Campylobacter hos hund – symtom, provtagning och behandling

Översikt

Campylobacter är bakterier, och bara en del av dem orsakar sjukdom hos djur eller människor. När Campylobacter ger tarminflammation hos en hund kallas tillståndet campylobacterios.

Campylobacter jejuni är en vanlig orsak till campylobacterios med symtom hos sällskapsdjur. Den hundanpassade C. upsaliensis hittas däremot också ofta som en del av den normala tarmfloran.

En hund kan bära bakterien och utsöndra den i avföringen utan att se sjuk ut. I en studie från norra Europa med 36 hundar hade 56 % minst ett positivt avföringsprov.

Hundarna var staffordshire bullterrier från 30 hushåll, så siffran beskriver inte förekomsten av sjukdom hos alla hundar. C. coli och C. helveticus kan också hittas hos hundar.

Både enskilda fall och grupper av fall av campylobacterios har rapporterats hos hundar.

Orsaker

Smittan sprids via avföring, mat eller vatten

Hundar får i sig bakterien via munnen genom förorenad mat, förorenat vatten eller kontakt med avföring. Rått eller otillräckligt upphettat fågelkött och opastöriserad mjölk kan föra smittan till en hund.

Förorenat dricksvatten kan också vara en källa, även när maten är tillagad. En miljö som förorenats med avföring kan upprätthålla exponeringen mellan djur.

Bakterien kan överleva särskilt bra vid svala förhållanden nära 4 °C. Campylobacter kan förbli levande i sjö- och åvatten i veckor eller månader.

Bakteriearten och hundens immunförsvar påverkar tarmsjukdomen

Magsyran är en del av kroppens försvar innan bakterierna når tarmen. Förökning och utveckling av tarmsjukdom kan ske i både tunntarmen och tjocktarmen.

Gifter som bakterien bildar bidrar också till sjukdom som orsakas av C. jejuni. Sjukdomsframkallande C. jejuni kan ta sig genom slemlagret, fästa vid tarmens ytceller och tränga in i dem.

Hundens försvar och bakteriestammens egenskaper påverkar hur svår sjukdomen blir. Mer än en art av Campylobacter kan förekomma hos samma hund.

Riskfaktorer

Infektion och utsöndring av bakterien påvisas oftare hos djur under 6 månader än hos äldre djur. Många hundar på samma ställe, till exempel på ett hundhem, kan öka smittrycket.

En annan tarmsjukdom eller samtidig parasitinfektion kan hänga ihop med ökad risk för Campylobacter. Stress och andra samtidiga infektioner kan bidra till om en hund får symtom.

En hund med nedsatt immunförsvar kan behöva mer noggrann behandling när infektionen ger symtom. Rått foder innebär en större mikrobiologisk risk än värmebehandlat foder.

En liten utfodringsstudie från norra Europa fann dock inget statistiskt signifikant samband mellan typ av foder och bärarskap av Campylobacter. Bland de 33 hundar som följde utfodringsplanen hittades C. upsaliensis hos 39,4 % i början och hos 30,3 % efter utfodringsperioden.

Utfodringsperioden varade i 4–5 månader. Tre hundar vars överenskomna foder inte följdes uteslöts från jämförelsen.

Typiska symtom

Campylobacterios med symtom visar sig oftast som en akut magstörning hos hund.

• Avföringen blir lös eller tydligt vattnig, ofta med snabbt insättande diarré.

• Diarrén kan innehålla slem, blod eller båda blandat med avföringen.

• Hunden kan ha feber medan tarmsymtomen pågår.

• Hunden verkar tröttare än vanligt och är mindre aktiv under sjukdomen.

• Buksmärta kan förekomma tillsammans med inflammatorisk diarré.

• Kräkningar kan förekomma då och då, även om de inte är huvudsymtomet.

Akut diarré har beskrivits vara i 5–15 dagar. Ibland kommer den tillbaka eller blir kronisk.

En del hundar som bär på C. jejuni har dock helt normal avföring.

Komplikationer och följder

Lindrig, okomplicerad campylobacterios går ofta över av sig själv. Vätskeförlust i samband med diarré kan dock försämra allmäntillståndet och cirkulationen betydligt.

