Blodig diarré hos hund – AHDS och akut behandling

Översikt

AHDS är ett syndrom där blodig diarré börjar plötsligt. Det kallades tidigare hemorragisk gastroenterit, HGE. Namnet ändrades eftersom magsäcken i regel saknar de slemhinneskador som finns i tarmen. Sjukdomen kan dyka upp helt oväntat hos en tidigare frisk hund.

Avföringen kan likna rödaktig bärsylt. Utseendet ensamt räcker inte för diagnosen. Det finns inget enskilt specifikt test som bekräftar AHDS. Diagnosen bygger på symtomen, hur koncentrerat blodet är och att andra sjukdomar utesluts. En rapport från norra Europa beskrev enstaka fall som uppträdde ganska jämnt under hela året.

Orsaker

Den exakta mekanismen bakom AHDS är fortfarande oklar. Clostridium perfringens och särskilt dess netF-toxiner, alltså bakteriegifter, har kopplats till sjukdomen. Dessa bakterier kan också finnas i friska hundars tarm. Att bakterien hittas förklarar alltså inte automatiskt alla symtom.

Ökad genomsläpplighet i tarmslemhinnan gör att vätska läcker ut i tarmen. Proteiner från blodet kan också föras över till tarmen. Röda blodkroppar läcker också ut i den. I vävnadsprover ses död och inflammation i tarmslemhinnan. De svåraste förändringarna finns ofta i tjocktarmen.

Bakteriegifter kan skada tarmslemhinnan och de underliggande blodkärlen. Det är inte helt klart om bakteriernas överväxt startar sjukdomen eller kommer efter en annan tarmskada. Riklig blodig diarré kan också bero på till exempel parvovirus, parasiter eller en blödningsrubbning.

Riskfaktorer

AHDS är vanligare hos små hundar och dvärgraser. Överrepresenterade raser är bland annat yorkshireterrier, dvärgpinscher, dvärgschnauzer, dvärgpudel och malteser. En medianålder på 5 år har beskrivits hos drabbade hundar. Medianen beskriver mitten av åldersfördelningen, inte en nedre eller övre åldersgräns.

Syndromet kan dock drabba hundar av alla raser, storlekar och åldrar. Könet begränsar inte heller sjukdomen till vissa hundar. Du kanske inte kan minnas något ovanligt som hunden ätit eller någon annan utlösande händelse. En vanlig vardag utesluter alltså inte AHDS.

Typiska symtom

Symtomen börjar oftast snabbt och kan förvärras på kort tid. Kräkningar kan börja innan den blodiga diarrén syns. Tecken som du kan märka hemma är:

• Plötslig, riklig, rödaktig eller tydligt blodig diarré.
• Kräkningar samtidigt med eller före diarrén.
• Tydligt minskad aptit.
• Ont i magen och ömhet.
• Ovanlig trötthet eller svaghet.
• Feber hos en del drabbade hundar.

Kräkningarna kan också innehålla blod. Hjärtfrekvensen kan också öka. Hur allvarligt det är beror inte bara på avföringens färg. Kräkningar påskyndar uttorkningen tillsammans med diarrén. En otillräcklig cirkulation kan utvecklas innan uttorkningen tydligt går att känna igen.

Komplikationer och följder

Den allvarligaste tidiga faran är hypovolemisk chock, cirkulationssvikt som orsakas av för liten cirkulerande blodvolym. Stora proteinförluster kan sänka blodets proteinnivåer betydligt. Sepsis, en svår infektion i hela kroppen, kan också utvecklas. Svår sjukdom kan innebära DIC, en utbredd rubbning av blodets levring.

Vätskeförlusten kan rubba saltbalansen. Den kan också belasta njurarna. Utan behandling kan svår sjukdom ge organskador och död. Med lämplig vård är prognosen vid AHDS oftast god. Dödligheten hos sjukhusvårdade hundar är under 10 %. Siffran beskriver inte risken för hundar som lämnas obehandlade hemma.

