kan ha större risk för spridning.

Undersökning hos veterinären

Undersökning och bilddiagnostik

Veterinären känner på båda testiklarna och bedömer deras storlek och struktur. En testikel som saknas i pungen väcker misstanke om kryptorkism.

Ultraljud av buken används för att leta efter en kvarliggande testikel eller en tumör i bukhålan. Ultraljud kan också bedöma förändringar i testikelns inre struktur som orsakas av en tumör.

Undersökningar för att bedöma spridning kan omfatta blodprov, urinprov och röntgen av bröstkorgen. Rektalundersökning kompletterar undersökningen av bäckenområdet.

Datortomografi kan behövas för att bedöma lymfknutor och organ i buken hos en kryptorkid hund. En förstorad lymfknuta eller en som känns avvikande kan provtas för att utreda metastaser.

Hormoner och vävnadsprover

Utredning av hormonella tecken kan omfatta mätning av testosteron och östradiol och bedömning av kvoten mellan dem. Ett cellprov från förhuden kan visa östrogenets effekter på vävnaden.

Den slutliga tumörtypen bekräftas oftast genom mikroskopisk undersökning av den borttagna testikeln, så kallad histopatologi. Patologen bedömer också vävnadsegenskaper som har att göra med hur tumören beter sig.

I särskilda situationer kan ett finnålsprov visa om en förändring är en tumör eller till exempel en cysta. Ett nålprov eller en biopsi kan dock skada den skyddande barriären mellan blod och testikel och minska fruktsamheten.

Seminomceller kan se elakartade ut i mikroskopet även när tumören beter sig godartat.

Varför behövs vävnadsundersökning?

En genomgång av biopsier under tio år i USA omfattade 156 testiklar från 107 hundar. En tumör hittades i 92 testiklar, alltså 59 %.

En förändring som inte var tumör hittades i 46 testiklar, alltså 29 % av de undersökta. Dessa andra fynd var bland annat inflammation, cirkulationsstörning och krympning av testikeln.

Ingen betydande mikroskopisk avvikelse hittades i 13 testiklar, alltså 8 %. Mer än 15 % innehöll flera tumörer i samma testikel.

Det var biopsier som skickats in för undersökning, så andelarna beskriver inte sjukdomsrisken för alla hundar. Vid behov hjälper immunhistokemiska färgningar patologilaboratoriet att precisera tumörens klassificering.

Cancer som uppstår någon annanstans i urin- eller könsorganen kan också sprida sig till testikeln. Riklig bindväv i en sertolicellstumör kan göra den särskilt fast.

En leydigcellstumör kan vid vävnadsundersökning se ut som en mjuk, gul knuta med blödningar. Ett seminom kan bli så omfattande att det förstorar hela testikeln eller tydligt förändrar dess form.

Behandling

Operation och val av fortsatt behandling

Den vanligaste behandlingen är att testiklarna tas bort kirurgiskt, alltså kastration. Att ta bort en kvarliggande testikel och en hormonbildande tumör är särskilt viktigt för att förebygga komplikationer.

En kvarliggande testikel i ljumsken kan oftast tas bort genom ett hudsnitt över den. En testikel i bukhålan tas bort vid en operation där man går in i bukhålan.

Att bara ta bort den drabbade testikeln kan övervägas om den andra ser normal ut vid undersökning och ultraljud och fruktsamheten ska bevaras. Blodvärden och hormonfunktion behöver följas upp efter en hormonellt aktiv tumör.

Cytostatika eller strålbehandling kan övervägas vid sjukdom som har spridit sig. Veterinären ordinerar smärtlindring efter operationen och ser över behovet under återhämtningen.

Återhämtning hemma

Förhindra slickande på operationsstället med den krage eller annat lämpligt skydd som veterinären rekommenderar. Håll såret torrt och låt inte hunden simma förrän det har läkt.

Begränsa springande, hopp, vild lek och trappgång enligt instruktionerna vid utskrivningen. I början sker utevistelser i koppel för att hunden ska göra sina behov.

Aptiten kan vara sämre under de första 24 timmarna efter narkosen. Lätta blåmärken eller rodnad kan vara en del av den normala sårläkningen de första dagarna.

