Atopisk dermatit hos hund – klåda, undersökningar och långsiktig vård

Översikt

Alla hundar som kliar sig har inte atopi. Det är ett tillstånd där en mottaglig hunds hud och immunförsvar reagerar onormalt. Allergener i miljön, alltså ämnen som ger en allergisk reaktion, kan utlösa symtom. Vanliga exempel är pollen, mögel och dammkvalster. Det går inte alltid att helt ta bort dessa ämnen ur hundens vardag.

Symtomen kan finnas bara under en viss årstid, året runt eller året runt med säsongsvisa försämringar. Samma hund kan därför behöva olika behandling vid olika tidpunkter. Målet är god livskvalitet och en vardag som fungerar, inte bara att huden ska se bättre ut. Klådan kan vara betydande även när huden fortfarande ser ganska normal ut.

Atopi beräknas drabba 10–15 % av hundarna. Säsongsbunden klåda rapporteras i 40–75 % av fallen. Symtom som först är säsongsbundna kan senare finnas året runt.

Orsaker

Hudens yttersta lager skyddar normalt mot omgivningen. Hos en atopisk hund kan denna barriärfunktion vara otillräcklig. När ett allergen kommer i kontakt med huden sätter immunförsvaret i gång en inflammatorisk reaktion.

Hudens nerver och inflammatoriska signaler bidrar också till klådan. IL-31 är till exempel en signalsubstans som är inblandad i klåda och som vissa läkemedel riktar sig mot. Det finns därför flera olika läkemedelsalternativ för att kontrollera klådan.

Överväxt av bakterier och jästsvamp kan förstärka en befintlig hudinflammation. Andra allergiska sjukdomar kan också förekomma samtidigt.

Allergener är proteiner som en sensibiliserad kropp reagerar på. Vid sensibilisering bildas IgE-antikroppar, som fäster vid celler, bland annat mastceller i huden. När samma allergen möts igen frisätter dessa celler histamin och andra ämnen som driver på inflammationen.

Ibland liknar en sjukdom atopisk dermatit trots att ingen IgE-sensibilisering påvisas. Det kallas atopiliknande dermatit.

Riskfaktorer

Atopi börjar oftast mellan 6 månaders och 3 års ålder. Ingen tydlig skillnad i mottaglighet mellan könen är känd.

Mottagliga raser är bland annat labrador retriever, golden retriever, boxer, shar pei och west highland white terrier. Blandrashundar får också atopi.

Atopi diagnostiseras oftare hos hundar vars båda föräldrar är atopiska. Att hunden mest lever inomhus är också ett drag i sjukdomshistoriken som passar med atopi och som bidrar till den samlade diagnostiska bedömningen. Det är ett av flera drag som vägs in, inte ett test som ersätter utredning.

Hur vanligt det är inom en ras beror också på ärftliga skillnader mellan linjer och på geografiskt område.

Typiska symtom

Klådan syns i hundens beteende: slickande, bitande, kliande och gnidande. Vanliga drabbade områden är tassarna, ansiktet, öronen, armhålorna och huden på buken. Symtomen fördelar sig dock inte på samma sätt hos alla hundar.

• Överdrivet slickande eller tuggande på tassarna.

• Hunden gnider ansiktet och kliar sig på andra hudområden.

• Röd hud och glesare päls på ställen där hunden kliar sig.

• Huden blir mörkare och tjockare när sjukdomen blir långvarig.

• Återkommande öronproblem eller hudinfektioner.

Saliv kan färga pälsen på tassarna eller andra ställen som hunden slickar brunaktig.

Tidiga hudförändringar kan vara små röda fläckar och knottror. Senare kan fjällning, blodiga sårskorpor och rivmärken uppstå. En del hundar åker kana på baken på grund av klådan.

Mindre vanliga tecken är allergisk snuva och inflammation i ögats bindhinna, medan hudsymtom är det typiska.

Komplikationer och följder

Kliande och slickande kan skada huden. Långvarig sjukdom kan innebära håravfall, sårskorpor och förtjockad, mörkare hud. En sekundär infektion ökar ofta symtomen och kan tillfälligt göra en tidigare fungerande behandlingsplan otillräcklig.

