Fästing på hund – borttagning och uppföljning av bettet

Översikt

Fästingar är spindeldjur och inte insekter. Arter som finns i delar av norra Europa är bland annat den vanliga fästingen, Ixodes ricinus, och taigafästingen, Ixodes persulcatus. De ser likadana ut för blotta ögat. De kan förekomma i samma områden. De har också samma värddjur.

Fästingar kan också finnas i grönområden i städer och förorter. En nordeuropeisk studie som publicerades 2023 samlade in 342 fästingar från hundar och katter på 10 veterinärkliniker. Minst ett av de undersökta smittämnena hittades hos 17 %. Det beskriver de undersökta fästingarna och inte andelen hundar som blir sjuka.

I samma nordeuropeiska studie var 84,5 % vanliga fästingar. Taigafästingar stod för 14,9 %. Andelarna kan inte avgöra om en enskild fästing bär på sjukdom. Studien hittade också 1 brun hundfästing.

Orsaker

En hund får fästingar när den rör sig i ett område där de väntar i vegetationen på ett lämpligt värddjur. En fästing kan till exempel klättra upp på ett grässtrå och vänta på ett djur som går förbi. Den suger blod bara under en del av sin livscykel.

Livscykeln har 4 stadier: ägg, larv, nymf och vuxen. En larv av den vanliga fästingen suger blod i ungefär 2–3 dagar. En nymfs blodmåltid varar ungefär 4–6 dagar. En vuxen hona kan suga blod i 5–14 dagar. Vänta inte så länge med att ta bort den.

De flesta fästingburna smittämnen förs över med saliven medan fästingen suger blod. Hur lång tid överföringen tar beror både på fästingart och smittämne. Vissa Ehrlichia- och Rickettsiabakterier kan till exempel föras över på bara 3–6 timmar. För borrelia beskrivs en minsta tid på 16–24 timmar som fästingen suttit fast. En annan uppskattning av tiden för överföring av borrelia är 24–48 timmar. Ingen av dessa tider är skäl att låta en fästing sitta kvar efter att du har hittat den.

En fästinglarv som kläcks ur ägget har 6 ben. En nymf har redan 8. Den vanliga fästingen byter värddjur mellan blodmåltiderna. En hona lägger ägg i miljön och dör sedan. Hunden är alltså bara en del av fästingens livsmiljö.

Riskfaktorer

Alla hundar som går ut kan få fästingar. Jakthundar och hundar som springer fritt utsätts mer. Högt gräs och kanterna mellan skog och gräsmatta är typiska fästingmiljöer. Den lokala vegetationen och antalet värddjur påverkar hur många fästingar det finns.

Väder och mikroklimat påverkar fästingarnas aktivitet. Fästingsäsongen kan sträcka sig långt in på hösten där temperaturen håller sig över noll. Resor utomlands kan utsätta hunden för andra fästingarter och sjukdomar än hemma. I norra Europa kan den bruna hundfästingen fullfölja sin livscykel inomhus.

Vilda värddjur är bland annat gnagare, harar, hjortdjur och fåglar. De flesta fästingarter behöver förhållanden som skyddar dem mot uttorkning. Bruna hundfästingar kan gömma sig i sprickor i byggnader och klättra på väggar. Ett etablerat angrepp inomhus kräver därför också bekämpning i miljön.

Typiska symtom

Det tydligaste fyndet är en parasit som sitter fast i huden. En fullsugen hona kan synas i pälsen med blotta ögat. Bettet och en eventuell överförd sjukdom visar sig på olika sätt:

• En fästing som sitter fast syns eller känns på huden.
• En liten, röd, upphöjd knöl bildas vid bettet.
• Huden kliar eller blir irriterad runt stället där fästingen satt.
• Hunden blir trött eller ovanligt dämpad.
• Aptiten minskar.
• Feber eller hälta uppstår.

Tecken på infektionssjukdom kan visa sig först efter att fästingen har släppt. Alla smittade hundar får inte symtom. En liten lokal knöl skiljer sig från det växande ringformade borreliautslag som beskrivs hos människor.

En fästing som nyss har bitit sig fast är ofta platt. En som har sugit blod i flera dagar blir tydligt rundare. En fullsugen hona kan vara ungefär 1 centimeter lång. En liten nymf kan ändå gå obemärkt förbi i pälsen.

