Nervsystemet

Cerebellär hypoplasi hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Cerebellär hypoplasi hos katter är en utvecklingsstörning där lillhjärnan, den del av hjärnan som styr rörelsernas koordination, är underutvecklad. Oftast drabbas kattungar vars mamma haft kattpest (panleukopeni) under dräktigheten. Även smitta strax efter födseln kan påverka lillhjärnan. Sjukdomen förvärras inte, men den följer katten hela livet och påverkar dess rörelser.

7 min läsningKällor
Cerebellär hypoplasi hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

Sök akut vård om katten visar något av följande tecken.

  • Katten tappar plötsligt balansen eller kan inte längre stå.
  • Katten får ett krampanfall eller blir svår att få kontakt med.
  • Katten har svårt att andas eller svälja vatten.
  • Katten har fallit från en höjd och är medtagen, blöder kraftigt eller visar tecken på svår smärta.
  • Kattungen slutar dia eller äta och blir slö eller kall.

En katt som brukar vara vinglig kan också bli akut sjuk. När gången plötsligt förändras eller katten får nya symtom behöver veterinären bedöma förändringen snabbt.

Allmänt om sjukdomen

Lillhjärnan är viktig för regleringen av koordination, balans och muskelspänning. När katten går justerar lillhjärnan stegens längd och riktning så att tassarna hamnar där katten vill sätta dem. Vid hypoplasi förblir lillhjärnan underutvecklad, vilket visar sig som rörelsestörningar hos kattungarna från de första levnadsveckorna. Katten kan då sätta tassarna för långt fram eller lyfta dem högre än rörelsen kräver. Rörelserna kan se ryckiga ut trots att katten har kraft att stå och gå.

Skadan uppstår medan hjärnan utvecklas. Hur mycket kattungen vinglar beror på hur stor del av lillhjärnans funktion som påverkats. Kattungar i samma kull kan ha olika svåra besvär. En katt kan bli bättre på att klara vardagsrörelser när den lär sig hur underlaget känns och var det finns stöd.

Orsaker

  • Kattpestvirus (felint parvovirus) kan smitta fostret i livmodern. Viruset angriper snabbt delande celler i den växande lillhjärnan.
  • Ett modifierat levande vaccin mot kattpest under dräktigheten kan påverka fostrens utveckling.
  • Skador eller förgiftningar under fosterutvecklingen har nämnts som möjliga orsaker. Hos katt finns begränsade uppgifter om hur ofta sådana händelser leder till just cerebellär hypoplasi.
  • Ärftliga missbildningar är en ovanlig möjlig förklaring till att lillhjärnan inte utvecklas normalt.

Lillhjärnan är känslig för kattpestvirus sent i fosterlivet och under kattungens första vecka efter födseln. Vid infektion under dräktigheten kan även andra delar av hjärnan eller ögonen påverkas. Honan kan vara infekterad utan att visa tydliga tecken på kattpest.

Riskfaktorer

  • Dräktiga honor utan immunitet mot kattpest kan smittas och föra viruset vidare till fostren.
  • Kattungar som föds där virusinfektioner sprids kan exponeras även utan direkt kontakt med en sjuk katt.
  • Modifierat levande vaccin mot kattpest ska undvikas hos dräktiga honor.

Kattpestvirus kan föras mellan utrymmen med exempelvis händer, kläder, filtar, skålar och kattlådor. En till synes frisk dräktig katt kan därför utsättas för smitta när utrustning eller personal rör sig mellan grupper av katter.

Vanliga symtom

Cerebellär hypoplasi visar sig hos kattungar ofta vid 2–3 veckors ålder, när de börjar gå. Typiska tecken är följande.

  • Vinglig gång och bred ställning med tassarna isär.
  • Darrningar i huvudet och benen kan märkas när kattungen försöker göra en rörelse.
  • Svårt att hoppa och lätt att falla.
  • Nedsatt koordination vid lek eller jakt.
  • Svårt att styra rörelserna exakt, till exempel när katten försöker sätta en tass på ett bestämt ställe.
  • Om katten i övrigt är frisk kan den allmänna utvecklingen vara normal och katten vara uppmärksam och nyfiken.

En huvudskakning kan bli tydligare när kattungen riktar nosen mot en skål eller försöker fånga en leksak. Den typen av darrning kallas intentionstremor. När katten vilar kan huvudet vara betydligt stadigare. En del kattungar kastar ut tassarna åt sidorna för att hålla balansen när de svänger.

