Analsäcksproblem hos hund – stopp, infektion och bölder

Översikt

Hundar har 2 små analsäckar under huden, en på var sida om anus. Varje säcks slemhinna bildar sekret som töms genom en liten gång bredvid anus. En stark lukt är en normal egenskap hos sekretet. Dess troliga funktion är doftmarkering.

Vanliga analsäcksproblem är stopp, inflammation i säcken och bölder. De skiljs från tumörer i analsäckarna, som är en annan sjukdomsgrupp. I brittiska veterinärjournaler fick ungefär 4,4 % av hundarna under ett år diagnosen analsäcksproblem som inte var tumörer. Det var journaler från 2013. Siffran beskriver inte enbart inflammation och är ingen allmängiltig uppskattning av risken hos hundar.

En analsäck varierar normalt ungefär från storleken av en ärta till en vindruva. Även friskt sekret kan vara gult, brunt eller grått. Konsistensen kan variera från flytande till en kittliknande massa.

Orsaker

När hunden bajsar trycks säckarna normalt ihop så att sekretet kommer ut. En analsäck kan också tömmas plötsligt när hunden blir rädd eller upphetsad. Om tömningen är ofullständig kan sekretet förtjockas och säcken förstoras. Vid stopp blir materialet ibland så degigt att det inte kan tömmas normalt genom gången.

Sekret som blir kvar länge i säcken kan gynna bakteriernas förökning och inflammation. Om gången från en inflammerad säck blir blockerad kan en böld bildas. Inflammation kan dock också uppstå utan stopp. Problemet är alltså inte alltid bara en överfylld säck.

Trånga gångar kan försämra tömningen även när sekretet har normal konsistens. Efter diarré kan trycket från avföringen vara otillräckligt för att tömma säckarna. Generell seborré, med fet hud, kan höra ihop med ökad sekretion från säckarna. Det kan bidra till ansamlingen.

Tjock massa kan bli kvar på säckens väggar efter tömning. Symtomen kan då komma tillbaka snabbt. Sköljning kan ibland lösa problemet för längre tid än enbart tömning.

Riskfaktorer

Stopp och inflammation är vanligare hos små hundar än hos stora eller mycket stora raser. Alla raser kan dock få problem. De ses i allmänhet hos hundar som är äldre än 1 år. Någon tydlig skillnad i mottaglighet mellan könen har inte fastställts.

I de brittiska journalerna var andelen per år 14,83 % hos cavalier king charles spaniel och 13,78 % hos king charles spaniel. Shih tzu, bichon frisé och cocker spaniel hade också högre risk att få diagnosen än blandraser. Jämförelsen omfattade alla analsäcksproblem som inte var tumörer och inte enbart inflammation med bölder.

Foderallergisk dermatit och atopisk dermatit kan höra ihop med analsäcksproblem. Långvarig diarré, förstoppning och strukturella avvikelser i säckarna kan också ge anlag för symtom. Dålig muskeltonus i samband med övervikt kan försämra tömningen. Den brittiska jämförelsen i hundpopulationen visade dock inget samband mellan fetma och analsäcksproblem.

I den brittiska jämförelsen hade kortnosiga hundar ungefär 2,62 gånger så hög risk för analsäckssjukdom som långnosiga hundar. Hundar av spanieltyp hade 2,09 gånger så hög risk som hundar som inte var spaniels. Låg aktivitet har också kopplats till oftare förekommande analsäcksproblem.

Risken för stopp ökar med åldern. I den brittiska jämförelsen hade hundar av taxtyp ungefär 1,38 gånger så hög risk för analsäcksproblem som andra hundar. Hundar av pudeltyp hade 1,46 gånger så hög risk som hundar som inte var av pudeltyp.

Typiska symtom

Hunden kan börja dra baken längs golvet, gräset eller ett annat underlag. Det kallas ofta att åka kana. Vanliga iakttagelser är:

• Upprepat slickande eller bitande runt anus.
• En stark fisklukt eller fläckar av sekret på golvet.
• Hunden håller svansen lågt.
• Ovilja att bajsa eller långvarigt krystande.
• Smärta när hunden sitter eller när bakdelen hanteras.
• Rodnad, svullnad eller blodblandad vätska bredvid anus.

I början kan tecknen vara så lindriga att du bara märker att hunden inte vill bajsa eller är lite förstoppad. Smärtan vid en böld kan vara mycket svår.

Hunden kan också vara rastlös. Den kan bita mot höftpartiet. Stopp ensamt gör inte alltid tydligt ont, även om det ger obehag. Sekret från en inflammerad säck kan innehålla blod.

Komplikationer och följder

Inflammationen kan utvecklas till en varfylld böld. En böld kan brista genom huden, och då kommer var och blod ut. Den fistelgång som bildas lämnar ett vätskande sår bredvid anus. Att bölden har brustit tar inte bort behovet av behandling. Området kan behöva öppnas och sköljas under sedering eller narkos.

Upprepade bristningar genom huden ger ärrvävnad som kan försämra säckens funktion och försvåra en borttagning. Smärta vid tarmtömning kan leda till förstoppning. Prognosen vid analsäcksproblem som inte är tumörer är oftast god. En del hundar får dock återfall och behöver en mer långsiktig vårdplan.

En säck kan ibland brista mot ändtarmen i stället för mot huden. Ärrvävnad mellan säcken och ändtarmen kan försämra läkningen och prognosen.

Undersökning hos veterinären

Veterinären tittar på området runt anus och känner på säckarna med ett finger via ändtarmen. En hund som har ont eller som inte låter sig hanteras kan behöva sederas för att undersökningen ska bli tillräcklig. Säckar med stopp känns som fasta knölar. Innehållet kan vara en tjock brun massa.

Sekretet kan undersökas i mikroskop efter bakterier, jästsvamp och inflammationsceller. Inflammerat material kan innehålla många vita blodkroppar och bakterier. Bakterieodling kan hjälpa till att välja läkemedel vid en återkommande infektion. Lukt eller färg ensamt visar inte varje infektion, eftersom normalt sekret varierar mycket.

En fast, förstorad säck som inte går att tömma ens med sköljning kan väcka misstanke om tumör. Ultraljud hjälper till att skilja en tumör från inflammation eller en böld. Biopsi bekräftar en misstänkt tumör. En tumör kan ibland ge ökad törst och urinering på grund av förhöjt kalcium i blodet.

En fistelgång från en böld måste skiljas från perianal fistel. Den senare är en immunrelaterad sjukdom och inte bara en blockerad säck. En svullnad runt anus kan också vara ett perinealbråck eller en annan tumör.

En analsäckstumör kan vara smärtfri, så avsaknad av smärta utesluter den inte. Kalcium i blodet kan mätas när en tumör misstänks, eftersom den kan höja nivån.

Behandling

Veterinären ordinerar behandling och läkemedel. Enkelt stopp behandlas ofta genom att säckarna försiktigt töms. Torrt innehåll kan mjukas upp med en lösning som förs in i säcken. Ibland är det bra att upprepa tömningen efter 24–48 timmar. Det behovet bedöms på kliniken och är ingen hemrutin för alla hundar.

Lokal behandling av inflammation innebär att säcken töms och sköljs. Att göra detta utan antibiotika är ett förstahandsval. Ett antimikrobiellt läkemedel kan också användas vid behov. Antibiotika övervägs särskilt när inflammationen sprider sig till vävnaden runt säcken. Lokal behandling behövs även då.

Smärta och inflammation kan behandlas med läkemedel som veterinären ordinerar. En smärtsam sköljning kan kräva sedering eller narkos. Ibland är sköljning det enda sättet att tömma säcken. En böld öppnas och dräneras om den inte redan har brustit. En krage hindrar hunden från att slicka på det läkande området.

Kirurgisk borttagning av analsäckarna kan övervägas vid ihållande eller ofta återkommande sjukdom. Inflammation och ärrbildning kan göra operationen tekniskt svårare. Borttagning kan förbättra livskvaliteten hos en svårt drabbad hund.

