Ehrlichios hos hund – symtom, provtagning och behandling

Översikt

I Europa drabbar en viktig form av ehrlichios hos hund monocyterna, en typ av vita blodkroppar. Sjukdomen kan vara akut, ge få symtom eller bli kronisk. Akuta symtom kan utvecklas inom 1–3 veckor efter smittan. En inkubationstid på 8–20 dagar anges också.

Den akuta fasen med symtom varar oftast omkring 1–3 veckor. En fas där hunden verkar symtomfri kan pågå i veckor eller månader. En del hundar får kronisk sjukdom även efter att de första symtomen har lagt sig. Svår kronisk sjukdom har en dålig prognos, särskilt när alla blodcellslinjer är sänkta.

Orsaker

Bakterien går från en fästing till hunden

Den bruna hundfästingen, Rhipicephalus sanguineus, är en särskilt viktig smittspridare. Bakterien är intracellulär: den behöver levande värdceller för att föröka sig. Hos hunden förökar den sig i vita blodkroppar och bildar små bakterieklungor som kallas moruler. Den sprids sedan med immunförsvarets celler till levern, mjälten och lymfkörtlarna.

Larver, nymfer och vuxna bruna hundfästingar kan få i sig bakterien när de suger blod från en smittad hunddjur. Bakterien kan finnas kvar i fästingen när den utvecklas från ett stadium till nästa. Smittan kan också övervintra i smittade fästingar. Överföring via blodtransfusion är möjlig om det donerade blodet innehåller bakterien.

Hundar är den viktigaste värden, men andra hunddjur kan också upprätthålla smittan i naturen.

Flera faktorer bidrar till blödningar

Bakterien kan försämra blodplättarnas funktion och öka deras nedbrytning och bortförsel från blodet. Blodplättar är cellfragment som hjälper blodet att levra sig. Blödningar kan därför uppstå även när hundens antal blodplättar bara är lätt sänkt. Vid kronisk sjukdom kan benmärgens funktion försämras och bildningen av blodkroppar minska.

Vid kronisk sjukdom kan immunkomplex, strukturer som bildas av antikroppar och deras mål, samlas i olika organ.

Riskfaktorer

Exponering för bruna hundfästingar är en viktig riskfaktor för smitta. I Europa har infektioner hos hund rapporterats i länder som Frankrike, Italien, Portugal, Grekland och Spanien. Fall har också påvisats i Tyskland, Schweiz och Storbritannien. Utlandsresor och tidigare vistelse i riskområden är därför en del av bedömningen av hundens smittrisk.

Hundar som kommer hem från resor eller importeras kan bära bruna hundfästingar i pälsen. Bruna hundfästingar kan överleva inomhus även i kallt klimat. Alla hundar kan få kronisk ehrlichios. Långvarig sjukdom är inte knuten till en viss årstid på samma sätt som en färsk exponering för fästingar.

Sjukdomens svårighetsgrad påverkas av bakteriestammen och hundens eget immunsvar.

Typiska symtom

Vid akut sjukdom märks förändringar i allmäntillstånd och aptit särskilt tydligt hemma.

• En hund med feber är tyst, trött och svagare än vanligt.

• Hunden tappar aptiten eller börjar gå ned i vikt.

• Hunden kräks eller blir allmänt sjuk utan något uppenbart lokalt problem.

• Näsblod eller små punktformiga blödningar syns på huden och slemhinnorna.

• Tandköttet ser blekt ut eller blåmärken uppstår lättare än vanligt.

• Hunden är stel, haltar eller vill inte gå på promenad.

När sjukdomen håller i sig kan varliknande sekret komma från ögonen eller näsborrarna. Bakbenen och en hanhunds pung kan svullna. När nervsystemet påverkas kan hunden vara öm vid beröring och ha sämre kontroll över sina rörelser. Under fasen med få symtom kan den dock verka helt frisk trots avvikelser i blodet.

Inflammation i nervsystemet kan också ge nacksmärta. Ögonen kan göra ofrivilliga ryckiga rörelser, så kallad nystagmus.

Komplikationer och följder

Anemi, brist på röda blodkroppar, kan förekomma vid ehrlichios. Långvarig infektion kan minska röda blodkroppar, vita blodkroppar och blodplättar samtidigt och ge pancytopeni. Svåra blodavvikelser i samband med benmärgsskada försämrar prognosen. Kraftig blödning kan ge anemi som kräver blodtransfusion.

Kronisk ehrlichios kan ge uveit, inflammation i ögats främre inre delar. Blödning i näthinnan eller näthinneavlossning kan leda till synförlust. Njurarnas filtrerande strukturer kan bli inflammerade, så att protein läcker ut i urinen. Inflammation i muskler, leder och blodkärl kan också förekomma.

Undersökning hos veterinären

Blodstatus och organfunktion

Veterinären tar först reda på exponeringen för fästingar och väger samman symtomen med resultaten av blodstatus och blodkemi. Blodstatus visar ofta låga blodplättar och lindrig anemi där benmärgen inte ersätter de saknade cellerna tillräckligt. Blodprover kan också visa förhöjda leverenzymer och globuliner. Protein i urinen och lågt albumin i blodet kan vara en del av det bredare mönstret av laboratoriefynd.

Bakterieklungor, moruler, kan ibland ses inne i cellerna i ett blodutstryk. Ett rutinmässigt blodutstryk har dock låg känslighet, så ett negativt resultat kan inte utesluta infektion. Undersökning av lagret med vita blodkroppar eller ett prov från en lymfkörtel kan öka känsligheten till omkring 60–66 %. Förändringar i blodkropparna förekommer också vid andra vektorburna sjukdomar, så separata tester fastställer orsaken.

En del drabbade hundar har ett ökat totalt antal vita blodkroppar, även om låga blodvärden är vanliga vid sjukdomen. Moruler i ett blodutstryk skiljer inte infektion med Ehrlichia canis från infektion med Ehrlichia chaffeensis. Leptospiros, inflammation i hjärtats inre hinna och immunmedierad förlust av blodplättar kan också ge fynd som liknar akut ehrlichios. Andra förklaringar till kroniska blodavvikelser är bland annat sjukdomar som påverkar benmärgen och vissa typer av läkemedelsförgiftning.

Antikroppstest och PCR kompletterar varandra

Antikroppar blir oftast påvisbara 1–4 veckor efter smittan. En mycket färsk infektion kan därför ge ett negativt antikroppsresultat. Omvänt kan antikroppar finnas kvar i månader eller år, så ett positivt resultat behöver inte längre betyda pågående sjukdom. Antikroppar mot olika arter av Ehrlichia och Anaplasma kan korsreagera i testerna.

I ett oklart akut fall kan ett kvantitativt antikroppstest upprepas efter 2–4 veckor. En ökning av antikroppsnivån med minst 4 gånger stödjer diagnosen. Ett kvalitativt snabbtest ensamt kan inte mäta denna förändring i koncentration. PCR letar efter bakteriens DNA och kan påvisa infektion innan antikroppar bildas.

PCR kan vara negativ om det finns få bakterier i provet eller om hunden redan fått ett antimikrobiellt läkemedel. Proverna kan vara blod eller, beroende på fallet, vävnad som ett prov från en lymfkörtel eller benmärg. PCR kan också skilja bakteriearterna åt. Ett negativt PCR-resultat utesluter därför inte infektion i alla situationer.

Behandling

Antibiotika och stödbehandling vid behov

Doxycyklin är förstahandsvalet bland antibiotika vid ehrlichios.

Ett skäl till att det används är dess förmåga att ta sig in i de celler där bakterien lever. Veterinären kan använda minocyklin om förstahandsläkemedlet inte finns tillgängligt. Om infektion misstänks starkt kan behandlingen börja innan provsvaren finns. Ett första negativt antikroppstest är inget skäl att avbryta behandlingen, eftersom antikroppar fortfarande kan saknas tidigt i sjukdomen.

Vid lämpligt behandlad akut ehrlichios väntas febern lägga sig inom 24–48 timmar efter behandlingsstarten. Blodavvikelser vid kronisk sjukdom kan dock kvarstå i 3–6 månader. En hund med feber, blödningar eller tydlig viktnedgång kan behöva stödbehandling utöver antibiotika. Svår blödning kan kräva transfusion av helblod eller blodplättar.

Alla antibiotika som förbättrar laboratoriefynden tar inte nödvändigtvis bort bakterien ur kroppen. Rifampicin förbättrade till exempel blodprovsfynden vid experimentella infektioner men tog inte bort infektionen med Ehrlichia canis.

Bekräftelse av behandlingssvaret

Hos en hund med kronisk sjukdom kan antikroppsnivåer och PCR på helblod kontrolleras efter 6 månader för att bedöma om behandlingen lyckats. Om antikroppsnivån då fortfarande är svagt positiv kan den kontrolleras igen efter ytterligare 6 månader. En positiv PCR direkt efter behandlingen kan ibland spegla kvarvarande DNA från döda bakterier. Tidpunkten för uppföljande prover påverkar därför tolkningen.

Förebyggande

Att förebygga smitta bygger främst på att skydda hunden mot fästingar. En hund som reser utomlands behöver skydd som passar resmålets risker för insekter och fästingar. Fästingskyddet påbörjas enligt produktens anvisningar före ankomsten till ett område med fästingrisk. Fästingar kan förbli obemärkta i pälsen även efter en noggrann kontroll.

Kontrollera hundens päls efter promenader och ta försiktigt bort fästingar du hittar. I områden med fästingrisk, undvik gräsbevuxen vegetation och lövförna utanför stigarna. Screening av blodgivarhundar för infektion minskar risken i samband med transfusion. Ändå kan en mycket färsk infektion missas vid givarens första screening.

En fästing som bitit sig fast kan tas bort genom att den greppas med en spetsig pincett nära huden och dras rakt ut. Att kontrollera hunden efter resor är också viktigt, eftersom bruna hundfästingar som förts in i hemmet kan vara svåra att utrota.

Viktigt för hundägare

Anteckna hundens tidigare bosättningsländer, resmål och resedatum. Ta med uppgifter om fästingskydd och tidigare blodprover. Om hunden fick antibiotika före provtagningen, berätta det för veterinären, eftersom det har betydelse för tolkningen av resultaten.

Tidigare antimikrobiell behandling kan minska känsligheten hos PCR.

Håll koll på och anteckna aptit, viktförändringar, energinivå och eventuella blödningar. Fotografera blödningsfläckar på huden eller tandköttet om du kan göra det utan att stressa hunden. För in överenskomna blodprover och återbesök i kalendern även om hunden verkar bättre.

En hund med kronisk sjukdom kan bli kliniskt bättre innan blodvärdena har återhämtat sig.

Vanliga frågor

Kan en hund vara smittad utan symtom?

Ja: fasen med få symtom kan pågå i veckor eller månader, och en hund kan se frisk ut under hela den. Blodprover kan ändå visa anemi, låga blodplättar eller förhöjda globuliner. En del hundar får senare kronisk sjukdom.

Betyder ett positivt antikroppstest alltid pågående sjukdom?

Nej: antikroppar kan finnas kvar i blodet i månader eller år efter en tidigare exponering. Korsreaktioner förekommer också mellan olika arter av Ehrlichia och Anaplasma. Veterinären tolkar resultatet tillsammans med symtom, blodstatus och vid behov PCR.

Kan det första testet vara negativt trots infektion?

Ja: antikroppar tar 1–4 veckor att utvecklas, så en färsk infektion kan fortfarande vara seronegativ. Känsligheten hos PCR sjunker också om antalet bakterier är lågt eller hunden redan fått antibiotika. En stark misstanke kan därför kräva upprepade prover.

Hur snabbt ska hunden må bättre?

Febern vid akut ehrlichios lägger sig oftast inom 24–48 timmar efter att lämplig behandling startat. Avvikelser i blodstatus vid kronisk sjukdom kan ta 3–6 månader att gå över. Allmäntillståndet blir ofta bättre tidigare, så laboratorieprover hjälper också till att följa om behandlingen lyckas.

Kan ehrlichios smitta direkt från hund till människa?

Ehrlichia canis anses inte vara en etablerad orsak till zoonotisk sjukdom. Vissa andra arter av Ehrlichia kan smitta människor, men behöver oftast en fästing för att överföras. Infektion hos en hund kan tyda på risk för att människor exponeras för fästingar i samma miljö.