Akut till veterinären
Sök akut vård om kattungen visar något av följande tecken.
- Den tappar plötsligt balansen och kan inte längre stå eller gå.
- Den får kramper, kollapsar eller är svår att få kontakt med.
- Den har svårt att andas eller kan inte svälja vatten.
- Den blir vinglig efter ett fall, slag eller en annan skada.
- Den blir vinglig efter möjlig kontakt med läkemedel, kemikalier eller något annat giftigt.
En kattunge som slutar dia eller äta och samtidigt blir slö eller kall behöver också akut vård. Vid transport kan en handduk i buren ge fäste och hindra kattungen från att glida.
Allmänt om sjukdomen
Ataxi innebär att rörelserna inte längre är samordnade. Veterinären skiljer mellan problem i lillhjärnan, balanssystemet och de nervbanor som förmedlar var benen befinner sig. En katt med påverkan på lillhjärnan kan lyfta tassarna för högt eller sätta dem för långt fram. Vid påverkan på balanssystemet kan den luta huvudet och falla åt ena sidan. En skada i ryggmärgen kan göra att tassen hamnar snett eller släpar mot marken.
En vanlig orsak hos små kattungar är att lillhjärnan är underutvecklad (cerebellär hypoplasi). Om mamman smittats med kattpest under dräktigheten kan ungarnas lillhjärna skadas medan den utvecklas. Vid hypoplasi märks tecknen ofta vid 2–3 veckors ålder, när kattungarna försöker gå själva. Hur väl katten klarar olika rörelser kan förbättras när den vänjer sig vid sitt sätt att gå.
Orsaker
- Infektioner i livmodern, framför allt kattpest (panleukopeni). Även toxoplasmos kan överföras till fostret och påverka nervsystemet.
- Medfödda missbildningar i lillhjärnan eller andra delar av hjärnan.
- Ärftliga sjukdomar som gradvis förstör nervcellerna, till exempel vissa former av lillhjärnedegeneration.
- Medfödda ämnesomsättningsrubbningar, till exempel inlagringssjukdomar. Om ett visst enzym saknas eller fungerar sämre kan ämnen ansamlas i nervcellerna och störa deras funktion.
- Sällsynta genetiska mutationer som påverkar en viss del av nervsystemet eller ämnesomsättningen.
- Sjukdomar som tillkommer efter födseln, till exempel mellan- eller inneröreinflammation, eller skador som påverkar hjärnan eller ryggmärgen.
Om kattungen gick stadigt tidigare och sedan snabbt börjar vingla kan veterinären behöva undersöka om besvären kommer från balansorganet eller har samband med en skada. Vid vissa ärftliga sjukdomar är gången till en början bara något ostadig. Senare kan katten få svårare att gå och hoppa när nervcellerna skadas.
Riskfaktorer
- En ovaccinerad mamma kan vara mottaglig för kattpest och föra viruset vidare under dräktigheten.
- Ärftliga inlagringssjukdomar med ataxi har beskrivits hos bland annat siames, perser och korat. Det gäller olika tillstånd, exempelvis gangliosidos hos siames och korat och alfa-mannosidos hos perser.
- Parning av nära släktingar kan öka sannolikheten att båda föräldrarna bär samma recessiva sjukdomsvariant.
- Fall av neurologiska sjukdomar i avelslinjen kan vara relevanta vid utredningen, särskilt när flera kullsyskon har liknande besvär.
En rasuppgift kan hjälpa veterinären att välja ett riktat gentest. Risken för sjukdom beror på vilka genvarianter katten faktiskt har ärvt.
Vanliga symtom
- Vinglig, osäker gång och svårigheter att hålla balansen.
- Brett ställda ben när katten står och går.
- Svårt att hoppa och lätt att falla.
- Darrningar i huvudet och benen, särskilt när kattungen vill göra något målinriktat som att äta.
- Nystagmus, alltså att ögonen rycker, vid vissa störningar i balanssystemet.
- Bibehållen aptit, nyfikenhet och lekfullhet hos många kattungar med lindrig cerebellär hypoplasi.
Katten kan gå bredbent när den behöver hålla sig stadig på ett halt golv. Om darrningen blir tydligare när katten försöker pricka matskålen kan det vara en intentionstremor. Om den lutar huvudet och samtidigt har snabba, ofrivilliga ögonrörelser undersöker veterinären också balansorganet och dess nervbanor.
Komplikationer och följder
- Skador vid fall och krockar.
- Svårigheter i vardagen med hopp, lek, trappor och kattlåda med hög kant.
- Vid svåra former sämre livskvalitet om katten har svårt att äta, dricka eller röra sig.
- Vid vissa ärftliga sjukdomar kan tillståndet förvärras. Cerebellär hypoplasi efter kattpest förblir oftast oförändrad och kattungen kan lära sig att leva med den.
