Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour om en nyfödd kattunge får något av följande:
- Röd, svullen eller varig navel.
- Slutar dia eller inte orkar suga.
- Blir kall, slapp eller ovanligt svår att väcka.
- Får ansträngd eller oregelbunden andning.
- Får svullen och öm buk.
- Blöder ihållande från naveln.
Misstänkt navelinfektion hos en nyfödd behöver bedömas direkt. Håll kattungen varm under transporten och undvik att pressa in mjölk i munnen på en svag unge som inte sväljer ordentligt.
Allmänt om sjukdomen
Efter födseln har kattungen ett navelsår som normalt läker snabbt. Om navelsåret förorenas kan bakterier ta sig in genom navelområdet. Inflammationen kan vara lokal (begränsad till området runt naveln) eller sprida sig in i kroppen till bukhålan och blodbanan.
Särskilt utsatta är kattungar som föds där många djur lever tätt, där hygienen är dålig eller där mammans immunförsvar är svagt.
En normal navel är torr och saknar rodnad i huden omkring. Navelstumpen ska torka efter födseln och brukar falla av av sig själv omkring 3 dagar senare. Tilltagande svullnad, dålig lukt eller var hör inte till den normala läkningen.
Infektion hos en nyfödd kan ge en kedjereaktion: kattungen diar sämre, får mindre energi och kyls lättare ned. Svagheten gör det sedan ännu svårare att äta. Vid sepsis blir kroppens reaktion på infektionen så omfattande att flera organ kan påverkas.
Orsaker
- ohygieniska förhållanden vid förlossningen och därefter;
- bristande hygien när de nyfödda sköts;
- smitta via smutsig bädd eller smutsiga händer;
- försvagat immunförsvar hos kattungarna;
- sjukdomar hos mamman som överförs vid förlossningen.
Riskfaktorer
- navelstumpen hålls inte ren och torr;
- många djur på liten yta;
- svaga och för tidigt födda kattungar;
- för lite råmjölk och passiv immunitet;
- dålig hygien i boet.
Det finns begränsade uppgifter om hur stor risk varje enskild faktor innebär för just omfalit hos katt. Brist på råmjölk försämrar det tidiga skyddet, medan nedkylning och dåligt näringsintag kan förstärka en redan pågående infektion.
Råmjölk är den första mjölken efter födseln och innehåller antikroppar från mamman. Dessa ger ett tillfälligt skydd medan kattungens eget immunförsvar utvecklas. En unge som inte får i sig råmjölk behöver därför särskild bedömning av sitt infektionsskydd.
Vanliga symtom
- rodnad och svullnad runt naveln;
- sekret (var, blod, vätska) från navelsåret;
- obehaglig lukt;
- ömhet vid beröring;
- slöhet, sömnighet;
- kattungen vill inte dia och går ned i vikt;
- vid allvarlig infektion även onormalt låg kroppstemperatur eller feber.
En sjuk kattunge kan ligga för sig själv, verka orolig eller pipa ihållande. Att den ligger vid en spene visar inte säkert att den får i sig mjölk. Förmågan att faktiskt suga, komma till ro och öka i vikt behöver bedömas tillsammans med navelns utseende.
Hudförändringen kan vara liten samtidigt som kattungens allmäntillstånd snabbt försämras. Liknande svaghet kan också bero på andra infektioner eller medfödda problem. Feber behöver inte finnas när en nyfödd är allvarligt sjuk.
Komplikationer och följder
- infektionen sprids till bukhålan (bukhinneinflammation);
- sepsis och generaliserad infektion;
- risk för att den nyfödda kattungen dör, särskilt vid fördröjd behandling.
Diagnos hos veterinären
- klinisk undersökning av kattungen;
- cellprov eller bakterieodling från sekretet i naveln;
- blodprover (tecken på inflammation och sepsis);
- ultraljud av buken vid misstanke om komplikationer.
Undersökning av naveln och hela kattungen
Veterinären bedömer om förändringen är ytlig eller om det finns tecken på djupare infektion. Temperatur, vätskestatus, blodsocker, andning och sugförmåga kontrolleras tillsammans med bukens och navelns utseende. En tidig undersökning av nyfödda inom 24 timmar efter förlossningen omfattar också navel och synliga missbildningar.
Bakterieodling kan hjälpa till att välja antibiotika. Vid misstänkt sepsis behöver vården ofta börja medan provsvar inväntas. Blodprov och ultraljud väljs efter kattungens storlek, stabilitet och misstänkta komplikationer.
En utbuktning vid naveln kan även vara navelbråck. Då finns en öppning i bukväggen som släpper fram fett eller andra bukorgan under huden. Ett bråck som blir hårt, svullet och smärtsamt kan behöva opereras akut. Undersökningen behöver skilja detta från en infekterad navel.
Om flera kattungar blir sjuka eller en unge dör kan vidare provtagning och obduktion hjälpa till att fastställa orsaken. Mammans hälsa behöver också bedömas, särskilt vid avvikande mjölk, smärtsamma juver eller tecken på livmoderinfektion.
