Reproduktionssystemet

Mastit hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Mastit (juverinflammation) hos katter är en inflammation i mjölkkörtlarna som oftast drabbar digivande honor men också kan uppstå vid skendräktighet med mjölkproduktion. Sjukdomen ger ömhet, svullnad och förändringar i juvret. I svåra fall bildas var och katten får försämrat allmäntillstånd. Mastit är ovanligt hos katter men behöver bedömas tidigt eftersom en infektion kan sprida sig och bli livshotande.

7 min läsningKällor
Mastit hos katter: orsaker, symtom och förebyggande

Akut till veterinären

Sök akut om du märker något av följande.

  • Katten är mycket slö, svår att få kontakt med eller kollapsar.
  • En svullen, öm juverdel blir mörklila eller svart.
  • Ett sår öppnar sig i juvret eller det kommer var från en sprucken juverdel.
  • Katten har feber, kräks eller matvägrar samtidigt som juvret är ömt och svullet.
  • Kattungarna är svaga, kalla eller orkar inte dia.

Kontakta veterinären samma dag om du upptäcker en hård och öm juverdel eller om det kommer varig eller blodig vätska från en spene. Katten kan behöva vård även när hon fortfarande äter och tar hand om ungarna.

Allmänt om sjukdomen

Mastit uppstår när vävnaden i juvret blir inflammerad. Det kan ske både med och utan infektion. Katten har vanligen 4 par mjölkkörtlar. En eller flera juverdelar kan påverkas. Hos katter hänger tillståndet ofta ihop med mjölkstockning, skador på spenarna eller bakterier som kommer in genom mjölkgångarna.

Mjölkstockning innebär att mjölk blir kvar när en juverdel inte töms ordentligt. Juverdelen kan då kännas spänd och hård. Vid en infektion kan sekretet förändras och ibland bli varigt. Ibland kompliceras sjukdomen av bölder och sepsis. Sepsis är ett livshotande tillstånd där kroppens reaktion på infektionen skadar organ.

Orsaker

  • Mjölkstockning när juvret är överfullt. Det kan hända när ungarna plötsligt slutar dia eller när en unge dör och mindre mjölk töms ur juvret.
  • Sprickor och skador på spenarna där bakterier kan ta sig in.
  • Dålig hygien kring digivande katter och kattungar. Bakterier från omgivningen kan komma in genom spenkanalen eller genom skadad hud.
  • Bakterieinfektioner. Escherichia coli och stafylokocker, däribland Staphylococcus aureus, är exempel på bakterier som kan förekomma.
  • Skendräktighet och mjölkproduktion utan ungar kan i sällsynta fall ligga bakom.
  • Hormonella förändringar som påverkar juvervävnaden kan bidra till svullnad och hudskador.

Riskfaktorer

  • Digivande katter med mycket mjölk och få ungar kan få mjölkstockning.
  • Katter med skador eller sprickor på spenarna har en öppning där bakterier kan ta sig in.
  • Smutsiga eller fuktiga underlag i boet ökar kontakten med bakterier.
  • Skendräktighet och hormonell obalans kan medföra förändringar i juvret.
  • Försvagat immunförsvar kan påverka hur katten klarar en infektion.

Det finns begränsad kunskap om hur mycket de enskilda riskfaktorerna påverkar risken för mastit hos katt.

Vanliga symtom

  • Förstorat och hårt juver.
  • Ömhet vid beröring. Honan kan flytta sig när ungarna söker efter en spene.
  • Rodnad och värme i huden runt spenen.
  • Vattnig, varig eller blodig vätska från spenen.
  • Kattungarna diar dåligt eller går upp långsammare i vikt.
  • Slöhet, feber eller sämre aptit när katten blir mer påverkad.

I början kan förändringen i juvret vara så liten att den är svår att se under pälsen. En katt som har ont kan avbryta digivningen innan ungarna hunnit äta färdigt. Om en unge ökar långsamt i vikt kan det vara ett tidigt tecken även när honan verkar må bra. Kattungar kan också bli oroliga eller pipa när de inte får tillräckligt med mjölk.

Komplikationer och följder

Utan behandling kan mastit hos katter leda till följande.

  • En böld bildas när var samlas i juvret. Inflammationen kan också sprida sig i vävnaden omkring körteln.
  • Skadad vävnad kan dö och huden kan spricka så att det bildas ett öppet sår.
  • Infektionen kan leda till sepsis.
  • Diande ungar kan bli allvarligt sjuka och i värsta fall dö om mjölken är infekterad eller om de får i sig för lite näring.
  • Inflammationen kan bli långvarig och lämna kvar en hård juverdel.

