Huvud och sensoriska organ

Hinder i tårkanalen hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Ett hinder i tårkanalen, nasolakrimalkanalen, hos katter innebär att tårvätskan inte kan rinna från ögonen ned i näshålan som den ska. Normalt fuktar tårarna hornhinnan, och överskottet leds bort via särskilda gångar. När de täpps till kan ögonen rinna hela tiden, huden under ögonen bli irriterad och följdinflammationer uppstå. Tillståndet förekommer hos många raser men ses oftare hos kortnosade, brakycefala, katter som perser, himalaya och exotic shorthair.

8 min läsningKällor
Hinder i tårkanalen hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om katten:

  • kniper med ögat eller håller det stängt;
  • gnider kraftigt med tassen mot ett smärtande öga;
  • får en gråaktig eller grumlig förändring på ögats yta;
  • får ett plötsligt rött öga och tydligt olika stora pupiller.

Sådana tecken kan bero på hornhinnesår eller annan akut ögonsjukdom. Smärta från ögat behöver bedömas snabbt även hos en katt som tidigare haft rinnande ögon.

Allmänt om tillståndet

Tårkanalen börjar i ögats inre ögonvrå, går genom benet och mynnar i näshålan. När den är stängd rinner tårarna ned över pälsen och ger fuktig päls, irriterad hud och bruna rännilar. Med tiden kan sekundära infektioner och kronisk hudinflammation tillkomma.

Hos vissa katter är hindret i tårkanalen medfött, hos andra uppstår det sekundärt efter inflammationer eller skador. Tilltäppta tårkanaler är relativt ovanliga hos katt som helhet.

Vid varje öga finns 2 små öppningar, en i det övre och en i det nedre ögonlocket nära nosen. Därifrån går små gångar till en tårsäck och vidare genom den gemensamma tårkanalen. Tårproduktionen och avflödet är skilda funktioner: katten kan producera normala tårar men ha svårt att leda bort överskottet.

Tårfilmen framför ögat brukar beskrivas som 3 skikt med fett, vatten och slemämnen. Den skyddar och fuktar ögats yta. Överflöd av tårar, epifora, kan uppstå både genom sämre avflöde och genom att irritation får ögat att producera mer tårvätska.

Orsaker

  • Medfödda avvikelser, som förkortade eller deformerade gångar hos kortnosade raser.
  • Kronisk konjunktivit och keratit, inflammation i bindehinnan respektive hornhinnan.
  • Mekaniskt hinder, exempelvis sandkorn, hårstrån eller främmande föremål.
  • Tumörer i näshålan eller ögonhålan.
  • Ärrbildning efter skador eller operationer.
  • Infektionssjukdomar i de övre luftvägarna, exempelvis herpesvirus och klamydia.

En medfödd avvikelse kan innebära att en öppning i ögonlocket inte har öppnats normalt. Även ögonlockens form kan hindra tårarna från att nå öppningen. Efter en infektion kan svullnad eller ärr förtränga en tidigare fungerande kanal. Herpesvirus kan ge ärrbildning som påverkar avflödet.

Riskfaktorer

  • raser med kort nos, som perser, himalaya och exotic shorthair;
  • kroniska ögoninflammationer;
  • skador på huvudet och ögonen;
  • hög ålder, med större möjlighet till ärrbildning och kroniska förändringar.

Det finns begränsade uppgifter om hur stor risk varje enskild faktor innebär för katter.

Vanliga symtom

  • ständigt tårflöde;
  • mörka eller bruna rännilar under ögonen;
  • fuktig päls och hud kring ögonlocken och nosen;
  • hudinflammation under ögonen, håravfall;
  • skorpor och små sår i huden;
  • ibland svullnad och rodnad i den inre ögonvrån.

En del katter är i övrigt opåverkade. Om bakterier växer till i den fuktiga pälsen kan området börja lukta illa, klia och bli rött. En förändring i sekretets mängd eller utseende, nytillkommen smärta eller svullnad behöver bedömas på nytt.

Komplikationer och följder

  • kronisk hudinflammation och klåda;
  • sekundära bakterie- och svampinfektioner i huden;
  • kronisk konjunktivit;
  • sämre livskvalitet om tillståndet ger ständigt obehag.

Tårsäcken kan bli inflammerad, vilket kallas dakryocystit. Det är ovanligt hos katt men kan ge tårflöde och en bindehinneinflammation som inte svarar på vanlig behandling. Kvarvarande sekret eller ett främmande föremål kan hindra läkningen så länge avflödet är blockerat.

Diagnos hos veterinären

  • ögonundersökning;
  • fluoresceintest för att bedöma avflödet av färgämne mot nosen eller svalget;
  • röntgen eller DT vid misstanke om tumör eller benförändringar;
  • endoskopi av tårkanalen där sådan undersökning finns tillgänglig.

Undersökning av ögat och avflödet

Veterinären undersöker hornhinnan, ögonlocken och de små öppningarna vid inre ögonvrån. Tårproduktionen kan mätas med en pappersremsa, ett Schirmertest. Vid ett smärtande öga kan även ögontrycket behöva mätas. Undersökningen skiljer ett avflödesproblem från exempelvis hornhinnesår, felställda ögonlock eller glaukom, alltså förhöjt ögontryck.