Vid svår tarminflammation bedöms att bakterier kommer ut i blodet och ger sepsis som allvarliga möjligheter. Sällsynta fall hos hund har också inneburit inflammation i levern och gallvägarna eller förlust av dräktighet.

Utsöndringen av bakterier kan fortsätta även när diarrén inte längre syns. Att symtomen blir bättre och att smittrisken helt upphör är därför två olika saker.

Utsöndringen av den hundanpassade C. upsaliensis kan pågå längre och vara jämnare än utsöndringen av C. jejuni.

Undersökning hos veterinären

Resultaten vägs samman med symtom och bakterieart

Veterinären bedömer allmäntillstånd, uttorkning och möjlig infektion i hela kroppen innan resultatet tolkas som orsaken till sjukdomen. Vid svår tarminflammation kan blodstatus och inflammationsmarkören CRP stödja bedömningen av allmänna symtom.

Avföring kan undersökas för Campylobacter med odling eller PCR. Odling kräver en särskild syrefattig odlingsmiljö, vilket gör den mer krävande än vanlig bakterieodling.

PCR letar direkt efter bakteriens arvsmassa i ett avföringsprov. För att påvisa C. jejuni kan PCR vara känsligare än odling.

Odling kräver levande bakterier, så transportförhållandena påverkar om den lyckas. Ett färskt prov bör helst nå laboratoriet samma dag och senast inom 2 dagar.

Om transporten fördröjs förbättrar ett lämpligt transportmedium och förvaring vid omkring 4 °C bakteriernas överlevnad. Uttorkning, syre, solljus och värme kan minska livskraften hos bakterierna i provet.

Under långvarig transport kan andra mikrober i provet växa om Campylobacter och göra isoleringen svårare. Ett prov med provtagningspinne behöver ett transportrör och lämpligt medium som stödjer bakteriernas överlevnad.

En odlad stam kan resistensbestämmas för att hjälpa till att välja ett lämpligt antibiotikum. Artspecifika tester skiljer till exempel C. jejuni från andra campylobacter vars betydelse kan vara en annan.

Periodvis eller tillfällig utsöndring av bakterier påverkar också resultatet av ett enda prov. I en särskild situation med smittrisk kan uppföljande prover bedöma om hunden fortfarande utsöndrar bakterier efter behandlingen.

Rutinmässig screening av friska djur för Campylobacter rekommenderas inte.

Behandling

Stödbehandling och uppföljning av allmäntillståndet är grunden

Veterinären ordinerar behandling utifrån symtomens svårighetsgrad, hundens immunförsvar och provfynd. Stödbehandling kan behövas vid en okomplicerad infektion även när inget antibiotikum används.

Vätskebehandling rättar till uttorkning och minskad cirkulerande blodvolym i samband med diarré. En hund i gott allmäntillstånd med lindrig akut diarré har oftast ingen nytta av att antibiotika sätts in.

Blod i avföringen kräver inte heller automatiskt antibiotika om sjukdomen i övrigt är lindrig. Måttlig akut diarré som svarar bra på vätskebehandling kräver oftast inte heller antibiotika.

Ett positivt PCR-resultat ändrar inte denna behandlingsprincip utan en klinisk sjukdom som passar med fyndet.

Svår infektion kan kräva ett riktat antimikrobiellt läkemedel

Antibiotika övervägs särskilt för hundar med svåra symtom eller nedsatt immunförsvar. Svår sjukdom i hela kroppen misstänks om det dåliga tillståndet kvarstår trots tillräcklig vätskebehandling.

När det är möjligt väljs läkemedlet med hjälp av resistensbestämning. Makrolider som erytromycin eller tylosin kan användas vid campylobacterios vid behov.

Antibiotikaresistenta stammar av Campylobacter förekommer, så tidigare behandlingar påverkar valet av läkemedel. Känsligheten för penicilliner och trimetoprim kan skilja sig mellan arter av Campylobacter.

Enrofloxacin undviks hos valpar på grund av risken för broskskador, även om det kan övervägas för vissa vuxna hundar.

På djursjukhuset går veterinären igenom behovet av antibiotikabehandling varje dag utifrån hundens svar. Antimikrobiell behandling fortsätter inte i onödan efter att de kliniska symtomen har gått över.

