Akut till veterinären
Kontakta närmaste veterinär eller djursjukhus med jour direkt om honan efter förlossningen visar något av följande:
- illaluktande flytningar tillsammans med slöhet eller feber;
- kraftig blödning från könsöppningen;
- tydlig buksmärta eller uppspänd buk;
- kollaps, uttalad svaghet eller andningssvårigheter;
- skakningar, kramper eller ostadiga rörelser.
Allmänt om sjukdomen
Efter förlossningen är kattens livmoder känslig för infektioner. När bakterier kommer in i livmodern uppstår en inflammation som kan vara begränsad (endometrit) eller sprida sig till fler lager i organet (metrit). Vanliga bakterier är E. coli, stafylokocker, streptokocker och andra opportunistiska bakterier. Vid akut metrit kan sjukdomen utvecklas snabbt, påverka allmäntillståndet och övergå i sepsis, en livshotande reaktion på infektion.
Metrit har beskrivits från 1 till 10 dagar efter förlossningen. Bakterier kan ta sig upp från de nedre könsvägarna, och kvarvarande vävnad i livmodern kan gynna infektionen. En hona som blir sjuk under denna tid behöver undersökas även om själva födseln verkade ha gått bra.
En lindrig endometrit kan vara subklinisk, alltså utan tydliga yttre sjukdomstecken. Den kan misstänkas vid utebliven dräktighet eller andra fruktsamhetsproblem. Betydelsen av sådan inflammation för kattens fertilitet och bakteriernas roll är fortfarande otillräckligt klarlagda.
Orsaker
- kvarbliven efterbörd eller död kattunge;
- komplicerad eller utdragen förlossning;
- skador på slemhinnan under förlossningen;
- infektion från slidan eller via blodet;
- osterila instrument vid förlossningshjälp.
En moderkaka som inte har setts komma ut innebär inte automatiskt att den finns kvar. Honan kan ha ätit upp den, och ibland kommer den ut under det närmaste dygnet. Det är kombinationen av förlossningsförloppet, honans tillstånd och undersökningsfynd som avgör om kvarvarande material misstänks. Feber eller illaluktande flytningar ska bedömas utan dröjsmål.
Riskfaktorer
- Okastrerade katter efter förlossning.
- Svaga eller avmagrade katter.
- Dålig hygien på förlossningsplatsen.
- Många kullar och flitig användning av katten i avel.
- Tidigare komplicerade dräktigheter.
Svår förlossning, förlossningshjälp och kvarvarande foster eller fosterhinnor är välkända omständigheter vid akut metrit. Underlaget för flera av de mer allmänna riskfaktorerna hos katt, som antalet tidigare kullar, är begränsat.
Vanliga symtom
- Förhöjd kroppstemperatur (feber).
- Slöhet, katten vägrar äta.
- Illaluktande flytningar från slidan (variga, blodvariga).
- Ömhet i buken.
- Minskad mjölkproduktion, katten vill inte ge di åt ungarna.
- Kraftig allmänpåverkan: snabb andning, svaghet, uttorkning.
Försämrat modersbeteende kan märkas genom att honan slutar ligga hos ungarna eller inte låter dem dia. Kattungarna kan bli oroliga och skrika ihållande när de inte får den omsorg och mjölk de behöver. Att både modern och kullen förändras kan därför vara ett tidigt tecken på att något är fel.
Normala flytningar eller sjukdom?
Efterbördsflytningar, så kallat avslag, kan förekomma i upp till 3 veckor. Normalt är de luktfria och röda till mörka eller svarta, samtidigt som honan är pigg och äter utan feber. Tilltagande mängd, dålig lukt eller ett försämrat allmäntillstånd behöver utredas. En sjuk hona ska inte avvaktas bara för att hon fortfarande befinner sig inom den normala tiden för avslag.
Komplikationer och följder
Utan behandling kan akut metrit leda till:
- sepsis och svikt i flera organ;
- nedsatt fruktsamhet eller infertilitet;
- kroniska inflammationer i livmodern;
- död.
Även kattungarna kan påverkas när modern inte kan ta hand om dem eller mjölkproduktionen minskar. Samtidig mastit, juverinflammation behöver också övervägas vid ömma, varma eller svullna juver.
Diagnos hos veterinären
- klinisk undersökning och sjukdomshistoria (tiden efter förlossningen);
- blodstatus (höga eller låga vita blodkroppar och andra tecken på inflammation);
- ultraljud av livmodern (förstorad livmoder, vätska eller rester av foster eller efterbörd);
- bakterieodling av flytningarna för att välja rätt antibiotika.
Veterinären behöver veta när förlossningen började och slutade, hur många ungar som föddes och om honan fick hjälp. Undersökningen omfattar buk, flytningar, vätskebalans och allmäntillstånd. Blodkemi och urinprov kan visa uttorkning eller påverkan på njurar och lever när infektionen blivit mer omfattande.
Flytningen kan också undersökas i mikroskop för att identifiera inflammationsceller och bakterier. Odling med resistensbestämning hjälper till att anpassa antibiotikavalet. Ultraljud används både för att bedöma innehållet i livmodern och för att följa om den minskar i storlek under återhämtningen.
