Barney är en riktig liten virvelvind. Han älskar allt nytt och är alltid redo att utforska världen. På promenaderna samlar han ”skatter”: kottar, kvistar, ibland till och med löv som verkar särskilt värdefulla. Han kommer med dem i munnen och tittar stolt på mig, som om han hade hittat en skatt. Hemma blir han en liten clown. Han kan gömma sig i sin bädd och kika fram med en så allvarlig min att hela familjen skrattar. Eller springa fram med sin favoritleksak och envist kräva lek. Barney älskar uppmärksamhet, och blir han ignorerad för länge hittar han alltid ett sätt att påminna om sig själv – ett roligt skall eller en klurig blick.
Men mest av allt älskar han när jag är nära. Då lugnar han ner sig, lägger sig vid mina fötter eller bredvid mig i soffan och snusar tyst. I de stunderna blir den fluffiga bollen med de stora ögonen den mest rörande varelsen i världen. Nu kan jag inte föreställa mig hur jag levde utan honom. Barney gav hemmet liv, skratt och glädje – och mig en trogen och hängiven vän.



