Blodöra hos hund – svullen öronlapp

Översikt

Öronlappen och hörselgången utgör hundens ytteröra. Böjligt brosk bestämmer öronlappens form. På båda sidor sitter huden tätt fäst vid den hinna som omger brosket. Förgreningar av blodkärl passerar genom små öppningar i den. Vid blodöra samlas vätskan oftast på öronlappens konkava insida. Blodörat kan omfatta ett litet område eller fylla hela öronlappen. När blodet samlas kan öronlappen bli några centimeter tjock där den är som bredast.

En färsk ansamling känns mjuk, ibland som en vattenballong. Blod som är instängt under huden kan levra sig. När svullnaden minskar kan ärrvävnad varaktigt förändra örats läge och form.

Orsaker

Klåda och skador på örat

Inflammation i ytterörat orsakar ofta klåda som får hunden att klia sig i örat. Kliande och kraftiga huvudskakningar kan få ett litet blodkärl i öronlappen att brista. Ibland skadas öronlappen av ett direkt slag eller ett bett.

Atopisk dermatit kan orsaka inflammation särskilt i hörselgångens hud. Foderallergi kan också ge kliande, inflammerade öron. Vid öronskabb kan intensiv klåda och skakningar leda till blodöra. Ett grässtrå som tränger in i hörselgången kan orsaka plötslig irritation.

Öronbrosk och blödning

Den exakta mekanismen är inte känd i alla fall. En tidig studie av 40 drabbade hundar föreslog en immunreaktion som orsak. Senare vävnadsprover och blodprover från 15 hundar stödde inte en autoimmun förklaring. Vävnadsprover från öronbrosket har visat defekter fyllda med ny vävnad rik på blodkärl. En möjlig mekanism är upprepad påfrestning där öronlappen viks. En levringsrubbning kan göra att ett blodöra bildas utan känd skada.

Riskfaktorer

En brittisk studie undersökte hur vanligt blodöra är med hjälp av journaler från 887 veterinärkliniker år 2016. Ett nytt blodöra registrerades hos 0,25 % av studiens hundar under det året. Samtidig inflammation i ytterörat registrerades i 54,6 % av fallen med blodöra. Allergisk hudsjukdom registrerades i 11,3 %.

Hos dessa brittiska hundar ökade sannolikheten för blodöra med åldern. Drabbade hundar hade en medianålder på 8,17 år. Hundar utan registrerat blodöra hade en medianålder på 4,43 år. Blodöra var också mer sannolikt hos hundar med högre vuxenvikt. Drabbade hundar hade en median vuxenvikt på 24,90 kg. Hos övriga hundar i studien var motsvarande median 13,90 kg. Jämfört med blandraser var de högsta oddskvoterna hos bullterrier (7,42), sankt bernhardshund (7,28) och fransk bulldogg (6,95). V-formade hängande öron hade en oddskvot på 1,95 jämfört med raser med upprättstående öron. Halvt upprättstående öron hade en motsvarande oddskvot på 1,60. Långa hängöron hade en oddskvot på 0,59 jämfört med raser med upprättstående öron.

Typiska symtom

En ny svullnad syns oftast tydligast på öronlappens insida.

• Det finns en mjuk, vätskefylld utbuktning i öronlappen.
• Det svullna området kan kännas varmt.
• Hunden kan tycka att öronlappen är öm vid beröring.
• Ett öra som normalt står upp kan hänga på grund av blodets tyngd.
• Hunden kan klia sig i örat eller skaka på huvudet upprepade gånger.
• Hörselgången kan lukta illa om den också är inflammerad.

Ett äldre blodöra kan bli fastare när ärrvävnad bildas. Öronlappen kan bli röd redan i början av svullnaden. En hund som kliar sig kan gnugga örat mot golvet eller möbler. Om hörselgången är inflammerad kan örat ge gulaktiga, bruna eller mörka flytningar. En känslig hund kan gny eller dra sig undan när du försöker undersöka det svullna örat.

