Tarminflammation hos hund – akuta symtom och behandling

Översikt

Tarmslemhinnan tar upp vätska och näringsämnen. Ytceller som har skadats av ett virus kan ta upp vätska sämre. Vid vissa infektioner orsakar en ökad utsöndring av vätska till tarmen riklig vattnig diarré.

Akut hemorragiskt diarrésyndrom, AHDS, är en snabbt utvecklad tarmsjukdom där det blöder från slemhinnan ut i tarmen. Det kallades tidigare hemorragisk gastroenterit. Vid AHDS finns de inflammatoriska förändringarna främst i tarmen. Kräkningar eller diarré som pågår i mer än tre till fyra veckor räknas som kroniska och utreds separat.

Orsaker

Virus, parasiter och bakterier

Hundens parvovirus 2 kan orsaka akut, mycket smittsam tarminflammation. Det förstör snabbt delande celler som förnyar tunntarmens yta. Giardia kan orsaka diarré, särskilt hos valpar och hundar med nedsatt immunförsvar. Piskmask och hakmask hör till de parasiter som kan orsaka inflammation i mage och tarm.

Salmonella kan orsaka tarminflammation, ibland med blodig diarré. Diarré orsakad av Campylobacter är ofta svårare hos unga hundar. Av 12 salmonellaisolat från sällskapsdjur som skickades till ett nordeuropeiskt veterinärlaboratorium för bekräftelse och typning år 2025 kom sju från hundar.

Campylobacter kan komma in via förorenad mat, förorenat vatten eller djuravföring. Salmonella kan också förekomma i avföringen hos en symtomfri hund.

Tarmirritation och AHDS

Akuta tarmsymtom kan börja efter att hunden har ätit olämpligt material. Irritationen kan inflammera slemhinnan. Den exakta orsaken till AHDS är okänd. Sjukdomen har kopplats till toxinet NetF som produceras av Clostridium perfringens.

Klostridiebakterier som kan skada slemhinnan kan också förekomma i tarmen hos friska djur.

Riskfaktorer

Valpar i åldern sex veckor till sex månader är särskilt sårbara för parvovirus när skyddet från mamman har avtagit innan vaccinskyddet har hunnit utvecklas. Stress i trånga utrymmen kan förvärra parvovirussjukdomen. Samtidiga inälvsparasiter kan förstärka symtomen.

Rå föda medför större risk för exponering för mikrober än tillagad föda. Förorenat dricksvatten kan också överföra Salmonella. Små hundar och dvärgraser är överrepresenterade bland hundar med AHDS. Medianåldern hos drabbade hundar har varit fem år.

Parvovirus är särskilt att beakta hos en otillräckligt vaccinerad ung hund som nyligen har kommit från ett hundhem eller en kennel.

Typiska symtom

Vid AHDS kan kräkningarna börja innan blod syns i avföringen.

• Riklig vattnig diarré.
• Klarrött blod i avföringen.
• Kräkningar samtidigt med diarré.
• Nedsatt eller ingen aptit.
• Ökad trötthet.
• Buksmärta, som till exempel får hunden att gnälla eller röra sig oroligt.
• Feber vid bakteriell tarminflammation.

Tunntarmsdiarré ökar ofta mängden avföring. En irriterad tjocktarm kan orsaka täta krystningar där lite kommer ut varje gång. Svart, tjärliknande avföring kan innehålla blod från magsäcken eller tunntarmen som har mörknat under passagen genom tarmen.

Campylobacterinfektion kan orsaka slemmig eller vattnig diarré, ibland med blod. Periodvis diarré kan pågå i mer än två veckor. Vid AHDS kan avföringen likna hallonsylt till färg och konsistens.

Komplikationer och följder

Kräkningar påskyndar uttorkningen när även diarrén orsakar vätskeförlust. Svår uttorkning kan belasta njurarna. Stor vätskeförlust kan orsaka cirkulatorisk chock innan uttorkningen syns tydligt. Förluster via tarmen kan sänka halten av kalium, natrium eller klorid i blodet.

