Akut till veterinären
Sök akut om katten:
- Blir mycket slö, svag eller svår att få kontakt med.
- Kräks upprepade gånger och inte kan behålla vatten.
- Försöker kissa utan att få ut urin eller bara får ut droppar.
- Får tydlig smärta i buken eller ryggen och samtidigt mår allmänt dåligt.
- Faller ihop eller har svårt att stå.
En katt som redan har njursjukdom kan försämras snabbt vid en infektion. Om en katt plötsligt slutar äta, kräks eller kissar mycket mindre än vanligt behöver den bedömas även om du inte har märkt blod i urinen.
Allmänt om sjukdomen
Pyelonefrit uppstår när bakterier tar sig upp till njurarna från de nedre urinvägarna, oftast från urinblåsan via en urinledare. I vissa fall kan bakterier nå njuren via blodet från andra infektionshärdar. Inflammationen angriper njurbäckenet och den interstitiella vävnaden och stör njurens filtrering om skadan blir omfattande.
Hos katter förekommer sjukdomen både ensam och som komplikation till urinsten eller andra tillstånd som gör att urinen rinner undan sämre. En katt med tidigare kronisk njursjukdom kan få en akut försämring av njurfunktionen. Bland 46 inlagda katter med akut försämring av en kronisk njursjukdom fick 14 diagnosen pyelonefrit utifrån urinodling och andra fynd. Katter med en konstaterad avflödesobstruktion ingick inte i den gruppen.
Orsaker
- Uppåtstigande bakterieinfektion, ofta med Escherichia coli.
- Urinsten som kan hindra urinflödet och gynna infektion.
- Hinder i urinledarna, till exempel en sten eller en förträngning.
- Bakteriell blåskatarr som sprider sig uppåt i urinvägarna.
- Nedsatt immunförsvar vid vissa samtidiga sjukdomar.
Även andra bakterier, bland annat enterokocker, stafylokocker, Proteus och Klebsiella, kan förekomma i urinvägsinfektioner. Bland katterna med akut njurskada och positiv urinodling växte E. coli i prover från 27 katter (87 %), ibland tillsammans med andra bakterier. En odling behövs för att avgöra vilken bakterie en enskild katt har.
Riskfaktorer
- Äldre katter, särskilt de som redan har en njursjukdom.
- Katter med kronisk eller återkommande bakteriell blåskatarr.
- Katter med diabetes eller andra hormonsjukdomar.
- Katter med urinsten eller andra hinder för urinflödet.
- Honkatter, där urinrörets kortare väg kan underlätta att bakterier når urinblåsan.
Implantat som leder urinen förbi en blockerad urinledare kan också påverka risken för infektion. Bakterier i urinen förekommer hos äldre katter utan att de visar symtom. En katt som också har stigande njurvärden eller förändringar kring njurbäckenet behöver utredas för njurinfektion.
Vanliga symtom
- Feber.
- Smärta i buken eller ländryggen.
- Stora urinmängder och ökad törst.
- Illaluktande urin, ibland med synligt blod.
- Kräkningar eller matvägran.
- Slöhet och mindre intresse för omgivningen.
- Gradvis avmagring och glanslös päls vid ett långdraget förlopp.
Katten kan vara tydligt sjuk utan att ha feber eller visa smärta när veterinären känner på njurarna. Vid samtidig bakteriell blåskatarr kan den besöka lådan oftare och kissa små mängder. En infektion som främst sitter i njuren kan märkas som sämre aptit, slöhet och kräkningar utan tydliga trängningar.
Komplikationer och följder
- Akut försämrad njurfunktion, även hos en katt som tidigare har haft normala njurvärden.
- Kronisk njursvikt om njurfunktionen inte återhämtar sig.
- Hydronefros vid hinder som gör att njurbäckenet vidgas.
- Ansamling av var i ett njurbäcken med blockerat avflöde.
- Sepsis om infektionen utlöser en allvarlig reaktion som påverkar kroppens organ.
Ett hinder i urinledaren gör det svårare för infekterad urin att rinna undan. Om var samlas i njurbäckenet kan njuren behöva avlastas akut. Vid sepsis kan blodtrycket sjunka och cirkulationen försämras, vilket kan förvärra njurskadan.
Diagnos hos veterinären
- Urinprov för att undersöka vita blodkroppar, bakterier, protein och cylindrar.
- Bakterieodling från urinen för att identifiera bakterien och undersöka dess känslighet för antibiotika.
- Blodstatus och biokemiska blodprover för bland annat kreatinin, urea och tecken på inflammation.
- Ultraljud av njurarna för att bedöma njurbäcken, omgivande vävnad och eventuella stenar.
- Röntgen vid misstanke om urinsten.
- Utredning av andra möjliga orsaker, till exempel tumör, avflödeshinder eller glomerulonefrit.
Urin för odling tas ofta direkt från blåsan med en nål, så kallad cystocentes, helst före antibiotikabehandling. Odling från blåsan kan visa bakterier även om infektionen sitter längre upp. I utvalda fall kan ett prov från njurbäckenet ge säkrare besked om var infektionen sitter. Veterinären väger nyttan mot risken med provtagningen.
