Valpsjuka hos hund – symtom, smitta och vaccination

Översikt

Valpsjuka orsakas av ett morbillivirus som kallas CDV. Sjukdomen är inte begränsad till valpar. Infektionen kan vara lindrig eller nästan omärklig men kan också snabbt bli livshotande.

Valpsjuka är numera ovanlig i länder där vaccination mot den är utbredd. Ett stort utbrott i en nordeuropeisk hundpopulation inträffade 1994–1995. Sjukdomen förekommer fortfarande i hela världen.

Andra djur, bland annat illrar, rävar och mårdhundar, kan också få sjukdomen. Valpsjuka smittar inte människor. Den är inte heller en infektionssjukdom hos tamkatter. Sjukdomsbilden och mottagligheten skiljer sig mellan djurarter.

Hundar är en viktig reservoar för viruset i många delar av världen. Vaccination minskar därför också smittkedjorna i den bredare djurpopulationen.

Orsaker

Smittan sprids oftast via droppar och aerosoler från ett smittat djurs luftvägssekret. Hosta, nysningar eller skall kan sprida viruset i den närmaste omgivningen. Direktkontakt och sekret som saliv eller urin kan också överföra smittan. Förorenad utrustning och förorenade ytor kan ge en indirekt smittväg.

Viruset förökar sig först i lymfatisk vävnad i luftvägarna. Det sprids via blodet till andra lymfatiska vävnader och till de celler som klär olika organ. Centrala nervsystemet och synnerverna kan också bli infekterade. Dämpningen av immunförsvaret ökar mottagligheten för samtidiga bakterieinfektioner.

Inkubationstiden är oftast 1–2 veckor. I vissa fall kan det ta upp till sex veckor innan de första symtomen visar sig. En hund kan bli smittsam flera dagar innan den blir synligt sjuk.

Viruset överlever i flera timmar i rumstemperatur. I kyla, vid ungefär 0–4 °C, kan det överleva i veckor. UV-ljus, värme och vanliga desinfektionsmedel förstör det.

Riskfaktorer

Låg ålder och brist på vaccinationsskydd ökar risken för sjukdom. Ett försvagat immunförsvar gör hunden benägen att få svår sjukdom. En vuxen hund med delvis skydd kan få en lindrig infektion eller inga symtom alls.

Sjukdomen sprids lättare i hundpopulationer med låg vaccinationstäckning och många djur. I ett nordiskt land har fallen ofta gällt importerade hundar med ofullständigt vaccinationsskydd. En svår störning i immunförsvaret kan också vara en bakomliggande faktor hos en drabbad hund.

Skydd som valpen får via råmjölken från en vaccinerad mor kan hjälpa till ungefär 2–3 månaders ålder. Samma antikroppar från modern kan dock störa valpens eget svar på vaccinationen. Den period när detta skydd avtar måste därför vägas in i vaccinationsprogrammet.

Typiska symtom

Sjukdomen kan kombinera tecken från luftvägar, tarm och nervsystem i olika skeden. Tecken som du kan märka hemma är:

• Feber och påtaglig trötthet eller nedstämdhet.
• Flytningar från nosen och ögonen.
• Hosta eller andningssvårigheter som hör ihop med lunginflammation.
• Minskad aptit och ovilja att äta.
• Kräkningar eller diarré.
• Förtjockning och skorpbildning på nosen eller trampdynorna.
• Ofrivilliga muskelryckningar, särskilt i ansiktet.
• Ostadighet, att hunden går i cirklar eller andra koordinationsproblem.

En första, tillfällig feber kan visa sig redan 3–6 dagar efter smittan. Du kanske inte märker den. Febern kan gå ned och sedan komma tillbaka senare tillsammans med andra symtom.

Ett krampanfall kan innebära dregling och upprepade tuggrörelser utan mat i munnen. Neurologiska tecken kan också uppstå utan tidigare märkta allmänna symtom.

Små varblåsor kan i sällsynta fall synas på huden. Att hunden håller huvudet på sned kan vara ett neurologiskt tecken. Ofrivilliga, upprepade ögonrörelser fram och tillbaka kan också synas.

Komplikationer och följder

En sekundär bakterieinfektion kan förvärra symtomen från luftvägar och tarm. Lunginflammation kan vara en del av en svår infektion i hela kroppen.

Det första skedet förutsäger inte säkert om neurologiska tecken kommer att uppstå. De kanske inte börjar förrän veckor eller månader efter den övriga sjukdomen. Fortskridande skada på myelinet, som skyddar nervtrådarna, kan ligga bakom dessa tecken.

Den akuta allmänna sjukdomen kan vara så kort som ungefär tio dagar. En förbättring betyder inte att risken för neurologiska komplikationer säkert är över.

