Akut till veterinären
Åk direkt till veterinär om katten har något av följande tecken.
- Den försöker kissa upprepade gånger men får bara ut droppar eller ingen urin alls.
- Den kräks upprepade gånger och är påtagligt slö.
- Den har kraftig smärta i buken eller sidan och har svårt att komma till ro.
- Den kollapsar, blir mycket svag eller är svår att få kontakt med.
- Den har känd njursjukdom och försämras snabbt samtidigt som urinmängden minskar kraftigt.
En katt kan fortfarande kissa när bara den ena urinledaren är blockerad. Kontakta veterinär samma dag vid nytillkommen smärta, blod i urinen eller tydligt försämrad aptit hos en katt som tidigare har haft sten i njuren eller urinledaren.
Allmänt om tillståndet
Normalt rinner urinen fritt från njurarna till urinblåsan genom urinledarna. Njurbäckenet är den del av njuren där urinen samlas innan den rinner vidare. Vid ett hinder stiger trycket, och urinledaren kan vidgas på sidan närmast njuren. Hydronefros innebär att njurbäckenet vidgas till följd av hindret. Långvarigt stört urinflöde skadar njurvävnaden och minskar njurens förmåga att filtrera blodet. En njure som länge har varit utsatt för ökat tryck kan därför fungera sämre även efter att urinen fått fri väg till blåsan.
Eftersom varje njure har en egen urinledare kan den andra njuren fortsätta leverera urin till blåsan. Tillståndet kan vara dolt och upptäcks ibland vid ultraljud när njuren på den drabbade sidan redan har tagit skada. Vid stopp på båda sidor, eller om den andra njuren redan fungerar dåligt, kan njurvärdena snabbt stiga och saltbalansen rubbas.
Orsaker
- Urinsten (sten i urinledaren kallas ureterolitiasis).
- Förträngning i urinledaren efter inflammation eller skada (striktur).
- Medfödda missbildningar i urinvägarna.
- Tumörer i eller nära urinledaren, exempelvis vid dess mynning i urinblåsan.
- Tryck utifrån på urinledaren (till exempel av en tumör i vävnaden intill).
- En blodpropp eller annat material som täpper till urinledaren.
En sten kan bildas i njuren och sedan följa med urinen ned i urinledaren. Många stenar i kattens övre urinvägar består av kalciumoxalat. Om stoppet i stället sitter i urinröret, efter urinblåsan, kan det ökade trycket påverka urinflödet från båda njurarna.
Riskfaktorer
- Katter med urinsten i njurarna eller urinledarna, även om stenen ännu inte har orsakat ett stopp.
- Medelålders och äldre katter, även om yngre katter också kan drabbas.
- Kroniska inflammationer i urinvägarna som har lett till förträngning av en urinledare.
Vissa raser med ärftlig benägenhet för urinsten har föreslagits ha ökad risk. Perser och burma har nämnts i samband med urinsten, men det finns begränsat underlag för att använda ras som ett mått på risken för stopp i urinledaren. Tidigare stenar och förändringar på ultraljud ger mer information om den enskilda kattens urinvägar.
Vanliga symtom
- Sämre aptit och slöhet.
- Illamående och kräkningar.
- Ömhet i sidan eller ländryggen.
- Blod i urinen (hematuri).
- Täta eller svåra urineringar, särskilt om även de nedre urinvägarna är påverkade.
- Tecken på kronisk njursvikt, som stora urinmängder, ökad törst och viktnedgång.
Det händer att en katt med stopp på en sida fortsätter att använda lådan ungefär som vanligt. Hos en annan katt kan de första tecknen vara att den äter mindre och drar sig undan. Storleken på urinfläckarna i lådan kan ge veterinären information om det totala urinflödet, medan bilddiagnostik behövs för att bedöma urinledarna var för sig.
Komplikationer och följder
Långvarigt tryck kan leda till att den drabbade njuren slutar fungera helt. En katt som återhämtar sig från ett akut stopp kan ha kvarstående kronisk njursjukdom. Infektion kan förekomma samtidigt, till exempel njurbäckeninflammation. Vid ett fullständigt stopp kan katten dö om båda sidor drabbas och inte behandlas. Kaliumhalten i blodet kan stiga till farliga nivåer.
Diagnos hos veterinären
Ultraljud av njurar och urinledare kan visa vidgning, sten eller tumör. En vidgad urinledare kan se slingrig ut på ultraljud. Veterinären tittar också på njurvävnadens tjocklek och jämför de båda sidorna. Röntgen kan visa stenar som är tillräckligt stora och täta. Urografi med kontrast kan användas för att bedöma om urinledaren är öppen. Vid antegrad pyelografi kan veterinären se om kontrastmedel passerar från njurbäckenet genom urinledaren.
