Aspirationspneumoni hos hund – symtom och behandling

Översikt

Aspiration betyder att material kommer ned i luftvägarna, till exempel från svalget eller magsäcken. Vid lunginflammation omfattar inflammationen de små luftvägarna, lungblåsorna och omgivande vävnad. Vätska och inflammationsceller i lungblåsorna försämrar syreupptaget i kroppen.

Material som andas in kan ge både kemisk inflammation och bakterieinfektion. Alla fall av aspiration behöver inte antibiotika. Svår lunginflammation kan kräva sjukhusvård och intensiv övervakning.

Av 125 patienter som behandlades 2005–2008 behövde 113, alltså 90,4 %, sjukhusvård. De övriga 12, alltså 9,6 %, behandlades i öppen vård. Skador efter aspiration varierar från lindriga symtom till ett livshotande tillstånd.

Orsaker

Magsyra kan skada lungorna utan någon bakterieinfektion i början. Skadan försvagar luftvägarnas försvar och gör det lättare för bakterier att växa senare. Inflammationen för in fler inflammationsceller och mer vätska i lungorna. En svår skada kan lämna ärrvävnad.

Kräkning är en aktiv process som oftast föregås av illamående. Vid uppstötning kommer mat eller vätska tyst tillbaka från matstrupen utan aktiv kräkningsansträngning. Material kan komma ned i lungorna i båda situationerna. Aspirationen kan helt gå obemärkt förbi.

En främmande kropp som har fastnat i matstrupen kan ge uppstötningar och följande aspirationspneumoni. Om den övre slutmuskeln i matstrupen inte slappnar av helt kan det också hindra normal sväljning. Vid denna sväljningsrubbning kan vätska komma ned i luftstrupen och lungorna.

Riskfaktorer

Långvariga kräkningar gör hunden benägen att få aspirationspneumoni. Megaesofagus, en vidgning av matstrupen, är en annan känd faktor. Störd funktion i svalget eller struphuvudet kan släppa ned innehåll i luftvägarna. Neurologiska sväljsvårigheter ökar också risken.

Uppvaknandet efter narkos är en annan riskperiod. Felaktig tvångsmatning eller felaktigt sätt att ge läkemedel kan orsaka aspiration. En gomspalt hos en nyfödd gör valpen benägen att aspirera när den diar. Drabbade hundar har varit allt från 10 dagar gamla valpar till 15-åringar.

I en grupp på 125 hundar hade 21 tidigare diagnostiserad idiopatisk megaesofagus. Tjugo i samma grupp hade kroniska kräkningar.

Megaesofagus kan vara medfödd eller uppstå i vuxen ålder. En bakomliggande orsak kan vara myasthenia gravis, som ger muskelsvaghet.

I den tidigare nämnda gruppen på 125 hundar hade 14, alltså 11,2 %, neurologisk sjukdom. Struplammhet hade diagnostiserats hos 12, alltså 9,6 %.

Typiska symtom

Tecken som märks hemma är:

• Hosta som kan låta torr eller våt.

• Snabbare eller mer ansträngd andning än vanligt.

• Trötthet och tydlig svaghet.

• Minskad aptit eller att hunden inte äter.

• Feber.

• Flytningar från nosen.

Tidiga symtom kan ha att göra med den ursprungliga sjukdomen, till exempel kräkningar. Bland patienterna 2005–2008 hostade 57 av 125 hundar, alltså 45,6 %. Kräkningar förekom hos 80, alltså 64 %, i samma grupp. Själva aspirationen hade setts hos bara en av de 125 hundarna.

En hund med megaesofagus kan få upp osmält mat strax efter att den har ätit. Viktnedgång kan förekomma vid samma bakomliggande sjukdom.

Snabb andning förekom hos 61 av 125 hundar, alltså 48,8 %, i gruppen 2005–2008. Verkliga andningssvårigheter hittades hos 30 av 123, alltså 24,4 %.

Komplikationer och följder

Svår lungskada kan ge syrebrist och kräva respiratorbehandling. Bakteriell lunginflammation kan innebära sepsis, en svår reaktion på infektion i hela kroppen. Upprepad aspirationspneumoni kan leda till lungfibros, alltså ärrbildning.

Av 125 hundar som behandlades 2005–2008 överlevde 102, alltså 81,6 %, till utskrivningen. Nio dog på sjukhuset. Ytterligare 14 avlivades. Försämrad sjukdom och ekonomiska skäl gick inte att skilja åt som orsaker till avlivningen.

Ytterligare aspiration kan snabbt försämra tillståndet även efter en första förbättring. I en uppföljningsstudie av 26 hundar med lungskada efter aspiration hade 5 upprepade episoder. Intervallen mellan de återkommande episoderna var 2–12 månader, med en median på 4 månader.

Undersökning hos veterinären

Historik och undersökning av lungorna

En nylig narkos eller kraftiga kräkningar väcker misstanke om aspirationspneumoni. När veterinären lyssnar på lungorna kan rassel eller svagare andningsljud än normalt höras. Syresättningen kan bedömas med pulsoximetri eller blodgasanalys. En fullständig blodstatus är en del av utredningen vid misstänkt lunginflammation.

Röntgen av bröstkorgen kan visa förändringar i lungblåsorna eller den omgivande vävnaden. Avvikande lungljud och röntgenfynd kan ta 12–24 timmar att utvecklas efter aspirationen. En normal röntgen direkt efteråt kan därför vara för tidig för att utesluta skada.

Bakterieprover från de nedre luftvägarna vid behov

Sköljprover från luftstrupen eller lungorna kan undersökas efter celler och odlas för bakterier. Resistensbestämning hjälper till att välja ett antibiotikum som verkar mot den bakterie som hittats. Provtagning görs före antibiotika om hunden är tillräckligt stabil. Ett livshotande tillstånd eller syrgasbehov kan omöjliggöra provtagning från luftvägarna.

En studie av 30 hundar från 2026 fann betydande skillnader mellan odlingar från svalget och från lungsköljning. Alla hundars svalgprov gav växt av bakterier. Odlingen från lungsköljningen var positiv hos 16 av 30 hundar. Av bakteriefynden i svalget saknades 91 % i odlingen från lungsköljningen. Odling från svalget passade därför inte som ersättning för odling från de nedre luftvägarna hos dessa hundar.

Hos samma 30 hundar påvisades ingen bakterieinfektion hos 30–77 %, beroende på vilken definition som användes. Möjlig kontamination vägs också in när odlingsfynden tolkas.

Cytologi kan visa bakterier inuti eller utanför inflammationsceller. Vid ihållande fall eller fall som svarar dåligt kan man också utreda mykoplasmer och bakterier som växer utan syre. Flera bakteriearter kan växa från ett prov, vilket gör det svårt att avgöra vilket det verkliga smittämnet är. Endoskopet som används vid provtagningen kan också vara en källa till kontamination.

Blododling kan övervägas hos en svårt sjuk hund om prov från luftvägarna är omöjligt. Tidigare antibiotika tas också reda på när behandlingen bestäms. Megaesofagus kan på röntgen av bröstkorgen synas som luft, vätska eller mat som har samlats i matstrupen.

Förändringar i inflammationsmarkörer ger extra information

CRP är en inflammationsmarkör som mäts i blodet. Vid uppföljning av 26 hundar med lungskada efter aspiration hade 3 i början ett CRP inom referensintervallet som steg inom 24 timmar. Ett tidigt resultat kan därför underskatta det senare inflammatoriska svaret. Upprepade mätningar under de första 72 timmarna kan hjälpa till att bedöma svaret på behandlingen.

Behandling

Stöd för andningen och det allmänna välbefinnandet

Veterinären väljer behandling utifrån orsak och svårighetsgrad. Syrebrist behandlas med extra syrgas, till exempel i en syrgasbur eller via en nässond. Eventuell chock behandlas som en del av stabiliseringen. Dropp används försiktigt. Otillräckligt ätande kan kräva näringsstöd.

Inhalation kan fukta luftvägarna och göra det lättare att hosta upp slem. Klappning på bröstkorgen, coupage, kan hjälpa till att lösa slem i luftvägarna. Dessa metoder används vid behov som en del av den understödjande lungvården.

En nebulisator gör om koksaltlösning till små partiklar som kan andas in. De större partiklarna i vanlig ånga når inte lika djupt ned i luftvägarna som partiklarna från en nebulisator.

Behovet av antibiotika bedöms för sig

Antibiotika behövs när veterinären misstänker bakteriell lunginflammation. Kemisk lungskada ensam kan behöva understödjande vård utan antibiotika. Om sepsis misstänks skjuts antibiotikan inte upp för att prover ska tas. Svar från odling och resistensbestämning gör det möjligt med en mer riktad behandling.

En rörelsestörning i matstrupen kan kräva att antibiotika ges på annat sätt än via munnen. Underlaget räcker inte för att stödja rutinmässig kortisonbehandling vid bakteriell lunginflammation hos hund. Den dämpning av immunförsvaret som kortison ger kan orsaka skada.

Återhämtningen följs på flera sätt

Om det inte finns något svar inom 48–72 timmar ser veterinären över behandlingen på nytt. En ny bedömning rekommenderas senast 10–14 dagar efter att behandlingen startat. Den väger samman symtom, blodprover och röntgenfynd.

I den tidigare nämnda uppföljningen av 26 hundar blev fynden vid den kliniska undersökningen bättre inom 48 timmar. Mediantiden på sjukhus var 2 dagar. Symtomen och CRP blev bättre inom 7 dagar, medan förbättringen på röntgen syntes först inom 14 dagar. Bara 5 hundar hade helt normal röntgen dag 14.

Medianåldern hos de 26 hundarna var 12 år. Arton hade bakomliggande struplammhet med samtidig neurologisk sjukdom eller megaesofagus. Andningsfrekvensen eller andningsansträngningen blev normal hos 22 av 26 under de första 24–72 timmarna. En del fortsatte dock att hosta under hela den 28 dagar långa uppföljningen.

Förebyggande

Att behandla en bakomliggande sjukdom som megaesofagus är centralt för att minska risken för aspiration. Vid megaesofagus kan hunden utfodras med överkroppen i en vinkel på minst 45 grader. Att hålla den ställningen i minst 15 minuter efter måltiden hjälper tyngdkraften att föra maten genom matstrupen.

Matens konsistens väljs utifrån vad som minskar uppstötningarna hos den enskilda hunden. Felaktig tvångsmatning och felaktigt sätt att ge läkemedel måste undvikas på grund av risken för aspiration.

En del hundar får färre uppstötningar med mosad mat, medan andra klarar sig bättre med formade matbollar.

Viktigt för hundägare

Berätta för veterinären om kräkningar, uppstötningar och nylig narkos. Håll hemma särskilt noga koll på andningsansträngning, aptit och ork. Kontakta veterinär snabbt om andningen blir ansträngd, även under behandlingen.

Noggrann rengöring av en nebulisator som används hemma är en del av vården. Små, täta måltider kan göra utfodringen lättare för en hund med megaesofagus. Återkommande lunginflammation i samband med megaesofagus kan förkorta livslängden.

Ordna återbesök under återhämtningen även efter utskrivningen. Tillräckligt med energi i fodret hjälper till att hålla vikten hos en hund med megaesofagus. Anteckna hur uppstötningarna förhåller sig till måltiderna, eftersom de kan komma strax efter ätandet vid detta tillstånd.

Vanliga frågor

Kan aspirationspneumoni uppstå utan tydlig hosta?

Alla drabbade hundar hostar inte. Bland patienterna 2005–2008 sågs hosta hos 57 av 125 hundar. Sjukdomen kan också ge ansträngd andning, trötthet eller aptitlöshet. En blåaktig tunga eller blåaktigt tandkött kräver omedelbar vård.

Behöver en hund alltid antibiotika efter aspiration?

Inte alltid, eftersom kemisk irritation kan skada lungorna utan bakterieinfektion. Veterinären väljer vård utifrån orsak och svårighetsgrad. Eventuell syrebrist behöver behandlas oavsett beslutet om antibiotika. Odling från svalget ersätter inte odling från lungsköljning när infektion utreds.

Syns lungskadan på röntgen direkt?

Förändringarna kan visa sig först 12–24 timmar efter aspirationen. CRP kan också ligga inom referensintervallet i början och stiga senare. Andningssvårigheter är ändå skäl att söka snabb undersökning även om de första undersökningarna såg normala ut.

Hur snabbt återhämtar sig en hund?

Vid uppföljning av 26 hundar med lungskada efter aspiration var mediantiden på sjukhus 2 dagar. Fynden vid den kliniska undersökningen blev normala efter en median på 7 dagar. Hos en del hundar upphörde hostan inte helt ens under 28 dagars uppföljning efter utskrivningen och annan klinisk förbättring.

Varför kan aspirationspneumoni komma tillbaka?

Megaesofagus kan göra hunden benägen att få upprepad lunginflammation. Uppstötningar är ett viktigt symtom på denna sjukdom i matstrupen. En bakomliggande sjukdom som går att behandla måste därför hittas. Att behålla en upphöjd utfodringsställning efter måltiderna hjälper också tyngdkraften att föra maten mot magsäcken hos hundar med megaesofagus.