Tynande valpar – svaghet hos nyfödda valpar

Översikt

Nyföddhetsperioden omfattar valpens första 21 levnadsdagar. Vid tynande valpar sker försämringen och de dödsfall som hänger ihop med den under de första 2 veckorna. Det avser inte ett enskilt smittämne.

Rapporterade uppskattningar av dödligheten hos nyfödda valpar och kattungar varierar från 9–26 %. Dödligheten är högst under den första veckan. Om dödfödda och dödsfall före avvänjning räknas med kan förlusterna nå 30 %. Ungefär hälften av dessa förluster sker under den första veckan.

En nyfödds vätske- och energibalans är fortfarande dåligt reglerad. Immunförsvaret är också omoget. Valpar är därför sårbara för sjukdom och stress från omgivningen.

Orsaker

Otillräcklig mjölkproduktion hos tiken kan göra att en valp blir undernärd. Om valpen inte diar kan samma problem uppstå även när det finns mjölk. Valpar har bara små fettreserver. Deras förmåga att bilda glukos från andra näringsämnen är begränsad.

Glykogenförråden förbrukas snabbt efter födseln. Även en kort period utan mat kan därför ge farligt lågt blodsocker. Lågt blodsocker kan också hänga ihop med sepsis, en svår allmän infektion. Andra orsaker är bland annat en shunt i leverns blodkärl eller en glykogeninlagringssjukdom.

Även vanliga bakterier kan ge en snabbt framskridande allmän infektion hos en nyfödd. Möjliga orsaker till sepsis är bland annat Escherichia coli, streptokocker, stafylokocker och Klebsiella. Infektioner kan till exempel drabba naveln, luftvägarna eller tarmen.

Hundens herpesvirus kan ge en svår, dödlig allmän infektion hos nyfödda. Parvovirus, adenovirus och valpsjukevirus kan också hänga ihop med att valpar tynar bort. En medfödd strukturell defekt syns kanske inte direkt vid födseln. En utvecklingsdefekt i hjärtat eller tarmen kan till exempel ligga bakom symtomen.

En valp kan skadas om tiken lägger sig på den eller beter sig aggressivt mot den.

En valps njurar koncentrerar ännu inte urinen lika effektivt som en vuxen hunds.

Riskfaktorer

Låg födelsevikt ökar en nyfödds sårbarhet. En födelsevikt under 350 g hos en medelstor ras ökar risken för sepsis. Långvarig och svår förlossning gör också nyfödda benägna för sepsis. Livmoderinfektion eller juverinflammation hos tiken kan öka valpens infektionsrisk.

En smutsig miljö är en bidragande faktor till sepsis hos nyfödda. Nedkylning och stress ökar också sårbarheten. Otillräckligt intag av råmjölk minskar skyddet mot infektioner. Dålig moderlig omvårdnad kan bidra till sjukdom.

Inälvsparasiter, loppor och fästingar kan försvaga en valp genom att ta blod och näring. Ett omoget immunförsvar ökar risken för allmän infektion, särskilt under de första 10 dagarna.

Typiska symtom

Förändringar i tillväxt och beteende kan vara de första tecknen som märks hemma:

• Valpen går inte upp i vikt i samma takt som kullsyskonen.

• Valpen rör sig lite och har svårt att få tag i spenen och dia.

• Valpen håller sig borta från tiken och kullsyskonen.

• Lätena är svaga och ljusare än vanligt.

• Valpen har diarré eller en svullen, öm buk.

• Valpen kräks eller får upp mat och kan ha svårt att andas.

Framskriden försämring kan ge extrem trötthet och förlust av muskeltonus. En frisk, välnärd valp sover i stället lugnt när den inte diar.

En frisk valp försöker vända sig rätt.

Komplikationer och följder

Bakteriell sepsis kan ge snabb kollaps och död. Det kan finnas få tydliga symtom innan. Nedkylning försvagar immunförsvaret, diandet och matsmältningen.

Kyla kan stoppa tarmens normala rörelser. Utfodring kan då ge uppstötningar och att mjölk hamnar i luftvägarna. För mycket vätskebehandling kan också vara farligt för nyfödda. Fördröjd behandling kan vara dödlig för en ung valp.