Komplikationer och följder

Fästingar kan sprida sjukdomar som borrelia och anaplasmos. Borrelia kan innebära ledinflammation eller njursjukdom. I sällsynta fall kan viruset som orsakar fästingburen encefalit, TBE-viruset, ge svår sjukdom i centrala nervsystemet hos hundar. Många TBE-infektioner ger dock inga symtom.

Många fästingar kan ge blodbrist på grund av blodförlust. Ett bettsår kan bli infekterat. Mundelar som blir kvar i huden kan ge en liten böld eller en främmandekroppsreaktion. Gifter i saliven hos vissa fästingarter kan ge förlamning, vilket ses på platser som USA.

I svåra fall kan en bakterieinfektion i bettet sprida sig i kroppen. Anaplasmainfektion kan minska antalet blodplättar. Den kan ge punktformiga blödningar under huden eller näsblod. Sådana tecken tyder på sjukdom och inte på normal läkning av bettknölar.

Babesios, som påverkar de röda blodkropparna, kan också föras över till hunden med en fästing.

Undersökning hos veterinären

En fästing som sitter fast hittas när hunden undersöks. Veterinären kontrollerar också den lokala hudreaktionen. Små larver och nymfer är svårare att upptäcka än fullsugna vuxna honor. Ett laboratorium kan artbestämma fästingen vid behov.

Hos en hund med allmänna symtom bedöms tidigare exponering och tidsförloppet. Resehistoriken påverkar också utredningen av möjliga infektioner. Misstänkt fästingburen sjukdom leder till blodstatus och serumprover. Antikroppstest kan utreda infektion.

Att en fästing hittas visar inte i sig att det finns en bakterieinfektion. Vid utredning av till exempel anaplasmos kan antikroppstest kombineras med PCR som påvisar bakteriens arvsmassa. Proverna väljs utifrån den misstänkta sjukdomen.

Antikroppar mot anaplasma kan ta 1–4 veckor att utvecklas efter exponeringen. Antikroppstestet kan därför vara negativt tidigt i en akut infektion. Ett positivt svar kan i stället spegla en tidigare infektion. Testet upprepas efter 3–4 veckor vid behov för att bedöma förändringen.

Ett positivt PCR-svar för anaplasma bekräftar i regel infektion. Ett negativt PCR-svar utesluter den dock inte. Oklara symtom kan också kräva utredning av andra fästingburna infektioner. Flera smittämnen kan förekomma samtidigt.

Leverenzymerna kan stiga vid anaplasmainfektion. Ett blodutstryk kan ibland visa hopar av anaplasmabakterier i vita blodkroppar. PCR kan bekräfta ett sådant fynd.

Behandling

Veterinären ordinerar eventuell behandling och de läkemedel som behövs. En enstaka fästing som är lätt att komma åt kan tas bort hemma med ett lämpligt verktyg. Ta tag i den med en spetsig pincett så nära huden som möjligt. Lyft bort den med ett jämnt, försiktigt drag. Vrid inte och ryck inte när du använder pincett.

Kläm inte på den svullna bakkroppen. Skyddshandskar minskar exponeringen för innehållet om fästingen brister. Ta inte bort en fästing genom att värma den eller kväva den med fett. Olja, alkohol och eter är inte heller metoder för att ta bort fästingar.

Rengör bettet och dina händer efter borttagningen, till exempel med tvål och vatten. Om mundelar blir kvar och inte lätt går att ta bort med en ren pincett, låt dem komma ut när huden läker. Gräv inte djupt i huden. Gör dig av med fästingen så att den inte kan nå ett annat värddjur.

Ett kraftigt angrepp kan kräva borttagning hos veterinär och sjukhusvård. En bekräftad bakteriell fästingburen sjukdom kan behandlas med antibiotika. Svår TBE behandlas med understödjande vård, bland annat korrigering av vätskebalansen vid behov. Att ta bort fästingen ersätter inte vård av en infektionssjukdom som redan har börjat.