Komplikationer och följder

Ett stort blodöra kan täcka en del av hörselgångens öppning. När blodet tas upp kan öronlappen bli varaktigt hopvikt eller skrynklig: ett så kallat blomkålsöra. Kraftig ärrbildning kan göra hörselgången trängre även efter att svullnaden har gått tillbaka. Ett operationssår kan bli infekterat. Vävnadsdöd i öronlappen är en annan möjlig komplikation. Örat kan fyllas igen, särskilt om orsaken till irritationen inte behandlas. En bestående missbildning av öronlappen kan i sin tur göra hunden benägen att få nya inflammationer i ytterörat. Ärrbildning och skrynklighet kan också finnas kvar efter behandlingen.

Undersökning hos veterinären

Undersökning av öronlappen och hörselgången

Veterinären frågar när svullnaden började och om tidigare öroninfektioner. En vätskefylld svullnad i öronlappen talar för blodöra. En böld, en cysta eller en tumör kan dock också orsaka svullnad. Ett finnålsprov kan vid behov tas för cellundersökning.

Hörselgången undersöks, eftersom sjukdom där kan ligga bakom svullnaden. Ett otoskop används för att undersöka hörselgången och kontrollera trumhinnan om den syns. Ett ömt öra kan undersökas och rengöras under sedering. Videootoskopi kan förbättra insynen, göra det möjligt att ta prover och hjälpa till att ta bort en djupt sittande främmande kropp.

Utredning av orsaken till inflammationen

Mikroskopi av flytningar från hörselgången kan påvisa bakterier, jästsvampar eller öronskabbkvalster. Återkommande öroninflammation kan kräva bakterieodling och resistensbestämning. Klåda och rodnad på andra ställen på huden kan leda till allergiutredning. Utredning av foderallergi kan kräva en eliminationsdiet i minst 8 veckor med bara noggrant utvalt foder. Att därefter återinföra det tidigare fodret hjälper till att fastställa om symtomen också kommer tillbaka.

Vid återkommande inflammation kan hörselgångens hud bli tjockare och hörselgången trängre.

Ultraljud kan vid behov visa bindvävsväggar inne i ett blodöra. De kan dela upp det i separata hålrum mellan vilka vätskan inte kan flöda.

Behandling

Dränering och medicinsk behandling

Veterinären kan ta bort vätska från ett färskt blodöra med en nål på kliniken. Enbart nåldränering fungerar dåligt för ett gammalt blodöra. I en retrospektiv studie av 49 hundar fylldes alla 23 nåldränerade blodöron igen direkt.

I vissa fall kan veterinären kombinera dränering med lokal kortikosteroidbehandling. Inflammationsdämpande läkemedel i tablettform kan också användas i utvalda fall. I en liten okontrollerad studie bedömdes 21 av 24 hundar ha minst 80 % förbättring av tecknen efter behandling med kortikosteroider i tablettform. Om narkosrisken är hög kan veterinären överväga att låta blodörat gå tillbaka utan ingrepp.

Operation och återhämtning

Operationen görs under narkos eller djup sedering. Blodörat öppnas för att ta bort vätska och levrat blod. Stygn trycker huden tillbaka mot brosket, så att det blir mindre utrymme för vätska. I stället för ett långt snitt kan flera små dränagehål på 4 eller 6 mm göras i öronlappen. Stygnen läggs längs örats längd för att så långt som möjligt bevara blodkärlen. Ibland fästs ett dränage så att ytterligare vätska kan rinna ut ur hålrummet. Ett stödförband skyddar öronlappen och hjälper till att förhindra ytterligare skador av skakningar.

Veterinären kan ta bort ett dränage eller förband 3–14 dagar efter ingreppet. Vid vissa tekniker sitter stygnen kvar i minst 3 veckor så att huden hinner fästa vid brosket. Efter en operation med ett långt snitt och madrassuturer kan de ibland tas bort efter 10–14 dagar. Små dränagehål kan lämnas öppna så att de sluts gradvis när läkningen går framåt. Om hörselgången var inflammerad kontrolleras dess återhämtning separat. Ett nytt prov kan tas vid en återkontroll av öroninflammationen 1–2 veckor efter att behandlingen har påbörjats.