I ett dokumenterat fall hade en hona fått ungar 2 veckor tidigare och diade 5 kattungar när hon undersöktes för ett svullet och varmt juver. När katten kom in igen 3 dagar senare hade juverdelen spruckit.

Diagnos hos veterinären

För att ställa diagnos undersöker veterinären hela juvret och bedömer kattens allmäntillstånd.

  • Klinisk undersökning av juvret. Veterinären bedömer vilka körtlar som är svullna, ömma eller missfärgade och om huden är skadad.
  • Analys av sekretet med cellprov och bakterieodling. Vid mikroskopisk undersökning kan inflammationsceller synas. En odling kan visa vilka bakterier som växer och ett resistensprov vilka antibiotika de är känsliga för.
  • Blodstatus för bedömning av inflammationen. Veterinären kan också ta andra blodprover om katten verkar allmänpåverkad.
  • Ultraljud av juvret vid misstanke om böld eller tumör. Undersökningen kan visa om förändringen innehåller en ansamling av vätska.

Om en knöl sitter kvar efter att inflammationen lagt sig kan veterinären behöva undersöka den separat. Hos en katt som inte diar kan bland annat en hormonellt betingad juverförstoring eller en juvertumör ge svullnad.

Behandling

Behandlingen anpassas efter hur sjuk katten är och om juvervävnaden är infekterad eller skadad. Vid en bakterieinfektion kan katten behöva antibiotika. Veterinären tar om möjligt prov från mjölken eller förändringen i juvret och kan sedan justera behandlingen när odlingssvaret kommer. Valet av läkemedel tar också hänsyn till om ungarna diar, eftersom vissa läkemedel kan passera över i mjölken.

En katt som är uttorkad eller påverkad av infektionen kan behöva läggas in och få vätska direkt i blodet. En böld kan behöva öppnas och tömmas. Om vävnaden har dött kan den behöva tas bort kirurgiskt. Veterinären följer hur huden och juverdelen läker och om kattens aptit och ork kommer tillbaka.

Veterinären avgör om kattungarna kan dia från de friska juverdelarna. Vid svår infektion kan de behöva en annan digivande hona eller mjölkersättning för kattungar. Under den första tiden är ungarna beroende av mjölk, så det behövs en plan för matningen redan när digivningen avbryts. Hur snabbt ungarna ökar i vikt visar om de får i sig tillräckligt.

Förebyggande

  • God hygien kring den digivande katten och kattungarna. Byt underlag i boet när det blir fuktigt eller smutsigt.
  • Se till att ungarna diar regelbundet så att mjölken inte stockar sig. Följ veterinärens råd om en juverdel redan är inflammerad.
  • Håll koll på spenarna och förebygg skador. Små sår eller sprickor kan vara svåra att se i pälsen.
  • Känn försiktigt igenom juvret under digivningsperioden. Lägg märke till om en körtel blir varmare eller hårdare än de andra.
  • Kastrering av katter som inte ska användas i avel minskar risken för skendräktighet och mastit i samband med mjölkproduktion.

Vad betyder det för dig som kattägare?

Kontakta veterinären omgående vid första tecken på förhårdnader, ömhet eller förändrat sekret från juvret. Berätta om katten nyligen har fött, om ungarna fortfarande diar och om någon unge har stannat av i vikt. Väg varje unge separat vid ungefär samma tid varje dag. Vid ett veterinärbesök kan viktuppgifterna hjälpa till att bedöma om en unge behöver undersökas eller få extra mat.

Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.

Vanliga frågor

Kan kattungarna fortsätta dia när honan behandlas?

Det beror på mjölkens utseende, infektionens omfattning och vilken behandling honan behöver. Veterinären avgör vilka juverdelar ungarna kan dia från och om de behöver mjölkersättning. Om en unge är svag eller inte ökar i vikt behöver även den bedömas.

Hur skiljer sig mjölkstockning från en infektion?

Vid mjölkstockning kan en juverdel bli spänd utan att katten verkar sjuk. Rodnad, värme, smärta eller förändrad mjölk kan tyda på en inflammation eller infektion. Veterinären kan behöva undersöka både körteln och mjölken för att avgöra vad som pågår.

Ska jag försöka tömma juvret hemma?

Låt veterinären bedöma juvret först. En öm eller skadad juverdel kan behöva annan behandling än en körtel som är spänd av mjölk. Veterinären visar hur juvret ska skötas om någon del av behandlingen kan göras hemma.

Kan en katt som inte diar få mastit?

Det är ovanligare, men en katt kan få juverproblem om hon producerar mjölk vid skendräktighet eller om spenen skadas. En knöl eller svullnad hos en katt som inte har ungar behöver undersökas, eftersom även andra förändringar i juvret kan ge liknande symtom.

Redaktionen för Tassio

Källor

Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →