Ändtarmsframfall hos hund – symtom och behandling

Översikt

Ett framfall kan uppstå plötsligt, komma tillbaka då och då eller bli ett bestående problem. Vid ett partiellt framfall vänds bara tarmens slemhinna utåt.

Ett fullständigt framfall omfattar alla lager i tarmväggen. Det typiska fyndet är avlång, rörliknande vävnad som syns genom anus.

Vid ett lindrigt fall kan slemhinnan ibland gå tillbaka av sig själv när hunden slutar krysta. Framfall är ofta en följd av en annan sjukdom i tarmen, anus eller urinvägarna.

Det skiljer sig från hemorrojder, där ett blodkärl förstoras. Invagination kan också se likadan ut utifrån.

Orsaker

Långvarigt krystande pressar tarmen utåt

Ihållande krystande vid tarmtömning, tenesmer, kan pressa ändtarmens vävnad ut genom anus. Svår tarminflammation och den diarré den ger är möjliga bakomliggande orsaker.

Inälvsparasiter kan hålla i gång irritation i tarmen och krystande. Ihållande förstoppning kan också ge upprepat, kraftigt krystande.

En främmande kropp, en skada eller en vidgning av tarmväggen kan göra det svårt att bajsa. En tumör i ändtarmen eller i slutet av tjocktarmen kan ligga bakom krystandet.

Stopp i urinröret och förstorad prostata kan ge krystande vid urinering. Hos en tik kan en svår förlossning leda till långvarigt krystande och framfall.

Stödet från bäckenbotten och slutmuskeln kan svikta

Vid perinealbråck försvagas stödet för ändtarmen när bäckenbottens muskler förtvinar. Ändtarmen kan då böja av eller vidgas ut i området runt anus.

Nervskada som påverkar den yttre analsfinktern kan också göra hunden benägen att få framfall. Efter reparation av ett bråck kan smärta, tarmsjukdom eller nervskada hålla i gång krystandet.

Riskfaktorer

Unga hundar är en vanlig patientgrupp, särskilt när de har svår diarré. Tillståndet kan dock uppstå hos hundar av alla åldrar, raser och kön.

En infektion med inälvsparasiter hos en valp ökar risken, särskilt om den ger kraftig diarré och krystande. Sjukdom som gör det svårt att kissa kan också göra att utbuktningen är en följd av ett urinvägsproblem.

Ett dubbelsidigt perinealbråck med vidgad ändtarm kan särskilt göra hunden benägen att få framfall. Operationer runt anus och mellangården är en annan möjlig situation som ger anlag, så tidigare operationer är en del av riskbedömningen.

Typiska symtom

Det tydligaste tecknet är rödaktig vävnad som kommer ut ur anus, antingen hela tiden eller när hunden bajsar.

• Hunden sätter sig gång på gång och krystar för att bajsa.

• Tarmtömningen ser smärtsam ut eller åtföljs av rastlöshet.

• Diarré och uttorkning kan förekomma samtidigt.

• Aptiten minskar och hunden är tröttare än vanligt.

• Hunden kan ha ont i magen eller gå ned i vikt.

• Vävnaden som buktar ut svullnar, ytan blir irriterad och sår kan uppstå.

Hunden kan slicka eller bita på den ömma utbuktningen eller åka kana på baken, vilket kan ge blödning. Kraftigt krystande kan synas som en krökt rygg och upprepad bajsställning utan att någon avföring kommer.

I början kan det synliga tarmavsnittet vara kort och utan sår. Senare tyder en mörkare och hårdare yta på vävnadsskada.

Komplikationer och följder

Vävnad som blir kvar utanför kan torka ut och förlora sin livskraft. En obehandlad skada kan leda till svår infektion och sepsis, ett livshotande tillstånd i hela kroppen.

Efter en reparationsoperation kan en förträngning uppstå i tarmen och göra det svårt att bajsa senare. Ett fullständigt framfall kan helt hindra avföringen från att komma ut.

Död tarm kan behöva tas bort, trots att friskare vävnad hade kunnat föras tillbaka utan resektion. Möjliga problem efter operation är blödning, sårinfektion, nedsatt förmåga att hålla avföring och ett nytt framfall.

Fullständig återhämtning är möjlig när den bakomliggande orsaken också behandlas. Hos en hund med svårt perinealbråck kom varken bråcket eller framfallet tillbaka under 27 månaders uppföljning efter de korrigerande operationerna.

Ärrbildning vid operationsstället kan göra tarmen stel och trång, så att förstoppning och krystande börjar igen. Krystande som orsakas av en förträngning kan hålla i gång en ond cirkel där ett nytt framfall skadar det tidigare opererade området ytterligare.

Undersökning hos veterinären

Den utbuktande vävnaden och den bakomliggande orsaken bedöms för sig

Veterinären undersöker anus, den utbuktande vävnaden och ändtarmen genom palpation. Vid undersökningen bedöms om vävnaden är livskraftig eller för skadad för att kunna föras tillbaka på ett säkert sätt.

Ett avföringsprov undersöks efter parasiter om de misstänks orsaka diarrén. Röntgen eller ultraljud kan påvisa ett tarmstopp eller en tumör.

Bilddiagnostiken kan också utreda urinsten och förtjockning av blåsväggen. Hos hanar bedöms prostatans storlek vid behov.

En tik som har valpat kan kontrolleras efter ett kvarliggande foster i livmodern. Ett förhöjt antal vita blodkroppar kan stödja misstanken om inflammation eller en utbredd infektion.

Rektalundersökningen letar också efter andra fynd, som ett föremål som fastnat, fulla analsäckar eller en tumör. Urinprov kan komplettera utredningen om krystandet hör ihop med urineringen.

Återkommande framfall kan kräva koloskopi, där en kamera undersöker tarmens insida. Veterinären kontrollerar också om ett instrument kan föras in mellan den utbuktande delen och ändtarmens vägg, eftersom det hjälper till att skilja ut invagination.

Före narkosen bedöms också hundens allmäntillstånd och narkossäkerhet.

Behandling

Livskraftig vävnad förs tillbaka och hålls på plats

Veterinären ordinerar behandling utifrån vävnadens tillstånd, den bakomliggande sjukdomen och hundens hälsa. Ett litet eller partiellt framfall kan ofta föras tillbaka manuellt under narkos.

Vävnaden sköljs med varm koksaltlösning och smörjs med vattenlöslig gel innan den förs tillbaka. På veterinärkliniken kan sockerlösning på vävnaden minska svullnaden innan den förs tillbaka.

En lös tobakspungssutur kan läggas runt anus, oftast i 5–7 dagar. Ett annat möjligt intervall för borttagning är 3–7 dagar, beroende på hundens situation och kirurgens plan.

Suturen måste lämna tillräckligt med utrymme för att avföring ska kunna passera, samtidigt som den förhindrar en ny utbuktning. Lokalbedövning kan användas vid ingreppet för att minska krystandet.

Parasitinfektion, stopp av främmande kropp och stopp i urinröret kräver var och en sin egen behandling.

Resektion och kolopexi åtgärdar olika problem

Död eller svårt skadad tarm tas bort och de kvarvarande friska ändarna sys ihop. Återkommande framfall kan behandlas med kolopexi, där tjocktarmen fästs vid bukväggen.

Det skapar en permanent vävnadsförbindelse mellan den nedåtgående tjocktarmen och den vänstra bukväggen. Kolopexi kan göras vid en öppen operation eller med titthålsteknik.

Suturer som går igenom hela tarmväggen undviks, eftersom de kan göra hunden benägen att få infektion och bukhinneinflammation. Vid en reparation av en förträngning efter operation hos en hund frigjordes ärrvävnaden och tarmen vidgades med en ballongkateter.

Den hundens krystande avtog gradvis inom 3 dagar efter det korrigerande ingreppet. Inget nytt framfall eller andra komplikationer påvisades under 1 års uppföljning hos samma hund.

Under återhämtningen ska tarmtömningen gå utan kraftigt krystande

Smärtlindring kan ordineras för hemmet för att göra hunden mer bekväm efter operationen och minska krystandet. Ett läkemedel som mjukar upp avföringen, som laktulos, kan användas efter ingreppet vid behov.

Ett foder med lite restprodukter ger mindre avföring, vilket kan göra tarmtömningen lättare efter ingreppet. Ihållande diarré kan behöva ytterligare behandling även efter reparationen.

Operationssåret får oftast 10–14 dagar att läka, vilket skiljer sig från tiden för den tillfälliga suturen runt anus. En krage förhindrar slickande och skyddar såret mot infektion och mot att gå upp.

Motionen begränsas typiskt under de första 10 dagarna enligt kirurgens instruktioner. Lugna promenader i koppel för att bajsa och kissa ersätter springande, hopp och simning under återhämtningen.

En hund som återhämtar sig efter narkos hålls hemma i ett lugnt, avgränsat utrymme, skild från andra djur och barn. Blöt inte ned operationssåret i ett bad och ta inte hunden till trimning innan återhämtningsperioden är slut.

Eventuella hudstygn som ska tas bort tas ofta efter 10–14 dagar, skilt från den kortvariga suturen runt anus. Håll koll på om såret får ökande rodnad, svullnad, vätskning eller om kanterna glider isär, särskilt tidigt under återhämtningen.

Ge inte smärtstillande läkemedel för människor på eget initiativ, eftersom en del är giftiga för hundar.

Förebyggande

Förebyggande bygger på att hitta och behandla tillstånd som får hunden att krysta. Ihållande diarré, förstoppning eller svårigheter att kissa bör inte gång på gång lämnas utan uppföljning.

Parasitinfektion behandlas utifrån provsvaren så att parasiterna inte fortsätter att irritera tarmen. Håll sopor och föremål som kan sväljas utom räckhåll för att förebygga stopp av främmande kropp.

Ge ett balanserat helfoder och undvik godbitar som ger hunden diarré. Rektalundersökning hos en äldre okastrerad hane kan hjälpa till att upptäcka förändringar som tyder på perinealbråck tidigt.

Att reparera ett framfall tar inte bort behovet av att behandla den bakomliggande orsaken till krystandet.

Viktigt för hundägare

Anteckna när vävnaden först syntes, om den också syns i vila och om diarré, förstoppning eller svårigheter att kissa kom före. Ta med uppgifter om tidigare operationer, parasitprov och läkemedel. Berätta vad som hände även om vävnaden har gått tillbaka före besöket.

Kom vid utskrivningen tydligt överens om uppföljning och borttagning av den tillfälliga suturen runt anus. Stygn i ett operationssår på buken kan ha ett annat datum för borttagning. Anteckna hur lätt hunden bajsar, avföringens konsistens, urinering och aptit. Kontakta veterinärkliniken omedelbart om vävnad buktar ut igen eller om hunden krystar utan att något kommer.

Låt skyddskragen sitta kvar under den angivna tiden och titta lugnt på såret utan onödig hantering. Ge bara läkemedel som ordinerats för just den här hunden enligt instruktionerna. Ta inte bort stygn själv och försök inte med lavemang utan veterinärens vägledning.

Vanliga frågor

Kan ett framfall gå tillbaka av sig självt?

En liten utbuktning av slemhinnan kan försvinna när krystandet slutar. Den behöver ändå undersökas snabbt, eftersom orsaken måste hittas. Ett fullständigt framfall går oftast inte tillbaka på detta sätt. Tarm som blir kvar utanför kan torka ut och skadas medan hunden väntar på behandling.

Kan jag trycka tillbaka tarmen hemma?

Försök inte föra tillbaka vävnaden själv, eftersom det ofta kräver narkos. Under resan är det viktigaste att förhindra slickande och skydda den fuktiga vävnaden från att torka ut med koksaltlösning. Att hålla den fuktig är första hjälp under resan och ersätter inte undersökning och behandling av skadad vävnad.

Behöver alla hundar en stor operation?

Ett färskt, litet framfall med livskraftig vävnad kan ofta föras tillbaka utan att tarm tas bort. Död vävnad måste dock tas bort. Om framfallet kommer tillbaka kan en operation där tjocktarmen fästs behövas för att förebygga nya episoder. Efter en mindre reparation kan en tillfällig lös sutur stödja anus under den tidiga läkningen.

Hur lång tid tar återhämtningen?

Den tillfälliga suturen runt anus sitter ofta kvar i 5–7 dagar. Själva operationssåret får i allmänhet 10–14 dagar att läka. Den bakomliggande sjukdomen behöver också sin egen behandling, så att suturen tas bort löser inte alla problem med diarré eller tarmtömning.

Kan det hända igen?

Återfall är möjligt, och upprepade framfall kan kräva kolopexi. Det tillstånd som håller i gång krystandet måste behandlas samtidigt med reparationen. Att skydda såret mot slickande minskar också lokala problem under läkningen. En tillfällig stödsutur håller vävnaden på plats under den tidiga läkningen innan den tas bort.