Undersökning hos veterinären

Veterinären bedömer först cirkulation, vätskeförlust och allmäntillstånd. En viktig blodmätning är hematokrit, den andel av blodvolymen som består av röda blodkroppar. Vid AHDS är den ofta över 60 %. En hunds vanliga hematokrit är ungefär 37–55 %. En ökning speglar att blodet blir koncentrerat när vätska förloras.

Hög hematokrit tillsammans med normalt eller lätt sänkt totalprotein i blodet är en ledtråd till AHDS. Blodbrist, alltså för få röda blodkroppar, är inget typiskt första fynd trots den blodiga avföringen. Blodstatusen kan också visa ökade neutrofiler, en typ av vita blodkroppar. Om antalet i stället är lågt måste sepsis eller parvovirus övervägas.

Blodkemin letar efter avvikelser som lågt blodsocker. Kalium, natrium och klorid kan också sjunka vid förluster från tarmen. Kraftigt avvikande levringstester kan kräva utredning av en annan blödningsrubbning eller DIC. Urinprov kan ingå.

Avföringsprov kan undersökas efter tarmparasiter. Det är viktigt att utesluta parvovirus som orsak till liknande symtom. Röntgen behövs om en främmande kropp eller ett tarmstopp misstänks. Ultraljud av buken kompletterar utredningen vid behov. Vid AHDS kan bilddiagnostiken visa vätskefyllda tarmslingor och att tarmrörelserna har upphört.

Andra orsaker att utreda är bland annat bukspottkörtelinflammation och binjurebarksvikt, Addisons sjukdom. Blodig diarré kan också höra ihop med råttgift eller en rubbning av blodplättarna. Svåra sår i tarmen, en tumör eller ett hål i tarmen är andra möjliga diagnoser. Svart, tjärliknande avföring, så kallad melena, innehåller delvis smält blod. Källan kan sitta högre upp i mag-tarmkanalen eller till och med i munnen eller luftvägarna.

Mätningar av blodets surhetsgrad och bikarbonat kan stödja andra undersökningar. I detta sammanhang betyder kraftig neutrofili mer än 25 miljarder celler per liter blod. Avvikelsen i de vita blodkropparna påverkar då särskilt bedömningen av infektion i hela kroppen och behovet av antimikrobiella läkemedel.

En del fall kan också kräva en endoskopi av mag-tarmkanalen som veterinären utför.

Behandling

Veterinären ordinerar behandling och läkemedel. Dropp som startas snabbt är centralt i vården vid AHDS. Vätskebehandlingen anpassas efter cirkulation, grad av uttorkning och pågående förluster. Vätska som ges under huden räcker i regel inte för de stora förlusterna hos en svårt sjuk hund.

Kaliumbrist rättas till vid behov utifrån blodproverna. Lågt blodsocker kan kräva att glukos tillsätts i droppet. Plasma eller en annan kolloid vätska kan användas vid svår proteinbrist eller chock. Läkemedel mot illamående kan hålla kräkningarna under kontroll. Smärtlindring kan också ingå i behandlingen.

Antibiotika rekommenderas inte automatiskt vid lindrig eller måttlig AHDS. Det gäller också blodig diarré när allmäntillståndet är gott och hunden inte är uttorkad eller allmänpåverkad. Måttliga fall som blir bättre av dropp kan också behandlas utan antibiotika.

Antibiotika övervägs särskilt när svåra symtom från hela kroppen kvarstår trots tillräckligt dropp. Kraftiga avvikelser i de vita blodkropparna kan också ändra beslutet. Vid svår sjukdom ges antimikrobiella läkemedel oftast som injektion i ven eller muskel. Valet beror på lokala resistensmönster och tidigare antibiotikabehandling liksom på patientens tillstånd.

Probiotika används ibland som understödjande vård, men det finns ingen rekommendation varken för eller emot rutinmässig användning. De ersätter inte dropp för en svårt sjuk hund. När hunden kan äta erbjuds lättsmält mat i små portioner. Tidig utfodring stödjer tarmen när veterinären bedömer att det är lämpligt. Fodret under återhämtningen kan också vara fettsnålt.

Många hundar börjar bli bättre inom de första 24 timmarna på sjukhuset. Utskrivning är ofta möjlig inom 3 dagar. Svår AHDS bedöms dagligen under sjukhusbehandlingen. Fortsätt efter utskrivningen med läkemedel och utfodring enligt de individuella instruktionerna. Improvisera inte långvarig fasta och börja inte själv ge diarrémedel för människor.

Hos hundar med AHDS utan tecken på sepsis minskade antibiotika inte dödligheten. De förkortade inte heller sjukhusvistelsen. Symtomens svårighetsgrad ändrades inte heller av antibiotika. Det talar för att läkemedel väljs efter hur svår sjukdomen är och inte enbart för att blod syns.

En hund som återhämtar sig från kräkningar kan till exempel få maten uppdelad på 3–6 små mål om dagen enligt veterinärens plan. Lättsmält mat underlättar upptaget av näring i den skadade tarmen. En enkel hemlagad kost med kyckling och ris är dock inte näringsmässigt balanserad för långvarig utfodring.

Förebyggande

Det finns inget känt säkert sätt att förebygga AHDS, eftersom den exakta mekanismen är oklar. En tidigare frisk hund som utfodras normalt kan också bli sjuk oväntat. För att förebygga andra orsaker till diarré, undvik plötsliga foderbyten. Ett foderbyte kan vid behov förlängas från en vecka till 2 veckor. Om hunden har en känd foderallergi eller överkänslighet, undvik den ingrediens som ger symtom. Dessa åtgärder gäller andra orsaker till magbesvär och är inte bevisat förebyggande mot AHDS.

Viktigt för hundägare

Fotografera avföringen och ta med ett prov till besöket om det går. Ett prov hjälper veterinären att bedöma utseendet och vilka undersökningar som behövs. Anteckna när symtomen började, hur många gånger hunden har kräkts och om den har druckit eller ätit. Berätta om alla läkemedel som hunden får och om den kan ha kommit åt läkemedel, gifter eller främmande föremål. Nämn också vaccinationer och symtom hos andra djur i hushållet.

Se till att hunden har tillgång till färskt vatten. Förläng inte vården av blodig diarré hemma om hunden är svag eller symtomen är svåra. AHDS kan snabbt leda till chock. Ge inte själv diarrémedel för människor, eftersom en del kan skada hundar. Kom vid utskrivningen överens om uppföljning och vilka tecken som innebär att ni ska komma tillbaka för behandling direkt.

Vanliga frågor

Är blodig diarré alltid AHDS?

Nej. Liknande symtom kan bland annat bero på parvovirus, tarmparasiter och blödningsrubbningar. En främmande kropp måste också uteslutas vid behov. Avföringens utseende ger användbar information, men ofta behövs undersökning och blodprov.

Kan AHDS smitta till en annan hund?

AHDS anses inte smitta mellan hundar. Blodig diarré kan dock också ha en smittsam orsak som parvovirus. Avföringen ensam kan alltså inte avgöra risken för andra hundar. Följ veterinärens instruktioner om kontakt och rengöring tills orsaken har utretts.

Varför får min hund inte antibiotika direkt?

Rutinmässig antibiotika rekommenderas inte vid lindrig eller måttlig AHDS. Den viktigaste behandlingen är dropp som ges snabbt. Läkemedel kan ändå behövas vid misstänkt sepsis eller annan svår sjukdom som inte blir bättre av dropp.

Hur snabbt ska min hund bli bättre?

Många hundar blir bättre inom 24 timmar efter att sjukhusbehandlingen har börjat. De går ofta hem inom 3 dagar. Det är typiska förlopp vid behandling, inte tidsgränser för att vänta hemma. Kontakta den behandlande veterinären om hundens tillstånd försämras eller om symtomen kommer tillbaka efter utskrivningen.

Varför är hematokriten hög när det finns blod i avföringen?

Vid AHDS läcker vätska ut i tarmen och blodet blir koncentrerat. Andelen röda blodkroppar kan därför bli över 60 %. Samtidigt kan totalproteinet i blodet vara normalt eller sjunka. Blodig avföring betyder alltså inte att det första blodprovet alltid måste visa blodbrist.