Svår sepsis kan ge vävnadsdöd och avstötning av vävnad längst ut på benen.

Undersökning hos veterinären

Undersökning av valpen och tiken

Undersökningen av en nyfödd omfattar kontroll av munnen, naveln, benen, könsorganen och urinvägarnas strukturer. Veterinären kontrollerar om valpen har gomspalt. Urinrörets och anus öppningar kontrolleras så att de är öppna och fungerar. En normal navel är torr utan rodnad runt omkring.

Slemhinnorna ska vara rosa och fuktiga. Valpen ska ha en sugreflex. Buken ska vara mjuk och smärtfri. Bröstkorgen avlyssnas för att bedöma andningen och hjärtat.

Tikens juver och deras sekret undersöks också. Veterinären letar efter juverinflammation och livmoderinfektion. Tikens aptit, kroppstemperatur och omvårdnadsbeteende följs vid sidan av valparna.

Mätningar och prover

Viktanteckningar hjälper till att upptäcka långsam tillväxt. Under den första veckan är det normala referensintervallet för temperaturen i ändtarmen 35–37,2 °C. Vid 2–3 veckors ålder är det 36,1–37,8 °C. Åldern måste därför tas med i beräkningen när temperaturen bedöms.

Blod-, urin- och avföringsprover kan tas vid sidan av den kliniska undersökningen. Röntgen eller ultraljud kan vid behov hjälpa till att utreda diagnosen. Bakterieodling och resistensbestämning hjälper till att välja behandling av infektionen.

Om en valp dör kan en obduktion visa dödsorsaken och hjälpa till att skydda de andra mot den.

Bedömning av livskraften efter födseln

En modifierad Apgarpoäng kan också bedöma den nyföddes livskraft. Den tar hänsyn till hjärtfrekvens, andning, reflexsvar, rörelser och slemhinnornas färg. En låg poäng inom de första 5 minuterna förknippas med en större risk för tidig död. Ny poängsättning kan till exempel göras 5, 30 och 60 minuter efter födseln.

En enskild Apgargräns rekommenderas inte som grund för beslutet att påbörja återupplivning.

Behandling

Andning och värme säkras först

Vid födseln behöver en valp som inte andas eller som kippar efter luft snabbt andningsstöd. Att torka och försiktigt gnugga valpen hjälper till att stimulera den nyfödda. Det får inte fördröja nödvändig assisterad andning. En långsam hjärtfrekvens vid födseln kan bero på syrebrist.

Sväng inte valpen för att få ut vätska ur luftvägarna. Svängning innebär risk för blödning inne i skallen, skador och att maginnehåll hamnar i luftvägarna. En nyfödd som andas normalt, är pigg och låter behöver ingen återupplivning.

En blöt nyfödd förlorar snabbt värme. Ett torrt, varmt underlag minskar värmeförlusten. Uppvärmningen övervakas för att förhindra överhettning och brännskador på huden. Även en pigg valp kanske inte flyttar sig tillräckligt snabbt från en för varm yta.

Under den första veckan är den rekommenderade temperaturen där valparna ligger 28,9–31,7 °C. Vid 2–3 veckors ålder är referenstemperaturen i omgivningen 26,7 °C. Hela rummet behöver inte värmas till lyans temperatur. På sjukhus gör en kuvös det möjligt att styra temperatur, luftfuktighet och syrgashalt.

Vätska, energi och behandling av infektion

Uttorkning hos en sjuk nyfödd korrigeras med vätska som passar dess tillstånd. Bekräftat lågt blodsocker kan behandlas med glukoslösning. En mycket svag valp som inte reagerar kan behöva glukos direkt i blodomloppet. Valet av antimikrobiella läkemedel tar hänsyn till den nyföddes fysiologiska omognad.

Utsöndringen av läkemedel via njurarna är också lägre hos nyfödda än hos vuxna.

Bakteriell sepsis kräver antimikrobiell behandling som påbörjas snabbt. Veterinären anpassar läkemedlet efter resultaten från odling och resistensbestämning. Stöd för näring och temperatur behövs också. God hygien är en del av vården av en infekterad kull.