Återfall och resultat

En retrospektiv studie av 51 hundar definierade återfall som ett nytt blodöra på samma ställe efter den första behandlingsmånaden. Efter lokal kortikosteroidbehandling kom 17 av 48 blodöron tillbaka. Efter operation med flera dränagehål kom 1 av 24 tillbaka. Totalt hade 31 % av hundarna flera blodöron eller ett nytt på ett annat ställe. Ett blodöra som först behandlades med lokala kortikosteroider opererades till slut med dränagehål.

Trombocytrik plasma som framställts av hundens eget blod har prövats vid återkommande blodöron. I en studie med 17 hundar kom blodöron tillbaka hos 5 hundar inom 7 dagar efter den första plasmabehandlingen. Två av dessa hundar gick vidare till operation och lämnade studien. Tolv hundar läkte efter den första plasmabehandlingen, med en genomsnittlig läkningstid på 16 dagar. Inga återfall rapporterades hos de 12 hundar som deltog i telefonuppföljningen efter 6 månader. Kliniskt tillfrisknande krävde att blodörat, öroninflammationen och de tillhörande tecknen hade gått över. Plasmabehandlingen jämfördes inte med en grupp som behandlades med en annan metod.

Förebyggande

Tidig behandling av irriterande öronsjukdom minskar kliandet och risken för nya skador på öronlappen. Att kontrollera öronen varje vecka kan hjälpa till att snabbt upptäcka rodnad, flytningar eller dålig lukt. Onödig rengöring av en frisk hörselgång kan irritera huden. Torka öronlapparna efter simning eller bad. Att plocka hår i hörselgången kan irritera ett friskt öra och utlösa inflammation.

Vid återkommande öroninflammation planeras underhållsvården utifrån det bakomliggande tillståndet. Allergisk hudsjukdom kräver ofta långvarig behandling även efter att öroninflammationen har lagt sig.

Viktigt för hundägare

Låt veterinären sköta dräneringen av öronlappen, eftersom nåldränering kräver ett noggrant rengjort område. Använd inte droppar som är kvar från en tidigare öroninfektion förrän de nya symtomen har undersökts. Vissa rengöringsmedel eller droppar kan skada hörseln eller balansen om trumhinnan har brustit.

Undvik att föra in en bomullspinne i hörselgången, eftersom den kan trycka flytningar längre in. Kontakta kliniken om öronlappen börjar bukta ut igen efter dräneringen. Berätta för veterinären om tidigare öronbesvär eller ett slag mot örat.

Vanliga frågor

Kan ett blodöra gå tillbaka av sig självt?

Blodet i öronlappen kan gradvis tas upp utan dränering. Ärrvävnad kan dock lämna öronlappen tjock och skrynklig. En veterinärundersökning kan också fastställa om en inflammation i hörselgången behöver behandlas.

Varför undersöks hörselgången när svullnaden sitter i öronlappen?

Svullnaden kan uppstå när en hund kliar sig i ett kliande öra eller skakar kraftigt på huvudet. Ett prov från hörselgången kan till exempel undersökas för jästsvampar, bakterier eller öronskabbkvalster. Att behandla orsaken till klådan minskar risken för upprepade skador på öronlappen.

Varför fylls öronlappen igen efter dräneringen?

Nåldränering tar bort vätskan, men ett utrymme kan finnas kvar mellan huden och brosket där den kan samlas igen. Vid operation kan därför stygn användas för att fästa huden tillbaka mot brosket. Fortsatt kliande kan skada öronlappen igen.

Kan det andra örat få ett blodöra?

Blodöra kan drabba en eller båda öronlapparna. Ett nytt kan senare uppstå i det andra örat, även efter att det första har behandlats. I en studie hade hundar med allergisk dermatit större risk för nya ansamlingar.

När tas stygnen i öronlappen bort?

Det beror på tekniken och hur väl öronlappen har läkt. Vid vissa tekniker stöder stygnen öronlappen i minst 3 veckor så att huden fäster vid brosket. Om hörselgången var inflammerad kontrollerar veterinären också dess återhämtning vid återbesöket.