Möjliga komplikationer efter operation är bland annat infektion och avföringsinkontinens. Inkontinensen kan bero på nervskador i området. Ofullständig borttagning eller en säck som brister kan lämna en långvarig fistelgång. Ärrbildning i analsfinktern kan göra det svårt att bajsa.

I en del fall lägger veterinären in en produkt med antibiotika och kortison för lokal användning i säcken. Understödjande vård av en böld kan omfatta varma omslag i 15–20 minuter enligt veterinärens instruktioner. Lokal vård av en böld kan också kräva att pälsen runt omkring klipps och huden rengörs.

Förebyggande

Att förebygga återfall innebär att en eventuell hudsjukdom eller tarmproblem behandlas. Mer fibrer i fodret kan öka avföringens volym och hjälpa till att trycka ur säckarna när hunden bajsar. En överviktig hund kan ha nytta av att gå ned i vikt. Fodret väljs individuellt, särskilt om en bakomliggande allergi misstänks.

För en hund med upprepade stopp kan veterinären planera regelbundna kontroller och tömning vid behov. Börja dock inte själv klämma på analsäckarna hos en hund utan symtom i förebyggande syfte. Trycket kan få en säck med stopp eller inflammation att brista, vilket ger blödning och smärta.

Viktigt för hundägare

Anteckna hur ofta hunden slickar sig i baken eller drar den längs marken. Notera också avföringens konsistens, svårigheter att bajsa och eventuella hudsymtom. Ta med uppgifter om tidigare tömningar, sköljningar och läkemedel. Skilj vid uppföljningen mellan enbart dålig lukt och smärta eller ett synligt sår. Även normalt sekret varierar i färg och konsistens, så färgen ensam kan inte visa vad problemet är.

Som första hjälp kan området sköljas med varmt vatten, men en hund som har ont eller har kvarstående symtom behöver undersökas. Försök inte själv klämma på en öm svullnad eller sticka hål på en böld. Ihållande slickande eller upprepat gnidande är skäl att boka en tid. Håll efter behandlingen koll på att hunden kan bajsa, på smärta och vätskning, och berätta för den behandlande veterinären om det blir sämre.

Vanliga frågor

Beror det alltid på analsäckarna när hunden åker kana?

Analsäcksproblem är en vanlig orsak till att hunden drar baken längs marken. Alla tecken runt anus kommer dock inte från dessa säckar. Undersökningen kan behöva skilja ut till exempel en annan tumör eller ett perinealbråck. Säckarna kan kännas med ett finger via ändtarmen.

Behöver inflammation alltid behandlas med antibiotika?

Inte automatiskt. Ett förstahandsval är att tömma säcken och skölja upprepade gånger med antiseptiskt medel utan antimikrobiella läkemedel. Behovet av läkemedel beror på undersökningen och på faktorer som spridning till omgivande vävnad. Den behandlande veterinären väljer lämplig vård utifrån fynden.

Kan jag tömma analsäckarna hemma?

Börja inte själv klämma på en öm eller svullen analsäck. Trycket kan få en inflammerad säck eller en säck med stopp att brista och ge mer smärta och blödning. Veterinären kan planera ett individuellt schema för kontroll och tömning för en hund med återkommande stopp.

Hjälper fibrer vid analsäcksproblem?

Fibrer kan öka avföringens volym och hjälpa säckarna att tömmas när hunden bajsar. De ersätter dock inte dränering av en smärtsam böld eller annan lokal vård. En böld kan behöva öppnas och sköljas under sedering. Ändringar av fodret anpassas efter hundens övriga hälsobehov.

När övervägs borttagning av analsäckarna?

Operation övervägs när behandlingen inte löser problemet eller när det ofta kommer tillbaka. Den kan förbättra livskvaliteten hos en svårt drabbad hund. Beslutet väger också in risken för infektion och avföringsinkontinens. Långvarig inflammation och ärrbildning kan göra borttagningen svårare.