Kolangit hos katter (neutrofil och lymfocytär): orsaker, symtom och förebyggande

För att ställa diagnos används:

• biokemiska blodprover för att se om katten har förhöjda leverenzymer och bilirubin;
• ultraljud av levern och gallgångarna för att leta efter bland annat vidgade gallgångar och hinder;
• leverbiopsi för att skilja mellan inflammationsformerna genom att undersöka vävnaden;
• bakterieodling från galla och mikroskopi vid misstänkt bakterieinfektion;
• avföringsprov för parasiter om kattens resor eller jaktvanor ger anledning att misstänka leverflundror.

Ett finnålsprov ger lösa celler för undersökning. En leverbiopsi visar dessutom var i vävnaden inflammationen sitter och om gallgångarna är skadade. Inflammationen kan vara ojämnt fördelad i levern, så ett prov kan missa de mest förändrade områdena. Veterinären avgör hur mycket vävnad som behövs och bedömer blodets förmåga att levra sig före provtagningen. Ett ultraljud kan se normalt ut trots inflammation, och grumligt innehåll i gallblåsan behöver tolkas tillsammans med övriga fynd.

I en undersökning sågs gallslam vid 107 av 166 provtagningstillfällen (64 %). Bakterier påvisades i odling eller mikroskopi i 18 av 107 fall med gallslam (16,8 %) och i 10 av 59 fall utan gallslam (17,0 %). Gallslam i sig räcker alltså inte för att avgöra om katten har en bakterieinfektion. Om en biopsi behöver vänta kan veterinären använda symtomen, blodproven och ultraljudet för en preliminär diagnos. Redan insatt antibiotika kan påverka resultatet av en gallodling.