Tumörer i magsäck och tarm hos hund

Översikt

En tumör uppstår när kontrollen över celldelningen i magsäcken eller tarmen störs, vilket ger en onormal vävnadstillväxt. De flesta tumörer i dessa organ är elakartade, vilket innebär att de kan växa in i omgivande vävnader och spridas till avlägsna ställen.

Magsäckstumörer beräknas stå för mindre än 1 % av alla tumörer hos hundar och katter. I samma smådjursgrupp står tarmtumörer för mindre än 10 % av alla tumörer.

Hos hund är adenokarcinom, en cancer i körtelvävnad, den vanligaste tumören i magsäck och tjocktarm. Lymfom, en cancer i vita blodkroppar, är den vanligaste tumören i tunntarmen.

Tarmen kan också få gastrointestinala stromacellstumörer, GIST, som utgår från de Cajalska interstitialcellerna som reglerar tarmens rörelser. Tumörer i glatt muskulatur är bland annat leiomyom och leiomyosarkom.

En godartad polyp eller ett leiomyom beter sig annorlunda än ett snabbt framskridande tarmlymfom.

Orsaker

Orsaken till en tumör kan oftast inte fastställas

En enskild orsak till en tumör i magsäck eller tarm är oftast okänd. En kombination av ärftliga och miljömässiga riskfaktorer kan vara inblandad.

Samma direkta samband mellan Helicobacter och magcancer som hos människor har inte påvisats hos hund. Tarmlymfom kan bilda en lokal knöl eller göra tarmväggen tjockare över ett stort område.

Tarmlymfom kan också drabba andra organ, till exempel levervävnad. En växande knöl kan göra matsmältningskanalen trängre och störa den normala funktionen.

Sår på tumörens yta kan orsaka blödning i mag-tarmkanalen. Vissa muskeltumörer frisätter insulinliknande ämnen som kan sänka blodsockret.

Tumörsjukdom kan också öka proteinförlusten via tarmen.

Riskfaktorer

Tumörer i magsäck och tarm upptäcks oftast hos medelålders eller äldre hundar, ofta vid ungefär 6–9 års ålder. En äldre typisk åldersgrupp på ungefär 9–13 år har också beskrivits för tarmtumörer.

Godartade leiomyom i magsäcken ses särskilt hos hundar i åldern 10–15 år. Anlaget för adenokarcinom i magsäcken är ökat hos varianterna tervueren och groenendael av belgisk vallhund.

Anlag för magsäckskarcinom har också rapporterats hos norsk lundehund. Magsäckstumörer förekommer något oftare hos hanar än hos tikar.

En lika tydlig könspredisposition har inte påvisats för tarmtumörer. Tumörer i tarmens glatta muskulatur förekommer särskilt hos stora hundar, framför allt schäfer.

Typiska symtom

Tecknen beror på om tumören sitter i magsäcken, tunntarmen, tjocktarmen eller ändtarmen.

• Hunden kräks periodvis under veckor eller månader.
• Aptiten minskar och hunden går gradvis ner i vikt.
• Kräkningarna innehåller blod eller mörkt material som liknar kaffesump.
• Avföringen blir svart på grund av blödning i mag-tarmkanalen.
• Vid en tumör i tjocktarmen kan avföringen innehålla rött blod och tarmtömningen kräva krystning.
• Avföringen kan bli smalare än vanligt eller bandformad.
• Hunden är nedstämd eller dess buk ser svullen ut.

Diarré kan förekomma vid tumörer både i tunntarmen och i tjocktarmen, men finns inte hos alla hundar. Godartade polyper kan sakna symtom helt.

Lågt blodsocker i samband med vissa muskeltumörer kan också orsaka darrningar, förvirring eller kramper. Tumörrelaterad ökning av kalcium i blodet kan öka drickandet och urinmängderna.

Komplikationer och följder

Stopp, blödning och spridning till andra ställen

En sårig tumör kan perforera magsäcks- eller tarmväggen och orsaka livshotande bukhinneinflammation. Långvarig blödning kan leda till blodbrist, som minskar antalet röda blodkroppar och blodets förmåga att transportera syre.

Upp till 77 % av adenokarcinomen i tarmen har spridit sig till avlägsna ställen vid diagnosen. För adenokarcinom i magsäcken har en motsvarande andel på upp till 32 % rapporterats.

Metastaser kan hittas i regionala lymfkörtlar, levern eller lungorna. Ihållande krystning i samband med en tumör i tjocktarmen kan också leda till framfall av ändtarmens slemhinna.

