Jag minns fortfarande dagen då mamma och jag bestämde oss för att ge pappa en present. Han hade länge sagt att han ville ha en hund men aldrig vågat ta steget. Vi åkte till uppfödaren utan att ha förberett oss särskilt mycket – bara för att titta. Och valet blev förstås helt slumpmässigt: den första valpen som rusade fram till oss blev ”den rätta”. Så kom Richie in i vårt hem. Ärligt talat anade varken jag eller pappa hur mycket den här hunden skulle förändra vårt liv. Vi trodde att han skulle bli en lugn kamrat för pappa, en trogen och tyst vän. Men nej. Richie visade sig vara den mest busiga och ”galna” varelse ma mage_2025-.jpeg)
Han ger ingen ro. Står en dörr öppen – vänta bara, så kommer han springande genom hallen med någons toffel i munnen. Är det tyst i ett rum är det ett varningstecken: troligen har Richie hittat något nytt att tugga på. Inte ens pappas tidningar går säkra längre – nu ”läser” Richie dem först och lämnar prydliga hål i sidorna. Pappa muttrar ibland ”vilken present ni har gett mig”, men så fort Richie hoppar upp i hans knä, borrar in nosen och tittar på honom med sina bruna ögon ger pappa med sig. Och det gör vi alla. Ja, det är den mest ”galna” hunden av alla. Men nu kan vi inte föreställa oss hemmet utan honom. Han gör vårt liv högljutt, kaotiskt och fullt av skratt och stoj. Och det är nog just det som är hans stora uppgift.