Vita blodkroppar och blod kan saknas i urinsedimentet trots att bakterier växer i odlingen. Bland 42 katter med akut njurskada som saknade både blod och vita blodkroppar i sedimentet hade 7 (17 %) en positiv urinodling. För att avgöra om katten har pyelonefrit behöver veterinären tolka odlingen tillsammans med symtom och andra undersökningsfynd. Ett vidgat njurbäcken på ultraljud kan också ses vid avflödeshinder och hos katter med stabil kronisk njursjukdom.
Behandling
- Antibiotika som väljs utifrån resultatet av urinodlingen och resistensbestämningen.
- Dropp vid uttorkning och rubbningar i saltbalansen.
- Smärtlindring och vid behov behandling av illamående.
- Njuranpassat foder om katten också har kronisk njursjukdom och bedöms behöva det.
- Behandling av grundsjukdomen, till exempel urinsten, diabetes eller hinder i urinledaren.
- I svåra fall inläggning och intensivvård.
Om katten är svårt sjuk och misstanken om infektion är stark kan veterinären börja behandlingen efter provtagning, innan odlingssvaret är färdigt. När svaret kommer kan behandlingen anpassas till bakterien. Antibiotikan behöver nå den infekterade njurvävnaden. Ett läkemedel kan nå höga koncentrationer i urinen men lägre koncentrationer i själva njuren. Därför kan laboratoriets bedömning av bakteriernas känslighet behöva utgå från att det rör sig om en vävnadsinfektion. Vid uppföljningen bedöms kattens aptit, temperatur och njurvärden. Om katten får dropp följs även urinproduktionen, eftersom en katt som producerar lite urin kan ha svårt att göra sig av med överskottsvätska. En ny odling kan behövas om besvären kvarstår eller återkommer.
Förebyggande
- Låt veterinären utreda återkommande urinvägsbesvär och behandla bekräftade infektioner.
- Kontroll och behandling av urinsten och andra problem med urinavflödet.
- Planera regelbundna hälsokontroller för äldre katter.
- Se till att katten får i sig tillräckligt med vatten. Våtfoder kan bidra med vätska, och en vattenfontän passar vissa katter.
- Följ veterinärens plan för kontroll av blodsockret hos katter med diabetes.
Vad betyder det för dig som kattägare?
Pyelonefrit är en allvarlig sjukdom som utan behandling kan leda till njursvikt och sepsis. Täta urineringar, törst, smärta i ländryggen och feber är varningstecken som kräver ett veterinärbesök, särskilt om katten samtidigt tappar aptiten eller kräks. Vid återbesök kan du beskriva hur aptiten och törsten har förändrats och om katten kissar normala mängder. Om besvären återkommer efter avslutad behandling kan veterinären behöva ta en ny odling och leta efter ett hinder eller annan bakomliggande orsak.
Artikeln är endast avsedd som information och ersätter inte en undersökning hos veterinär. Kontakta din veterinär vid första tecken på sjukdom.
Vanliga frågor
Kan katten ha pyelonefrit utan feber?
Ja. Feber kan förekomma men saknas hos en del katter med njurbäckeninflammation. Förändrad aptit, slöhet och kräkningar kan vara de tydligaste tecknen. Veterinären behöver då väga samman flera undersökningsfynd.
Betyder en positiv urinodling att njuren är infekterad?
En positiv odling visar att bakterier växer i provet. För att bedöma om infektionen sitter i njuren behöver veterinären också ta hänsyn till kattens symtom, njurvärden och eventuella bildfynd.
Kan urinsten och njurbäckeninflammation finnas samtidigt?
Ja. En sten kan hindra urinflödet och göra det svårare för infekterad urin att rinna undan. Om veterinären hittar ett hinder kan det behöva behandlas samtidigt som infektionen.
Varför tas nya prover efter behandlingen?
Veterinären kan följa om njurvärdena sjunker och om symtomen försvinner. Om katten blir sämre igen kan en ny urinodling hjälpa till att avgöra om infektionen har kommit tillbaka.
Redaktionen för Tassio
Källor
- Urine bacterial culture growth and association with urine sedimentation and clinical findings in cats with acute kidney injury, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-07.
- Machine-learning algorithm as a prognostic tool in non-obstructive acute-on-chronic kidney disease in the cat, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-07.
- Pyelonephritis in cats and dogs – a scoping review, BMC Veterinary Research, läst 2026-11-07.
- Pyelonephritis in Small Animals, Merck Veterinary Manual, läst 2026-11-07.
- Pyelonephritis, International Renal Interest Society, läst 2026-11-07.
- Urinary tract infection and subclinical bacteriuria in cats: A clinical update, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-07.
- Akut njursvikt hos katt, AniCura Sverige, läst 2026-11-07.
- Akutvård katt – när ska du söka hjälp och vad kan du förvänta dig?, AniCura Sverige, läst 2026-11-07.
- Feline abdominal ultrasonography: What’s normal? What’s abnormal? Renal pelvis, ureters and urinary bladder, Journal of Feline Medicine and Surgery, läst 2026-11-07.
- Bakterieodling aerob, Statens veterinärmedicinska anstalt, läst 2026-11-07.