Vid AHDS kan vätska och blodproteiner läcka genom den skadade slemhinnan ut i tarmen. Vid svår salmonellos kan bakterier ta sig genom tarmväggen ut i blodet och orsaka en infektion i hela kroppen. En valp med parvovirus kan få lågt blodsocker, eftersom unga valpar har små glukosreserver.

Parvovirus kan skada den barriär som normalt hindrar tarmbakterier från att ta sig vidare i kroppen. Buksmärta under parvovirussjukdom kan väcka misstanke om tarminvagination, där en del av tarmen glider in i en annan.

Undersökning hos veterinären

Allmäntillstånd och blodprover

Anamnesen omfattar foder, tidigare symtom och möjlig kontakt med andra hundar. Veterinären känner på buken för att bedöma organens storlek, form och läge. Om allmäntillståndet är dåligt används blodprover för att utreda en möjlig sjukdom i hela kroppen.

Vid AHDS överstiger hematokriten, de röda blodkropparnas andel av blodvolymen, ofta 60 %. Totalproteinet i plasma kan samtidigt vara normalt eller något sänkt. Ett lågt antal neutrofiler kan väcka misstanke om parvovirus eller sepsis. När uttorkningen har korrigerats kan veterinären bedöma på nytt om fynd som tyder på en inflammation i hela kroppen kvarstår.

Avföringsprover och andra undersökningar

Antigentest av avföring eller PCR kan påvisa parvovirus. Ett tidigt test kan vara negativt om virusutsöndringen i avföringen just har börjat. Proverna kan också användas för att leta efter inälvsparasiter. Om bakteriell tarminflammation med allmänsymtom misstänks kan odling av avföringen hjälpa till att hitta orsaken. Campylobacter kan också isoleras från symtomfria hundar, så fynden tolkas mot symtomen.

Röntgen behövs om tarmstopp misstänks. Vid AHDS kan ultraljud visa vätskefyllda tarmslingor. Addisons sjukdom kan orsaka liknande matsmältningssymtom och är en annan möjlig diagnos vid blodig diarré.

Om Salmonella misstänks i blodet kan blod skickas för bakterieodling. Ett modifierat levande parvovirusvaccin kan ge ett falskt positivt avföringstest inom fyra till tio dagar efter vaccinationen. Vid diarré, blödning och en påtagligt förlängd koagulationstid utreder veterinären en möjlig koagulationsrubbning.

Parvovirus minskar ofta antalet vita blodkroppar påtagligt under sjukdomen.

Behandling

Vätska och näring

Snabb intravenös vätskebehandling är den viktigaste behandlingen vid AHDS. Den planeras utifrån cirkulation, uttorkning och pågående förluster. Ett läkemedel mot illamående kan ingå i den understödjande vården. Övervakningen på sjukhus av hundar med parvovirus omfattar blodets kalium- och glukoshalt.

När kräkningarna har lagt sig kan små portioner lättsmält föda erbjudas. En hund med parvovirus som inte äter kan få näring på sjukhus via en sond som förs in genom näsan. Ett läkemedel som verkar mot Giardia kan ordineras när infektionen bekräftas hos en hund med diarré.

Antibiotika och prognos

Antibiotika rekommenderas inte vid lindrig akut diarré hos en hund som mår bra, inte ens med synligt blod. De behövs i allmänhet inte när måttliga allmänsymtom förbättras med tillräcklig vätskebehandling. Om svåra allmänsymtom kvarstår efteråt kan veterinären sätta in antibiotika. När en bakterieinfektion kräver antibiotika kan resistensbestämning vägleda valet.

En dansk uppföljning på sjukhus omfattade 237 hundar med misstänkt AHDS. Medianvärdet för symtomens svårighetsindex vid inskrivningen var 13. Värdena sjönk i alla behandlingsgrupper efter det första dygnet på sjukhuset. Av hundarna överlevde 96 % till utskrivningen.

Vid parvovirus kan antibiotika behövas om den skadade tarmen släpper igenom bakterier genom tarmväggen. Mer än 90 % av de hundar som får intensiv sjukhusvård överlever parvovirussjukdomen.

Om blodsockret sjunker för lågt kan veterinären tillsätta glukos i vätskebehandlingen. Vid blodig diarré kan ett avvikande neutrofilantal som tyder på svår inflammation påverka beslutet om antibiotika, även om vätskebehandlingen förbättrar allmäntillståndet.

Förebyggande

Regelbunden vaccination är grunden för att förebygga parvovirus. Viruset sprids oftast via en infekterad hunds avföring. En infekterad hund utsöndrar i allmänhet virus i en till två veckor. Viruset kan överleva länge till exempel på utrustning som är förorenad med avföring.

Noggrann tillagning, särskilt av fågelkött, kan minska risken för Salmonella. Att diska mat- och vattenskålar tar bort bakterier som finns kvar på ytorna. Att plocka upp avföring från en hund med Salmonella skyddar andra djur från exponering. Vissa kennelklubbar tillåter deltagande efter parvovirusdiarré först när hunden har varit symtomfri i minst två veckor.

Smittsamt parvovirus kan överleva inomhus i rumstemperatur i minst två månader. Ta bort synlig smuts innan du desinficerar ytor med ett medel som verkar mot parvovirus.

Viktigt för hundägare

Lindrig diarré kan till en början följas hemma om hunden beter sig normalt. Se till att det alltid finns färskt vatten. Gå ut oftare så att hunden kan tömma tarmen när den behöver. Kontakta veterinären om en lindrig diarré inte blir bättre inom två till tre dagar.

Du kan ta med ett färskt avföringsprov till besöket. Sök bedömning tidigare för en valp, en mycket liten hund eller en äldre hund, eftersom uttorkning lätt kan uppstå. Ge inte diarrémedel för människor utan veterinärens råd.

Meddela kliniken innan du kommer om parvovirus misstänks, så att hunden kan hållas åtskild från andra patienter. Kontakta veterinären om diarrén lägger sig men snart kommer tillbaka, så att orsaken kan utredas.

Berätta om en nyligen given parvovirusvaccination, eftersom den kan påverka tolkningen av avföringstestet.

Vanliga frågor

Kan tarminflammation smitta andra hundar?

Smittsamheten beror på orsaken: parvovirus sprids mellan hundar via avföring. AHDS anses inte smitta mellan hundar. Håll en sjuk hund borta från hundrastgårdar så länge orsaken är okänd.

Kräver blodig diarré alltid antibiotika?

Rutinmässig antibiotika rekommenderas inte vid lindrig blodig diarré hos en hund som mår bra. Om svåra allmänsymtom kvarstår efter vätskebehandlingen kan veterinären skriva ut antibiotika. Riklig blodig diarré med snabbt tilltagande trötthet eller svaghet kräver snabb bedömning av veterinär.

Kan jag ge vatten eller mat till en hund med diarré?

Färskt vatten bör finnas tillgängligt vid lindriga symtom. När kräkningarna har lagt sig kan små portioner lättsmält föda erbjudas. En hund som inte kan behålla vatten behöver bedömas av veterinär.

Kan en tarminfektion hos hund smitta människor?

Salmonella kan överföras från hund till människa även utan synliga symtom hos hunden. Tvätta händerna noggrant efter att du har hanterat en hund som bär på Salmonella eller städat upp avföring eller kräkningar. Campylobacter från en hunds tarm kan också smitta människor.

När kan det vara en kronisk tarmsjukdom?

Kräkningar eller diarré som pågår i mer än tre till fyra veckor klassas som kroniska. Kronisk tarmsjukdom kan också orsaka periodvisa symtom. Vid återkommande besvär kan veterinären till exempel utreda överkänslighet mot foder, kronisk inflammation eller inälvsparasiter.