Läkemedel tar inte nödvändigtvis bort utsöndringen av bakterier, så förebyggandet av smitta bygger inte enbart på antibiotika. Användning av probiotika bedöms individuellt, eftersom det inte finns någon tydlig rekommendation för eller emot dem vid akut diarré.

Förebyggande

Campylobacter kan spridas från hundar till människor. Smitta sker när bakterier når munnen, till exempel via händer eller föremål som förorenats med avföring.

Tvätta händerna efter att ha hanterat ett djur, dess avföring, bädd eller mat. Plocka upp avföring snabbt så att den inte förorenar trädgårdar och gångvägar.

Rengör mat- och vattenskålar och kontaktytor regelbundet. Att undvika rått foder minskar den exponering som hänger ihop med det via maten och hundens avföring.

Om rått djurfoder hanteras hemma, använd redskap och skärbrädor som är skilda från dem för människors mat. Diska skålar av metall eller keramik som använts för rått foder direkt i vatten över 70 °C.

Förvara rått djurfoder i sin förpackning eller i en täckt behållare så att det inte kommer i kontakt med människors mat. Använd tinat rått foder så snart som möjligt efter upptining.

Frys inte om rått foder som redan har tinats för senare användning. Undvik träredskap när du hanterar rått foder, eftersom de är svåra att rengöra ordentligt.

Håll små barn borta från hundmat och avföring, även utomhus. En gravid person bör undvika att hantera rått foder och avföring från ett djur med diarré.

Under graviditet bör en annan person i hushållet om möjligt plocka upp avföringen. På kennlar eller hundhem hålls djur med smittsam diarré åtskilda från andra.

Viktigt för hundägare

Anteckna när diarrén började, hur vattnig avföringen är, blod och slem samt hundens drickande, kräkningar och energinivå. Berätta för veterinären om utfodring med rått foder, möjligt drickande ur naturliga vattenkällor och liknande symtom hos andra djur eller människor i hemmet.

Följ laboratoriets instruktioner för insamling och transport. När du går igenom resultaten, fråga vilken bakterieart som söktes och hur fyndet passar med just din hunds symtom. Börja inte med ett antibiotikum som ordinerats till ett annat djur och ändra inte pågående behandling själv.

Håll städredskap och matskålar åtskilda från tillagningen av människors mat. Om någon i familjen får diarré, berätta för hälso- och sjukvården om hundens symtom och laboratoriefynd. Kom överens med veterinären om en ny bedömning om diarrén inte lägger sig, kommer tillbaka eller hundens allmäntillstånd försämras.

Vanliga frågor

Betyder ett positivt avföringsprov att hunden är sjuk?

Inte nödvändigtvis: campylobacter hittas också hos hundar med normal avföring och utan tecken på sjukdom. Resultaten tolkas utifrån bakterieart och symtom. Rutinmässig screening av friska hundar för Campylobacter anses i allmänhet onödig.

Behöver alla hundar antibiotika?

Okomplicerad campylobacterios är ofta lindrig och går över av sig själv, så antibiotika behövs oftast inte. Svåra allmänna symtom eller nedsatt immunförsvar kan ändra behandlingsbehovet. När det är möjligt väljer veterinären ett eventuellt nödvändigt antimikrobiellt läkemedel utifrån resistensbestämningen av den påvisade bakteriestammen.

Hur länge kan diarrén pågå?

Akut diarré av Campylobacter har beskrivits pågå i 5–15 dagar. En del hundar kan dock bära bakterien helt utan symtom. Diarrén kan också komma tillbaka eller bli utdragen. Försämrat allmäntillstånd och uttorkning avgör hur brådskande det är, inte enbart antalet dagar.

Kan Campylobacter spridas från en hund till en människa?

Smitta via avföring är möjlig även från en hund utan symtom. Tvätta händerna efter att ha hanterat hunden, avföring och mat. Förorenat rått foder kan också exponera människor direkt, så en infektion i ett hushåll visar inte alltid att hunden är den ursprungliga källan.

Kan hundar bara smittas av rått foder?

Bakterien kan också spridas via förorenat vatten och kontakt med avföring. Rått foder är en exponering att ta hänsyn till, men källan för en enskild hund kan förbli okänd. I svalt sjö- och åvatten kan campylobacter överleva i flera veckor eller till och med månader.