Graden av vidgning räcker sällan för att avgöra om urinledaren är blockerad. I en studie undersöktes 65 njurar hos katter med misstänkt stopp med hjälp av kontrast. Stopp bekräftades i 46 av dem (71 %). Några urinledare såg förändrade ut trots att kontrastmedlet passerade. Veterinären väger därför samman bilderna med kattens symtom och provsvar.
Urinprov kan visa blod, protein eller kristaller. En urinodling kan behövas vid misstanke om bakterier. Biokemiska blodprover kan visa förhöjt kreatinin och urea. Veterinären kan också kontrollera kalium. Om den andra njuren fungerar väl kan njurvärdena vara mindre påverkade trots ett hinder på ena sidan.
Behandling och uppföljning
Vid ett stopp bedömer veterinären först hur katten mår och om vätske- eller saltbalansen behöver stabiliseras. Även ett partiellt stopp behöver bedömas snabbt. I vissa fall prövas medicinsk behandling med täta kontroller på klinik. Ett kvarstående hinder behöver avlastas för att minska risken för fortsatt njurskada. Vid vissa hinder kan veterinären lägga in en stent som håller urinledaren öppen. Ett annat alternativ är ett subkutant uretärbypassystem (SUB), där katetrar leder urinen från njuren till blåsan förbi hindret. En port under huden gör att veterinären kan kontrollera och spola systemet.
I en studie av 81 katter som fick ett SUB-system för ett godartat hinder kunde 76 skrivas ut från djursjukhuset (94 %). Ett bypassystem kan täppas till eller infekteras. När urinen börjar rinna igen efter ingreppet kan katten tillfälligt producera stora mängder urin. På kliniken följer personalen då urinmängd, vätskebalans och elektrolyter. Uppföljningen kan omfatta blodprov, urinprov och ultraljud. Om ett bypassystem har lagts in kontrolleras också att det är öppet och att urinen kan rinna igenom.
Förebyggande
- Följ veterinärens plan för att förebygga och behandla urinsten. Fodret behöver passa stentypen och kattens njurfunktion.
- Ge katten fri tillgång till färskt vatten.
- Regelbundna urinprov och ultraljud kan behövas för att upptäcka förändringar tidigt efter tidigare sten eller förträngning.
- Kontakta veterinären i tid vid tecken på blåskatarr eller njurproblem, till exempel blod i urinen eller förändrad urinering.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Ureterektasi och ureterohydronefros är tillstånd som kan utvecklas obemärkt och skada njurarna. Notera ändringar i aptit, törst och hur katten använder lådan, särskilt om den har haft urinsten. Berätta också om en tidigare njurskada eller ett bypassystem när du kontaktar kliniken. Det hjälper veterinären att prioritera rätt undersökningar.
Vanliga frågor
Kan katten kissa trots att en urinledare är blockerad?
Ja. Urin från den andra njuren kan fortfarande komma fram till blåsan. Katten kan därför lämna urin i lådan trots att njuren på den blockerade sidan behöver undersökas och ibland behandlas snabbt.
Betyder en vidgad urinledare alltid att det är stopp?
Veterinären bedömer vidgningen tillsammans med hur njurbäckenet ser ut och om det finns ett synligt hinder. Ibland behövs kontrastbilder för att se om urinen kan passera genom urinledaren till blåsan.
Kan specialfoder lösa upp en sten i urinledaren?
Kalciumoxalatstenar kan inte lösas upp med foder. Vid misstänkt stopp behöver veterinären först bedöma urinflödet och njurfunktionen. Ett anpassat foder kan ingå i planen för att minska risken att nya stenar bildas.
Kan njuren fungera bättre efter att stoppet har avlastats?
Njurfunktionen kan förbättras efter att urinen åter kan rinna undan. Hur mycket funktionen återhämtar sig beror bland annat på hur länge hindret har funnits och hur mycket njurvävnad som har skadats.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Ultrasonography in the diagnosis and management of cats with ureteral obstruction, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-07.
- Ultrasonography of the feline kidney: Technique, anatomy and changes associated with disease, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-07.
- Feline abdominal ultrasonography: What’s normal? What’s abnormal? Renal pelvis, ureters and urinary bladder, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-07.
- Obstructive Uropathy in Dogs and Cats, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-07.
- Behandling av katter med uretärobstruktion orsakad av urinsten, Svensk Veterinärtidning, läst 2026-11-07.
- Subcutaneous ureteral bypass device placement in 81 cats with benign ureteral obstruction (2013–2018), Journal of Veterinary Internal Medicine, läst 2026-11-07.
- ACVIM Small Animal Consensus Recommendations on the Treatment and Prevention of Uroliths in Dogs and Cats, Journal of Veterinary Internal Medicine, läst 2026-11-07.
- Akutvård katt – när ska du söka hjälp och vad kan du förvänta dig?, AniCura Sverige, läst 2026-11-07.
- Kronisk njursvikt hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-07.