Atopi är livslång, men behandlingen ger många hundar en god livskvalitet. Försämringar kan komma även under behandling, och det behövs en plan för att hantera dem.

Ständig klåda ger långvarig stress. Den kan också leda till beteendeförändringar som irritabilitet. Stafylokockbakterier och jästsvampen Malassezia är vanliga vid sekundära hud- och öroninfektioner.

Undersökning hos veterinären

Atopi diagnostiseras utifrån symtomhistoriken, en undersökning av huden och genom att andra orsaker till klåda utesluts. Ett enda blodprov kan inte bekräfta den. Veterinären frågar om debutålder, säsongsvariation, tidigare behandlingar och deras effekt.

Andra möjliga orsaker, som loppor, parasitära kvalster och hudinfektioner med bakterier eller jästsvamp, utreds eller behandlas först. Extra symtom som orsakas av mikroorganismer kan göra det svårt att bedöma de bakomliggande allergiska symtomen.

Utredning av fodertrelaterade symtom kan kräva en eliminationsdiet, ett begränsat foderförsök som veterinären planerar. Under försöket bedöms hur fodret påverkar klådan. Att bara byta fodermärke eller smak på måfå är inte detsamma som denna planerade utredning.

Allergitester används särskilt när immunterapi planeras. Hudtest eller blodprov för antikroppar hjälper till att välja allergener som är relevanta för hunden, men ett positivt svar ensamt bevisar inte atopi. Resultaten måste passa med historiken: ett fynd som bara visar exponering säger inte vilket ämne som ger symtom i vardagen.

Prover från huden och hörselgångarna undersöks efter parasiter, bakterier och jästsvamp. Liknande klåda kan också bero på skabb, loppallergi och kontaktallergi. Om symtomen är atypiska övervägs också hormonsjukdomar och hudtumörer bland de möjliga alternativa diagnoserna.

Veterinären kan använda Favrots kriterier, en lista över drag som passar med atopi, som stöd i utredningen. Exempel är debut före 3 års ålder, drabbade framtassar och klåda innan synliga hudförändringar. När 5 drag finns har kriterierna ungefär 85 % sensitivitet och ungefär 79 % specificitet för att skilja ut andra hundar. Kriterierna används inte vid foderorsakad atopisk dermatit.

Behandling

Veterinären ordinerar behandling utifrån hundens symtom, hudförändringar och tidigare svar på behandling. Först tas den aktuella klådan och hudinflammationen under kontroll. Därefter behövs underhållsbehandling för att förebygga nya försämringar.

Klåda och inflammation kan behandlas med läkemedel som kortison, JAK-hämmare eller riktad antikroppsbehandling. Läkemedel som påverkar immunsvaret kan också användas för långsiktig kontroll. Ge inte hunden allergimedicin för människor om inte veterinären har ordinerat den.

Ett snabbverkande kortisonpreparat kan hjälpa vid en svår akut försämring, men långvarig användning medför risk för biverkningar.

Lokal behandling stödjer huden och kan ta bort allergener och behandla påvisad överväxt av mikroorganismer. Det kan vara schampon, sköljningar eller andra hudprodukter som veterinären väljer.

Allergenspecifik immunterapi syftar till att ändra hundens reaktion på påvisade allergener. Effekten tar 3–12 månader att utvecklas. Den passar därför inte för snabb behandling av en akut försämring.

Immunterapi kan ge biverkningar, oftast ökad klåda. En svår reaktion i hela kroppen är mycket sällsynt men möjlig.

Sekundära hud- och öroninfektioner behandlas också för sig. Om kontrollen är svår kan en bedömning hos en veterinär med specialkunskap om hudsjukdomar hjälpa.

I en studie av 664 hundar fick ungefär 60 % av dem som behandlades med immunterapi i form av injektioner i minst 9 månader en minskning av klådan med mer än 50 %. Ungefär hälften av hundarna som hade nytta av behandlingen behövde fortfarande andra läkemedel samtidigt.

Ciklosporins klådlindrande effekt kommer långsamt och kan ta så lång tid som 4–6 veckor. De vanligaste biverkningarna är kräkningar, diarré och minskad aptit. Antihistaminer har liten effekt vid en akut svår försämring. Essentiella fettsyror kan ta 2 månader att verka, så de används som stöd till annan behandling.

Immunterapi kan ges som injektioner under huden eller som behandling under tungan. Effekten bedöms genom att jämföra symtom och klåda under samma årstider olika år. Minst 12 månaders behandling behövs för bedömningen, eftersom de första månaderna ännu inte visar det slutliga svaret.

Antikroppsbehandling som riktar sig mot signalsubstansen IL-31 verkar snabbt, så den kan också användas för att kontrollera akut klåda. De vanligaste biverkningarna är trötthet och symtom från mag-tarmkanalen. Långvarig användning av kortison för utvärtes bruk kan i sin tur göra huden tunnare.

Förebyggande

Atopi kan inte förebyggas helt, eftersom mottagligheten är ärftlig. Det praktiska målet är att hitta faktorer som förvärrar den och minska exponeringen när det går. Alla pollen och andra ämnen i miljön går inte att undvika.

Parasitkontroll enligt veterinärens råd, stöd för hudbarriären och behandling av infektioner är en del av att förebygga försämringar. Följ underhållsplanen även under bättre perioder om det är vad ni har kommit överens om.

Atopiska eller allergiska hundar bör inte användas i avel. När diagnosen är ställd kan förebyggande lokalbehandling och underhållsläkemedel som valts efter hundens sjukdomsmönster också minska försämringarna.

Viktigt för hundägare

Välj några saker som är lätta att följa i en dagbok: hur mycket hunden kliar sig, slickande på tassarna, tecken från öronen och hur bra hunden sover på natten. Anteckna behandlingar, foder och datum. Ta jämförelsefoton av synliga hudområden i samma ljus. Berätta vid återbesöken också hur behandlingen faktiskt har genomförts, så att utebliven effekt kan skiljas från praktiska svårigheter.

Be om två skriftliga planer: vad du gör under en stabil period och hur du hör av dig när en försämring börjar. Kom överens om vem som ändrar läkemedel och när återbesöken ska ske. Om flera personer tar hand om hunden, för en gemensam behandlingsjournal. Berätta också om begränsningarna i din egen vardag, så att den dagliga vården kan skötas likadant på lång sikt.

Vanliga frågor

Kan atopi diagnostiseras med ett blodprov?

Ett blodprov ensamt kan inte bekräfta atopi. Diagnosen bygger på helheten och på att andra orsaker till klåda har utretts. Antikroppstest mot allergener kan hjälpa till att planera immunterapi, men svaren måste tolkas tillsammans med symtomen och hundens faktiska exponering.

Kan atopisk dermatit hos hund botas helt?

Sjukdomen är oftast livslång, men symtomen går ofta att kontrollera väl. Behandlingen kan ändras med årstiderna och hundens situation. En bra period utan symtom är ett värdefullt resultat, men prata med veterinären för sig om att avsluta underhållsbehandlingen.

Betyder allt slickande på tassarna atopi?

Nej. Tassarna drabbas ofta vid atopi, men andra hudsjukdomar kan ge liknande klåda. Veterinären utreder andra möjliga orsaker och bedömer hundens hela historik innan den långsiktiga vården beskrivs som behandling av atopi.

Lindrar immunterapi klådan direkt?

Immunterapi verkar långsamt och ersätter inte snabb kontroll av symtomen när det behövs. Syftet är att på lång sikt ändra reaktionen på relevanta allergener. En del hundar behöver andra läkemedel samtidigt, och nyttan bedöms vid överenskomna återbesök.

Kan atopi drabba bara öronen?

Hos en liten andel hundar kan återkommande öroninflammation vara det enda tydliga kliniska tecknet. Det betyder inte att alla återkommande öronproblem är atopi. Öronen och andra möjliga bakomliggande orsaker behöver utredas så att behandlingen riktas mot rätt problem.