Vid misstänkt lindrig eller långvarig endometrit räcker vanlig undersökning inte alltid för en säker diagnos. Vävnadsprov från livmodern kan ge både mikroskopisk bedömning av slemhinnan och material för bakterieundersökning. Ett sådant ingrepp planeras inom en mer omfattande fertilitetsutredning.
Andra orsaker till flytningar eller sjukdom efter förlossning måste skiljas från metrit, exempelvis skador i förlossningsvägarna, mastit och pyometra.
Behandling och återhämtning
Akut metrit behandlas med antibiotika och understödjande vård. Hos en allmänpåverkad hona kan behandlingen behöva inledas innan odlingssvaret är klart och sedan justeras efter resultatet. Dropp och sjukhusvård kan behövas för att stabilisera cirkulation och vätskebalans.
Veterinären kan i utvalda fall använda läkemedel som hjälper livmodern att tömmas. Dessa kräver bedömning och övervakning eftersom de kan ge betydande biverkningar. Ge inte egna livmodersammandragande preparat eller läkemedel som blivit över från en tidigare förlossning.
Om honan är svårt sjuk eller infektionen inte går att kontrollera kan livmoder och äggstockar behöva opereras bort. Honan stabiliseras inför narkosen så långt tillståndet medger. Operationen innebär att hon inte kan få fler kullar.
Uppföljningen omfattar aptit, feber, flytningar och modersbeteende samt vid behov nya blodprov och ultraljud. Att honan börjar äta och åter tar hand om ungarna är positiva tecken. Fortsatta eller nytillkomna besvär behöver bedömas igen, även om flytningarna har minskat.
När honan inte kan ge di
Om digivningen kan fortsätta beror på honans tillstånd, kattungarnas utveckling och vilka läkemedel som används. Läkemedel kan nå ungarna via mjölken, så antibiotikavalet måste ta hänsyn till detta. En svårt sjuk hona kan behöva avlastas helt och ungarna få hjälp med uppfödningen.
Väg kattungarna dagligen om honan tillåter det utan stark stress. Vanlig viktökning är omkring 10–15 g per dygn, och födelsevikten brukar fördubblas vid ungefär 2 veckors ålder. Oroliga ungar som skriker, inte suger eller inte ökar i vikt behöver en bedömning och en plan för extra näring.
Förebyggande
- Övervaka förlossningen och notera om efterbörden kommer ut.
- Rena förhållanden vid förlossningshjälp.
- Planera aveln så att honan får återhämta sig mellan dräktigheterna.
- Kastrering av katter som inte ska användas i avel förhindrar dräktighet och därmed förlossningsrelaterad metrit.
En ren och torr bolåda samt en lugn miljö underlättar tillsynen efter födseln. Håll andra djur borta från honan och de nyfödda. En digivande hona behöver energirik, lättsmält balanserad kost för att försörja sig själv och kullen.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Akut metrit efter förlossningen kan vara livshotande och kräver veterinärvård direkt. Om katten får feber, illaluktande flytningar eller blir svag får du inte vänta med att åka till kliniken. Tidig behandling förbättrar chansen till återhämtning och minskar risken för allvarliga komplikationer.
Berätta om svårigheter under födseln, läkemedel och förändringar i digivningen. Ta med anteckningar om kattungarnas vikter och uppgifter om hela kullen. Det hjälper personalen att planera om ungarna behöver följa med eller få separat tillsyn medan honan vårdas.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta veterinär direkt vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Är alla flytningar efter en förlossning onormala?
Nej. Luktfria efterbördsflytningar kan förekomma medan livmodern återhämtar sig. Honan ska samtidigt vara pigg och äta. Dålig lukt, ökande flytningar, feber eller slöhet kräver veterinärbedömning utan att invänta att avslaget upphör.
Måste varje kvarbliven moderkaka leda till infektion?
Nej. En moderkaka kan komma ut senare eller ha ätits upp utan att du sett den. Kvarvarande vävnad kan ändå öka risken. Honans tillstånd och veterinärens undersökning avgör vilka åtgärder som behövs.
Kan ungarna fortsätta dia under behandlingen?
I vissa fall, men det beror på hur honan mår och vilka läkemedel som används. Veterinären behöver också bedöma om ungarna får tillräckligt med mjölk och utvecklas normalt eller behöver extra omvårdnad.
Är endometrit alltid lika akut som metrit?
En lindrig inflammation i slemhinnan kan vara svår att upptäcka och utreds ibland vid fruktsamhetsproblem. En hona som efter förlossningen blir febrig, slö eller får illaluktande flytningar behöver däremot akut vård oavsett benämningen.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Metritis in Small Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Reproductive Disorders of Female Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Management of Reproduction of Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-05.
- Kattens dräktighet, AniCura Sverige, läst 2026-11-05.
- The Feline Postpartum Period, Louisiana State University School of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- After Birth, Cats Protection, läst 2026-11-05.
- Care of newborn kittens, Cats Protection, läst 2026-11-05.
- Emergency and Critical Care, Cornell University College of Veterinary Medicine, läst 2026-11-05.
- Acute Metritis, Standards of Care, December 2008, Standards of Care: Emergency and Critical Care Medicine, läst 2026-11-05.
- Infertility in Queens: Clinical approach, experiences and challenges, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-05.