Mundelar som blir kvar kan irritera huden, men risken för infektion från en levande fästing som sitter fast är större. Förebyggande läkemedel kan behövas även efter borttagningen, eftersom kontrollerna kan missa små fästingar. Ett angrepp av brun hundfästing inomhus kan kräva professionell sanering av miljön. Det kan ta flera månader att bli av med dem.

Förebyggande

En daglig genomgång av hela kroppen hjälper dig att hitta fästingar tidigt. Viktiga ställen är ansiktet, öronen, armhålorna, mellan tårna, ljumskarna och runt anus. Att minska högt gräs och tät undervegetation i trädgården minskar fästingarnas livsmiljö. Att undvika kända områden med mycket fästingar minskar också exponeringen.

Välj skydd utifrån din hund och den lokala risken för hela den aktiva säsongen. Alternativen är bland annat spot on-produkter, halsband och tabletter. En del avvisar fästingar; andra dödar dem efter att de har bitit sig fast. Att du ser en fästing i pälsen betyder därför inte automatiskt att skyddet har misslyckats.

Hur länge skyddet varar kan också variera mellan fästingarter. Täta bad kan förkorta effekten av vissa halsband. Vissa pyretroidprodukter för hund är giftiga för katter. TBE-vaccination av människor är inget fästingskydd för hundar. Det finns inget godkänt vaccinationsprogram mot TBE för hundar. Skyddet bygger på att förhindra fästingexponering.

Fästingmedel kan ge hudirritation, kräkningar eller diarré. En produkt för en dräktig eller digivande tik väljs separat utifrån säkerhetsinformationen. Bred insektsbekämpning av stora trädgårdsytor rekommenderas inte på grund av skadorna på miljön.

Ett fästinghalsband kan behöva tillräcklig kontakt med huden för att verka. Schamponering kan också minska effekten av vissa medel för utvärtes bruk. Varma resmål kan kräva skydd året runt.

Viktigt för hundägare

Anteckna när fästingen hittades och togs bort och var den satt. Ta ett tydligt foto av eventuella hudförändringar. Håll koll på bettets storlek, rodnad och svullnad och på hundens aptit, rörelser och pigghet. Anteckna resmål och vilket fästingskydd hunden har. Ta med uppgifterna om en utredning behövs.

Berätta för veterinären om tidigare kramper innan skyddet väljs. Isoxazoliner har kopplats till sällsynta krampanfall. Berätta också om katter och andra djur i hemmet. En hund kan bära hem en fästing i pälsen och vidare till människors hud. Kontrollera dig själv också efter promenader.

Vanliga frågor

Ska en fästing tas bort direkt?

Ja. Ta bort en fästing som har bitit sig fast så snart som möjligt efter att du har hittat den. Den tid fästingen måste sitta fast för att smitta ska överföras beror på smittämnet. Vänta inte på att den ska växa eller släppa av sig själv; använd ett lämpligt verktyg och håll koll på hunden. Använd inte fett eller värme.

Vad gör jag om fästingens huvud sitter kvar i huden?

Oftast är det bitar av mundelarna som blir kvar. Om de inte lätt går att ta bort med en ren pincett, låt huden ta hand om dem under läkningen. Gräv inte och försök inte skära bort dem. Ökande rodnad eller svullnad är skäl att kontakta veterinär.

Betyder en knöl vid bettet borrelia?

Nej. En liten upphöjd knöl kan vara en lokal överkänslighetsreaktion eller en främmandekroppsreaktion. Den skiljer sig från det ringformade borreliautslag som är känt hos människor. Håll också koll på allmänna sjukdomstecken och låt veterinären undersöka huden om den blir sämre. Feber eller hälta kan bero på fästingburen sjukdom.

Kan en skyddad hund ändå få fästingar?

Ja. Vissa tabletter dödar fästingar först efter att de har bitit sig fast och avvisar dem inte i förväg. Kontroller är därför fortfarande en del av vården av en skyddad hund. Produktens lämplighet och instruktioner kontrolleras individuellt. Andra djur i hushållet spelar också roll när skyddet väljs.

Kan fästingburen sjukdom smitta från min hund till mig?

Borrelia smittar till exempel inte direkt från hund till människa. En hund kan dock bära hem en smittad fästing. Gör dig av med borttagna fästingar noggrant och kontrollera både husdjur och människor efter promenader. Kläm inte på en fästing med bara fingrar.