En hund som har tillfrisknat kan få kvar muskelryckningar eller krampanfall. En del hundar blir helt friska från symtomen i luftvägar och tarm. Den neurologiska prognosen är svårare att bedöma.

En valp som blir sjuk kan få emaljdefekter på tänderna som håller på att växa. Överdriven keratinbildning på trampdynor och nos kan finnas kvar efter den akuta fasen.

Svåra, fortskridande neurologiska tecken kan nå en punkt där behandlingen inte längre hjälper tillräckligt. Avlivning kan behöva övervägas om symtomen inte går att kontrollera.

En sällsynt form av kronisk valpsjukeencefalit kan också uppstå hos en vaccinerad vuxen hund. Den kan innebära att hunden trycker huvudet mot föremål och tvångsmässigt går fram och tillbaka. Hundar med denna separata kroniska form sprider inte smittan. Det ändrar inte råden om isolering för en akut sjuk hund.

Undersökning hos veterinären

Valpsjuka misstänks särskilt hos en ovaccinerad hund med feber och tecken från flera organsystem. Saknade vaccinationsuppgifter ökar också misstanken.

De kliniska tecknen ensamma skiljer inte alltid valpsjuka från andra infektioner. Parvovirus, kennelhosta och smittsam leverinflammation hos hund kan till exempel ge liknande tecken. Vissa förgiftningar kan också kombinera tarmsymtom och neurologiska tecken.

PCR letar efter virusets arvsmassa i ett prov. En provpinne kan tas från en slemhinna, som ögat eller nosen. Blod eller urin kan också passa, beroende på den kliniska situationen.

En nylig vaccination kan försvåra tolkningen av ett vanligt PCR-svar om testet också påvisar vaccinviruset. Kvantitativ PCR kan hjälpa till att skilja dem åt. Vaccinationsdatum är därför en viktig del av den historik som behövs för provtagningen.

Antikroppstest används för att bedöma immunskyddet. En hög antikroppsnivå tillsammans med ett negativt PCR-svar tyder på att hunden troligen är skyddad.

Blodprover bedömer hundens allmäntillstånd och möjliga andra infektioner. Antalet lymfocyter i blodet kan vara minskat. Röntgen av bröstkorgen kan visa förändringar som passar med lunginflammation.

Ryggmärgsvätska kan också undersökas vid behov hos en hund med neurologiska tecken. Fynden jämförs med blodproverna för att precisera diagnosen.

Behandling

Veterinären ordinerar behandling utifrån symtom, allmän hälsa och komplikationer. Det finns ingen säkert botande, riktad behandling mot valpsjuka. Behandlingen stödjer hundens eget immunförsvar i att övervinna infektionen.

Vätskebehandling rättar till uttorkning och rubbningar i saltbalansen. Näringsstöd är en del av att säkra återhämtningen. Lättsmält, smaklig mat kan göra det lättare att äta. Om vanlig utfodring inte räcker kan annat näringsstöd behövas.

Läkemedel mot illamående kan användas för att lindra kräkningar och andra tarmsymtom. Smärta och feber behandlas enligt veterinärens bedömning. Antimikrobiella läkemedel kan behövas för att kontrollera bakterieinfektioner, eftersom immunförsvaret är försvagat.

Läkemedel mot krampanfall kan användas för att försöka kontrollera neurologiska tecken. Svåra, fortskridande tecken svarar dock inte alltid på behandling. Veterinären kan överväga kortison vid vissa kroniska neurologiska former.

Antivirala läkemedel rekommenderas inte som rutinbehandling vid valpsjuka. Lovande resultat från experimentella behandlingar betyder inte att det finns ett effektivt botemedel för varje hund.

Noggrann omvårdnad och understödjande behandling fortsätter så länge symtomen kräver det. Neurologiska tecken kan fortfarande behöva följas efter att symtomen från luftvägar och tarm har blivit bättre.

Förebyggande

Vaccination är det mest effektiva sättet att förebygga valpsjuka. Vaccinet mot valpsjuka är ett grundvaccin för alla hundar. En tillräcklig vaccinationstäckning skyddar också hundar vars eget immunskydd är ofullständigt.

Internationella vaccinationsriktlinjer tillåter att valpvaccinationen börjar vid ungefär 6–8 veckors ålder. Vaccinationerna upprepas var 2–4:e vecka tills valpen är minst 16 veckor gammal. I situationer med särskilt hög risk kan serien fortsätta till 20 veckor.