Ataxi kan göra att kattungen välter vid skålen eller inte kommer in i lådan. Om katten behöver anstränga sig för att hålla balansen vid varje tugga kan den få i sig för lite. Tilltagande svaghet eller svårigheter att svälja behöver bedömas på nytt eftersom vårdbehovet kan ha ändrats.
Diagnos hos veterinären
- Neurologisk undersökning av gång, reflexer och koordination.
- MR eller ibland DT av huvudet. MR kan visa en underutvecklad eller förtvinad lillhjärna och hjälpa till att hitta andra förändringar.
- Riktade tester för infektioner när sjukdomsbilden motiverar det, exempelvis för toxoplasmos. Uppgifter om mammans hälsa och vaccinationer är viktiga när kattpest misstänks ha påverkat fosterutvecklingen.
- Gentester om en ärftlig sjukdom i rasen eller avelslinjen kan vara aktuell.
- Sjukdomshistoria med åldern när symtomen började, om de har förvärrats och om syskon är drabbade.
Ett blodprov för FIV eller FeLV kan vara motiverat om veterinären misstänker samtidig infektion. Hos en katt med lillhjärnedegeneration hade ostadig gång och darrningar märkts sedan adoptionen vid 6 veckors ålder. Katten undersöktes på en neurologmottagning vid 6,5 månader och föll oftare 2 månader senare. Vid upprepade MR-undersökningar kan veterinären jämföra lillhjärnans storlek över tid.
Behandling och stöd
Behandlingen riktas mot orsaken när den går att behandla. Vid en stabil cerebellär hypoplasi handlar stödet främst om att katten ska kunna röra sig säkert, äta och använda kattlådan. Mattor som ligger stadigt ger fäste. En låg liggplats och en kattlåda med låg ingång minskar behovet av att klättra. Mat och vatten i stadiga skålar på golvnivå kan göra måltiderna lättare.
Förebyggande
- Vaccinera honan mot kattpest före dräktigheten enligt veterinärens rekommendation.
- Undvik parning av nära släktingar och följ upp neurologiska sjukdomar i avelslinjen.
- Avla inte på djur med konstaterad ärftlig ataxi. Vid känd sjukdomsvariant kan riktade gentester bidra till att minska risken i kommande kullar.
- Skapa en säker miljö för drabbade kattungar med mjuka underlag och skydd vid trappor och höga kanter för att förebygga skador.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Många katter med cerebellär hypoplasi lever länge och mår bra om miljön anpassas efter deras behov. Regelbundna kontroller hos veterinären är viktiga om kattungen tappar vikt eller behöver mer stöd för att äta. Filma gärna hur kattungen går och äter när den är lugn. Notera om den alltid har varit ostadig, om den faller mer än tidigare eller om syskon har liknande symtom. I oklara fall kan veterinären remittera till en mottagning med neurologisk kompetens.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är all vinglighet hos en kattunge medfödd?
Vinglighet kan märkas redan när kattungen lär sig gå, men kan också börja senare vid exempelvis en öronsjukdom eller en skada. Veterinären undersöker bland annat om katten lutar huvudet, hur den placerar tassarna och om symtomen tilltar.
Kan friska föräldrar få en unge med ärftlig ataxi?
Ja. Vid en recessiv sjukdom kan två katter bära på samma genvariant utan att själva ha symtom. En unge kan då ärva varianten från båda föräldrarna. Ett riktat gentest kan ibland visa om föräldrarna är bärare.
Behöver alla vingliga kattungar en MR-undersökning?
Veterinären börjar vanligen med att undersöka gången, balansen och reflexerna. MR kan vara särskilt användbar om symtomen förvärras, om flera delar av nervsystemet verkar vara påverkade eller om undersökningen ger anledning att misstänka en missbildning.
Kan en kattunge som faller mycket lära sig att röra sig säkrare?
En kattunge med stabil cerebellär hypoplasi kan lära sig att välja ett stadigare underlag och använda väggar eller möbler som stöd. En förändring som gör att katten faller oftare eller får svårt att äta bör undersökas.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Kattpest (FPV), Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-06.
- The Wobbly Cat: Diagnostic and Therapeutic Approach to Generalised Ataxia, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-06.
- Akutvård katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-06.
- Cats with cerebellar hypoplasia, Cats Protection, läst 2026-11-06.
- Cat Genetic Mutations 05 April 2020 (Public) Table 2, University of Missouri College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-06.
- Congenital and Inherited Cerebellar Disorders in Dogs and Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-06.
- Clinical, imaging and histopathological characterization of a series of three cats with cerebellar cortical degeneration, BMC Veterinary Research, läst 2026-11-06.
- GUIDELINE for Toxoplasma gondii infection, European Advisory Board on Cat Diseases, läst 2026-11-06.
- Purification of feline lysosomal alpha-mannosidase, determination of its cDNA sequence and identification of a mutation causing alpha-mannosidosis in Persian cats, Biochemical Journal, läst 2026-11-06.