Prognosen för adenokarcinom beror på var det sitter

I en operationsuppföljning av adenokarcinom i magsäcken skrevs 34 av 40 hundar, eller 85 %, ut från sjukhuset. Medianöverlevnaden bland dem som skrevs ut var 6 månader efter operationen.

Rapporterad medianöverlevnad vid adenokarcinom i tunntarmen är 4–18 månader. Bland hundar med adenokarcinom i tunntarmen har 40–60 % levt efter 1 år.

Vid adenokarcinom i tjocktarm och ändtarm har medianöverlevnaden efter operation varit 2–4 år.

Olika former av lymfom och GIST beter sig olika

Vid höggradigt lymfom i mag-tarmkanalen är medianöverlevnaden ofta bara 2–3 månader trots behandling. Lymfom i tjocktarmen är ett undantag, med en rapporterad medianöverlevnad efter behandling på 5,5–6 år.

Hundar med låggradigt tarmlymfom har haft medianöverlevnadstider på 14–21 månader. Ungefär 10 % av de låggradiga tarmlymfomen hos hund övergår till höggradigt lymfom.

Helt borttagna GIST och leiomyosarkom har haft en medianöverlevnad på ungefär 42 månader. Metastaser från GIST och leiomyosarkom har dock rapporterats hos upp till 30 % av hundarna.

Hur överlevnadssiffrorna gäller beror på tumörtyp, spridning och hur väl borttagningen lyckades.

Undersökning hos veterinären

Undersökning och bilddiagnostik lokaliserar förändringen

Veterinären bedömer vikt och allmäntillstånd och känner på buken efter en knöl eller smärta. En förändring i tjocktarmen eller ändtarmen kan också hittas vid rektalundersökning.

Blodstatus och blodkemi hjälper till att bedöma blödning, näringstillstånd och organfunktion. Rutinmässiga blodprover ger dock ingen säker tumörspecifik diagnos.

Ultraljud av buken kan visa förtjockad tarmvägg och förlust av den normala skiktade strukturen. Ultraljud hjälper också till att bedöma regionala lymfkörtlar och planera var provet ska tas.

Ett normalt ultraljud utesluter inte en tumör, särskilt inte i magsäcken. Röntgen eller datortomografi av bröstkorgen letar efter möjliga lungmetastaser innan behandlingen bestäms.

Datortomografi kan hjälpa till att bedöma en förändring i tjocktarmen eller ändtarmen i bäckenhålan som ultraljud inte når.

Ett vävnadsprov avgör tumörtypen och behandlingsupplägget

Endoskopi undersöker magsäckens eller tarmens insida med en kamera, och misstänkta områden kan provtas. Endoskopiska prover når oftast bara slemhinnan, så en tumör djupare i väggen kan missas.

Endoskopi kan inte heller undersöka en stor del av hundens jejunum. Operation gör det möjligt att ta ett vävnadsprov genom hela tarmväggen och prover från lymfkörtlar eller levern.

Vid histopatologisk undersökning fastställer en patolog tumörtypen och bedömer hur aggressivt den sannolikt beter sig. Att skilja höggradigt från låggradigt lymfom påverkar valet av behandling.

Att fastställa om lymfomet är av B-cells- eller T-cellstyp ger ytterligare prognostisk information vid sidan av graden. Specialfärgningar kan till exempel skilja GIST från andra tumörer i tarmväggen.

Osäkert lymfom kan också utredas med PARR-test, som letar efter en population av likartade lymfocyter. Ett sådant klonalt fynd kan också förekomma vid inflammation, så resultaten tolkas tillsammans med histopatologi och andra fynd.

Behandling

En lokaliserad tumör behandlas ofta kirurgiskt

Veterinären väljer behandling utifrån tumörtyp, spridning och hundens allmäntillstånd. Stödjande vård påbörjas direkt hos en svårt drabbad hund medan orsaken utreds.

Kirurgiskt avlägsnande av ett lokaliserat adenokarcinom, GIST eller leiomyosarkom görs om inga metastaser har påvisats. När en tumör i tunntarmen tas bort strävar kirurgen om möjligt efter friska marginaler på minst 3 cm på var sida.

Att ta bort en tumör vid magsäckens utgång kan kräva att en ny förbindelse mellan magsäck och tarm skapas. Komplicerade operationer medför risk för bukhinneinflammation, blödning och andra allvarliga komplikationer.

Ett stopp som orsakas av en tumör som har spridit sig kan ibland lindras med palliativ kirurgi. Syftet med sådan behandling är att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten.