Rekommendationerna för den första påfyllnadsdosen omfattar både omkring 26 veckor och ett års ålder. Den tidigare påfyllnadsdosen vid omkring 26 veckor förkortar den oskyddade perioden för valpar vars moderantikroppar störde ett tidigare vaccinsvar. Veterinären anpassar programmet efter produkten och hundens situation.

Många tillverkare rekommenderar påfyllnadsdoser vart tredje år för vuxna hundars kombinationsvacciner. Bara en frisk hund ska tas med för vaccination. Se vaccinationsschemat för hund för mer information.

Medan vaccinationsserien är ofullständig, undvik att ta med valpen till hundsammankomster med hög smittrisk. En sjuk hund isoleras från andra hundar. Rum och utrustning rengörs noggrant före lämplig desinfektion.

Antikroppar kan testas från omkring 20 veckors ålder för att bedöma vaccinsvaret. Provet tas minst fyra veckor efter den sista valpvaccinationen. Antikroppstest för valpsjuka görs helst av ett referenslaboratorium och inte med ett snabbtest på kliniken.

Vacciner som innehåller levande virus rekommenderas inte för dräktiga djur eller djur med nedsatt immunförsvar. En avelstiks vaccinationer planeras helst före parningen.

Viktigt för hundägare

Håll den sjuka hundens mat- och skötselutrustning skild från den som används för andra hundar. Tvätta händerna och byt förorenade skyddskläder innan du tar hand om friska hundar. Engångshandskar och skyddskläder kan användas vid skötseln.

Viruset utsöndras ofta i ungefär 1–2 veckor, men en del hundar utsöndrar det betydligt längre. En vanlig utsöndringsperiod på ungefär en månad och ett spann från två veckor till tre månader beskrivs också. Hos en del hundar, särskilt de med neurologiska tecken, kan utsöndringen pågå i 6–8 månader.

Sambandet mellan påvisning med PCR och verklig smittsamhet är inte helt klarlagt. Ta inte med hunden till allmänna hundområden förrän veterinären ger klartecken.

Anteckna aptit, drickande, kräkningar, diarré och eventuella muskelryckningar eller krampanfall för uppföljningen. Filma ovanliga rörelser om du kan göra det på ett säkert sätt, och dela iakttagelserna med den behandlande veterinären. Nya neurologiska tecken kanske inte visar sig förrän hundens allmäntillstånd har blivit bättre.

I vissa länder måste fall av valpsjuka anmälas till veterinärmyndigheterna.

Vanliga frågor

Kan en vuxen eller vaccinerad hund få valpsjuka?

En vuxen hund kan också ha ett ofullständigt skydd, och infektionen kan vara lindrig eller utan symtom. Lämplig vaccination ger i allmänhet ett gott skydd. En svår störning i immunförsvaret kan dock höra ihop med sjukdom även i ett land där vaccinationen har gjort sjukdomen sällsynt.

Kan valpsjuka smitta människor eller katter?

Valpsjuka smittar inte människor eller tamkatter. Flera andra djur, bland annat illrar, rävar och mårdhundar, är dock mottagliga. Utrustning som förorenats av en sjuk hunds sekret kan överföra smitta till andra mottagliga djur, så rengöring och isolering är nödvändiga.

Kan en hund bli frisk utan bestående symtom?

En del hundar blir helt friska från de allmänna symtomen, men den neurologiska prognosen är mer osäker. Muskelryckningar eller krampanfall kan finnas kvar som bestående följder av sjukdomen. Tillfrisknandet ger oftast en långvarig immunitet mot ny infektion. Nya neurologiska tecken kan också uppstå veckor efter att den övriga sjukdomen har blivit bättre.

Hur länge är en hund med valpsjuka smittsam?

Det finns ingen enskild isoleringstid som passar alla hundar: en vanlig utsöndringsperiod på 1–2 veckor beskrivs, men utsöndringen kan fortsätta i månader. En del hundar med neurologiska tecken kan utsöndra viruset i 6–8 månader. Veterinären bedömer när det är säkert att träffa andra hundar.

Varför behöver en valp flera vaccinationer?

Moderns antikroppar hjälper till att skydda en valp men kan också hindra vaccinet från att ge valpens eget immunsvar. Antikroppstest kan hjälpa till att bedöma vaccinationsskyddet. Att fortsätta serien tills valpen är minst 16 veckor ökar chansen till skydd när moderantikropparna har minskat.

Finns det ett antiviralt läkemedel som botar valpsjuka?

Det finns inget etablerat, riktat botande läkemedel, och antivirala läkemedel rekommenderas inte som rutinbehandling. Vården stödjer vätskebalans och näring och kontrollerar andra infektioner. Läkemedel som veterinären ordinerar kan användas mot krampanfall, men svåra neurologiska tecken svarar ofta dåligt på behandling.