Hundsjukdomar · Hud och päls
Vårtor hos hund – papillom, smitta och behandling
Vårtor hos hund är ofta godartade utväxter i huden eller slemhinnorna som orsakas av papillomvirus. I munnen hos en ung hund kan de försvinna av sig själva inom 4–8 veckor. Men alla vårtliknande knölar orsakas inte av virus, så en ny förändring behöver bedömas av veterinär.

När ska du söka veterinär akut
Sök veterinär akut om en utväxt i munnen eller på huden hindrar normal funktion. Omfattande papillom kan påverka sväljningen eller andningen.
- Hunden andas onormalt på grund av utväxter i munnen eller svalget.
- Hunden kan inte svälja maten normalt.
- En knöl är öm, har sår eller blöder.
- Samtidigt med en knöl minskar aptiten eller allmäntillståndet försämras.
Du kan hitta en veterinär nära dig och boka tid.
Översikt
Med papillom menas här en vårtliknande utväxt av ytepitelet, och papillomatos innebär förändringar i huden eller slemhinnorna. Vårtor i munnen som orsakas av papillomvirus är särskilt vanliga hos unga hundar som växer. De kan dyka upp plötsligt och snabbt bli fler. De ser ofta ut som en blomkål och består av fingerlika eller smala utskott.
Utväxterna sitter ofta på läpparna, munslemhinnan och huden runt läpparna. Vårtor i huden är vanliga på tassarna och runt ansiktet och öronen. En enstaka vårtliknande förändring hos en äldre hund kan vara något annat än en virusvårta. En talgkörteltumör kan till exempel likna ett papillom.
Ett vanligt viralt papillom betyder inte i sig cancer. Vårtor i huden kan försvinna inom ungefär 3 månader. En enskild vårta i huden kan dock finnas kvar i upp till 2 år innan den försvinner. Papillom i munnen och i huden följer alltså inte alltid samma förlopp.
Ett viralt papillom tar oftast ungefär 3–6 månader att försvinna. Det handlar om en överväxt av hudens ytceller under påverkan av viruset. Det förtjockade epitelet veckar sig, vilket ger den blomkålsliknande ytan.
Orsaker
Papillomvirus sprids mellan hundar genom direktkontakt. Förorenade leksaker, vattenskålar och liggunderlag kan också överföra smittan. En liten skada i huden eller slemhinnan kan släppa in viruset i ytvävnadens basala lager. När viruset förökar sig ökar celldelningen i epitelet, så att en vårta växer fram.
Alla infektioner med papillomvirus ger inte en synlig knöl. När kroppens immunförsvar börjar begränsa virusets förökning kan ett papillom försvinna av sig självt. Det kan gå månader mellan smittan och en synlig vårta. Utifrån den dag du märkte den första knölen går det därför i regel inte att säga exakt när hunden smittades eller vilken hund som smittade.
Hundens papillomvirus är artspecifika, och hundens vårtor smittar inte människor. Olika virus orsakar vårtor hos människor, katter och hundar. Hos samma hund kan infektionen finnas kvar och fler papillom uppstå om immunförsvaret inte får kontroll över den.
Samma typ av papillomvirus kan ge förändringar både i huden och inne i munnen. När ett papillom försvinner är det osäkert om viruset försvinner helt eller finns kvar i hudens basala celler.
Riskfaktorer
Valpar och unga hundar är mottagliga för papillom eftersom deras immunförsvar fortfarande utvecklas. Nedsatt immunförsvar ökar också mottagligheten. Omfattande papillom i munnen hos en äldre hund kan vara skäl att utreda en bakomliggande immunbrist. En bakomliggande sjukdom kan i sällsynta fall vara lymfom, en cancer i lymfatisk vävnad.
Unga hundar har ofta flera utväxter i huden eller slemhinnorna. Vårtor i huden är vanliga till exempel hos cocker spaniel och kerry blue terrier. Rasen avgör dock inte vad en knöl är, eftersom vårtliknande utväxter kan förekomma hos hundar i olika åldrar.
Virusvårtor dyker ofta upp mellan 6 månaders och 2 års ålder. Smittutbrott har också beskrivits på hunddagis, där hundarna har nära kontakt med varandra.
Typiska symtom
Ett papillom kan vara en enstaka knöl eller en del av en tät grupp utväxter. Vårtor i munnen kan sitta på läppen, tandköttet eller längre in på munslemhinnan. Vanliga iakttagelser är:
- En skrovlig, blomkålsliknande yta.
- En rosa eller vit knöl.
- Fjällning på ytan.
- Antalet utväxter runt munnen ökar snabbt.
- Hunden biter på ett större papillom i munnen när den äter, så att det blöder.
- Hunden har svårt att ta upp maten, tugga eller svälja på grund av omfattande utväxter.
Alla papillom växer inte utåt: en del bildar en fastare förändring som växer inåt. En sådan förändring på en tass kan göra ont. Platta, mörka virusplack kan också förekomma på insidan av benen och undersidan av buken. De ser annorlunda ut än den vanliga blomkålsliknande vårtan i munnen.
Ett papillom i huden kan i sällsynta fall få ett tjockt grått hornlager som liknar ett litet horn. Ett papillom som växer inåt kan se ut som en kopp med tjock kant där mitten är nedsänkt i huden. Om papillomet växer utåt eller inåt avgör inte i sig prognosen.
Inverterade, alltså inåtväxande, papillom i huden förekommer också hos unga vuxna hundar. De sitter oftast på nedre delen av buken.
Komplikationer och följder
Om hunden biter, kliar eller slickar på ett papillom kan det bli inflammerat och få sår. En skadad vårta i munnen kan få en bakterieinfektion. Omfattande utväxter kan störa ätandet och sväljningen. I sällsynta, svåra fall kan även andningen bli ansträngd.
Att ett papillom i huden övergår i skivepitelcancer, en elakartad tumör i ytcellerna, är extremt sällsynt. En knöl som finns kvar eller förändras kan dock behöva ett nytt vävnadsprov för att diagnosen ska ses över.
Vid sällsynt ihållande papillomatos fortsätter nya vårtor att dyka upp 6 månader efter de första förändringarna. Utväxterna kan bli omfattande och täcka stora områden. Bakom detta kan ligga ett uteblivet immunsvar just mot papillomvirus, utan någon annan tydlig immunsjukdom. Papillomen kan då komma tillbaka även efter kirurgisk borttagning.
En liten vårta som håller sig oförändrad länge skiljs från en papillomatos som breder ut sig och består. Att en vårta har funnits länge betyder alltså inte i sig att hunden har en allvarlig störning i immunförsvaret.
Undersökning hos veterinären
Veterinären bedömer utväxtens storlek, läge, form och konsistens. Utseendet hos flera typiska papillom kan räcka för en preliminär diagnos. En talgkörteltumör kan dock se nästan likadan ut. Det kan också vara omöjligt att bara utifrån utseendet skilja en godartad virusutväxt från en annan vårtliknande epitelutväxt.
Vid finnålsprov tas celler från knölen ut med en liten nål och läggs på ett objektglas. En patolog undersöker cellerna i mikroskop. Provet kan ofta tas på kliniken utan narkos. Sedering kan behövas om hunden inte kan ligga stilla på ett säkert sätt.
Om cellprovet inte ger ett tydligt svar tas ett vävnadsprov, en biopsi. Ett litet papillom kan tas bort helt vid samma tillfälle. Histopatologi, alltså undersökning av vävnaden, visar utväxtens cellstruktur. Ett viralt ursprung kan bedömas utifrån viruset eller de förändringar det orsakar i cellerna.
Med PCR kan man leta efter papillomvirusets arvsmassa i utväxten. Ett positivt svar ensamt bevisar inte att viruset orsakade knölen, eftersom det finns infektioner utan symtom. Vävnadsprover kan undersökas efter de cellförändringar som är typiska för viruset. Klara ringar runt cellkärnorna kan till exempel stödja diagnosen papillomvirus.
Ett talgkörteladenom är en godartad utväxt som utgår från en talgkörtel. Det ses särskilt hos äldre hundar. Dess yta kan också få sårskorpor och bli inflammerad, precis som en vårtliknande hudförändring.
Vid en biopsi tas vävnad bort från utväxten, medan man vid finnålsprov samlar in enskilda celler. Hundar sederas när hudbiopsi tas. Det lilla sår i huden som blir kvar efteråt kan sys ihop med ett stygn.
Behandling
Veterinären ordinerar eventuell behandling och läkemedel. Bekräftade små papillom kan ofta följas upp om de inte stör ätandet eller sväljningen. Ett irriterat, inflammerat eller ihållande papillom kan behöva tas bort. Borttagning övervägs också för en utväxt som sitter besvärligt eller som blöder gång på gång.
Utväxter kan tas bort kirurgiskt eller med laser, elektrokirurgi eller radiokirurgi. Den borttagna vävnaden kan skickas på analys för att bekräfta vilken typ av knöl det är. Nya utväxter kan ändå komma efter ett virusorsakat papillom om immunförsvaret är nedsatt. Behandlingsplanen tar då också hänsyn till en eventuell bakomliggande sjukdom.
Håll ett operationssår rent och torrt enligt veterinärens instruktioner. Hindra hunden från att slicka, bita och klia under läkningen. Om ett stygn lossnar, om det blir kraftig svullnad eller blödning ska du kontakta den behandlande veterinären. Ett papillom med sår som inte har tagits bort hålls också rent.
Papillom kan också behandlas med frysning, så kallad kryoterapi. Bedömningarna av nyttan med läkemedelsbehandling går isär. Papillom har enligt rapporter försvunnit inom 2–3 veckor med azitromycin. Att det kan påskynda vårtornas spontana tillbakagång har dock inte bekräftats. Att vårtor oftast går över av sig själva gör det svårt att tolka svaret på behandling.
Vaccinbehandling vid svår papillomatos kan öka antikropparna, men har inte visats starta det cellmedierade immunsvar som behövs för att utväxterna ska gå tillbaka.
Att ta bort en godartad vårtliknande epitelutväxt som inte orsakas av virus kan också lösa det lokala problemet helt.
Att ta bort ett papillom kan ibland få även andra utväxter att gå tillbaka.
Förebyggande
Håll en hund med virusvårtor borta från andra hundar tills papillomen har försvunnit. Att undvika gemensamma leksaker och mat- eller vattenskålar minskar kontakten med föremål som kan vara förorenade. Viruset kan överleva länge i miljön. På grund av den långa inkubationstiden kan smittan dock redan ha spridits innan de första vårtorna upptäcktes.
Undvik att skada huden runt en vårta, eftersom små skador i ytan gör det lättare för viruset att ta sig in i epitelet. Kläm inte och klipp inte bort ett papillom hemma. Att hindra hunden från att klia hjälper också till att undvika inflammation och blödning.
Viktigt för hundägare
Fotografera en ny knöl och anteckna var den sitter. Ta senare foton från samma vinkel och i samma skala, så att tillväxten kan jämföras. Notera om nya förändringar dyker upp och om utväxter i munnen påverkar ätandet. Berätta också för veterinären om läkemedel som hunden har fått och om tidigare hudtumörer.
Om hunden går på hunddagis eller i grupper, kom överens med veterinären om hur smittrisken ska hanteras och när hunden kan komma tillbaka till gruppen. Kalla inte en ny eller växande knöl för vårta bara utifrån ett foto. Fråga om diagnosen har bekräftats med ett prov eller om förändringen följs upp utifrån en preliminär bedömning. Spara ett eventuellt svar från patologen för senare jämförelse.
Vanliga frågor
Kan hundens vårtor smitta människor eller katter?
Hundens papillomvirus smittar inte människor, och papillom hos hundar och katter orsakas av olika virus. Smittan kan däremot gå mellan hundar. Människorna hemma behöver därför inte isoleras på grund av vårtorna, men man måste tänka på att andra hundar kan utsättas för smitta.
Hur länge brukar vårtor i munnen sitta kvar hos hund?
Många papillom i munnen hos unga hundar försvinner av sig själva inom 4–8 veckor. Hos en enskild hund kan papillomen dock sitta kvar betydligt längre. Vårtor i huden försvinner oftast på ungefär 3 månader, men en del sitter kvar i upp till 2 år.
Är en vårta hos en gammal hund alltid ett papillom?
Nej. En enstaka vårtliknande knöl hos en äldre hund orsakas inte nödvändigtvis av virus. En talgkörteltumör kan till exempel likna ett papillom. Låt veterinären undersöka varje ny eller förändrad knöl och ta prov när det behövs.
Måste alla papillom tas bort?
Nej. Små, ofarliga papillom i munnen kan följas upp eftersom de ofta försvinner utan ingrepp. Borttagning kan behövas om en utväxt påverkar ätandet, blir inflammerad eller blöder gång på gång. Vid osäker diagnos kan också ett vävnadsprov behövas.
Kan jag använda vårtmedel för människor?
Behandla inte hundens knöl med vårtmedel för människor och försök inte ta bort den själv. Först måste det fastställas vilken typ av utväxt det är. Knölar som liknar papillom kan till exempel vara talgkörteltumörer, som behöver bedömas på ett annat sätt. Veterinären väljer en lämplig metod för borttagning om det behövs.
Källor
- Hund, Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), hämtad 15 november 2026.
- Oral Papillomas in Dogs, MSD Veterinary Manual, hämtad 3 november 2026.
- Tumors of the Skin in Dogs: Warts (Papillomas), MSD Veterinary Manual, hämtad 3 november 2026.
- Skin lumps and tumours in dogs, PDSA, hämtad 3 november 2026.
- Papilloma of the Skin, VCA Animal Hospitals, hämtad 3 november 2026.
- Canine and feline papillomaviruses: an update, Frontiers in Veterinary Science, hämtad 3 november 2026.
- Papillomaviruses and Papillomaviral Disease in Dogs and Cats: A Comprehensive Review, Pathogens / Massey University repository, hämtad 3 november 2026.
Informationen ersätter inte ett veterinärbesök. Vid akuta besvär, kontakta närmaste djursjukhus eller jourveterinär: Distriktsveterinärerna.
Fler artiklar om hundsjukdomar
- Akne hos hund – finnar på hakan och behandling
- Alopecia X och säsongsbunden flankalopeci hos hund
- Atopisk dermatit hos hund – klåda, undersökningar och långsiktig vård
- Veckdermatit hos hund – symtom och behandling
- Valpkvarka – juvenil cellulit hos valpar
- Talgkörteladenom hos hund: körtelknölar och cystor