Berättelser

Twix – katten med personlighet och blå ögon

2 min läsning
Twix – katten med personlighet och blå ögon

Twix kom till oss helt oväntat. Jag hade inte ens tänkt på att skaffa katt – vi hade nog med bestyr ändå. Men en dag kom barnen hem med strålande ögon och … en kattunge i famnen. Liten och mager, men med så ovanligt blå ögon att jag blev alldeles ställd. ”Mamma, han kom fram till oss själv!” ”Vi kunde inte lämna honom!” ropade de i munnen på varandra. Jag förstod att det här inte var ett beslut för en dag. Men så fort kattungen lade sig i mitt knä och blundade visste jag: det är bestämt. Han stannar hos oss. Namnet kom direkt – Twix. Hans färger liknade karamell och choklad, och något annat namn v mage_2025-.jpeg)

Sedan dess har han vuxit och blivit husets riktiga herre. Twix är en lugn, nästan lite stolt katt. Han älskar tystnad och ordning och tål inte stök – särskilt inte barnens. Barnen förstod snabbt att man inte skämtar med honom. Springer de för högljutt eller försöker krama honom en gång för mycket går han ut på gården för att slippa se tumultet. Och det är hans räddning. Livet i ett eget hus ger honom frihet. Vill han ligger han på trappan med nosen mot solen. Vill han går han ut på sina egna kattstigar. Ibland ser jag honom på staketet: han sitter som en kung och iakttar allt omkring sig.

Twix har sina vanor. Varje kväll väljer han en plats där han är ”den viktigaste” – fåtöljen i vardagsrummet eller mattan vid dörren – och försök inte flytta honom. Han älskar solnedgångar: han sätter sig högt upp, tittar på hur solen går ner bakom träden och blir stilla, som i en liten ritual. Ibland kommer han med ”presenter” utifrån – ett torrt löv, en fjäder eller bara en sten. Han lägger dem bredvid mig och går, som om han ville säga: ”Här, jag är också med i vårt liv.”

Men det mest värdefulla är hans lugna närvaro. Ibland kommer han på kvällen och lägger sig bredvid mig med utsträckta tassar och halvslutna ögon. Då blir det genast så tyst och mysigt i huset, som om han vaktade vår ro. Twix tycker inte om främlingar och står inte ut med högljudda barn, men jag accepterar honom som han är. För det är just det som är verklig kärlek till djur – att se deras personlighet och respektera den. Och han svarar på sitt sätt: han stannar hos mig när jag behöver det som mest.

Verktyg
Symtomkoll för kattVaccinationsschemaGiftigt eller inte?RaskatalogVilken ras passar mig?FoderkalkylatorÅlder i människoårAlla verktyg →