Lymfom och vissa GIST kräver läkemedel

Huvudbehandlingen vid tarmlymfom är oftast cellgiftsbehandling som verkar i hela kroppen. En lokal lymfomknöl kan ibland tas bort, men läkemedelsbehandling rekommenderas ändå vid höggradig sjukdom.

En glukokortikoid och ett alkylerande cellgift kan användas vid låggradigt småcelligt lymfom. Fullständig remission vid lymfom innebär att påvisbara sjukdomstecken försvinner under behandlingen.

Nyttan av cellgiftsbehandling efter operation av adenokarcinom har inte säkert påvisats. En riktad tyrosinkinashämmare kan övervägas vid en GIST som inte kan opereras eller är aggressiv.

I en liten uppföljning av GIST påvisades ett mätbart behandlingssvar hos 4 av 7 hundar. Mediantiden utan progression i den grupp som fick ett riktat läkemedel var 26 månader.

Strålbehandling kan övervägas i utvalda fall, till exempel vid vissa adenokarcinom i tjocktarmen. Efter en operation i magsäcken kan en hund behöva mindre men tätare måltider.

Ett lyckat avlägsnande av en muskeltumör kan också få effekterna av dess hormonliknande ämnen på andra ställen i kroppen att gå över.

Förebyggande

Det finns inget känt säkert sätt att förebygga tumörer i magsäck och tarm hos alla hundar. Flera gener bidrar till den ärftliga risken för adenokarcinom i magsäcken.

En studie med DNA från 470 hundar påvisade mer än 15 gener som hänger ihop med livstidsrisken för adenokarcinom i magsäcken. Ett test eller en bedömning som bygger på den ärftliga risken håller fortfarande på att tas fram för att hjälpa till att identifiera mottagliga hundar.

Syftet med den riskbedömning som utreds är att minska magcancer genom planerade avelsbeslut och att rikta tidiga undersökningar mot hundar som har identifierats som mottagliga.

Viktigt för hundägare

Anteckna hundens vikt, aptit, när kräkningarna sker och förändringar i avföringen. Fotografera ovanlig färg på avföring eller kräkningar inför besöket. Berätta om hunden har gått ner i vikt trots oförändrad kost och om svaghet eller buksmärta har åtföljt tecknen.

Viktnedgång och undernäring kan begränsa behandlingsalternativen vid sidan av andra sjukdomar.

Be kliniken om skriftlig information om tumörtyp, grad och spridning. Kom överens om målet med behandlingen och vilka förändringar som ska följas hemma. Om operation eller läkemedel inte väljs, kom överens om symtomlindrande vård och situationer som kräver en ny bedömning.

Vanliga frågor

Är en tarmtumör alltid cancer?

Tarmen kan få både godartade och elakartade tumörer, även om de flesta är elakartade. Tumörtypen bekräftas med ett vävnadsprov. Resultatet hjälper till att bedöma beteendet och välja lämplig behandling. Även en godartad tumör kan störa tarmens funktion när den växer.

Utesluter ett normalt ultraljud magcancer?

Ett normalt ultraljud utesluter inte säkert en tumör i magsäcken. Endoskopi gör det möjligt att inspektera magsäckens slemhinna och ta vävnadsprover. Om en förändring sitter djupare i väggen kan diagnosen kräva ett kirurgiskt prov. Ett ytligt slemhinneprov når inte alltid en tumör djupare i väggen.

Behandlas tarmlymfom som adenokarcinom?

Huvudbehandlingen vid lymfom är oftast cellgiftsbehandling. Lokaliserat adenokarcinom behandlas i första hand kirurgiskt om det kan tas bort och inga metastaser har påvisats. Vid lymfom påverkar graden valet av läkemedel. Effekten av cellgiftsbehandling vid adenokarcinom är däremot osäker.

Hur länge kan en hund leva med en tumör?

Prognosen beror på tumörtyp, läge och spridning. En medianöverlevnad på 4–18 månader har beskrivits vid adenokarcinom i tunntarmen. Vid adenokarcinom i tjocktarm och ändtarm har medianöverlevnaden efter operation varit 2–4 år. Hur fullständig borttagningen är påverkar också den enskilda hundens prognos.

Kan kosten ersätta tumörbehandling?

Behandling av ett lokaliserat adenokarcinom eller GIST bygger oftast på att tumören tas bort. Lymfom kräver i regel cellgiftsbehandling. Utfodringen stöder återhämtningen, och måltidernas storlek och antal kan behöva ändras efter en operation i magsäcken. Viktnedgång och undernäring kan försämra den samlade situationen.