Stöd för diande och näring

Utfodringen kan vid behov stödjas med assisterad diande, flaskmatning eller sondmatning som veterinären ordnar. Sondmatning börjar först när en nedkyld valps temperatur har återgått till det normala. Tikens mjölk är förstahandsvalet om den finns. Kommersiell mjölkersättning är att föredra framför en hemgjord blandning.

Överutfodring med mjölkersättning kan ge osmotisk diarré. Avföringen kan då bli gulaktig och ystad.

Efter kejsarsnitt övervakas diandet medan tiken återhämtar sig från narkosen. Valparna lämnas ensamma med henne först när hon har återhämtat sig och visar god moderlig omvårdnad.

En frisk nyfödd går oftast upp 5–10 % av sin kroppsvikt per dag. Vikten antecknas dagligen under de första 2 veckorna. Pigghet och att valpen kissar och bajsar bedöms vid sidan av viktökningen.

Förebyggande

God näring hos tiken före födseln hjälper till att stödja valparnas överlevnad. Planerad parasitbekämpning minskar också riskerna för nyfödda. Snabb hantering av en svår förlossning kan förbättra överlevnaden. Tikens grundläggande vaccinationsskydd planeras före parningen.

Valparna behöver råmjölk snart efter födseln för att få passivt antikroppsskydd. Tarmens upptag av IgG-antikroppar upphör oftast inom 24 timmar efter födseln. Där det finns tillgängligt kan tiken vaccineras mot hundens herpesvirus för att skydda valparna. Skyddet når ändå valpen via den vaccinerade tikens råmjölk.

En ren miljö för tik och valpar hjälper till att förebygga bakteriella problem. Tikens omvårdnadsbeteende följs också för att förhindra att valparna skadas.

Viktigt för hundägare

Märk varje valp och för ett individuellt viktschema med samma våg. Anteckna födelsevikt, senare vikter, diande och om valpen söker sig till tiken. Notera också diarré, ovanliga läten, svullen buk och förändringar i andningen. Ta med anteckningarna till besöken så att förändringar kan tidsbestämmas så exakt som möjligt.

Berätta för veterinären om hela kullen och tiken: förlossningen, mjölkproduktionen, aptiten och eventuell sjukdom. Fråga hur valpen hålls varm under transporten och om tiken och de andra valparna också behöver undersökas. Om en valp dör, kom överens om utredning av orsaken och hur kroppen ska förvaras innan den lämnas in. Be om tydliga anvisningar för uppföljning hemma när det gäller temperatur, utfodring och återbesök.

Vanliga frågor

Är tynande valpar samma sak som herpesvirusinfektion?

Flera olika faktorer kan bidra till att en valp tynar bort samtidigt. Herpesvirus är en möjlig orsak till svår allmän infektion hos nyfödda. Andra orsaker är bland annat otillräckligt mjölkintag, medfödda defekter och bakterieinfektioner. Symtomen visar inte alltid den exakta orsaken.

Varför måste valpens vikt följas?

Långsam tillväxt kan vara ett tecken på sepsis hos nyfödda. En tynande valp växer kanske inte i samma takt som kullsyskonen. En frisk valp går oftast upp 5–10 % per dag. Vikterna antecknas dagligen under de första 2 veckorna.

Kan en kall valp få mjölk direkt?

Sondmatning av en nedkyld valp skjuts upp tills kroppstemperaturen har återgått till det normala. Kyla kan dämpa tarmens rörelser. Maten kan då komma upp igen och hamna i luftvägarna. Uppvärmningen övervakas samtidigt för att undvika överhettning eller brännskador.

Behöver tiken undersökas om bara en valp blir svagare?

Juverinflammation eller livmoderinfektion hos tiken kan göra en valp benägen för sepsis. Låg mjölkproduktion kan också bidra till undernäring. Tikens juver, sekret och allmänna hälsa bedöms därför efter förlossningen. Att följa hennes aptit och omvårdnadsbeteende kompletterar iakttagelserna av valparna.

Kan undersökning av en död valp hjälpa resten av kullen?

En obduktion kan utreda dödsorsaken. Det kan hjälpa till att förhindra att andra valpar dör av samma orsak. Vid bakteriell sjukdom styr odling och resistensbestämning behandlingen. Behandlingen av levande valpar som försämras börjar utan dröjsmål. Blod-, urin- eller avföringsprover från levande valpar kan också behövas.