Komplikationer och följder

  • Ökad risk för skador vid fall, särskilt i trappor och från höga möbler.
  • Svårigheter att äta och tvätta sig när katten behöver hålla balansen samtidigt.
  • Begränsad fysisk aktivitet om katten har svårt att röra sig på hala eller ojämna ytor.
  • Ökat behov av tillsyn och anpassningar i vardagen.

En katt som har svårt att nå maten eller hålla huvudet stadigt vid skålen kan få i sig för lite. En katt som välter när den tvättar sig kan få tovor eller smuts i pälsen. Hur självständig katten blir beror på hur den kan förflytta sig, äta och använda kattlådan.

Diagnos hos veterinären

  • Neurologisk undersökning av kattungen, bland annat hur den står, går och utför riktade rörelser.
  • Mammans sjukdomshistoria, bland annat sjukdomar eller vaccination under dräktigheten.
  • MR av hjärnan kan visa att lillhjärnan är underutvecklad och om andra delar av hjärnan också är påverkade.
  • Uteslutning av andra orsaker till darrningar och ataxi, som skador, sjukdom i balansorganet eller infektioner som toxoplasmos.

Tidiga, stabila symtom som är typiska för lillhjärnan kan räcka för en preliminär bedömning. Vid nytillkomna eller tilltagande besvär kan veterinären behöva utreda andra sjukdomar. En katt med lillhjärnedegeneration undersöktes med MR vid 9 månaders ålder och började falla oftare vid 15 månader. I ett sådant förlopp har förändringen över tid betydelse för diagnosen.

Behandling och stöd

Det går att underlätta kattens vardag även om lillhjärnan förblir underutvecklad. Mattor med halkskydd ger fäste när katten startar, bromsar och svänger. En stadig, bred kattlåda med låg ingång gör det lättare att kliva in. Högre sidor på resten av lådan kan ge stöd om katten lutar sig när den sitter. Tunga, grunda skålar står stadigare när katten tar stöd vid måltiden.

Katten kan fortfarande leka och utforska på golvnivå. En låg viloplats med god plats runtom ger katten möjlighet att själv välja när den vill röra sig. En katt som lätt faller behöver skydd vid trappor och öppna fönster. Om katten har svårt att sköta pälsen kan den behöva hjälp med borstning, särskilt där pälsen lätt tovar sig.

Förebyggande

  • Vaccinera honan mot kattpest före parningen enligt veterinärens rekommendation.
  • Undvik modifierat levande vaccin mot kattpest under dräktigheten.
  • Håll koll på den dräktiga honans hälsa och skydda henne mot infektioner. Håll honan och kullen åtskilda från katter med misstänkt kattpest och undvik att dela skålar och lådor.
  • Låt veterinären bedöma smittrisken om en ovaccinerad hona eller hennes ungar kan ha utsatts för kattpest.

Vad betyder det för dig som kattägare?

Cerebellär hypoplasi påverkar främst rörelserna. Många kattungar med diagnosen kan leva ett långt och lyckligt liv som sällskapsdjur. En säker miljö minskar risken för fall och skador. Lägg märke till om katten klarar att gå mellan matplatsen, lådan och sovplatsen på egen hand. Filma gärna hur den går och äter om du behöver visa veterinären hur den brukar röra sig hemma.

Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.

Vanliga frågor

Kan darrningarna bli tydligare när katten ska äta?

Ja. En kattunge kan vara ganska stadig i vila och börja darra när den riktar huvudet mot maten. En skål som står stilla på ett underlag med bra fäste kan göra måltiden lättare.

Kan en vuxen katt smitta andra med själva rörelsestörningen?

Själva underutvecklingen av lillhjärnan smittar inte. Kattpestviruset som kan orsaka skadan är däremot smittsamt vid en aktuell infektion. Vid misstanke om pågående kattpest behöver veterinären bedöma vilka åtgärder som skyddar andra katter.

Måste alla kattungar i kullen vara lika vingliga?

Nej. En del ungar kan gå och leka nästan som vanligt, medan andra behöver stöd för att kunna äta eller gå på lådan. Tecknen kan bli tydligare först när ungarna börjar försöka gå själva.

Vad betyder det om en katt som brukar vara vinglig blir sämre?

Stabil cerebellär hypoplasi ger ett välbekant rörelsemönster över tid. Om katten börjar falla oftare, får svårare att äta eller utvecklar nya symtom behöver veterinären bedöma om en skada eller annan sjukdom har tillkommit.

Redaktionen för Tassio

Källor

Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →