Förgiftning av blågröna alger hos hund – symtom och snabb hjälp

Översikt

Trots namnet är blågröna alger bakterier, närmare bestämt cyanobakterier. De förekommer naturligt i vattendrag och sjöar. Snabb tillväxt kan ge en algblomning på vattenytan. Alla blågröna alger bildar inte gifter.

Du kan inte se på en algblomning om den är giftig eller inte. Giftigheten bekräftas med laboratorieanalys. Inte ens klart ytvatten garanterar säkerheten, eftersom giftiga mattor kan växa på botten. En hund kan exponeras genom att äta dessa mattor.

Dödsfall hos hundar i samband med förgiftning av blågröna alger har rapporterats. Hur svåra symtomen blir beror bland annat på typen av gift och exponeringen. Samma term omfattar alltså flera olika former av förgiftning.

Vissa blågröna alger som svävar i vattnet kan använda gasblåsor för att reglera sitt djup.

Orsaker

En hund kan svälja gifter när den dricker eller simmar. Gifterna kan också nå munnen när hunden slickar pälsen. Att bara lämna vattnet avslutar alltså inte exponeringen om alger finns kvar i pälsen. Exponering via huden kan också ge irritation.

Mikrocystiner är vanliga levergifter. De kan ge död av leverceller och akut leversvikt. Nodulariner som finns i bräckt vatten har liknande effekter på levern. Mikrocystiner förs från matsmältningskanalen till levern med blodet i portådern.

Anatoxiner stör kommunikationen mellan nervsystemet och musklerna. Det kan ge ständig stimulering av musklerna och till slut förlamning av andningsmusklerna. Guanitoxin hämmar det enzym som bryter ned acetylkolin. Det kan ge både muskelsymtom och kraftig dregling och magsymtom.

Vissa gifter kan också skada njurarna. Gifterna kan finnas inne i cellerna eller fritt i vattnet efter att cellerna brutits ned. Att synliga alger försvinner tar därför inte nödvändigtvis bort faran.

Samma art av blågröna alger kan bilda mer än ett gift. Även en stam som bildar gifter gör det inte hela tiden. Giftiga och ogiftiga arter kan förekomma tillsammans i en blomning.

Mikrocystiner hämmar enzymer som är viktiga för levercellernas stödjande struktur. Saxitoxiner är nervgifter som blockerar natriumkanaler i nervceller. Cylindrospermopsiner kan hämma bildningen av protein i cellerna. Den tarminflammation de orsakar kan följas av lever- och njurskador.

Riskfaktorer

Varmt, näringsrikt vatten gynnar tillväxten av blågröna alger. Blomningar bildas typiskt när vattentemperaturen är över 15 °C och solljuset är rikligt. Vatten över 20 °C är en faktor som gynnar blomningar. Temperaturen är dock inget test på om en strand är säker.

I norra Europa ses stora ytblomningar typiskt i juli och augusti. Lugnt väder kan låta cellerna av blågröna alger stiga upp till ytan. Vinden kan föra materialet mot en viss del av stranden. Vid kraftig vind kan algerna blandas ut i vattnet och bli svårare att se.

Risken hänger särskilt ihop med sjöar, dammar och långsamt flytande vatten. Blågröna alger kan dock också växa i öppna vattentankar och hinkar. Förgiftning är vanligast under varma årstider, men exponering är möjlig hela året.

Tillförsel av fosfor och kväve gynnar blomningar. Blågröna alger förekommer också i näringsrika havsvatten. Arter som använder kväve från luften kan föröka sig när det finns tillräckligt med fosfor i vattnet. Stora flytande blomningar i Östersjön består ofta av dessa arter.

Cyanobakterier kan också finnas i skorpliknande avlagringar som lämnas på stranden när översvämningsvatten drar sig tillbaka.

Typiska symtom

Symtomen beror på vilket gift hunden har kommit i kontakt med. Tecken som orsakas av nervgifter kan börja inom minuter till timmar. Tecken som orsakas av levergifter kan visa sig efter omkring 1–2 timmar eller senare. Möjliga tecken är:

• Kräkningar eller diarré.
• Kraftig dregling.
• Ömhet i buken eller aptitlöshet.
• Svaghet, ostadighet eller kollaps.
• Muskelryckningar, darrningar eller stelhet.
• Andningssvårigheter eller förlamning.
• Kramper.

Leverskada kan ge bleka slemhinnor och senare gulsot eller mörk urin. Blödningar kan uppstå när tillståndet fortskrider. Utslag eller nässelutslag kan synas på huden. Hos en del hundar går symtomen extremt snabbt vidare till andningsstillestånd.

Leverförgiftning kan också ge aptitlöshet och påtaglig slöhet.

Komplikationer och följder

Omfattande skador på levercellerna kan ge cirkulationschock. En koagulationsrubbning kan leda till utbredda blödningar. Nervgifter kan stoppa andningen inom några minuter. Hundens tillstånd kan därför försämras även under resan till kliniken.

Prognosen är allvarlig, särskilt för en hund med svåra symtom. En del hundar överlever dock med intensivvård. En hund som överlever leverförgiftning kan få kronisk leversjukdom. Tillfrisknandet efter vissa former av förgiftning med nervgifter kan bli fullständigt. Utgången kan inte förutsägas enbart utifrån färgen på vatten med blågröna alger.

Leverförgiftning kan också innebära skador på njurtubuli. Långvarig eller upprepad exponering kan också ge kronisk skada.

Undersökning hos veterinären

Förutom att bedöma symtomen frågar veterinären när hunden simmade, drack eller på annat sätt var i kontakt med vattnet. En första diagnos bygger på uppgifter om exponeringen och förenliga symtom. Blågrön missfärgning kan synas i pälsen. Möjligheten av giftiga mattor på botten vägs in även om det inte fanns någon ytblomning.

Blodprover letar efter tecken på organskador. ALAT och alkaliskt fosfatas (ALP) kan stiga vid leverskada. Bilirubin kan också stiga. Blodsockret kan sjunka. Kalium- och fosfornivåerna kan öka.

Blodets levring undersöks vid behov om det finns leverskada. Koagulationstiderna kan vara förlängda. Protein kan förekomma i urinen. Albuminet i blodet kan sjunka i ett senare skede.

Vid förgiftning med anatoxin kanske rutinmässiga blodprover och blodstatus inte visar några karakteristiska förändringar. Normala grundprover ersätter därför inte att man tar reda på exponeringen. Låg aktivitet av acetylkolinesteras i blodet kan stödja diagnosen förgiftning med guanitoxin.

Vattnet kan analyseras för gifter från blågröna alger för att stödja diagnosen. Att cyanobakterier påvisas i mikroskop visar inte ensamt att gifter fanns i vattnet. Specialiserade laboratorier kan mäta enskilda gifter. Gifter kan också sökas i lämpliga prover från djuret, som urin eller maginnehåll.

Antikroppsbaserade ELISA-tester finns för vissa gifter, som mikrocystin och anatoxin. Specialiserade metoder kan också påvisa nodularin och saxitoxiner. Valet av prov beror på det misstänkta giftet.

Behandling

Veterinären ordinerar behandling och läkemedel. Det finns inget universellt motgift som motverkar alla gifter från blågröna alger. Behandlingen inriktas på att avsluta exponeringen och stödja de vitala funktionerna. Sköljning med rent vatten tar bort alger från pälsen och minskar ytterligare exponering via slickande.

Tidig behandling av en hund som mår bra kan omfatta tömning av magsäcken. Att framkalla kräkning eller göra andra saneringsåtgärder kan vara osäkert hos en kritiskt sjuk hund. Ägare ska inte försöka framkalla kräkning eller börja ge läkemedel hemma på eget initiativ.

Vätska i ven stödjer cirkulationen. Syre ges om andningen är ansträngd. Förlamning av andningsmusklerna kan kräva respiratorbehandling. Kramper och muskeldarrningar behandlas med lämpliga läkemedel.

Glukos- och elektrolytnivåerna rättas till vid behov. Svåra blödningar eller en koagulationsrubbning kan kräva blod- eller plasmaprodukter. Läkemedel mot illamående och läkemedel som stödjer leverns funktion kan också användas. Kroppstemperatur, vätskebalans och elektrolytnivåer följs under behandlingen.

Aktivt kol kan hjälpa vid exponering för mikrocystin, men kolestyramin anses vara ett bättre alternativ. Aktivt kol kan ha begränsad effekt mot denna grupp av gifter. Typen av gift påverkar alltså valet av läkemedel. Läkemedel som atropin kan användas med försiktighet vid svåra tecken orsakade av guanitoxin.

Blodproverna följs under behandlingen, som anpassas efter resultaten och hundens tillstånd. Hunden kan behöva sjukhusvård och ständig övervakning. När symtomen blivit bättre inriktas uppföljningen särskilt på eventuell kvarstående leversjukdom.

Vid behov kan pälsen också tvättas med schampo och sköljas med rent vatten. Hur brådskande behandlingen är beror dock på hundens tillstånd, och tvätt hemma ersätter inte veterinärhjälp.

Förebyggande

Låt inte hunden dricka eller simma i vatten som innehåller eller misstänks innehålla blågröna alger. Ta med rent dricksvatten på utflykter. Hindra vid behov fysiskt tillgången till riskabelt vatten. Låt inte vatten stå länge i behållare eller pooler i trädgården.

Blågröna alger kan se ut som grönaktiga partiklar, tjock soppa eller färg. Material från blågröna alger kan i allmänhet inte lyftas upp med en pinne på samma sätt som trådalger. En matta som lossnat från botten är dock ett undantag. Håll dig borta från synliga blomningar även om arten är osäker.

Att koka vatten som innehåller blågröna alger tar inte bort de skadliga ämnena. Använd inte heller det vattnet för att tvätta hunden. Gifterna kan finnas kvar i vattnet i veckor efter att cyanobakteriecellerna dött. Behandling för att bekämpa alger gör alltså inte automatiskt vattnet säkert. Tänk också på andra förgiftningsrisker för hundar.

Blågröna alger kan också synas som brunt, rött eller blekt material. Vattnet kan lukta ruttnande växtmaterial. Att lukt saknas visar dock inte om gifter finns.

Om vatten får stå i ett glas kan partiklar av blågröna alger stiga upp till ytan. Pollen från barrträd kan likna blågröna alger. Pollen är i allmänhet gult eller gulbrunt och inte grönaktigt. Det syns ofta också på bryggor eller bord. Dessa iakttagelser hjälper till vid identifieringen men visar inte att vattnet är fritt från gifter.

Viktigt för hundägare

Berätta för kliniken namnet på sjön eller vattendraget, platsen på stranden, tidpunkten för exponeringen och vad hunden gjorde i vattnet. Fotografera vattnet och eventuellt material som fastnat i pälsen om du kan göra det säkert utan att fördröja behandlingen. Ett foto fastställer inte giftigheten. Anteckna när de första symtomen började och hur de utvecklades. Håll också andra djur borta från samma strand.

Skölj den exponerade pälsen med rent vatten och förhindra slickande under transporten. Gå inte tillbaka för att samla prover innan du har ordnat hjälp för hunden. Om ett prov behövs, kom överens med kliniken om hur det ska tas. Ett lämpligt vattenprov bör motsvara det vatten som hunden faktiskt svalde och innehålla material från blomningen. Kontrollera aktuella varningar för stranden före nästa utflykt.

Vanliga frågor

Kan en hund förgiftas bara genom att slicka pälsen?

Ja. En päls som blivit blöt av vatten med blågröna alger kan föra gifter in i hundens mun när den slickar den. Skölj pälsen med rent vatten och kontakta veterinär direkt. Vänta inte hemma på att symtom ska uppstå. Giftet kan påverka levern eller nervsystemet.

Är klart vatten alltid säkert?

Nej. Giftiga mattor av cyanobakterier kan växa på botten även när vattnet ovanför är klart. Cyanobakteriecellernas läge i vattnet varierar också. En hund med symtom efter kontakt med vatten behöver undersökas även om du inte såg något grönt material alls på ytan.

Blir vatten med blågröna alger säkert att dricka om det kokas?

Nej. Kokning bryter inte ned de skadliga ämnena. Ge inte vattnet till hunden att dricka och använd det inte för att tvätta den. Gifterna kan finnas kvar i vattnet i veckor efter att cyanobakteriecellerna dött. Använd säkert, rent vatten på utflykter och hindra tillgången till en misstänkt strand.

Hur snabbt börjar symtomen?

Tecken som orsakas av nervgifter kan börja inom minuter eller några timmar. Tecken som orsakas av levergifter kan visa sig efter omkring 1–2 timmar eller senare. Debuten beror på giftet och exponeringen. Om du misstänker exponering, vänta inte på detta tidsfönster: kontakta veterinär direkt.

Finns det ett motgift mot förgiftning av blågröna alger?

Det finns inget universellt motgift som tar bort gifter från blågröna alger. Behandlingen stödjer andning, cirkulation och skadade organ och minskar samtidigt ytterligare exponering. Riktade läkemedel kan användas mot vissa symtom, men att välja dem och bedöma deras säkerhet är alltid den behandlande veterinärens ansvar.

Kan en hund få bestående skador?

Ja. En hund som överlever leverförgiftning kan få kronisk leversjukdom. Tillfrisknandet efter vissa former av förgiftning med nervgifter kan bli fullständigt. Uppföljande prover och övervakning efter utskrivningen ordnas utifrån organskadorna och svaret på behandlingen, även om de synliga symtomen har blivit bättre.