Ihållande vätskning, var eller dålig lukt behöver bedömas på nytt.

Lägg inte krämer, sprejer eller andra produkter för utvärtes bruk på såret utan uttryckliga instruktioner från den behandlande veterinären. Lugna aktiviteter, som aktiveringsleksaker med mat, kan hjälpa under återhämtningen medan motionen är begränsad.

Ändra inte fodret tvärt under återhämtningen utan särskilda råd från veterinären. Det kan dröja 1–2 dagar innan hunden bajsar efter operationen, delvis på grund av att den ätit mindre.

Öka aktiviteten gradvis utifrån sårläkningen och fynden vid återbesöket innan hunden går tillbaka till vanliga promenader.

Se till att hunden har tillgång till färskt vatten om inte veterinären har gett särskilda instruktioner för situationen.

Förebyggande

Att ta bort testiklarna förhindrar att tumörer uppstår i dem senare. När du bedömer den samlade nyttan av kastration, tänk på att många andra faktorer än könshormoner påverkar den förväntade livslängden.

Borttagning av båda testiklarna rekommenderas för en kryptorkid hund på grund av risken för tumör och torsion. En kryptorkid hund bör inte användas i avel, eftersom utebliven nedvandring är ärftlig.

Om den andra testikeln sparas när tumören tas bort kan en liknande tumör uppstå i den senare. En hälsoundersökning av en okastrerad hane kan upptäcka en förändring innan tydliga symtom uppstår.

Viktigt för hundägare

Anteckna när du först märkte en knöl eller storleksskillnad och eventuella förändringar i päls, spenar och beteende. Berätta för kliniken om båda testiklarna tidigare låg i pungen. Ta med journaler från tidigare undersökningar och operationer.

En förstorad testikel kan också bero på inflammation eller en annan förändring som inte är en tumör.

Be efter operationen om svaret från histopatologin och en skriftlig plan för uppföljningen. Ta reda på om båda testiklarna togs bort, om blodprov behövs och vilka fynd som kräver ett nytt besök. Ta foton under läkningen om förändringar i såret är svåra att beskriva.

Synliga stygn eller agraffer i huden tas bort av veterinärpersonal på kliniken.

Självupplösande stygn under huden behöver oftast inte tas bort.

Kontakta kliniken före den bokade kontrollen om smärtan eller svagheten blir värre.

Vanliga frågor

Är testikeltumörer hos hund alltid cancer?

Nej. De flesta testikeltumörer är godartade. Även en godartad tumör kan dock frisätta hormoner och störa bildningen av blodkroppar. Typen bekräftas oftast genom vävnadsundersökning efter kirurgisk borttagning. Leydigcellstumörer sprider sig bara sällan till lymfknutor eller andra organ.

Kan en hund få en tumör om båda testiklarna har vandrat ned?

Ja. Sertolicellstumörer har också hittats i testiklar som ligger i pungen. Kryptorkism ökar risken, men en nedvandrad testikel är inte skyddad mot tumör. En ny storleksskillnad mellan testiklarna eller en knöl är därför ett skäl till undersökning. Många hundar visar inga tydliga sjukdomstecken alls.

Varför förstoras min hanhunds spenar och tappar han päls?

En östrogenbildande sertolicellstumör kan ge förstorade juver och håravfall. Andra hanar kan också bli intresserade av hunden. För mycket östrogen kan också påverka benmärgen, så dessa tecken behöver utredas. Blodbrist kan ge blekt tandkött och svaghet.

Måste båda testiklarna tas bort?

Borttagning av båda testiklarna är den vanliga behandlingen. I utvalda fall kan den andra testikeln sparas om den ser normal ut vid undersökning och ultraljud och fruktsamheten ska behållas. En tumör kan dock uppstå i den senare. Blodvärdena följs också upp efter en hormonellt aktiv tumör.

Kan en testikeltumör sprida sig till andra delar av kroppen?

Ja, men de flesta har låg risk för spridning. Den rapporterade risken för sertolicellstumörer och seminom är under 15 %. En misstänkt lymfknuta kan provtas så att den fortsatta behandlingen kan planeras utifrån fynden. Spridning av leydigcellstumörer är särskilt sällsynt.