Behandling
- lokal behandling av navelsåret med antiseptiska medel (enligt veterinärens ordination);
- antibiotika mot bakterieinfektionen, anpassat till fynd och allmäntillstånd;
- understödjande behandling (värme, matning om kattungen inte diar);
- dropp vid tecken på sepsis;
- kirurgisk sårvård vid bölder.
Behandlingen måste sättas in så snabbt som möjligt, eftersom infektioner hos nyfödda kattungar förvärras mycket snabbt.
Stabilisering och fortsatt vård
Vid allmänpåverkan behandlas både infektionen och följderna av att kattungen inte klarar värme- och näringsbalansen. Vätska och energi kan behöva tillföras under noggrann övervakning. Antibiotikavalet måste passa nyfödda och kan ändras när odling och resistensbestämning ger mer information.
En nedkyld kattunge ska värmas försiktigt. Matning genom munnen får vänta tills kroppstemperaturen nått 36 °C och sug- och sväljförmågan har bedömts. Att tvinga i en kall, svag unge mjölk kan leda till att den hamnar i luftvägarna. Vid behov används sondmatning av personal som kan tekniken.
Lokal rengöring och eventuell tömning av en böld ingår när veterinären bedömer att det behövs. Ett djupt infekterat navelområde kan kräva kirurgisk behandling. Sårvård hemma ersätter inte systemisk behandling om infektionen har spridits.
Uppföljning av vikt och digivning
Kattungar brukar öka omkring 50–100 g per vecka. Daglig vägning under de första 2 veckorna kan visa att en unge halkar efter innan förändringen blir tydlig när man tittar på kullen. Utebliven viktökning tillsammans med sämre diande eller en förändrad navel behöver snabb uppföljning.
Efter behandlingen följs hur kattungen suger, håller värmen och ökar i vikt samt om rodnad och sekret minskar. Fortsatt slöhet, svullnad eller dåligt näringsintag kan kräva att behandlingen ändras. Även kullsyskonens vikt och beteende behöver följas när det funnits tecken på gemensam smittexponering.
Förebyggande
- god hygien vid förlossningen (ren bädd, rena händer);
- planera eventuell antiseptisk navelvård efter födseln med veterinären;
- titta regelbundet på kullen under de första dagarna;
- se till att mamman får rätt foder och skydd mot infektioner redan före parningen.
Håll bädden ren och torr och använd rena händer vid hantering. Om stödmatning behövs ska flaskor och redskap hållas noggrant rena. Mjölkersättning ska vara avsedd för kattungar och beredas enligt anvisningarna. Smutsig utrustning kan utsätta ungarna för ytterligare bakterier.
Boet ska ge värme utan risk för brännskador eller överhettning. En täckt värmekälla och en svalare del ger möjlighet att komma undan värmen. En lugn plats hjälper också mamman att stanna hos och sköta kullen.
Inför avel behöver honan vara i god kondition och hennes smittskydd och utfodring planeras. Läs mer om balanserad utfodring. Sjukdom hos mamman eller otillräcklig mjölkproduktion kan göra att hela kullen behöver bedömas.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Omfalit är en farlig infektion hos nyfödda som kan leda till att hela kullen dör. Allt sekret eller all inflammation runt naveln hos nyfödda kattungar kräver ett omedelbart veterinärbesök. Rätt navelvård, god hygien och snabb upptäckt av en unge som inte diar kan minska risken för ett allvarligt förlopp.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Hur ser en normalt läkande navel ut?
Navelstumpen ska torka och huden omkring ska inte vara röd eller svullen. Den brukar falla av av sig själv. Var, dålig lukt, tilltagande ömhet eller en sjuk kattunge behöver omedelbar veterinärbedömning.
Kan kattungen ha en allvarlig infektion utan feber?
Ja. Nyfödda kan i stället bli kalla, svaga och sluta dia när de är allvarligt sjuka. Därför är sugförmåga, viktutveckling och allmäntillstånd viktiga varningstecken även om feber inte har konstaterats.
Räcker det att tvätta naveln hemma?
Nej, inte vid misstänkt infektion hos en nyfödd. Veterinären behöver bedöma om bakterier har spridits och om antibiotika, vätska eller annat stöd behövs. Lokal behandling görs som en del av den ordinerade vården.
Behöver mamman och de andra ungarna också undersökas?
Det kan behövas, särskilt om flera ungar diar dåligt, tappar vikt eller blir slöa. Mammans mjölk och hälsa samt förhållandena i boet kan påverka hela kullen och behöver då ingå i bedömningen.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Management of the Neonate in Dogs and Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Raising Kittens, VCA Animal Hospitals, läst 2026-11-05.
- Hand-rearing Kittens, Cats Protection, läst 2026-11-05.
- Navelbråck hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- Övergripande om kattavel, Sveriges lantbruksuniversitet, läst 2026-11-05.
- Ett kattliv – infektionssjukdomar hos den unga katten, Sveriges lantbruksuniversitet, läst 2026-11-05.
- Fading kitten syndrome: Factors predisposing to faders and treatment options, Journal of Feline Medicine and Surgery; American Board of Veterinary Practitioners, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