Fluorescein är ett färgämne som också kan visa sår på hornhinnan. Vid avflödesprovet, Jones test, följs hur färgen förs bort med tårvätskan. Om den inte syns i nosen inom 5–10 minuter kan det väcka misstanke om stopp. Hos vissa katter, särskilt kortnosade, passerar färgen i stället till svalget. Ett negativt prov behöver därför följas upp med andra undersökningar.

Spolning och kompletterande prover

En tunn kanyl kan föras in i en synlig öppning och kanalen spolas med koksaltlösning. Spolningen kan både visa var motstånd finns och avlägsna ett mindre hinder. Lugnande medel eller narkos kan behövas för att katten ska ligga stilla under arbetet nära ögat.

Vid kvarstående problem kan kontrastundersökning visa tårvägarnas förlopp och var hindret sitter. DT kan vara aktuell vid misstanke om en massa som trycker på kanalen. Bakterieodling kan hjälpa vid infektion, och herpesprov kan övervägas när övriga fynd talar för det.

Behandling

  • spolning av tårkanalerna under lämplig bedövning eller narkos;
  • borttagning av främmande föremål;
  • behandling av den bakomliggande inflammationen eller infektionen med antibiotika och inflammationsdämpande droppar när veterinären bedömer att de behövs;
  • kirurgisk korrigering vid svåra medfödda avvikelser eller bestående hinder;
  • skötsel av huden under ögonen med varsam rengöring och försiktig torkning.

Hos kortnosade raser går det ibland inte att återställa avflödet helt, och då behövs regelbunden skötsel. Behandlingen riktas mot det som faktiskt orsakar besvären. Ett öga som tåras på grund av ett hornhinnesår behöver behandling för såret även om katten samtidigt har trånga tårvägar.

Kirurgi och prognos

En medfött sluten öppning kan ibland öppnas kirurgiskt. Vid svårare hinder kan en tillfällig tunn slang, en stent, hålla kanalen öppen. Om tårvägen är svårt skadad kan en ny avflödesväg behöva skapas. En tumör som trycker på kanalen kräver bedömning och behandling av själva tumören.

Prognosen beror på orsaken. Ett mindre hinder som kan spolas bort kan förbättras, medan bestående anatomiska avvikelser kan ge fortsatt tårflöde. Besvären kan återkomma och spolning kan behöva upprepas. Vid återkontrollen bedöms både ögats avflöde och huden under ögat.

Skötsel hemma

Håll pälsen och huden under ögat ren och torr enligt veterinärens råd. Avlägsna sekret varsamt. Använd inga blekande produkter med väteperoxid nära ögat, eftersom de kan skada ögats yta.

Vid ordinerade ögondroppar får flaskspetsen inte nudda ögat eller slemhinnan. Tilltagande smärta, grumling, rodnad eller svullnad under behandlingen ska bedömas på nytt. En kvarstående brun missfärgning behöver skiljas från aktiv inflammation och fuktig, infekterad hud.

Förebyggande

  • behandla konjunktivit och snuva i tid;
  • försiktig ögonvård: ta bort sekret och använd endast ögonrengöring som är lämplig för katten;
  • regelbundna veterinärkontroller för raser i riskgruppen;
  • förebygg skador på nosen och ögonen.

Medfödd anatomi går inte att ändra med rengöring. Förebyggande skötsel inriktas därför på att hålla huden frisk och upptäcka nya ögonproblem, särskilt om ett tidigare klart och öppet öga börjar knipa eller få förändrat sekret.

Vad betyder det för dig som kattägare?

Hinder i tårkanalen är ett möjligt ögonproblem hos katter, särskilt hos kortnosade raser. Ständiga tårrännilar och irriterad hud behöver undersökas för att skilja avflödesproblem från andra ögonsjukdomar. Veterinären kan hitta orsaken och välja en behandling som förbättrar kattens livskvalitet.

Notera när besvären började, om de gäller ett öga eller båda och om katten haft snuva, trauma eller tidigare ögonbehandling. Försök inte föra in något i tårkanalens öppning hemma. Spolning kräver rätt utrustning och att ögat skyddas.

Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.

Vanliga frågor

Betyder bruna tårränder att tårkanalen är tilltäppt?

Bruna ränder kan uppkomma när tårar rinner över pälsen, men orsaken kan vara både bristande avflöde och ökad tårproduktion. Ögonundersökningen avgör om kanalen, ögonlocken eller själva ögat behöver behandlas.

Gör en tilltäppt tårkanal ont?

En del katter är opåverkade, medan andra får irriterad hud eller inflammation. Knipande, ett stängt öga eller tydligt obehag behöver bedömas snabbt eftersom även andra, smärtsamma ögonsjukdomar kan ge tårflöde.

Kan jag spola kattens tårkanal själv?

Nej. Öppningarna är små och ligger nära ögat, och katten måste hållas stilla på ett säkert sätt. Hemma begränsas skötseln till ordinerad behandling och varsam rengöring runt ögat.

Blir katten bra efter en spolning?

Det beror på vad som orsakar hindret. Sekret eller ett mindre främmande föremål kan ibland avlägsnas, medan ärr och medfödda avvikelser kan ge kvarstående problem eller kräva ytterligare behandling.

Redaktionen för Tassio

Källor

Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →